Minuten efter att barnaskaran slumrat in igar kvall, borjade 3-mannapartajet i mitt sovrum. Med foredetta chef och hennes van satt vi alla i min sang och firade att det var sondag. Med cupcakes, glass och cola holls intensiva tjejsnack med RENT spelandes i bakgrunden. I latarna vralade vi med sa gott vi kunde och i dom sorgliga scenerna grat vi sa att tararna sprutade. Tjejer...
Kvallen slutade med gaspande munnar och frosting och strossel i haret - efter ett brutalt muffinkrig.
Fantastiskt hur kul man kan ha, fast man egentligen ska vara vuxen.
Fast vad ar egentligen en vuxen utan baranasinnet kvar?
Nar tjejer samlas for tjejerkvallar ihop, pratar vi oftast inte om nagellack och shopping. Icke. Vi pratar sex, pojkvanner, relationer, pinsamma misslyckanden och manligt beteende som vi skrattar at i timmar. Det ar vansinnigt skojjigt och det ar lika kul varje gang.
Dessutom gloms alla dieter och vi knapper upp sista knappen i byxorna for att fa i allt vara hungriga ogon lockas mumsa i oss. Damerna ni sett pa stan i klackar och smink forvandlas till fnissiga flaskmonster. Pa allvar.
Och oj, om har vi kul! Om du trodde att du och din flickvan hade hemlisar ihop kan du tanka om. Hennes narmsta vanner vet med storsta sannolikhet allt du tror ar mellan er.
Det ar inte for att vi vill vara elaka eller for att vi inte bryr oss, det ar bara so vi ar. Girls talk, alot! Ar det kul och pinsamt kommer det uppskattas av brudarna. Oroa dig inte for personliga saker som vore olamlpigt att prata om, sant kan ni beratta i fortroende.
Mycket jobbigt kommer med att vara tjej. - PMS, kanslor, lagre lon, forlossning, ideal etc etc etc (!!!), men oj vad lycklig jag ar att jag har mina tjejkompisar. Vara traffar dar vi alla grater eller skrattar ihop ar sa vardefulla och so otroligt underbara!
Att prata ol, tuttar och allsvenskan kanns ganska lamt.
Lange leve mina underbara tjejor!
2009-11-29
2009-11-27
Far och flyg!
Dumpade i forvirring, orienterade jag och Desiree oss fram till varat hotell i San Francsico for ganska exakt en vecka sedan. Flygresan gick bra men kandes otroligt lang och likt ett barn satt jag limmad intill fonstret och ropade i huvudet pa mig sjalv "are we there yet, are we there yet, are we there yet!?"
Ett mysigt rum med ohyggligt skona sangar vantade nar vi val kommit oss till ratta. Efter tva dagar av mys och skratt, turistande i alla SF's alla horn och kanter och en himla massa roligt, kopte vi en sista minuten biljett til nasta destination, LA.
Efter timmar i buss, annu fler timmar tag och buss igen kom vi antligen fram till mycket bakanta Union Station, kl 3 pa natten.
Mys. Det var jag, Des, och uteliggarna som huttrade i det Novemberkyliga Californien. Efter lojliga forsok att halla oss vakna och sysselsatta, hoppade vi pa buss 6188 tillsammans med oraknade kineser. Uppskattningsvis ett 60tal... Da aven guiden var asiatisk blev 70% av orden som kom ut ur den sprakande microfonen pa okant asiatiskt sprak, alternativt knagglig engelska. Med borttappad mp3 och for snal for att investera i en bok satt jag dar med anvanda oronproppar och forsokte desperat att koppla bort verkligheten.
Efter dagar av resande i denna valpackade kinabuss, hade vi i tisdags kvall, da vi (antligen) anlande till LA igen, sett bade Las Vegas och Grand Canyon. Minnen, upplevelser och aniskten fran den resan kommer for alltid finns med mig. Sa sjukt kul. I alla fall nu efterat!
Just nu sitter jag hemma hos familjen Dever (familjen jag jobbade for -08) och for forsta gangen pa dessa tva dagar som jag varit har ar det knapp tyst. Barnen sover middag och alla maskiner och dylikt ar av. -Ahh, om jag blundar och forestaller mig mitt rum hemma pa Radmansgatan kan jag nastan komma ihag hur det kandes. Tystnad ar ett privilegium, helt klart...
Igar firade hela USA ThanksGiving. Da sammalar man ihop familj, vanner och avlagsen slakt och ater massor. Man ger dessutom tack till allt man ar tacksamfor. Simpellt.
Jag ar tacksam for att ha en underbar familj som alltid finns nar jag behover dom och som alskar mig for den jag ar och inte for vad jag gor. Jag ar tacksam for mina fina vanner som ger mig lycka och gladje i livet och som star ut med mig aven om jag ar elendig. Jag ar tacksam att jag har en sang att sova i om natten och att vara valsignad med mat for dagen. Jag ar tacksam att jag har halsan i behall och att jag lever ett rikt och med manga fantastiska minnen.
Ett mysigt rum med ohyggligt skona sangar vantade nar vi val kommit oss till ratta. Efter tva dagar av mys och skratt, turistande i alla SF's alla horn och kanter och en himla massa roligt, kopte vi en sista minuten biljett til nasta destination, LA.
Efter timmar i buss, annu fler timmar tag och buss igen kom vi antligen fram till mycket bakanta Union Station, kl 3 pa natten.
Mys. Det var jag, Des, och uteliggarna som huttrade i det Novemberkyliga Californien. Efter lojliga forsok att halla oss vakna och sysselsatta, hoppade vi pa buss 6188 tillsammans med oraknade kineser. Uppskattningsvis ett 60tal... Da aven guiden var asiatisk blev 70% av orden som kom ut ur den sprakande microfonen pa okant asiatiskt sprak, alternativt knagglig engelska. Med borttappad mp3 och for snal for att investera i en bok satt jag dar med anvanda oronproppar och forsokte desperat att koppla bort verkligheten.
Efter dagar av resande i denna valpackade kinabuss, hade vi i tisdags kvall, da vi (antligen) anlande till LA igen, sett bade Las Vegas och Grand Canyon. Minnen, upplevelser och aniskten fran den resan kommer for alltid finns med mig. Sa sjukt kul. I alla fall nu efterat!
Just nu sitter jag hemma hos familjen Dever (familjen jag jobbade for -08) och for forsta gangen pa dessa tva dagar som jag varit har ar det knapp tyst. Barnen sover middag och alla maskiner och dylikt ar av. -Ahh, om jag blundar och forestaller mig mitt rum hemma pa Radmansgatan kan jag nastan komma ihag hur det kandes. Tystnad ar ett privilegium, helt klart...
Igar firade hela USA ThanksGiving. Da sammalar man ihop familj, vanner och avlagsen slakt och ater massor. Man ger dessutom tack till allt man ar tacksamfor. Simpellt.
Jag ar tacksam for att ha en underbar familj som alltid finns nar jag behover dom och som alskar mig for den jag ar och inte for vad jag gor. Jag ar tacksam for mina fina vanner som ger mig lycka och gladje i livet och som star ut med mig aven om jag ar elendig. Jag ar tacksam att jag har en sang att sova i om natten och att vara valsignad med mat for dagen. Jag ar tacksam att jag har halsan i behall och att jag lever ett rikt och med manga fantastiska minnen.
2009-11-17
Sista dagen
Den sista dagen ar avklarad och avslutad. Kvallen har kommit till den punkten att alla ligger i sina sanger, nattsarken ar pa, och tv:n rullar utan att nagon egentligen tittar. Kortfattat: det har varit en lang dag...
Kvallen fick ett fint avslut pa en restaurang har i narheten. Vi alla at gott och pratade minnen kvallen igenom. Mormor och morfar till barnen var ockso dar.
En lansad hummer senare satt jag och resten av familjen Dennis med pa tok for tighta byxor och ojade oss over sa mycket god mat. I en tacksam anda naturligvis.
Barnen satt tatt ihopkrupna i min famn och verkar ha forstatt vad som komma skall. Lite jobbigt, men jag har ju redan gatt igenom proceduren med familjen i La sa overlever gor jag, det vet jag, det ar bara en fraga om tid.
Imorgon kommer bli en stralande dag. Jag haller tummarna for solsken, och en tyst morgon. Barnen ska till skolan sa en av mina onskningar kommer i vilket fall att uppfyllas.
Eftersom jag redan har packat det mesta, ska jag agna dagen at att strosa i City. Jag ska fika med Elina, och sedan traffa Joshua, min prins sedan 3 manader tillbaka som jag berattat om forut.
Jag tankte tvinga honom att vara romantisk och aka skridskor i Central Park med mig. Vi far se hur framgangsrik jag blir.
En era i mitt liv ar avslutad, nastan i alla fall. Nu aterstar bara avslappning och harlig uppvilning.
2009-11-16
Supernanny
Idag ar det mandag. I vanliga fall brukar den forsta dagen i veckan kannas tung och jobbig och i manga fall fruktansvart langsam. Men min valdigt specialla mandag var harlig, och himla kul...
Efter lunch beslutade vi oss for att promenera till parken, dar vi lekte, jag och ungsuddarna. Vi gungade och hade trevligt och helt plotsligt hor jag en liten flicka bakom mig grata hysteriskt.
Nar jag inser att ingen vuxen finns i hennes narhet beslutar jag mig for att impulsivt slita av mig vaskan, liktesuperman som sliter av sig skjortan, och sedan "studsa", vilket formodligen sag mer ut som en sal som fastnat pa ett grisspatt, over staktet som omhagnar lekplatsen.
Over det mycket hoga staketet, fastande jag med foten pa vagen ner, gracios som jag ar for att sedan hoppsades och snavandes ta mig vidare till det hysteriska barnet. Som blev aningen mer hysterisk nar jag lyfte upp henne... Det hela blev ingen succe, och min hjalte insats slutade i fiasko. det var tanken som rankades antar jag.
Da fallet inte var so illa som det verkat, kandes mitt sprong over staket och genom det hoga graset aningen pinsamt nar jag generat lunkade tillbaka till mina chockade barn, som inte riktigt forstatt vad som just hant.
Resten av dagen var ratt so harlig. Solsken och barn som lytt order i 9 fall av 10. Imorgon jobbar jag min sista dag och det kanns om mojligt annu harligare. Och som om inte det var nog med det, nej redan pa torsdag, (-hall i hatten!) aker jag och Desire till California!
Ett par halriga veckor ligger framfor, med Thanksgiving, familjen Dever, las vegas, grand canyon och LA, for att sedan atervanda till ett julpyntat New York!
I cant wait!
2009-11-14
Precious
Dagen startade tidigt med en genomtappt nasa. Oraknade nasdukar senare, somnade jag om, och min lordag borjade for andra gangen, kl 11.30.
Trots regn i luften, beslot jag mig for att hitta pa nagot. Sjuk och elandig traskade jag mot taget och tog mig in till Manhattan. Dar kopte jag mig sjalv en valfortjant biljett till nyutkommna "Precious". Den ar helt klart sevard, och var valdigt gripande.
Strosandes kring Times square, efter filmen, insag jag att jag snart ar nagon annanstans. So liten under alla skyskrapor undrade jag hur hemma skulle kannas. New york har kommit att bli mitt hem nu. Det later sakert konstigt, men jag har ett minne i varje kvarter har. Sa manga olika, underbara personer har foljt med pa min resa och sa manga minnen finns i luften har.
Samtidigt ar jag sa redo att lamna detta. Idag pratade jag med bastis Sebastian, och jag kan inte vanta tills jag ar hemma och kan fa omfamna alla jag har saknat.
Pa nagot vanster lyckades jag klamma in ett brak med vardmor, sa har pa sluttampen. Lyckat.
Bade det ena och det andra sas, och som det vrak jag ar emotionellt, med forkylning och avsked till NY, forsade tararna. Vardmor bad om ursakt och ett explosivt gral slutade i forlatande kramar. Jag behover egentligen vara ifred och fa vara arg och ledsen lite innan jag ar redo att kramas, men i detta fall blev min vilja inte lag.
En promenad i regnet fick skingra tankarna och dampa kanslorna och i nuet ar allt ok...
-Ja, jag ar en vandrande berg-och-dal-bana, rent kanslomassigt. I need a break.
Trots regn i luften, beslot jag mig for att hitta pa nagot. Sjuk och elandig traskade jag mot taget och tog mig in till Manhattan. Dar kopte jag mig sjalv en valfortjant biljett till nyutkommna "Precious". Den ar helt klart sevard, och var valdigt gripande.
Strosandes kring Times square, efter filmen, insag jag att jag snart ar nagon annanstans. So liten under alla skyskrapor undrade jag hur hemma skulle kannas. New york har kommit att bli mitt hem nu. Det later sakert konstigt, men jag har ett minne i varje kvarter har. Sa manga olika, underbara personer har foljt med pa min resa och sa manga minnen finns i luften har.
Samtidigt ar jag sa redo att lamna detta. Idag pratade jag med bastis Sebastian, och jag kan inte vanta tills jag ar hemma och kan fa omfamna alla jag har saknat.
Pa nagot vanster lyckades jag klamma in ett brak med vardmor, sa har pa sluttampen. Lyckat.
Bade det ena och det andra sas, och som det vrak jag ar emotionellt, med forkylning och avsked till NY, forsade tararna. Vardmor bad om ursakt och ett explosivt gral slutade i forlatande kramar. Jag behover egentligen vara ifred och fa vara arg och ledsen lite innan jag ar redo att kramas, men i detta fall blev min vilja inte lag.
En promenad i regnet fick skingra tankarna och dampa kanslorna och i nuet ar allt ok...
-Ja, jag ar en vandrande berg-och-dal-bana, rent kanslomassigt. I need a break.
2009-11-13
Pga. Fredag den 13?
Nedrakningen har borjat. Till vad da? Julkalendern? Ne, den var battre forr, men min hemresa!
2 stora resvaskor star till halften fyllda med skor, klader, dvd's, bocker,smycket och dylikt. Forutom packningen hem, maste jag sortera ut vad som ska tas med till California, som jag aker till pa torsdag! Jag ar positiv. Aven om jag inser att jag maste se mitt shoppingberoende i vitogat. Sonderdansade skor och omoderna impulsivkop far prioteras bort.
Idag ar det antligen fredag, men vad vet jag om det, jag sitter hemma och snorvlar. En plotslig forkylning dok upp och utan inbjudan trampade den pa och kanner sig nu hemma. Usch, jag gillar inte att vara sjuk.
Sarskillt eftersom jag inte langre kan sitta uppkrupen i soffan med tacken, kuddar och filtar och ha en alldeles utmarkt ursakt for att ata flertal skalar glass.
Nej glassen ar utbytt mot snoriga kramar och ett konstant gnall ljuder i oronen pa mig. Vi har lekt doktor hela dagen sa jag ska val vara tacksam for sympatin.
Barn ar roliga. Dragandes i mina ogonlock lyste dom med ficklampan i hogsta hugg! Med verktyg latsades dom ge mig sprutor for spontont pakommna sjukdommar och sedan tryckte dom ner en leksak i helsen pa mig och utropade i falsett "GAPA!"
Jag kande mig ungefar lika val omhandertagen en klamd finne. Sonderklamd och morbultad med basta valmening...
Nej nu vill jag bli frisk sa att jag kan njuta av mina sista dagar i New York!
2009-11-12
Kapittel 1
"Nar man bekanner sadant som man egentligen, kanske, borde halla for sig sjalv..."
Ja, i hostmorkret har jag funnit en hobby som fungerar som varmande hjarngympa i kyliga tider. Langa strackor att promenera blir helt plotsligt overvinneliga och jag hyschar barnen om dom stor i mitt dagdrommande. Ibland kommer jag pa mig sjalv med att ga och sma-le pa gatorna i min ensamhet.
Mitt nyfunna intresse ar noveller. Jag finner mig sjalv i en fantasivarld jag aldrig besokt forut och varje ny historia ar spannande, harlig och perfekt.
I mina ihopkokade fantasier rider mannen i skinande valpolerad rustning och hastarna ar nyskodda. Prinsessan pa arten, sover bekvamt, da artor och andra tradiga minus som existerar i verkligheten, forsvinner.
Min oromantiska verklighet star i skuggan nar jag far chans att dromma mig bort och latsas att jag ar prinsessan i nagons liv.
Haller jag pa att bli knapp, ar sagovarlden bara en ursakt, eller ar det helt oskyldigt lite bomull for sjalen att fa latsas? I vilket fall, A eller B, ar jag sjukt nojd med min diagnos. Jag kanner mig frisk som en notkarna och kureras behover jag inte.
Kanske skulle man skriva en bok?
2009-11-10
A womans worth!
Efter allt hallo om Rihanna och Chris Brown, misshandeln etc, tankte jag uppmarksamma handelsen lite har. Inte sa mycket dom som par, utan mer om kvinnomisshandle generellt.
Rihanna talar for forsta gangen ut om vad som hande, om hur hon har tagit det hela och om hur det har paverkat henne. Hon anvander ord som forolampad, fornedrad och skamsen. Inte for vad hon rakat ut for, utan forklarar att detta kan handa vem som helst, hon anser sig sjalv vara en stark kvinna, och anda hande detta hanne. Men over att se dom hemska bilder pa henne sjalv efter braket, som lackt ut over hela internet och for att hon var foralskad i nagon som forvandlats till ett monster och att hon dessutom inte kunde vara stark nog, utan tog honom tillbaka. Att vara i hennes situation ar oerhort kansligt, men att dessutom bli blottad i media som hon har blivit har tagit hart. Det var inte forren hon forstod vilken paverkan hon hade pa tjejer runt om i varlden som hon insag att det var ett egoistiskt och blint beslut att ta tillbaka pojkvannen Chris Brown, och lat darfor lata sitt fornuft styra och gjorde slut.
Rihanna talar for forsta gangen ut om vad som hande, om hur hon har tagit det hela och om hur det har paverkat henne. Hon anvander ord som forolampad, fornedrad och skamsen. Inte for vad hon rakat ut for, utan forklarar att detta kan handa vem som helst, hon anser sig sjalv vara en stark kvinna, och anda hande detta hanne. Men over att se dom hemska bilder pa henne sjalv efter braket, som lackt ut over hela internet och for att hon var foralskad i nagon som forvandlats till ett monster och att hon dessutom inte kunde vara stark nog, utan tog honom tillbaka. Att vara i hennes situation ar oerhort kansligt, men att dessutom bli blottad i media som hon har blivit har tagit hart. Det var inte forren hon forstod vilken paverkan hon hade pa tjejer runt om i varlden som hon insag att det var ett egoistiskt och blint beslut att ta tillbaka pojkvannen Chris Brown, och lat darfor lata sitt fornuft styra och gjorde slut.
Detta hander dagligen. Kvinnor blir illa bahndlade av sina pojkvanner/men, och forsvarar dom med att det var deras egnet fel eller att det inte kommer handa igen. Rihanna o andra sidan forsvarar inte sin ex pojkvan (langre) utan forklarar att hon varken slagit forsta slaget eller varit provoserande innan incidenten. Ingen alcohol var heller inblandad.
Youtube ar fyllt av Chris Brown fans som forsvarar honom genom att posto att Rihanna maste ha gjort nagot for att locka fram det odjur som misshandlat henne, och som hon sjalv sager i intervjun "I did not, but what if I did? Does it make it ok for him to beat me like that?
-Verkligen inte. Feminist eller inte, men en man ar i regel fysiskt starkare an en kvinna och att sla en tjej, som man dessutom pastar sig alska, ar bland det lagsta man kan gora. Ingenting forsvarar vad han gjorde. PUNKT.
Chris sjalv har gatt ut i pressen och bett om ursakt, men faktum kvarstar, och det som hant har hant. Jag lyssnar sjalv till hans musik och tycker personligen att han ar bade fin att se pa och underbar att lyssna till, men med vetskapen om vad han gjort och vilken sorts person han ar, kan jag inte sudda ut rynkan mellan mina ogonbryn. Ingenting gor mig sa upprord som nar nogon slar pa en som ligger.
En kvinna ska aldrig finna sig i att bli behandlad pa liknande sett, inte ens i narheten. Verbal misshandel ar lika illa och det finns tjejer, vanner till och med, i min omgivning som blir bahandlade pa detta satt och sager inte ifran, lamnar inte och tycker inte att dom ar varlda mer! Vad har gatt fel? Vem uppfostrar sin sma pojkar till att bli sahar? Det kan handa vem som helst, men endast styrka och respekt/karlek for sig sjalv kan radda en.
Jag kan inte ensam fa alla man att andras, och jag kan inte ens intala en god van att ta ett beslut som maste fattas av henne sjalv. Jag kan bara be att varden ska oppna sina ogon for hur vi bahandlar varandra.
"The woman came from a man's rib.
Not from his foot to be walked on,
nor from his head to be superior.
But from his side to be equal,
under his arm to be protected
and next to his heart to be loved"
Jag far gashud av att lasa dessa rader och ingen man ska nagonsin fa gora mig illa. Aldrig.
"The woman came from a man's rib.
Not from his foot to be walked on,
nor from his head to be superior.
But from his side to be equal,
under his arm to be protected
and next to his heart to be loved"
Jag far gashud av att lasa dessa rader och ingen man ska nagonsin fa gora mig illa. Aldrig.
2009-11-08
Plus med host:
Manga hurar ihop sig likt graa garnnystan nar vinter lurar runt hornet. Man klagar over deprition,jobbet blev helt plotsligt om mojligt annu mer betyngande och pengar finns inga kvar efter sommarens semester pa kreta.
Till skillad fran den klagande Svensson, tycker jag att hosten ar alldeles fantastisk.(Jag inser i samma minut som jag skriver detta att det kan ha att gora med att jag ar i New York, och inte Norden)Men(!) hosten relaterar jag med guldgula lov, brinnande brasor, tanda ljus, varm choklad, vantan pa sno, varma koftor och morka kvallar upplysta av mansken och gatlyktor.
Vem har sagt att gratt maste vara dystert?
Vem alskar inte att sitta inomhus, med 4 filtar, raggsockor och varmt te nar det forsande sporegnet smattrar pa fonstret utanfor?
Att baka en prins.
Ingredienser:
Humor
Charm
Karisma
Amition
Drommar
Inteligens
Arlighet
Respekt
Empati
Passion
Romantik
Fysik
Ar dettafor mycket begart? Tydligen... Denna Tornrosa kommer aldrig vakna. Min prins har val fastnat i tunnelbanesparren i ett pinsamt forsok att planka. Eller kanske ligger han bakis och sover kl 4 pa dagen for att gardagens fest blev allfor livad.
Hur stort procenttal faller bort om man efterlyser en karl som inte roker/snusar/eller ens dricker? Om man dessutom onskar vara attraherad av sin blivande andra halva,hur krasen kan man va? Far man onska klippta naglar, harlosa ryggar och valborstade tander?
Mr Tall Dark and Handsome forvandlas latt till herr olmage med illaluktande strumpor...
Whats a girl to do?
Jag brukar saga att en kille imponerar pa mig genom "att inte gora nagonting, utan bara vara sig sjalv"
2009-11-07
14 sanningar om mig...
Bobby...:
1) ..sjunger for sig sjalv, offentligt.
2) ..kissar aldrig pa offentliga toaletter.
3) ..kan inte motsta en man med skrattgropar.
4) ..hittar ofta ofunna vagar att skamma ut sig pa.
5) ..ar livradd for faglar, duvor speciallt.
6) ..ar ratt grym pa att ge massage.
7) ..skrattar hogt, mycket och lange - irriterar latt sin omgivning.
8) ..tycker att Simba i Lejonkungen har varldens fianste rost.
9) ..gillar hallonmarmelad+ost pa frukostmackan.
10)..pratar i somnen - har jag hort.
11)..gillar att bestamma. perfektionist - javisst.
12)..undviker sex (- anledning: eh, har du last min blogg, nansin??)
13)..tycker att solglasogon inomhus kan vara det pinsamaste som finns.
14)..alskar disneyfilmer
(english as requested)
14 truths about me...
Bobby...:
1) ..sings to myself, in public.
2) ..never goes to a public bathroom.
3) ..can't resist a man with dimples.
4) ..always seems to find odd ways to embarrass myself.
5) ..is/am superscared of birds, pigeons in particular.
6) ..gives pretty fabulous massages. - After all, I am swedish!
7) ..laughs loud, long and often. Manage to annoy people around me quite often.
8) ..thinks that Simba, from the swedish Lion King has The best voice on earth!
9) ..likes rasberryjam and cheese on her toast for breakfast.
10)..talks in my sleep - I've heard.
11)..is a bossybear, i like to have it my way.
12)..avoids sex.(-reason, have you read my blog,ever?!though i realize, it IS in swedish.. bummer)
13)..thinks that wearing sunglasses inside/indoor is absolutly rediculous
14)..loves disney movies.
1) ..sjunger for sig sjalv, offentligt.
2) ..kissar aldrig pa offentliga toaletter.
3) ..kan inte motsta en man med skrattgropar.
4) ..hittar ofta ofunna vagar att skamma ut sig pa.
5) ..ar livradd for faglar, duvor speciallt.
6) ..ar ratt grym pa att ge massage.
7) ..skrattar hogt, mycket och lange - irriterar latt sin omgivning.
8) ..tycker att Simba i Lejonkungen har varldens fianste rost.
9) ..gillar hallonmarmelad+ost pa frukostmackan.
10)..pratar i somnen - har jag hort.
11)..gillar att bestamma. perfektionist - javisst.
12)..undviker sex (- anledning: eh, har du last min blogg, nansin??)
13)..tycker att solglasogon inomhus kan vara det pinsamaste som finns.
14)..alskar disneyfilmer
(english as requested)
14 truths about me...
Bobby...:
1) ..sings to myself, in public.
2) ..never goes to a public bathroom.
3) ..can't resist a man with dimples.
4) ..always seems to find odd ways to embarrass myself.
5) ..is/am superscared of birds, pigeons in particular.
6) ..gives pretty fabulous massages. - After all, I am swedish!
7) ..laughs loud, long and often. Manage to annoy people around me quite often.
8) ..thinks that Simba, from the swedish Lion King has The best voice on earth!
9) ..likes rasberryjam and cheese on her toast for breakfast.
10)..talks in my sleep - I've heard.
11)..is a bossybear, i like to have it my way.
12)..avoids sex.(-reason, have you read my blog,ever?!though i realize, it IS in swedish.. bummer)
13)..thinks that wearing sunglasses inside/indoor is absolutly rediculous
14)..loves disney movies.
Street chick in NYC
Hela dagen har jag slitit och nar det antligen var dags att packa ihop benhogen for ett par inspelade avsnitt av Vanner, overtalade vardmor mig att ga ut.
"Do something!! You're 21, its friday, you're suppose to be out!"
Hej och ha, den har jag hort forut, i mitt eget huvud. I undran over vad som ar fel pa mig. Varfor jag inte ar ute och leker som alla andra. Nej, jag sitter hellre har och "luktar pa blommorna"... = dricker vansinnigt mycket Diet Coke och pillar naveln, indirekt, men typ...
Men ikvall (!) tog Ferdinand pa sig partypjucken, kammade till haret och sprutade av sin finaste parfym,och sedan bar det av, pa valkladda spiror, mot Union Square (14th st) inne pa Manhattan.
Ensam gled jag in pa bion och kopte 1 styck biljett. Runt omkring mig vimlade par, skrattande hallandes i hand tycktes karleken rodna runt omkring mig. Min ensamhet bultade i biomorkret. Utan popcorn och utan date: jag kande mig aningen ensam... Jag har varit pa bio sjalv flera ganger forut, och tycker det ar ganska skont,men idag var det lite extra sentimentalt. *Muu*...
3 timmar senare med aningen omma fotter och kyliga kinder sitter jag nu pa min gamla vanliga plats, ihopkurad i soffan pa nedervaningen. Diskmaskinen ar i full gang och for ett himla liv ute i koket. Jag sitter har i pyjamas och funderar lite. Over allt mojligt maste jag saga men mycket over hur det kommer bli att komma hem. Jag pratade med min alskade Ida idag, och jag kanner att saknaden ar stor. Tomrummet efter vanner och familj har lappats ihop lite slarvligt under min tid har borta for att inte bryta ihop och ge upp, och nu nar jag ar so nara hemkomst, kanns det lite som att tradarna lossnat en aning, och att jag tillater mig sjalv att kanna efter. Halet av saknad ar ganska stort. "Ganska jattestort". Jag saknar mina vanner, och jag saknar att vara hemma. Med det sagt, menar jag forstas inte att NY inte ar fantastiskt, men med kroppen i USA och sinnet i Sverige kanner jag mig lite splittrad. Jag tror jag kommer ta tillbaka mina ord nar jag varit hemma nagon vecka eller tva, men i nuet onskar jag att jag satt hemma i koket med mor min och samtalade livets mening, karlek och besvar, minnen och framtid...
Jag saknar tjejkvallarna med bagisbrudarna, med matlagning och sex and the city, jag saknar att fika pa bonor och bakat med Channa, och att kaka pa kebabhouse med Perlita... Jag saknar att ata och go pa stan med min lilla Anna... Jag saknar mina och Jennies bibelstudim, eller kolla pa film hemma hos sebbe. Jag saknar att skvallra i telefon med ovriga goa tjejer jag har i mitt liv...
*Mu*...
Haha nej, jag ska njuta av min sista tid har, New York har och kommer alltid att ha, en speciell plats i mitt hjarta.
I heart NY
"Do something!! You're 21, its friday, you're suppose to be out!"
Hej och ha, den har jag hort forut, i mitt eget huvud. I undran over vad som ar fel pa mig. Varfor jag inte ar ute och leker som alla andra. Nej, jag sitter hellre har och "luktar pa blommorna"... = dricker vansinnigt mycket Diet Coke och pillar naveln, indirekt, men typ...
Men ikvall (!) tog Ferdinand pa sig partypjucken, kammade till haret och sprutade av sin finaste parfym,och sedan bar det av, pa valkladda spiror, mot Union Square (14th st) inne pa Manhattan.
Ensam gled jag in pa bion och kopte 1 styck biljett. Runt omkring mig vimlade par, skrattande hallandes i hand tycktes karleken rodna runt omkring mig. Min ensamhet bultade i biomorkret. Utan popcorn och utan date: jag kande mig aningen ensam... Jag har varit pa bio sjalv flera ganger forut, och tycker det ar ganska skont,men idag var det lite extra sentimentalt. *Muu*...
3 timmar senare med aningen omma fotter och kyliga kinder sitter jag nu pa min gamla vanliga plats, ihopkurad i soffan pa nedervaningen. Diskmaskinen ar i full gang och for ett himla liv ute i koket. Jag sitter har i pyjamas och funderar lite. Over allt mojligt maste jag saga men mycket over hur det kommer bli att komma hem. Jag pratade med min alskade Ida idag, och jag kanner att saknaden ar stor. Tomrummet efter vanner och familj har lappats ihop lite slarvligt under min tid har borta for att inte bryta ihop och ge upp, och nu nar jag ar so nara hemkomst, kanns det lite som att tradarna lossnat en aning, och att jag tillater mig sjalv att kanna efter. Halet av saknad ar ganska stort. "Ganska jattestort". Jag saknar mina vanner, och jag saknar att vara hemma. Med det sagt, menar jag forstas inte att NY inte ar fantastiskt, men med kroppen i USA och sinnet i Sverige kanner jag mig lite splittrad. Jag tror jag kommer ta tillbaka mina ord nar jag varit hemma nagon vecka eller tva, men i nuet onskar jag att jag satt hemma i koket med mor min och samtalade livets mening, karlek och besvar, minnen och framtid...
Jag saknar tjejkvallarna med bagisbrudarna, med matlagning och sex and the city, jag saknar att fika pa bonor och bakat med Channa, och att kaka pa kebabhouse med Perlita... Jag saknar att ata och go pa stan med min lilla Anna... Jag saknar mina och Jennies bibelstudim, eller kolla pa film hemma hos sebbe. Jag saknar att skvallra i telefon med ovriga goa tjejer jag har i mitt liv...
*Mu*...
Haha nej, jag ska njuta av min sista tid har, New York har och kommer alltid att ha, en speciell plats i mitt hjarta.
I heart NY
2009-11-03
So November
Resan lider mot sitt slut.
Nov. -08 ~ Nov. -09
Idag ar det exakt 2 veckor kvar tills min sista arbetsdag. Det kanns bade jattejobbigt och samtidigt otroligt lattande. Det ska aven bli skont att fa aka ner till LA och halsa pa / saga hejda, till mina tjejer, vila upp mig en smula innan den langa resan till Norden och avsluta aventyret pa ett oforglommilgt satt.
Jag har redan borjat packa lite smatt och borjat ova infor paniken som kommer sla mig nar jag kliver av planet. Mamma och pappa bollar idear emd mig var och varannan dag over telefon avgaende min framtid och min hjarna dunkar varje minut av overkokande ideer. Hela jag ar en sasig overkokt makaron!
-Forslag ar ohyggligt valkomna...!
Innan jag for ivag pa min resa var sjalva syftet att komma i underfund med vad jag vill pyssla med i framtiden. Efter 22 kvicka manader ar hemresan bokad och klar och jag har fortfarande inte den blekaste vad jag ska gora. Visst har jag en vilja som Lotta pa brakmakargatan och kapasitet om jag sa vill, men allting snurrar och jag vet inte vilken riktning jag ska tumla at.
Jag litar inte pa sjalviska vanner och familj som forsoker halla mig kvar hemma!
Tankandet fortsatter, folj den spannande fortsattningen!
2009-11-01
En November-fika i SoHo
Vilken harlig dag!
Idag har aven New York gatt over till vintertid, its official. Kanns ratt skont, jag valkomnar vintern med oppna armar. Mycket spannande ligger framfor mina fotter och jag tar varje dag precis for vad den ar.
En harlig sondag lider mot sitt slut. Jag vaknade tidigt imorse, so jag foljde med en van till kyrkan inne pa Times Square. Det var intressant och kul och efter det lunchade vi tillsammans. Alltsammans var lite impulsivt, da jag traffade vannen i fraga pa en fest i fredags. Han skjutsade mig hem och vi kom bra overens so vi bestamde en traff sondag morgon for en massa ihop.
I NY ar ingenting omojligt.
Nar lunchen var over, hoppade jag pa tunnelbanan (Q-train) och klev av vid Canal st. / Broadway. Dar motte jag upp Elisabeth, en urgullig tjej som jag traffade i Prospect Park har om dan. Vi och hennes jattemysiga kompis Elina fikade pa starbucks i oraknade timmar och pratade om allt mellan himmel och jord. Helt plotsligt ser vi hur Mischa Barton (fran serien OC) spatserar ut pa gatan, innifran. Vi alla stirrade pinsamt av hapnad. I cant help but love NYC - SoHo speciellt.
For er som inte besokt NY eller SoHo, kan man lika omradet lite med Sodermalm i Stockholm. Lite bohemlikt med en unik stil och skon stammning. Gatorna ar snea och husen pitoreska.
Absolut basta stallet for shopping och promenering en dag i NY.
Kyliga november fick en kanonstart.
Idag har aven New York gatt over till vintertid, its official. Kanns ratt skont, jag valkomnar vintern med oppna armar. Mycket spannande ligger framfor mina fotter och jag tar varje dag precis for vad den ar.
En harlig sondag lider mot sitt slut. Jag vaknade tidigt imorse, so jag foljde med en van till kyrkan inne pa Times Square. Det var intressant och kul och efter det lunchade vi tillsammans. Alltsammans var lite impulsivt, da jag traffade vannen i fraga pa en fest i fredags. Han skjutsade mig hem och vi kom bra overens so vi bestamde en traff sondag morgon for en massa ihop.
I NY ar ingenting omojligt.
Nar lunchen var over, hoppade jag pa tunnelbanan (Q-train) och klev av vid Canal st. / Broadway. Dar motte jag upp Elisabeth, en urgullig tjej som jag traffade i Prospect Park har om dan. Vi och hennes jattemysiga kompis Elina fikade pa starbucks i oraknade timmar och pratade om allt mellan himmel och jord. Helt plotsligt ser vi hur Mischa Barton (fran serien OC) spatserar ut pa gatan, innifran. Vi alla stirrade pinsamt av hapnad. I cant help but love NYC - SoHo speciellt.
For er som inte besokt NY eller SoHo, kan man lika omradet lite med Sodermalm i Stockholm. Lite bohemlikt med en unik stil och skon stammning. Gatorna ar snea och husen pitoreska.
Absolut basta stallet for shopping och promenering en dag i NY.
Kyliga november fick en kanonstart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
