Catch up

Anting hander det inte ett skvatt eller so hinner man inte med. Jag har i alla fall alltid en fortraffligt bra anledning att inte skriva... Det ar torsdags kvall och jag kan inte sova.

Finns det nagot mer frustrerade an att ligga i ett varmt rum med lakan som klibbar och hur man an vander och vrider sig so ar det inte bekvamt? For att utharda varme boljan som harjat vilt i NY, har jag investerat i en flakt. Basta $30 jag nagonsin spenderat. Men mitt beroende verkar ha fatt sig en torn, bieffekten ar nu namligen torra, roda ogon. Jag ser ut som jag inte sovit pa dagar. Eller, natter..eller?

I vilket fall so klar det mig inte. Men om det vore so val att det bara var varme och torra slemhinnor. Nej nagon form av ovasen, annu ej identifierat, piper varannan minut utanfor fonstret och det borjar minst sagt ga mig pa nerverna. Som om detta nu inte vore nog, so har min oidentifierade granne slapat hem en dod katt. I alla fall so luktar det som det. Hans dorr ar en knapp meter ifron min och det gonar ruttet innifran hans kryp in. Jag hoppas for kung och fosterland att han bara glomt soporna i varmen....

Klarvaken.

Sabla skit. Jag som hade tankt vakna med tuppen imorgon for att hoppa i trikon o studsa till gymmet. Det lar ju go sodar. Med somn-gener av stal ar det svart att kampa mot nar morgonkvisten so inbjudande later en ligga kvar och snosa.

Fortfarande vaken.

Imorgon ar det fredag. Eller idag om man nu ska vara son. Vilket irriterande nog fick mig att tanka pa en kille som jag alltid lyckas springa in i. Vad ar egentligen oddsen, jag sitter i New York -- inte bullerbyn! Han har i alla fall lite svart att ta hintar som "jag ar inte intresserad". Sist vi sags undrade han varfor jag inte langre hade Facebook, och om jag bytt nummer... Nar jag, alldeles for lange, hade forsokt ska av mig honom, utan vidare framgang, lat jag honom ge mig sitt nummer. Pa lappen skrev han sina tio siffror och namn och under alltsammans "Your futur hubby"

Jag log sarkastiskt och skyndade ifran min framtida man som inte riktigt verkar vara med i matchen.

Vaken....

men neh.. Nu tror jag att det far racka... Nu tejpar jag snart igen ogonlocken!

Gonatt!

Syfte eller chansning?

Jag vet inte riktigt vad jag pysslar med - om jag seriost ska borja blogga eller om jag bara ar totalt uttrakad for stunden.
Klockan ar massor och somnen kryper djupare ner i lakanen jag sedan lange suttit pa, utan minsta tanke pa att faktsikt krypa ner. -Vilket jag maste erkanna, jag varje gang angrar att jag inte gjorde tidigare nar jag val ligger dar.

Sova gor jag hellre pa morgonen. Morgondagen rakar dessutom vara en sondag so det passar fortraffligt bra in med min planerade sovmorgon.

Vad gor jag egentligen hemma en lordagskvall kan man ju undra? Om vi vander pa det hela, vad ska jag gora ute? Jag kanner mig inte alls sugen att traffa folk, idag har det dessutom regnat hela dan. Om sanningen ska fram kanner jag inte for att ga ut speciellt ofta alls. Solen kan skina so mycket den vill, kalashatten ligger dammig kvar pa hyllan och partypjucken star prydligt placerade i skohyllan. Har jag gatt och blivit gamal? 21 ar fyllda, jag trodde det var nu jag skulle sla klackarna i taket pa New Yorks alla barer och heta utestallen.

Ja for det ar i New York jag bor for stunden. Jordens pulserande mittpunkt enligt manga. Dar clubbar stanger langt efter att tuppen galt och dar tunnelbanorna snurrar fulla av manniskor dygnet runt. Har ar manniskor berusade av gladje och stadens alla ljus lyser natten igenom.

Alla utom jag.
Den 21 ariga, svenska aupairen har gatt och blivit bitter. Sur pa de flesta och lite smailsken for ingenting. En ensamrav ar vad jag ar. Kanner mig som Ferdinand, tjuren ni vet, fast utan nagra blommor...
Eh, bitter var kanske att ta i, men trott po onyktra manniskor som inte har nogot vettigt for sig, om det kan lata battre?
Alltid kan man hitta nogot att klaga pa, men hur kul vore livet da? Man far bita ihop. Det blir inte battre an vad man gor det till, och so kanske det ar.

Nar allt kommer omkring har jag ju det ganska bra. Jag ar glad mesta delen av dagen. Det blir bara so enkelt att svava ivag i bekymmer nar allt ar sodar hopplost trakigt och rynkan i pannan pa nogot vis kanns bekvam.

Nu ska jag go och tvatta borta smink och dalig attityd for att innom en snar framtid kunna dromma harliga glada drommar.




Jag kan knappt vanta tills min sovmorgon i morgon!