Fran liten storstad till varldens mitt!

2 dagar kvar i Stockholm innan mitt liv fortsatter, eller forhoppningsvis far en nystart I New York City. December och 2012 lider mot sitt slut och jag kan inte vanta tills January kan fa borja.

Jag saknar vad jag skapat for mig sjalv i USA och kanner inte igen mig sjalv nar jag besoker Stockholm och vad mitt liv alltid varit.  Hemma brukade vara trygghet men jag kanne rinte igen mig langre.
Pa gatorna i Stockholm promenerar frammlingar, mina vanner har bildat familj eller jobbar och har inte tid for noje.  Somliga har lamnat landet eller bara sin identitet och vill inte langre bli igenkanda.  Allt ar annorlunda.
Kanns NY mer som hem? Kanske...

Underbara Kurvor

Att vara hemma bland styltor och plocke-pinn.  Band skonhets ideal som kanns bekanta men ando sa langt fran vad jag idag lever efter.  Jag har langre ingen aning om vad svenska killar vill ha.  Jag vet inte mer an vad jag ser framfor mig.  Vackra kvinnor i slanka kroppar med slata klader utan vack och volanger.

Smoriga pick-up-lines havdar att den vackraste kurvan pa en kvinna ar hennes leende, men vi vet nog alla att de flesta men engagerar sig i andra former innan dom lagger marke till hennes mun.

Att bo i USA ger an dagligen tankestallare gallande vad som ar halsosamt och inte.  Att kanna sig smal och tilllata sig sjalv att mumsa i sig McDonalds till lunch bara for att grannen bredvid pa tunnelbanan ar 5 storlekar storre kanns inte helt ratt.  Men samtidigt overskoljs jag alltid av angest att komma hem till Sverige dar majoritet ar size 4... Angesten ar total och jag vet inte om jag vill anpassa mig eller inte.  Kanske behover jag inte agna detta sarskillt mycket tanke, eftersom aterresan till NYC infaller sondag.  Men jag atervander inte till ett ohalsosamt liv dar McDonalds blir vardag och soffpotatis mitt mellannamn.  Men jag maste ando fundera lite over ideal och min egna definition av "perfect".  Min version.

Vart tog lagom vagen? Ar det ok att havda att alla storlekar ar lika bra nar for stor och for litan kan innebara risk for halsan?  Vad ar egentlgien ideal och varfor ska man strava efter att vara annorlunda eller kanske annu varre, likadan som alla andra?  Vad ar egentlgien motivet bakom att go upp eller ner i vikt, operera sig, shoppa nya klader eller gomma sig bakom smink?

Fragan ar oandlig och svaren ointligt manga.

Vad tycker du?

Regn och rusk

Uppdateringar fran Brooklyn New York:

Gatorna i NY ar tomma och staden som aldrig sommer verkar vila i en otack tystnad.  Vinden susar mallan stadens hoga hus och regnet smattrar utanfor fonstret.  I skyn flyger duvor som verkar av kurs dom dom virvlar runt i motvind.  Ser ratt kul ut.

Gula lov fyller marken utanfor och traden star nakna och farglosa.  Stormen beraknas sla till pa riktigt inatt men har tydligen redan orsakat oversvammning i New Jersey, Long Island och vissa delar av Brooklyn...  Sjalv sitter jag med en uttrakad hund och trott rumskompis och stirrar ut pa ovadret.  Vi har bunkrat med nodvandigheter som yougurt, glass, cola och vindruvor.  Vatten har vi, och stearin ljus finns det gott om.  Huset hoppas vi ska halla och grannar har vi gott om som alla gemensamt erbjudit hjalp om nagon skulle sakna nagot.

Vi har det bra an so lange och hoppas att natur katastrofen ska passera...

..."and we pray for those who've prayed for us tonight, Amen" - tack for era tankar!

Otack natt pa St Marks, Crown Heights

Det sag ut att sluta som en vanlig kvall, vid midnatt gar jag ut med Bailey en sista gang innan vi alla kurar ihop oss i sovrummet och somnar.

Det ar kyligare ute nu so jag bestamde mig for en kort promenad, bara ner for gatan dar det vaxer gras langs gatan.  Nar Bailey hukat sig ner i graset och gjort det hon ska lat jag henne sniffa runt innan jag tankt vanda pa klacken for att go hem.  Detta skulle jag bittert fa angra.

Ca 100 meter bort star ett par manniskor och vasnas, men har i Brooklyn saknar de flesta grepp for vad klockan ar so jag la inte riktigt marke till det.  Vad jag sag dock, var en annan hund.  Med lysande silver pals och spetsiga oren los hans ogon i morkret.  Jag visste att ja ginte kande igen hunden och struntade darfor i att ga narmare, istallet stod vi kvar och radde oss sjalva, jag och Bailey...

Fran ingenstans, helt oprovoserat, kanske pa komando, kanske av instinkt, ser jag i ogonvran hur den forut stilla hunden nu gallopperade mot oss med resande ragg och sylvassa gaddar redo att gora bacon av min lilla gosa.  Innan jag visste ordet av lag jag pa marken, ikull knuffad av muskelknippet som rusat rakt in i mig.  Bakom ryggen horde jag min lilla valp kvida av smarta och hjalplost forsoka komma undan besten.  Hopplosa forsok av att dra bort den vansinniga djuret fran mig sjalv och min hund ser jag agaren komma med tafatta steg och pa nagot vanster dra bort hunden.

Vansinnig skrek och svor jag till mannen som inte verkade speciellt bekymrad.  Utan att tanka plockade jag upp den vettskremda voven i min famn och sprang darifran i hopp om att det inte gatt hal i lill skrutten.

Som tur var, ar hon ok.  Liten och skramd men nagot blod blev det inte, som tur var.  jag klarade mig med skrapsar och skakiga bed.

Pit-bulls har daligt rykte, men jag tror inte att dom ar daliga hunder, utan abra att dom kraver mer traning for att kunna beharska sina instinkter.  Agaren till denna har tydligen inte laggt ner mycket, om nagon alls, tid pa att tygla sin, och tyvarr fick jag och Bailey betala priset for det ikvall...

Tack och lov ar vi boda oskadda.  Arg som jag var, ringde jag i alla fall polisen, so det so!

Liar Liar pants on fire

Det ar onsdag kvall och annu en dag har passerat.  Vadret har varit underbart och jag njuter av att vara ledig.  I morse vacktes jag av ett sms dar en van till mig vanligt men bestamt beordrade mig att bege mig till fotbolls planen illa kvickt.
Ingosad i tacke och flertal kuddar kisade jag mot telefonen och jamrade mig.  For er som inte kanner mig, so ar jag inte en morgon manniska.

Men so satt Bailey pa golvet och tittade pa mig med sina stora bruna ogon och langs med golvet viftade hennes lilla svans stump fram och tillbaka.  Jag skulle vara tvungen att ga upp och go ut med henne snart i alla fall, so jag tog mig i kragen, klev upp och hoppade i fotbolls skorna. 2 timmar senare sprutade svetten och lungorna var fyllda av harlig mild host luft.

Imorgon spelar vi igen. Och so Lordag, och sondag, och mandag... och onsdag.. Ja jag spelar fotboll var och varannan dag verkar det som.


Nar jag agnar mer tid till att skriva, so funderar jag lite mer, automatiskt tror jag, men kanske bara for att jag reflekterar lite mer an vanligt, jag vet inte.  Men nagonting jag tankt pa ar foljande:

Vad gor man om man kanner pa sig att nagon ljuger men har inte mojlighet att bevisa sin teori?  Ar man tyst da?  Kanske, men vad sager man till sig sjalv?

For egentligen, om en person ljuger so ar oddsen att denne ska helt plotsligt andra installning och tala sanning nastan lika med noll.

Men vad sager man till sig sjalv?  Jag forsoker vara arlig mot mig sjalv, da jag inte garna vill inte vara naiv och bli utnyttjad for min dumhet.  Men det ar samtidgt himla svart att domma nagon for ett felsteg man inte ens gett dom en chans att forklara.

Ja nu sitter jag verkligen i klistret.


Att bli sjalvstandig ar en underbar kansla, men nar man inser att man inte bohover manniskor i sin omgivning som man trodde att man ville ha dar, so blir allting helt plotsligt valdigt jobbigt.  Att gora ratt ar en sak men att gora ratt mot sig sjalv, ibland en annan.  I all forvirring star somliga sakar valdigt klara.  Det jag gor gor jag for mig, och ingen annan.  Det maste i slutendan vara ett resultat jag tycker varit vart att gora uppoffringar for och dom val jag gor maste vara av valvilja till nagon.

Det ar viktigast.


Med en varm tekopp pa bordet framfor mig och ett morkt Brooklyn utanfor fonstret tickar klockan mot midnatts timmar.  Barnen som leker sent inpa natten har antligen gatt hem for att sova och bilarna pa Kingston Avenue verkar ha parkerat och stangt av motorn.  Det ar knapptyst och somnen grusar i ogonen pa en trott madam som varit vaken sedan 9AM.

Det har blivit dags att sova.

Godnatt.

Ja Nej eller Kanske?

Bert, ni vet, Bert serierna fran SVT, sjong i en av hans avsnitt "E' det so har nar man e kar nar man e liten, hur blir det da nar man blir kar nar man e stor?"

Och banne mig om grabben inte har en smula ratt alltso.  Vad sjutton, allting blir ju jatte komplicerat nu nar man inte gar i 6an langre.  Hur vet man lixom om man ar ihop eller inte?  Risken att knata runt och tro att man ar tillsammans utan att den andra vet om det, loper ganska stor.  Eller kanske annu varre, tro att man ar singel medan nagon annan pastar att titels numera lyder Flickvan.  Mycket forvirrand.

Vad hande med att skriva en lapp: Far jag chans pa dig? och so 3 prydliga boxar att kryssa i ja, nej eller kanske?

Rakt pa sak, pang pa rodbetan, inget daltande utan snabba puckar, so vet man lixom.  Jag fragade samma fraga till mr J som jag dejtar for narvarande, och han svarade lite forvirrat att "Jo men man vet lixom...typ..."... "Nar man har kul med en person och umgas hela tiden och.." svaret liknade vad man kan forvanta sig fran ett dagis barn.  Han visste ju inte alls vad han pratade om.  Nu ar det ju mycket troligt at tmin fraga kom lite utan forvarning, men hans svar var inte konkret nog for att jag skulle noja mig och saga att "Jaha, ar det SO ni vuxna gor!"

...so, vaddo vet? Det gor man val inte alls ? Hur kan man veta om inget ar bestamt?  Jag ska ha en lapp - denna ska sedan galla som skriftligt intyg att min partner har valt frivilligt att "tillhora" mig.  So blir det lixom inte fragetecken sen.


Mr J himlade med ogonen och skrattade at mig.  Jag har val aldrig haft pojkvan so hur ska jag veta!?  Mannen i forarsatet pa den parkerade bilen vi satt i BedStuy, Brooklyn, dar vi hade kvalls picknick, tittade pa mig med stora ogon.

"Last someone told me they had never had a boyfriend was probably a 12 year old.."

Awesome... Eh, han tycker jag e ratt bra ando, so smodetaljer ar lojliga, men faktum kvarstar:
Varfor ar allt so komplicerat?

Only in New York ....

"bara i New York" brukar vi saga nar vi ser nagot so tokigt att man inte ens greppar vad det ar man ser.    Efter att ha bott har i over 3 ar nu, so ar man kanske nastan lite van vid upptag och knasigheter, vanvett och idioter, men idag tror jag allt jag hojde pa ogenbrynet, tappade hakan och stirrade, allt pa samma gang.

Sallan stannar jag, och mindre sellan vill jag ta bild, men idag ryckte det i handen nar jag mot mitt fornuft ville fotografera skapelsen som motte mig oa gatan, Down town NYC.

Sippandes pa min latte och tuggandes pa en banan gick jag i lugn och ro efter en massage pa Broadway  and Libirty St, och strosade mot tunnelbanan.  Fran ingenstans ser jag en man komma mot mig och efter att ha tittat bade an och tva ggr inser jag att han tagit "baggy jeans" till en helt ny niva.

Han har hasat ner sina byxor nastan till knana och har skippat kallingar halt och hallet, men i den hast han maste lamnat hemma hann han i alla fall ta pa sig en troja.  Men under trojan hangde och slangde en frigjorde penis.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till, visste han om att den var los? Sag andra vad jag sag? Det var da jag kande att ett bild bevis kunde koma till hands so har i efterhand.  Men blyg och pryd som jag ar, stoppade jag mig sjalv i sista sekund.

Jag fnittrar fortfarande av bilden jag har i huvudet av den unge manen traskandes pa gatan med hela harligheten for varlden att beskada...


What a day, Massage, coffee, and a winky !

Mammas Skruttis !

Ny Energi

Aven om jag var illa tvungen att ga upp tidigt sa har jag haft en underbar dag.  I eftermiddags var jag pa massage i midtown NY.
Efter att ha blivit nypt och klamd pa i over en timme masade jag mig ofrivilligt fran spa oasen ut i ett rorigt New York for att hitta kaffe och tunnelbana tillbaka till Brooklyn.

Vadret i September ar perfect och jag kan inte i ord forklara hur underbart det ar att inte behova svettas minuten efter man dragit dush draperiet at sidan.  Bara det faktum att jag kan sova med tacket over mig och inte ihop knoglat i ett horn ar fantastiskt.

Det ar knappast host an, men det ligger i luften och sen sommaren ar ljuvlig.

Efter massage och laddade batterier kande jag mig redo att ta mig an dagen.  Fredag ar det ockso.  Eftermiddagen spenderades i park Slope, BK och blev sedan en sen kvall pa "AppelBee's"med en go van.

Nar allting gar bra, maste man ibland stanna upp och njuta av hur lycklig man ar.  Hur lyckligt lottad man ar, inte for att man har massa saker men for att man kanner underdrivna (ar det ett ord?) kanslor som man ofta i vardagen glommer bort.

T ex, jag odslar ofta alla mina minuter i vantan pa tunnelbanan med att sura over att jag missat foregaende tag.  Men! Nar jag kliver igenom sparrarna och hor att ankommande uptown tag rullar in mot stationen, kliver jag ofta nojt pa med iden om att "ja so har ska det minsann se ut"...

Vad skulle handa om jag riktade lika mycket energi at att gladjas over att vara i tid som att bli forbannad over att vara sen?  Eller i ett annat sammanhang, bli underbart glad nar nagon haller upp en dorr, sager hej pa affaren eller ger bra service pa en restaurang - istallet for att go upp i eld och lagor nar motsatsen sker.
Bara en tanke.

Klockan ar massor och med en ansiktsmask som torkat for lange sedan sitter jag i min stora soffa med alldelesfor manga kuddar och hor hur minut visaren tickar tunga trotta slag mot senare timmar.  Jag borde egentligen lagt mig for lange sen men har inte riktigt varvat ner an so nu bara sitter jag har.

Bailey ligger som i en liten boll vid mina fotter och snarkar som en bulldog.  Hon verkar lite forvirrad over bade ras och ursprung.  Visste ni att man inte sager "matte" / "husse" har? Dom sager "mommy" and "dad" aven om deras husdjur... Later kanske lite larvigt pa svenska, men jag skulle val lata lika dum ja gom jag kom upp med non amerikansk version om "matte" haha...
Ahh... godnatt - tiden har kommit...

Last Single Standing

Utan att lata apatisk so ska jag erkanna att jag ar en av dom fo, av mina vanner, som inte riktigt haft langvariga pojkvanner.  Killar, onekligen har jag dejtat i mina dagar, men aldrig att jag riktigt fallit for nagon som lyckats tycka om mig tillbaka samtidigt.  Det missar lixom alltid med en harsmon.

Aven om 24 inte later mycket alls so inser man ganska snart att dom flesta redan gjort livsviktiga val i sina liv.  Manga sitter med make eller blivande sadan och invantar barna fodsel eller datum att flytta ihop.  Det ar som att jag lamnade Stockholm som tonaring och kommer tillbaka till en vuxenvarld dar alla drick svart kaffe, laser damernas varld och ammar barn medan dom gnaller over bloj problem eller vigselringar som skaver.  Jag ar underbart glad for mina bekanta som befinner sig dar dom ar i sina liv men kan inte hjalpa att undra vart aren tog vagen?

Var det so lange sedan vi pratade om Ung08, "Fridge", forsta kyssen, vad man skulle gora efter gymnasiet och vilken kille som var snyggast i skolan.
Oviktigheter egentligen, men sont som var so varldviktigt da.

Vad hande med sena natter, dricka sig redlos, eller i alla fall kissnodigt fnittrig och dansa med okanda killar pa klubbar man egentligen var for liten for att vistas pa?

Jag tycker inte ens om berg-och-dalbanor langre.  Hur gammal och gra ar inte jag?

Nog for att jag haller mig langt fran karlar, barn och giftemal, eller det gor jag val i och for sig inte egentligen men i planeringen finns inte familj rigtigt an, men jag blir gammal i alla fall!  Gar det inte att undga?

Jag jobbar aktivt for att njuta av mina sista ar som "snygg sexig singel"- och var kunde vara battre an New York City?

I nuet finner vi blygsamma 9 kandidater.  Ja, man maste ha det so, for det ska jag tala om att har hittar man inte nagon man som bara dejtar 1 i taget.  So, min slutsats ar att vara on top of the game och spela efter samma regler.
Det blir so mycket roligare da.  Inte so seriost.

Lighten up!  Jag had missat mycket de senaste manaderna so nu ar det min tur att ha roligt!

Midnatts inspiration

I vanliga fall tar jag ut Bailey (Ja forresten, jag har kopt hund for er som missat det) vid 11 snaret for att kissa en sista gang innan laggdags, men efter att ha tittat pa Biggest Loser sesang 7, non-stop i en vecka masade jag mig ut klockan 10 istallet, och inte bara runt hornan for en stank, utan vi sprang tillsammans, en nattrunda i din friska host luften.

Helt underbart.  Och da vill jag tillagga att jag ALDRIG har tyckt om att springa.  I mellanstadiet antogs jag ha astma for att jag led av so dalig kondis.  Snabb var jag, men det varade tyvarr inte so lange...
Efter ett ar av fotboll 3 ggr i veckan gissar jag att kondisen forbattrats en smula.  Jag funderar nu pa om 30 min morgon och kvall ar for ambitiost?

Jag har dessutom fatt "kettle bells" av min goa sambo, investerat i en Jillian Michaels dvd och skaffat hantlar och yoga matta till hemmet.  Ja, en dag vaknade jag bara och introducerade mig sjalv som Arnold Schwarzenegger!

I'm a machine!!!

...i alla fall planerar jag att bli en san.  Jag vill lixom vara en san som vaknar pa morgonen och VILL ga upp.  Son som vaknar och hoppar i jogginskorna omedelbums eller simmar en timme fore frukost.  En son tjej vill jag vara.
Jag har aldrig lyckats forsta hur man blir so, men kanner att det ar pa tiden att jag verkligen undersoker dilemmat.

Stay tuned

Summer's over - Fall around the corner

Efter mycket om och men

kanske fler "men" an om . . .

so har jag beslutat mig for att borja skriva igen.  Inte riktigt saker pa varfor men kanske har jag hittat lite ny energi och inspiration under tiden tangentbordet lag orort.

Det ar September manad och sommar terminen har precis blivit ett avslutat kapitel.  Med stralande betyg och huvudet fullt av info har jag beslutat mig for att ta ledigt fron skola och plugg.  Istallet ska det fokuseras pa mig sjalv.

3 manader av hard traning, mental focus, music och inspiration.  For forsta gangen pa ett tag ska jag njuta av att vara i Varldens huvudstad, om jag so ska sova under Brooklyn Bridge.  Langa host promenader bland guldiga lov i brooklyn, rykande varm choklad fran Starbucks och sena natter av musik.

Miss Grey ar tillbaka pa "the meatmarket" - efter langa manader av intensivt studerande och mattligt underhall av en viss sambo har vi bestamt oss for att ga tillbaka till att vara 24 och leva lite.

Iskalla dagar med stralande solsken

Det nya aret har tagit ordentlig fart och det ar snart Februari. New Yorks luft ar iskall och viner mellan skyskrapor och nakna trad. Fortfarande med klarbla himmel och ingen sno sedan oktober. Vadret gor det lite lattare att ta sig utanfor dorren nar sangen ar som varmast och man hellre ligger begravd i kuddar och tacken och kanner doften av kyla under nasan. Men skola och traning pa schemat ar det inte mer att be for, an att hasa sig upp och vara glad att det i alla fall inte snoar eller regnar.

Varen ar planerad in i minsta detalj, i alla fall so kanns det so. Mamma kommer snart och halsar pa och efter det kommer bastaste Annis. Resa hem ar ockso bokad och betalad samt tillbaka tur till New York. Nu sitter jag bara och invantar kommande datum likt en 6-aring i vantar pa glass bilen innan den irriterande melodin ens hinner ljuda genom kvarteret.

Hemlangtan vore att ta i, men nog saknar jag manga dar hemma. Min lilla brorsdotter framfor allt. Barn vaxer for fort. Fran ingenstans har hon forvandlats fran bebis till liten flicka.

4 1/5 manad so ar jag hemma...

Langtar...