Haunted ...

I New York firas Halloween for fulla muggar. Invanare ar utkladda fran topp till ta i alla aldrar och jag haller mig langt borta fran giriga smobarn som hotar med bus om dom inte far godis. Vem kom pa ett so dumt pahitt!?

Jag ar fortfarande inte helt frisk. Lakare borde kanske uppsokas men jag ar upptagen med annat mesta dels av tiden.

Antligen har jag borjat trana igen, goodbye bilringar! Och pa tal om gymmet, jag har traffat en ny man. Stilig ar han dessutom. Aven om jag i arlighetens namn inte kommer ihag hans ansikte till punkt och pricka. Vad jag kommer ihag ar hans pumpade bisceps.

Han tranade pa samma vaning som jag, men eftersom jag tydligt sag att herrn med de svallande musklerna var ett erfaret charmtroll, brydde jag mig inte om att titta so noga. Det var nar jag stod pa lopbandet och skrattade for mig sjalv med "Vanner" i horlurarna som jag kande en klapp pa axeln.

Med svett sprutande fran varenda por och med hy rodare an en nykokad hummer vande jag mig om for att stirra in i ett par charmiga, bruna ogon. Och dar var dom igen, de gyllenbruna armarna, glansiga av svett och jag maste stirrat som hypnotiserad.

Sekunder senare gjorde jag tappra forsok att sanka nivan pa maskinen samt ta ut horlurarna och torka mitt blota ansikte i ett och samma svep. Med mindre success maste jag erkanna. Men nar jag sammlat mig stod han fortfarande kvar, konstigt nog.

Med andan i halsen flasade jag stressat och undrade vad han ville.

Viftandes med telefonen och med huvudet pa sne fragade han om han fick lov att ringa mig nogon gong. Skojade han? Mina knan blev gele' men snarast hoppade jag i min cool kostym och svarade:

"Har du fragat alla andra pa gymmet ocksa?"

Jag hoppades att svettparlorna hade forsvunnit vid det har laget och gjorde mitt basta for att inte skvetta svett pa framlingen.

"I knew you'd say that..."

Han log och protesterade charmigt. Hans argument var lojliga men jag skrattade och efter en minut av smoprat lamnade jag ut mitt nummer.

24-timmars regeln foljde han lydigt och dagen efter smsade han.

Vi far se vart detta leder...

Just nu sitter jag pa Starbucks, Union Square. Motvilligt gick jag hit med mina sambos. Motvilligt for att igar hande nagot jag inte raknat med och som jag med angest delar med mig nu.

En rultig liten man jobbar har och blir lika glad varje gang jag kommer med min laptop under armen. Ofta bjuder han pa kaffe och igar var en san dag. Val i kassan, med fardig bestallning och informationen att min planbok kunde fa vila kvar i vaskan kom nagot jag inte vantat mig.

Den korta latinska starbucks expediten fragade om han fick bjuda ut mig.

Oeeeeee... Jag hade inte hjarta att avfarda honom och sa artiga att det kanske han kunde fa nagon gang i framtiden. Detta var naturligtvis en inbjudan och nummer skulle nu absolut utbytas.

Leendes med angest i hela kroppen tog jag hans nummer och lovade att hora av mig.

Tack och lov jobbar han inte ikvall men vad ska jag ta mig till?

Jag ar en ond person, men jag ar helt enkelt inte intresserad.

-Kunde jag inte klamt fram att jag hade pojkvan? Det skulle ju vara halvsant. Jag har ju flera stycken...

Stackars mig...

Kvallen borjar luta mot senare timmar. Saxofon tonerna som ljuder ur hogtalarna hjalper inte mina somniga ogon. Jag kanske ska go och -betala- for en kaffe?

Sjuk i NewYorks romantiska oktobervader

Fortfarande sjuk efter nastan 3 monader. Vad ar fel pa mig? Jag har hostat sonder nogot innombords for att andas gor i nulaget oerhort ont. Mamma sager att det bara ar traningvark - jag vagrar tro att det skulle vara nogot so vardsligt. So ynklig ar jag val inte heller.

Personligen skulle jag dra till med ett brutet revben eller en punkterad lunga - men mina vanner (utan lakarlicens) sager att det inte ar so farligt.

Igar var mina rumskompisar pa bio och sag en film jag inte ville spendera pengar pa, so istllet knatade jag till starbucks pa Union Square (14th street) som har oppet till 1am och tittade pa dom program jag inte kan se live - eftersom vi inte har nagon tv!

Pa vagen dit, pa tunnelbanan nagonstans mellan prospect park och atlantic ave, tar en frammande man mitt emot mig upp lila garn och borjar virka.

Frammlingen bar hatt och sitter med ett stort guitarr fodral framfor sig. Under hatten skymtar jag ett charmigt leende och fran ingenstans ler den underliga mannen mot mig. Oh nej, jag hade suttit och stirrat igen!

Typiskt. Men (!) alltsammans slutade med att vi gick av pa samma station, och hade fragade om han kunde fa ringa mig nagongong.

Det kunde han fa och sa bytte vi information.

Lordagkvallen slutade med plugg. Jag har prov imorgon, mandag och ska lamna in en uppsats pa tisdag. Gah! School is killing me...

-Men Ny haller mig vid liv. Traden har blivit gula och hosten har ar som vanligt underbar.

I heart NY

Kss Kss

Really? vad forvantar sig dessa man att man ska svara? Mjau? Jag kan inte hjalpa att skratta.

Jag pratar naturligtvis om mannen som istallet for att djarvt tala om for en forbipasserande kvinna att hon ar vacker, valjer att lata som att han lockar pa sitt husdjur.

Jag ar malos.

Please just dont.

Sjukling utan el och varme

Med nasa rinnandes som pa en trearing och med hosta som en hel karl sitter jag, ater igen, pa starbucks, och trostar mig sjalv med en varm choklad. Dessutom har elen gatt i alla rum utom koket hemma och vi har heller ingen varme. Fattigjon - skyldig.

Dagen har trots allt, varit underbar. En idyllisk hostdag i New York har passerat och jag minns varfor jag alskade hosten so mycket forra aret.

Solen har stralat pa de gula tradkronorna i skyn och svala vindar har susat genom gator och avenyer.

Med Converse skor, oversize mystroja och macbook sitter jag nu efter min kvallsklass och njuter. Lektionen ar 3.5 timmar lang men som tur ar handlar det om filosofi, phykologi, religion, sociologi etc etc. Kursen heter The Mind and The Body och min larare ar helvirrig, men jag gillar det. Det gav ett bra avslut pa min akademiska vecka, och nu ska jag njuta av ledighet i 3 dagar.

Uppdatering pa karleksfronten: ut med det gamla och in med det nya! RnB-boy flyttar soderut pga musiken och cute-classmate fragade om mitt nummer igar pa vagen hem.

Gotta love it...

(min songare kommer tillbaka i Februari -not to worry)

Pa en av mina andra lite flummiga lektioner i veckan pratade vi om uttryck, kladsel och uppfattning; dress to impress, stammer det verkligen?

Jag vill lite motigt saga ja. For om sanningen ska fram so far jag so mycker mer blickar och komentarer om jag klar upp mig - i synnerhet eftersom min alldagliga stil ar minst sagt avslappnad. Genomtankt men bakvam. Jag ar ytterst obekvam i superurringat och kjol blir det bara till fest. Partypjucken lika so.

Visst flirtar killar med mig -uppenbarligen senaste inlagget att domma- men pratar man uppmarksamhet, so nja, tveksamt. Kanske om nagon skymtar en stor rumpa under alla lager av tjojor men det ska vara extremfall.

Om man do lite mattematiskt gor statistik vilka killar som raggat upp mig i casual stil och vilka som hovat in mig i limelight ar stapeln med killarna som ar kvar, markant hogre for karlarna som hittat mig pa gymmet (svettig som en gris) eller ute pa tu-men-hand.

Jag drar slutsatsen att dom inte blir forforda av glitter, tuttar och stort har.

Kan det dessutom vara so att killar som raggar upp en uppsnoffsad brud pa krogen tror sig veta vad hon ar ute efter? Mojligen tro att en kvinna kladd i den lilla svarta har i atanke att ta hem nogon den kvallen.

Ej att missuppfatta: Jag menar inte att det for den skull ar so, tvart om.

Men om man leker med tanken:

En kille pa gymmet ser mig i mitt varsta jag, rod, glansig och astmaforklarad. Han vet att vi kommer traffas igen och skulle formodligen lattare haffa ett engongsligg nogon annanstans.

En sen kvall ute nagonstans ute i vimlet, framhavandes mina basta sidor, a andra sidan, blir jag ett enkelt byte for discokungens radar. Inget fel i det, jag tror bara inte att oddsen att hitta sin drom man ar pa en nattklubb, kletig av smink, svettig fran dans och full pa nattens intryck och alkohol.

Ni vet att nar klockan borjar ticka ivag blir jag djup och svavar ivag i mina egna filosofier. Jag borde formodligen sluta har.

Musiken spelar gungig soul men min choklad sjunger pa sista refrangen. Dessutom har jag fatt sallskap. Killen vid bordet bredvid mitt vande sif precis om och flyttade sin stol hit.

New York, New York

mannen (plural) i mitt liv

Tisdagseftermiddag har i New York.

Kylan har bekvamt laggt sig till ratta och kappa och vantar har rotats fram fran langst bak i garderoben.

En ovalkommen forkylning har bosatt sig i min redan omma och trotta kropp och halsen varker nu mer an nansin.

I hostkylan som ligger over NY brinner mitt trassliga karleksliv vildare an nansin. En smula overdrift, men med handen pa hjartat so ar det ganska intensivt. Utan att vara allfor dramatisk.

For er som kanner mig val, later 4 man inte som nogot markvardigt, men pa denna sidan Atlanten talar vi om 4 gossar som vill mer an bara lalla runt. ...Mer an bara dra ner gylfen, sprida sin sad och instinktivt dra vidare. Nej, grottmanniskor och vikingar har jag lamnat i svedala.

Ar vindarna har varmare eller luften sotare? Hur kan det komma sig, att efter AR av dejtande med tvasiffrigt antal killar i luften, nu plotsligt fler an ingen ar intresserad pa riktigt?

Karma? Jag gillar inte ordet "player" och tycker inte alls sjalv att jag nagonsin gjort mig fortjant av att bli kallad player. Jag tar hansyn till kanslor men nar jag sager att jag haft flera killar pa samma gang som jag dejtat menar jag bara, bevisligen att fler an 1 kan "play the game" - med andra ord, jag vet direkt nar en kille ar ute efter lite lek eller nar han seriost letar efter en stabil andra halva. Later inte so svart, men manga blir forvirrande i sitt dejtande.

Med djupa andetag och en dag i taget forsoker jag talmodigt att reda ut allt. Kanslor, fornuft och allt mitt emellan.

I skolan gar det till min fortjusning flertal fagra pogar! Ar efter hogstadiet, har jag lart mig att fokusera pa skolan fastan frestelser lockar till hoger och vanster. Ja, franskalektionerna for 8 ar sedan ar forbi. Men visst gor det alltsammans lite roligare om en het framling sitter i banken bredvid. Lektionerna blir -bara- en smula mer intressanta...

Nagot som jag alskar med NY ar allas oppenhet. Sittandes i Starbucks stora panorama fonster med drommande ogon, pillandes pa min nya dator blev jag precis avbruten av ett brett leende. En trendig man i sina basta ar spatserade visst forbi utanfor och log glatt mot mig.

Ironiskt bara att jag i detta nu vantar pa en av mina andra killar - kanske inte ultimata tajminging for att ragga nya?

Ahh.. jag blir sa trott pa mig sjalv och mina dilemman. Tur att man kan valja att sluta lasa nar man vill.

Avslutningsvis vill jag bara paminna om att oavsett hur manga killar som gillar en, so ar det alltid karleken och respekten for sig sjalv som ar prio nummer 1!

Oktobermys pa Starbucks

New York har bytt om till hostkostymen och vindarna kanns kallare an for bara en vecka sedan. Himmelen ar gra och gatorna mystiskt morka.

Starbucks caffe spelar dock samma glada jazzmelodier och kaffet smakar detsamma. Med boots och langarmad troja sitter jag denna sondag och grubblar lite over laxan min "accounting" larare gett mig.

Ett prov kommer aga rum i sal 223 imorgon och jag planerar att vara forberadd. Kvallen kommer med andra ord spenderas over mattematikboken.

Anna och jag pratar ofta om hur mysigt det ar har i Brooklyn - och det ar verkligen det. Vara grannar ar sa harliga och gastvanliga. Stammningen ar svar att beskriva och jag skulle vilja saga att den bor upplevas hellre an beskrivas.

Men det ar ingenting som Sverige. Har fragar dom om man ska ha nagot nar dom gar till affaren, alla halsar i trapphuset (ingen pinsam tystnad i hissen - om dar funnits nagon!) och fast att jag bor i en mindre bra del av Brooklyn ar jag aldrig radd.

Jag har borjat dejta en RnB sangare. En stilig gentleman med battre rost an de flesta. Karlek eller business - only time will tell...

Lagenheten borjar komma i form, jag har borrat och hammrat, spikat och svurit over omojliga byggprojekt, men nu har antligen de flesta hyllorna kommit pa plats. Allt tar sin lilla tid men an overlever jag.

Molnen pa himlen har blivit morkare och skymningen fallar. Middag vaknar och det borjar bli dags att dra sig hemmat. Buss B41 som gar hela vagen hem, ar alltid packad med tjocka tanter sa vill man ha sittplats bor man va dar i tid!

Later