Ljuva, tysta, New York

Somliga dagar ar langa. Utdragna. Och utan att slita blicken fran sekundvisaren pa vagg-uret tycks tiden ando sta stilla.

Med sulor av tuggummi och med lemmar utan muskler har jag promenerat genom dagen med en tvilling i varje hand.

Med planen att vara hemma och mysa hela dagen blev min agenda nedsjuten pa tva roda.

"Chuck E. Cheese!" gastade halvlingarna och slutade inte forran jag gatt med pa att ta dom till lekpalatset. For det ar precis vad det ar. En pizza osande atmosfar, dar golvet ar av gummi och dar det ar omojligt att lyssna till sin inre rost som ar overtagen av skrikande mini manniskor. Tjocka foraldrar sitter och ater samtidigt som deras barn springer i cirklar som honor skriker hogre an nodvandigt.

Runtsnurrandes bland mini attraktioner och flipperslep studsade vett och eticket ner i nagot av alla hal och forvandlades till en "Game over" skylt.

Mitt huvud bankade och nar ungarna inte var nojda med dagen trots min uppoffring fick jag nog. Med barn och priser, vantar och kaffe skuffade jag pa packet pa bussen och vande hem.

Vad som till dagen hor ar aven att kaffe nr 1 blev utspilld pa Flatbush Ave och ut pa gatan rann ockso allt mitt talamod ut. Jag lyckades ockso bli traffad av en fagelstjart och fick bajs i hela haret. Nar barn-nasor rinner maste nagon vuxen hjalpa, tja, det underlattar om man har nasdukar kan jag tala om. Ut med rinn-snor foll aven en klibbig klump av .. Ja du vet vad, som snallt fick vanta pa att slangas bort tills efter vi gatt av bussen.

-Jag kan inte lata bli att skratta at mig sjalv. Allt ar bara so ironiskt.

Som om detta inte vore nog, blev jag osams med min lilla 5 aring pa Starbucks over pengar. Vem hade kunnat ana?

"I want this one and a juice"

"Ok, well not the juice, I don't have money for that right now. You can have water"

"Ehhhhh.. why not?" Ett mycket missnojt ansikte prydde nu min lilla man som storogd tittade upp pa mig.

"Because miss Frida's middle name is not ATM (bankomat)! I can't buy that right now"

"...Yes you Can!" sa han med attityd.

Gah! Vad gjorde ens foraldrar nar man betedde sig pa detta viset? Far man vrida om oron, dra i har eller nypas? Ilska over den redan katastrofala dagen gjorde att bagaren rann over. Jag nop ingen men jag var illa nara! Med djupa andetag kunde ja ginte annat an fokusera pa att inte slappa allt och traska ivag. tanken slog mig, och jag sag mig sjalv komma hem med 1 styck tvilling. "Vaddo, var inte so girig! 1 ar battre en ingen!"

Jag hade varit lagom poppis.

Dagen gar mot sitt slut. Antligen kan jag hora rosterna i mitt huvud igen och tystnaden har aldrig latit so ljuv innan.

Kaffe och en violinist

Det ar morgon. Formiddag for somliga och i Sverige t om eftermiddag, men for mig ar allt innan 11.30 morgon. (So har jag en halvtimmes formiddag innan det slar om och blir eftermiddag)

Tanken var att jag skulle mote min professor imorse for att gora ett prov, men val dar talade hon om att det intevar nodvandigt. Lite surt svalde jag min trotthet och ryckte pa axlarna. "Vad bra" fick jag fram och vande pa klacken. Mot Starbucks.

Och har har jag suttit hela morgonen sedan 9.30. Mina somniga ogon fann snabbt planboken och pa nagot vanster lyckades jag fa fram min bestallning. Nar val koffeinet skolde ner i strupen vacktes jag till liv igen.

Igar nar jag var pa vag hem fron min kvallsklass, i argumentation, stod jag pa tunnelbaneperrongen och vantade pa lokaltaget att rulla in. I det stora tomrummet ekade en melodi jag sent kommer att glomma. En violinist satt ensam pa en bank och spelade. Inte for pengar utan for njutningen av dom vackra toner som ljod genom luften.

Det var fortrollande och jag har aldrig innan uppskattat musik pa samma satt.

Overdeligt och oforglomligt.

Girig-buken i Brooklyn

"Man vet inte vad man har forren man forlorat det"

Men, om man nu anar vad man har och inte hunnit forlora helt och hollet - hur gor man do?

Vimmelkantig av somnbrist och med bankande hjarta sitter jag hemma i lagenheten med fotterna invirade i byxbenet for att slippa snudda vid det kalla tragolvet. Klockan pa vaggen tickar med harda slag och luften utanfor fonstret att ar svart och ogenomtranglig.

Om man inte vill ha, men inte heller vill vara utan. Vad kallas det? Girig? "Frida, man kan inte bade ata kakan och spara den" -Tank att det kan man visst, om man ater halva!

-Jag antar att jag val ar girig do. For, om tycker om nagon, mycket, och denna nagon, som finns varje minut i ens liv en kvall bestammer sig for att ga ut och vara med nagon annan, och do bestammer sig for att inte langre finnas till hands, kanns det ganska surt nar det fran ingenstans, utan bestallning bubblar upp lite svartsjuka under vanskaps-locket.

Oh... !!! Sova och riskera att dromma obehagliga drommar eller sitta vaken och onska att telefonen ska vibrera for att sedan visa hans namn i displayen?

Vad ar jag? 14?

Jag ska sova, men tanken stor mig en smula. Jag ar absolut inte kar, men varfor kanns det so jobbigt att inte ha min andra halva dar han alltid brukar vara?

Jag ar nog ratt girig ando...

En updatering i Februari

Det ar Februari manad och jag sitter hemma i vardagsrummet och undrar vart Januari tog vagen. Klockan ar alldeles for mycket och jag har unnat mig en ler-mask och lite fotbad so har in mot midnatt. Det har trots allt varit en lang dag.

Det ar natten till torsdag och helgen ligger bara runt hornet. Halva terminen har gatt och jag kan inte forsta att jag redan varit i USA i ett drygt halvar.

Jag har aldrig sett tvserien "How I met your mother" men jag har hort att jag liknar en av de manliga huvudkaraktarerna. Personlighetsmassigt antog jag, men jag borde kanske fragat i sakerhets skull ... I alla fall so var den komentaren baserad pa mina foljande asikter:

Manga mellan 20 - 25 onskar for allt vad livet ar vart att fo stanna i dessa underbara ar. Man ar tillrackligt vuxen for att fa gora allt man inte fick under 18 men ar ung nog att fortfarande aggera oansvarigt. Jag o andra sidan langtar tills dessa fasansfulla ar ar overstokade.

Jag kan itne vanta tills jag narmar mig 30, nar utbildning ar klar och jag jobbar med nagot jag brinner for. Nar det borjar bli dags att skaffa familj och nar man har utvecklats till den person man verkligen vill vara.

Med det inte sagt att jag inte alskar nuet, men (!) killarna ar omogna och aldre man har helt andra mal och ett forhallande med en 30plussare innebar helt andra forutsattningar. Skola ar kampigt och allting ar lixom i rullning, ingenting ar fardigt. Jag ar en otalig sjal och maste lara mig att njuta av processen inte bara resultatet.

Ta traning t ex, hur kul EGENTLIGEN ar det att hasa sig upp pa morgon for att ta ett kliv ut i snostormen utanfor dorren, bara for att promenera en timme och komma hem som en istapp? Hur kul ar det att knapra i sig ett sketet apple nar andra mumsar pa karamellkungen. Men so far man komma ihag att resultat kommer nar man praktiserat sitt valmaende tillrackligt lange.

Att bli smal ar inte malet, utan att kunna njuta av att vara halsosam och inte kanna press. Och det kan jag tala om, att det finns ingen som ser fram emot varen so mycket som jag just nu!

Promenera i Central Park, ga hem over Brooklyn Bridge fran skolan, cykla och njuta av frisk varluft.

Men for nuet, ska jag krypa ner i en iskall sang som star under ett fonster dar iskall luft blaser in. Myspys. Tack och lov har jag en har-fon med lang sladd som jag umgas med en fem, sex minuter innan det ar dags att dra tacket over nasan och sussa.