Terrorister i snöstorm

Hela sondagen snoade det, och hela natten till mandag. Man kan tycka att vi borde vetat battre an att over huvud taget oppna ogonon mondag morgon. An mindre ta pa oss for att ga ut.

Utanfor dorren var allt ode. Sno tackte allt man sag och vinden piskade hart i ansiktet. Jag vande pa klacken. "Aldrig." Varken tag eller bussar gick och bilar stod overgivna, parkerade mitt i gatan. Nagra fa kampade fortfarande med att skotta loss sina fordon, bara for att fastna nagra meter langre fram igen.

Men envisa som vi (mitt sallskap) var beslot vi oss for att vallfarda fran Brooklyn till Manhattan. Eller i alla fall till en annan station, dar tagen gick.

Vi gick och gick och slutligen kom vi fram till en oppen "DD". Vi gick med lattade steg in for att varma oss med en kaffe.

Sittandes ner, fortfarande i fullt ska med att bestalla kommer en svart man in kladd i filtar ser det ut som, tandlos med kepp. Staendes i kassan horde jag hur han borjade prata med resten av ganget som med stora ogon tittar pa den gamle mannen. Nar han borjade prata med sig sjalv och jag fatt min bestallning gick jag fram till bordet och fragade vad som hade hant.

Mannen hade utan anledning gatt fram till varat bord och borjat anklaga "varat folk" for att vara ignoranta. Han stod nu med sin kepp och mutrade pa vad jag tror var arabiska.

Jag vet fortfarande inte om han menade "oss" som kristna/ej musilmska eller om det var for att vi var vita.

Lattprovocerad som jag ar kan jag inte lata bli att konfrontera honom so jag fragar, respektfullt, "Is there a problem sir?"

Mannen upprepade vad han sagt tidigare och utan att vara speciellt irriterad forsokte jag forkara att han faktiskt var tungen att ga nagon annanstans for vi satt och fikade har. Detta var inte popuart.

Han tog upp sin koran som han hade i en plastpase o hotte med naven, "here is my book, where is yours!?"

"In my heart." svarade jag och undrade varfor vi blev religiosa.

Med fruktan for att han skulle ta upp sin kapp for att sla oss allihop vinkade jag till personalen for att fa ut farbrorn. Han stirrade mig rakt in i ogonon och sa nagot som lat som en svordom.

Nu var jag arg.

"Dont talk to me" morrade han. "Please, If you would leave there woud be no problem" svarade jag och an en gang morrade han "Dont talk to me.....!!!!"

"Why? 'Couse I'm a woman?!" Jag stallde mig upp i samma mening och kande att nu har detta gatt for langt.

Med ett falskt leende spande jag ogonen i personalen, och dom kom till undsattning.

Mannen var eskorterad ut och var vallfard skulle snart fortsatta.

Vi klarade oss in till City och nastan hela vagen hem. I Brooklyn finns minibussar som ar nagon sorts mellanting mellan buss och taxi. Dom gar samma stracka som bussen men kostar 2 dollar att hoppa pa. En sadan tog vi sista biten hem do tunnelbanan fortfarande inte gick hela vagen hem. Strackan som i vaniga fall inte tar mer an 10 min tog oss over 45 min. Vi var fast i snokaoset med resten av Brooklyns idioter som gjort valet att go ut den dagen. Nar vi anligen kom loss korde vi bara nagot kvarter eller tva, bara for att tvarnita da ambulansen som tidigare kommit for att hjalpa, nu blockerade trafiken. Nar ambulansmennen kom for att flytta bilen hoppade dom in, bmen hoppade lika snabbt ut igen. - Vad var det som pagick?

"We lost the carkeys in the snow..."

Vi alla borjade gapskratta. Vilken dag och nar allt anligen verkade ha lost sig so hade dom som faktsikt hade betalt for att vara ute i allt detta, klantat till det so att vi var tvungna att borja om igen.

Vi kom hem, det gjorde vi, men vilken dag!

Det bor en mus i vart hus!

Stammer. For nagra natter sedan hordes ett skri fran badrummet och min rumskamrat ropade i panik ut i natten. Med huvudet djupt nedborrat i kudden hoppades jag att jag skulle kunna ignorera dramat som pagick nagonstans langt bortom bomullsdrommar och harligt mjuka lakan. Nix.

"FRIIIIIIIIIIIIIIIDAAAA!"

Grymtandes hasade jag mig ur min varma sang och ner pa det iskalla golvet.

En panikslagen hoppade omkring i hallen kippandes efter andan. "En RATTA!"

Hon hade suttit i all sin ro pa toaletten nar gnagaren hade knatat in, oradd och obekymmrad. Utan att rora en tass snabbare efter att ha sett henne promenerade han coolt over badrumsgolvet medan min van drog upp knan och fotter so hogs flexibiliteten tillat.

Resten ar historia.

Efter att ha investerat i rattfallor och annat for att tappa till hol i vaggen vantar jag nu pa frivillig man att anmala sig for jobbet.

Fortsattning foljer.

Igar, nar jag skulle hem fran Park Slope, stod jag i vinterkylan utan mossa och untan vantar och vantade pa bussen som aldrig tycktes vilja komma. Efter att ha tappat kanseln och vantat 35 min pa en buss som skule gatt var 7e min sag jag min raddning. Intill parken stod en ambulans parkerad so jag gick fram till mannan i bilen och la huvudet pa sne.

Utan att namna att jag hemskt garna hade velat ha skjuts, log ambulansmannen och nickade at sin kompanjon. " In med dig sa han vanligt, vi skjutsar dig"

So med furfrusna lemmar satt jag i en ambulans i gar och blev skjutsad till dorren.

Charm is everything.

Konsten att vara diskret

Pa bussen idag satt jag och med en vaninna och tjattrade nar vi till var forvaning insag att damen bredvid knolat in oronsnibben i orat for att, vad jag formodar, undvika vara svenska melodiska konversation.

Under varat samtals gang sneglade jag flertal ganger pa den irriterade damen som suckade stonade och skakade oforstaend epa huvudet.

Nog fragade vi oss sjalva om vi kanske pratade hogt, men ingen annan i bussen tycktes storas, eller ens reagera. Vi tyckte att damen med "snibb-oronproppar" var lite lojlig och fortsatte prata, trots allt finns det an so lange inget talforbjud pa New Yorks city bussar!

Broken down - down and broke - broke and down

Forsta terminen avslutad. Genomliden och antligen over.
Kanske en smula dramatiskt, det har gatt forvanansvart snabbt. Jag vet inte varfor omvarlden handlar julkappar och sjunger julsanger? Det ar val fortfarande host?

I alla fall i New York. Visst blaser det kyliga vindar men sno har vi inte mycket av. Ingen alls faktiskt.

Med ny investerad rockring ror jag hofterna i takt med rytmisk musik for att halla varmen och samtidigt halla formen. Utan att ata calorier svaller man upp som en vattenballong och innan man vet ordet av passar varken byxor strumpor eller toppar.
Tack vare att ja bott i USA tidigare forsoker jag halla fingrarna i styr och inte mumsa i mig vad ogat unnar mig.
Medlemsskap pa Planet Fitness ar ockso inforskafat och med piskan smallandes bakom mig tvingar jag mig sjalv att springa minst 1 timme varje gang jag ar dar.

Och for er nyfikna so gymmar jag faktiskt 3-4 ggr i veckan. Och mer ska det bli.
Nar budgeten ar nere pa 0 far det bli ekonomiska tillrop. Planboken tillater hemma-mys, kostnadsfria promenader, "windowshopping" och gym.

Jag funderar pa att lara mig virka / sticka igen. Som froknarna pa fritids larde oss i hopp om att fa oss att sitta still en minut.
En insperationskalla har i New York och aven en god van delade ett par visdomsord har om dagen och lang historia kort: vill man ha nagot gjort far man gora det sjalv.

Jag vill (pa nytt ) lara mig franska, virka och spela piano. Nu kanske ar den ratta tiden att paborja lite projekt?

Suck..

nerd + neat-freak

December kom susandes som med vinden och jul ligger narmare an jag minns att den nagonsin gjort innan. Brukade inte december vara den langsta mananden nagonsin nar man var liten? For att inte tala om julafton!

Det blir inte mycket julfirande i ar. Av personliga sjalv men aven for att julklappar kanns som en omojlig investering. Pengarna racker knappt till mat, vilket hall ska man vanda slantarna for att kunna ha rad med julgran?

Bara en vecka kvar pa forsta terminen pa college. Det har gatt otroligt fort. Mest pga av harliga klasskamrater och shyssta larare, i ovrigt tycker jag kanske inte skolan ar so mycket att hurra for. Na val, det fungerar och det ar ju trots allt bara forsta terminen.

Forra helgen var min mr Memphis har. Vi hade en harlig weekend i New York city och upplevde det basta av staden. Funderingar hur vida vi ar ett par eller inte ar inte relevanta. Vi ar kanonbra kompisar. Han ar verkligen en underbar manniska och vi har superkul ihop.

Ut med det gamla och in med det nya - eller vise versa.

Min gamla goa sambo har flugit tillbaka fron minst sagt kyliga Sverige, till NY, och bara timmar senare lamnade alla Y-kromosomer var lilla 3a i Brooklyn och so var vi bara 2 igen.

Med andra ord lamnade min roomies manliga sallskap tidigare an planerat.

Efter att ha bankat honom i huvudet med diskborsten, tjatat om toalettsitsen och klagat over en tom planbok fick han val nog?

Jag har, efter att ha flyttat hemmifran, langt hemmifran, kommit pa att jag har varenda stad-gen fran mamma. Im a neat-freak ....

Det ar fredag och inte mycket att gora. Naturligtvis sitter jag pa Starbucks, vart annars? Jag ska hamta barnen pa skolan for att sedan umgas med familjen hela kvallen. Myspys.

Resten av helgen kommer orakneliga timmar go at att stirra ner i mina skolbocker. Tentor hela nasta vecka. Hall tummarna!