Med stelfrusna fingrar och tår sitter jag och sippar på ett glas coca cola. Ett glas vin hade formodligen låtit bättre men eftersom jag inte dricker alcohol får läsk duga. Och det är godare enligt mig själv. Men, så är jag ju inte så himla cool så jag antar att det är därför jag tycker som jag tycker...
När termometern krupit så långt ner på minussidan att fönstrets insida är kylig vill man bara tända en brasa och sjunga "kumba yah" med marsmellows och rykande het o´boy.
I innerstan får fårskinnstofflor duga framför öppna spisen. Mitt glas coca cola är för visso inte varmt för fem öre men det är okey i alla fall.
Nu har jag varit hemma i 2 veckor. Varför känns det som om allt är som det ska? Jag kan komma på mig själv att sakna mitt hem i USA men jag är förvånande bekväm med att bo i stockholm igen. Kanske för att det är så fantastiskt kul att träffa saknade vänner igen. Stöta på gamla ansikten jag inte sett på flera år och prata med underbara människor jag tänkt på medan jag varit borta.
Året går mot sitt slut. Likt en vanlig söndag, veckans sista dag, aggerar 2009 sina sista dagar av året som passerat. Att göra? Absolut ingenting. Inte ens nyår. Det spelar ingen roll längre. Nyår är helt klart överskattat och blir misslyckat varje år. Detta nyår ska jag sitta hemma och kolla på film, äta en stor skål glass och ha mjukisen på precis hela kvällen.
En utekväll i skyhöga klackar på snorhal is i tight klänning och för mycket makeup känns inte lockande. Inte heller lockar alla pruttfulla grabbar som försöker sno åt sig en nyårskyss på tolvslaget... Stockholms tunnelbanor kommer vara prydda med lila spyor och småungar kommer ränna på stan i inga kläder och bråka för ingen anledning. Jag avstår.
Men gott nytt år allesammans och hoppas att Erat nyår kommer bli oförglömmligt, jag ska hålla tummarna! ; )
2009-12-29
2009-12-21
Vad gömmer sig i garderoben?
Pyjamasen är på, pepparkakorna slut och ljusen släckta. Aftonen har jag spenderat med mor min, och dagen i att ränna på stan - tillsammans med sjuttioelva andra tokiga stockholmare. Jag älskar att gå på stan, kanske för att i 9 fall av 10 stöter man på någon man känner. På gott och ont naturligtvis. Idag sprang jag in i flertal gamla klasskamrater och vinkade dessutom till en och en annan avlägsen bekant, där jag strosade i julvimlet. Ibland saknar jag skolan otroligt mycket. Det är något sentimentalt med dom åren.
Halt är det ute. Redan har jag lyckats druttla i backen två gånger. Det är jag och Britt-Marie 87 som släpar fötterna i marken för att ständigt kontrollera balansen. Pinsamt.
Kärleken har låst in sig i min garderob och vill inte komma ut. Att kika in då och då där mina sköna kläder hänger tillsammans med mina sexiga skor, ger stimulans för en sekund. Jag kan inte säga att jag skojar. Nej mitt kärleksliv slutar precis där. Det blir inte mycket sexigare än så. Åh New York... I miss you!
Enligt mitt egna ihopkokade horoscop kan detta dock komma att vända, då en välkammad påg från USA eventuellt besöker rikets kalla vidder någon gång i Jan/Feb. Inget är säkert, men han har bestämt sagt att han ska komma. Vi får väl se.
Bekännelse, jag är otroligt mörkrädd. Visst är det väl inte farligt att lämna ljusen i granen på under natten?Jag vägrar nämligen släcka bostaden helt och hållet eftersom jag tycker det är obehagligt att tassa runt i mörkret helt ensam. Kanske beror det på alla hemska skräckfilmer mina goa vänner genom tiderna tvingat mig se! Elakt!
Nu är tårna iskalla och sömnen börjar grusa i ögonen. Tack och lov är sängen varm och mysig. John Blund anländer vilken sekund som helst, och morgondagen är redan kommen.
Im out.
Halt är det ute. Redan har jag lyckats druttla i backen två gånger. Det är jag och Britt-Marie 87 som släpar fötterna i marken för att ständigt kontrollera balansen. Pinsamt.
Kärleken har låst in sig i min garderob och vill inte komma ut. Att kika in då och då där mina sköna kläder hänger tillsammans med mina sexiga skor, ger stimulans för en sekund. Jag kan inte säga att jag skojar. Nej mitt kärleksliv slutar precis där. Det blir inte mycket sexigare än så. Åh New York... I miss you!
Enligt mitt egna ihopkokade horoscop kan detta dock komma att vända, då en välkammad påg från USA eventuellt besöker rikets kalla vidder någon gång i Jan/Feb. Inget är säkert, men han har bestämt sagt att han ska komma. Vi får väl se.
Bekännelse, jag är otroligt mörkrädd. Visst är det väl inte farligt att lämna ljusen i granen på under natten?Jag vägrar nämligen släcka bostaden helt och hållet eftersom jag tycker det är obehagligt att tassa runt i mörkret helt ensam. Kanske beror det på alla hemska skräckfilmer mina goa vänner genom tiderna tvingat mig se! Elakt!
Nu är tårna iskalla och sömnen börjar grusa i ögonen. Tack och lov är sängen varm och mysig. John Blund anländer vilken sekund som helst, och morgondagen är redan kommen.
Im out.
2009-12-16
Vänner
När snön susar genom luften i massor för att lägga sig till rätta på backen och magiskt förvandlas till is - då vet man att det är december.
Det är definitivt december, det vet jag. Dels för att det står i kalendern men också för att snön dalar ner från himlen och vägrar sluta. På stövletter med klack har jag glidit genom stockholm idag i jakt på jobb. Jag var mitt alldeles charmigaste jag, och vi får hoppas att det räcker.
Efter min kupp satte vi av, Ida och jag, möt söder där fnitter och gapskratt låg och väntade. Tjejkväll stod härnest på onsdagsagendan. Och mycket riktigt, bland tända ljus, odrucken glögg och rykande hett te, blossade högjudda skratt fram i mörkret. Jag älskar mina vänner. Väldigt mycket. Vi har alldtid kul och jag är övertygad om att om någon filmade våra stunder skulle tittarna skaka på huvudet och föreslå vård. Vi är förmodligen inte klassade normala. Men det gör lixom ingenting...
När vi alla skulle bege oss hemmåt reste de flesta av mina goa vänner till sin andra halva, medan jag tog taxi hem.
Medan andra har pojkvänner att mysa med i juletiden sitter jag och skriver. Om dom som funnit kärleken. Pinsamt. Jag bloggar, ser på Bridget Jones dagbok och äter kex. En sorglig romantiker är vad jag är. En hopplös singel som hellre ser på kärleken på avstånd än upplever den.
Jag kanske borde skaffa hund?
Det är definitivt december, det vet jag. Dels för att det står i kalendern men också för att snön dalar ner från himlen och vägrar sluta. På stövletter med klack har jag glidit genom stockholm idag i jakt på jobb. Jag var mitt alldeles charmigaste jag, och vi får hoppas att det räcker.
Efter min kupp satte vi av, Ida och jag, möt söder där fnitter och gapskratt låg och väntade. Tjejkväll stod härnest på onsdagsagendan. Och mycket riktigt, bland tända ljus, odrucken glögg och rykande hett te, blossade högjudda skratt fram i mörkret. Jag älskar mina vänner. Väldigt mycket. Vi har alldtid kul och jag är övertygad om att om någon filmade våra stunder skulle tittarna skaka på huvudet och föreslå vård. Vi är förmodligen inte klassade normala. Men det gör lixom ingenting...
När vi alla skulle bege oss hemmåt reste de flesta av mina goa vänner till sin andra halva, medan jag tog taxi hem.
Medan andra har pojkvänner att mysa med i juletiden sitter jag och skriver. Om dom som funnit kärleken. Pinsamt. Jag bloggar, ser på Bridget Jones dagbok och äter kex. En sorglig romantiker är vad jag är. En hopplös singel som hellre ser på kärleken på avstånd än upplever den.
Jag kanske borde skaffa hund?
2009-12-13
Stockholms tysta gator
Även om julyra och vilda luciatåg härjar löst i huvudstaden tycks tystnaden göra sig hörd.
Som från ingenstans är det tyst och i mörkret faller kristallklara flingor av is ner i lugn och ro. Allt ser precis ut som jag lämnat det. Fridfullt och vackert. Även om storstaden inte går att jämföra med vad jag lämnat känner jag mig ändå hemma.
I kungsträdgården hörs sliranden från skridskor som skär över isen, runt stureplan spenderas förmögenheter och på drottninggatan drar familjer fram trötta av ännu ett års julshoppande. Allt är precis som det ska vara.
Idag är det Lucia, men vem firar det längre? En lussebulle pillade jag i mig, men det var också allt. Knappa två veckor kvar tills jul och ändå känns det som att det kan kvitta. Att vara hemma hos nära och kära kanns som julklapp nog. Även om verkligheten i sig är en sur citron. Det är skönt när julmusiken dövar paniken som explosivt pumpar inom mig. "Juletid, stilla ro och frid..."
-Ja ja, jag vet, tänker jag bittert och trallar med, även om jag vet att söka jobb står överst på listan. Planera framtiden kommer på en tjusig andra plats.
Livet. Ja det var ju det där med framtiden.
Men det tar vi en annan gång. Söndagen har passerat och ny vecka har redan rullat igång. Stockholm är kolsvart och alldeles knäpptyst.
Som från ingenstans är det tyst och i mörkret faller kristallklara flingor av is ner i lugn och ro. Allt ser precis ut som jag lämnat det. Fridfullt och vackert. Även om storstaden inte går att jämföra med vad jag lämnat känner jag mig ändå hemma.
I kungsträdgården hörs sliranden från skridskor som skär över isen, runt stureplan spenderas förmögenheter och på drottninggatan drar familjer fram trötta av ännu ett års julshoppande. Allt är precis som det ska vara.
Idag är det Lucia, men vem firar det längre? En lussebulle pillade jag i mig, men det var också allt. Knappa två veckor kvar tills jul och ändå känns det som att det kan kvitta. Att vara hemma hos nära och kära kanns som julklapp nog. Även om verkligheten i sig är en sur citron. Det är skönt när julmusiken dövar paniken som explosivt pumpar inom mig. "Juletid, stilla ro och frid..."
-Ja ja, jag vet, tänker jag bittert och trallar med, även om jag vet att söka jobb står överst på listan. Planera framtiden kommer på en tjusig andra plats.
Livet. Ja det var ju det där med framtiden.
Men det tar vi en annan gång. Söndagen har passerat och ny vecka har redan rullat igång. Stockholm är kolsvart och alldeles knäpptyst.
2009-12-06
"Sweden Calling" -yes
Tjejorna drar oster ut. Aventyrspasens knut ar nastan ihopknuten och minnen sorteras efter datum och plats i form av bilder. Att mina alskade och underbara dar hemma inte tagit del av mitt liv under sa lang tid ar fruktansvart knasigt.
Inatt sover jag min sista natt hemma hos familjen Elliot. Sangen kanns inte ens som min langre. Vaskorna star fardigpackade, sista smutstvatte ar ren och checklistan ar avbockad. Magen gor lite ont. Inte for att jag ska hem men for att jag ska aka...
De sistadagarna har varit harliga. I torsdags myste jag, Lizzy-pizzy och Elina-fina. Italienisk middag med hoga skratt och massa kramar. Dagen darpa sendes avsnittet av Tyra Banks show dar jag Emma och Anna var med i publiken. Eftersom jag satt ute pa en o nagonstans utanfor NY utan tv missade jag det. So, wow tanker jag, nu kan jag antligen fa se hur mycket sendningstid jag fick! Supercoolt att vara med i tv, med pa Tyra Banks show, hallo!?
Svar: 0. Anna och Emma filmades 2 ggr, jag, som satt mitt emellan klipptes bort eller kom bara inte med. Min chans att lysa i rampljuset for en sekund blev till intetgjord. Elakt Tyra!
I fredags kvall darimot, tog bastis John ut mig pa restaurang och sedan pa klubb/bar och vi hade varldens trevligaste kvall.
Farden hem var mindre harlig da jag efter midnatt akte tunnelbana med en full kines som krates over sig sjalv och fick en beundrare mitt emot mig som stirrade oavbrutet pa stackars lilla jag! Nog behover man aldrig oroa sig for att ga ensam hem i New York, allt beror pa hur lagt du ar villig att sanka ribban. Lagre standard? Well, allt ar relativt.
Lordagen spenderades med Blen, mat och tjejsnack, och sondagen har gatt till att gora allt som maste goras innan man byter liv.
Ja, for det ar precis sa det kanns.
Snaljopen Gerhardson har toppat alla sparsamma tilltaganden som hittills annu vidtagits. Idag, efter middagen kom jag pa att jag fortfarande har tillgang till solariesalongen jag (innan sommaren) gick till. Eftersom surt fordarvade slantar lagts ut pa ett paketpris, kandes det dumt att inte ta tillfallet i akt och utnyttja en sista branna.
Inte nog med en, men 2 drar jag till med da, en en gang, pengar inte vaxer pa trad har i storstadsdjunglen. Brand och illrod sitter jag nu och ber pa mina bara knan att det ska lagga sig tills imorgon.
Imorgon kl 17.45 lyfter vi fran amerikansk mark och planeras landa i Svealand kl 11 pa tisdag morgon.
Bobby Grey atergar tills sitt gamla hedeliga svenska liv for en liten tid. Sweden calling!
2009-12-02
December, december
Tillbaka i New York.
Igarkvall, den 1a december, vid midnatt lyfte planet fran Los Angles grona vidder och forde mig och Des, tillbaka till kyliga NY. Pga tidskillnad har jag bara sovit 3 timmar och la mig som en overkokt makaron pa overkastet nar jag kom hem. Min fina fjallravenrygga har fatt genomga alldeles for pafrestande shopping och ben och kotor i ryggen ar med storsta sannolikhet pa fel plats. Omtumlad och trott somnade jag kl 10am NY-time, och vaknade kl 3 pa eftermiddagen, av att vardmor undrade om jag var vid liv.
Det var jag, men med en forkylning som heter duga. Usch.
-Jag har kommit fram till (pga en hel del anklagelser) att jag klagar en del. Ganska mycket tydligen. Vad innebar det? Att jag ar missnojd eller bara en kravande perfektionist som vill ha uppmarksamhet? Jag tror det lutar mot nr 2... Jag tycker om medlidande och sympati. Det kanns alltid lite battre om nagon tycker synd om en, visst gor det? Sarskillt nar man har ont, det ar jobbigt eller ar sjuk.
Nar jag inte mar bra forvantar jag mig talefonsamtal fran oroade vanner som bryr sig. Jag alskar nar mamma haller om mig, och stryker mig over pannan, so som hon gjorde nar jag var liten. Pappa ordnar varm mjolk med honung och sangen har nytvattade varma lakan. Ompysslad var ordet.
Att ata glass i sangen och utan daligt samveteoch fa titta pa tv 24 timmar i strack ar en bonus, dessutom val fortjant. Det var tider det.
Med fettsnalglass som formodlgen inte ar so fettsnal alls, och med fjarrkontrollen i en sasig hand zappar jag till min trost pa vad som av min barndom finns har i staterna. TV:n ar en bra van.
Men att sitta ensam i en stad dar det bor fler manniskor an det gor i hela sverige, kanns lite ensamt. Och ganska olegligt. Detta ar ju min sista vecka! Jag kor morfars losning pa sjukdommar. Den ar simpel och funkar alltid. Knepet ar att ignorera symptomen och knega pa som vanligt. Jag planerar att vakna upp frisk som en notkarna redan i morgonbitti!
En underbar semester ar avslutad. Verkligen underbar. Efter ett sorgligt avsked i CA sitter jag nu och forbereder mina sista dagar i stadernas stad. New York, New York...
Det ar en emotionell berg-och-dal-bana.
Igarkvall, den 1a december, vid midnatt lyfte planet fran Los Angles grona vidder och forde mig och Des, tillbaka till kyliga NY. Pga tidskillnad har jag bara sovit 3 timmar och la mig som en overkokt makaron pa overkastet nar jag kom hem. Min fina fjallravenrygga har fatt genomga alldeles for pafrestande shopping och ben och kotor i ryggen ar med storsta sannolikhet pa fel plats. Omtumlad och trott somnade jag kl 10am NY-time, och vaknade kl 3 pa eftermiddagen, av att vardmor undrade om jag var vid liv.
Det var jag, men med en forkylning som heter duga. Usch.
-Jag har kommit fram till (pga en hel del anklagelser) att jag klagar en del. Ganska mycket tydligen. Vad innebar det? Att jag ar missnojd eller bara en kravande perfektionist som vill ha uppmarksamhet? Jag tror det lutar mot nr 2... Jag tycker om medlidande och sympati. Det kanns alltid lite battre om nagon tycker synd om en, visst gor det? Sarskillt nar man har ont, det ar jobbigt eller ar sjuk.
Nar jag inte mar bra forvantar jag mig talefonsamtal fran oroade vanner som bryr sig. Jag alskar nar mamma haller om mig, och stryker mig over pannan, so som hon gjorde nar jag var liten. Pappa ordnar varm mjolk med honung och sangen har nytvattade varma lakan. Ompysslad var ordet.
Att ata glass i sangen och utan daligt samveteoch fa titta pa tv 24 timmar i strack ar en bonus, dessutom val fortjant. Det var tider det.
Med fettsnalglass som formodlgen inte ar so fettsnal alls, och med fjarrkontrollen i en sasig hand zappar jag till min trost pa vad som av min barndom finns har i staterna. TV:n ar en bra van.
Men att sitta ensam i en stad dar det bor fler manniskor an det gor i hela sverige, kanns lite ensamt. Och ganska olegligt. Detta ar ju min sista vecka! Jag kor morfars losning pa sjukdommar. Den ar simpel och funkar alltid. Knepet ar att ignorera symptomen och knega pa som vanligt. Jag planerar att vakna upp frisk som en notkarna redan i morgonbitti!
En underbar semester ar avslutad. Verkligen underbar. Efter ett sorgligt avsked i CA sitter jag nu och forbereder mina sista dagar i stadernas stad. New York, New York...
Det ar en emotionell berg-och-dal-bana.
2009-11-29
Cupcakes och Musikal
Minuten efter att barnaskaran slumrat in igar kvall, borjade 3-mannapartajet i mitt sovrum. Med foredetta chef och hennes van satt vi alla i min sang och firade att det var sondag. Med cupcakes, glass och cola holls intensiva tjejsnack med RENT spelandes i bakgrunden. I latarna vralade vi med sa gott vi kunde och i dom sorgliga scenerna grat vi sa att tararna sprutade. Tjejer...
Kvallen slutade med gaspande munnar och frosting och strossel i haret - efter ett brutalt muffinkrig.
Fantastiskt hur kul man kan ha, fast man egentligen ska vara vuxen.
Fast vad ar egentligen en vuxen utan baranasinnet kvar?
Nar tjejer samlas for tjejerkvallar ihop, pratar vi oftast inte om nagellack och shopping. Icke. Vi pratar sex, pojkvanner, relationer, pinsamma misslyckanden och manligt beteende som vi skrattar at i timmar. Det ar vansinnigt skojjigt och det ar lika kul varje gang.
Dessutom gloms alla dieter och vi knapper upp sista knappen i byxorna for att fa i allt vara hungriga ogon lockas mumsa i oss. Damerna ni sett pa stan i klackar och smink forvandlas till fnissiga flaskmonster. Pa allvar.
Och oj, om har vi kul! Om du trodde att du och din flickvan hade hemlisar ihop kan du tanka om. Hennes narmsta vanner vet med storsta sannolikhet allt du tror ar mellan er.
Det ar inte for att vi vill vara elaka eller for att vi inte bryr oss, det ar bara so vi ar. Girls talk, alot! Ar det kul och pinsamt kommer det uppskattas av brudarna. Oroa dig inte for personliga saker som vore olamlpigt att prata om, sant kan ni beratta i fortroende.
Mycket jobbigt kommer med att vara tjej. - PMS, kanslor, lagre lon, forlossning, ideal etc etc etc (!!!), men oj vad lycklig jag ar att jag har mina tjejkompisar. Vara traffar dar vi alla grater eller skrattar ihop ar sa vardefulla och so otroligt underbara!
Att prata ol, tuttar och allsvenskan kanns ganska lamt.
Lange leve mina underbara tjejor!
Kvallen slutade med gaspande munnar och frosting och strossel i haret - efter ett brutalt muffinkrig.
Fantastiskt hur kul man kan ha, fast man egentligen ska vara vuxen.
Fast vad ar egentligen en vuxen utan baranasinnet kvar?
Nar tjejer samlas for tjejerkvallar ihop, pratar vi oftast inte om nagellack och shopping. Icke. Vi pratar sex, pojkvanner, relationer, pinsamma misslyckanden och manligt beteende som vi skrattar at i timmar. Det ar vansinnigt skojjigt och det ar lika kul varje gang.
Dessutom gloms alla dieter och vi knapper upp sista knappen i byxorna for att fa i allt vara hungriga ogon lockas mumsa i oss. Damerna ni sett pa stan i klackar och smink forvandlas till fnissiga flaskmonster. Pa allvar.
Och oj, om har vi kul! Om du trodde att du och din flickvan hade hemlisar ihop kan du tanka om. Hennes narmsta vanner vet med storsta sannolikhet allt du tror ar mellan er.
Det ar inte for att vi vill vara elaka eller for att vi inte bryr oss, det ar bara so vi ar. Girls talk, alot! Ar det kul och pinsamt kommer det uppskattas av brudarna. Oroa dig inte for personliga saker som vore olamlpigt att prata om, sant kan ni beratta i fortroende.
Mycket jobbigt kommer med att vara tjej. - PMS, kanslor, lagre lon, forlossning, ideal etc etc etc (!!!), men oj vad lycklig jag ar att jag har mina tjejkompisar. Vara traffar dar vi alla grater eller skrattar ihop ar sa vardefulla och so otroligt underbara!
Att prata ol, tuttar och allsvenskan kanns ganska lamt.
Lange leve mina underbara tjejor!
2009-11-27
Far och flyg!
Dumpade i forvirring, orienterade jag och Desiree oss fram till varat hotell i San Francsico for ganska exakt en vecka sedan. Flygresan gick bra men kandes otroligt lang och likt ett barn satt jag limmad intill fonstret och ropade i huvudet pa mig sjalv "are we there yet, are we there yet, are we there yet!?"
Ett mysigt rum med ohyggligt skona sangar vantade nar vi val kommit oss till ratta. Efter tva dagar av mys och skratt, turistande i alla SF's alla horn och kanter och en himla massa roligt, kopte vi en sista minuten biljett til nasta destination, LA.
Efter timmar i buss, annu fler timmar tag och buss igen kom vi antligen fram till mycket bakanta Union Station, kl 3 pa natten.
Mys. Det var jag, Des, och uteliggarna som huttrade i det Novemberkyliga Californien. Efter lojliga forsok att halla oss vakna och sysselsatta, hoppade vi pa buss 6188 tillsammans med oraknade kineser. Uppskattningsvis ett 60tal... Da aven guiden var asiatisk blev 70% av orden som kom ut ur den sprakande microfonen pa okant asiatiskt sprak, alternativt knagglig engelska. Med borttappad mp3 och for snal for att investera i en bok satt jag dar med anvanda oronproppar och forsokte desperat att koppla bort verkligheten.
Efter dagar av resande i denna valpackade kinabuss, hade vi i tisdags kvall, da vi (antligen) anlande till LA igen, sett bade Las Vegas och Grand Canyon. Minnen, upplevelser och aniskten fran den resan kommer for alltid finns med mig. Sa sjukt kul. I alla fall nu efterat!
Just nu sitter jag hemma hos familjen Dever (familjen jag jobbade for -08) och for forsta gangen pa dessa tva dagar som jag varit har ar det knapp tyst. Barnen sover middag och alla maskiner och dylikt ar av. -Ahh, om jag blundar och forestaller mig mitt rum hemma pa Radmansgatan kan jag nastan komma ihag hur det kandes. Tystnad ar ett privilegium, helt klart...
Igar firade hela USA ThanksGiving. Da sammalar man ihop familj, vanner och avlagsen slakt och ater massor. Man ger dessutom tack till allt man ar tacksamfor. Simpellt.
Jag ar tacksam for att ha en underbar familj som alltid finns nar jag behover dom och som alskar mig for den jag ar och inte for vad jag gor. Jag ar tacksam for mina fina vanner som ger mig lycka och gladje i livet och som star ut med mig aven om jag ar elendig. Jag ar tacksam att jag har en sang att sova i om natten och att vara valsignad med mat for dagen. Jag ar tacksam att jag har halsan i behall och att jag lever ett rikt och med manga fantastiska minnen.
Ett mysigt rum med ohyggligt skona sangar vantade nar vi val kommit oss till ratta. Efter tva dagar av mys och skratt, turistande i alla SF's alla horn och kanter och en himla massa roligt, kopte vi en sista minuten biljett til nasta destination, LA.
Efter timmar i buss, annu fler timmar tag och buss igen kom vi antligen fram till mycket bakanta Union Station, kl 3 pa natten.
Mys. Det var jag, Des, och uteliggarna som huttrade i det Novemberkyliga Californien. Efter lojliga forsok att halla oss vakna och sysselsatta, hoppade vi pa buss 6188 tillsammans med oraknade kineser. Uppskattningsvis ett 60tal... Da aven guiden var asiatisk blev 70% av orden som kom ut ur den sprakande microfonen pa okant asiatiskt sprak, alternativt knagglig engelska. Med borttappad mp3 och for snal for att investera i en bok satt jag dar med anvanda oronproppar och forsokte desperat att koppla bort verkligheten.
Efter dagar av resande i denna valpackade kinabuss, hade vi i tisdags kvall, da vi (antligen) anlande till LA igen, sett bade Las Vegas och Grand Canyon. Minnen, upplevelser och aniskten fran den resan kommer for alltid finns med mig. Sa sjukt kul. I alla fall nu efterat!
Just nu sitter jag hemma hos familjen Dever (familjen jag jobbade for -08) och for forsta gangen pa dessa tva dagar som jag varit har ar det knapp tyst. Barnen sover middag och alla maskiner och dylikt ar av. -Ahh, om jag blundar och forestaller mig mitt rum hemma pa Radmansgatan kan jag nastan komma ihag hur det kandes. Tystnad ar ett privilegium, helt klart...
Igar firade hela USA ThanksGiving. Da sammalar man ihop familj, vanner och avlagsen slakt och ater massor. Man ger dessutom tack till allt man ar tacksamfor. Simpellt.
Jag ar tacksam for att ha en underbar familj som alltid finns nar jag behover dom och som alskar mig for den jag ar och inte for vad jag gor. Jag ar tacksam for mina fina vanner som ger mig lycka och gladje i livet och som star ut med mig aven om jag ar elendig. Jag ar tacksam att jag har en sang att sova i om natten och att vara valsignad med mat for dagen. Jag ar tacksam att jag har halsan i behall och att jag lever ett rikt och med manga fantastiska minnen.
2009-11-17
Sista dagen
Den sista dagen ar avklarad och avslutad. Kvallen har kommit till den punkten att alla ligger i sina sanger, nattsarken ar pa, och tv:n rullar utan att nagon egentligen tittar. Kortfattat: det har varit en lang dag...
Kvallen fick ett fint avslut pa en restaurang har i narheten. Vi alla at gott och pratade minnen kvallen igenom. Mormor och morfar till barnen var ockso dar.
En lansad hummer senare satt jag och resten av familjen Dennis med pa tok for tighta byxor och ojade oss over sa mycket god mat. I en tacksam anda naturligvis.
Barnen satt tatt ihopkrupna i min famn och verkar ha forstatt vad som komma skall. Lite jobbigt, men jag har ju redan gatt igenom proceduren med familjen i La sa overlever gor jag, det vet jag, det ar bara en fraga om tid.
Imorgon kommer bli en stralande dag. Jag haller tummarna for solsken, och en tyst morgon. Barnen ska till skolan sa en av mina onskningar kommer i vilket fall att uppfyllas.
Eftersom jag redan har packat det mesta, ska jag agna dagen at att strosa i City. Jag ska fika med Elina, och sedan traffa Joshua, min prins sedan 3 manader tillbaka som jag berattat om forut.
Jag tankte tvinga honom att vara romantisk och aka skridskor i Central Park med mig. Vi far se hur framgangsrik jag blir.
En era i mitt liv ar avslutad, nastan i alla fall. Nu aterstar bara avslappning och harlig uppvilning.
2009-11-16
Supernanny
Idag ar det mandag. I vanliga fall brukar den forsta dagen i veckan kannas tung och jobbig och i manga fall fruktansvart langsam. Men min valdigt specialla mandag var harlig, och himla kul...
Efter lunch beslutade vi oss for att promenera till parken, dar vi lekte, jag och ungsuddarna. Vi gungade och hade trevligt och helt plotsligt hor jag en liten flicka bakom mig grata hysteriskt.
Nar jag inser att ingen vuxen finns i hennes narhet beslutar jag mig for att impulsivt slita av mig vaskan, liktesuperman som sliter av sig skjortan, och sedan "studsa", vilket formodligen sag mer ut som en sal som fastnat pa ett grisspatt, over staktet som omhagnar lekplatsen.
Over det mycket hoga staketet, fastande jag med foten pa vagen ner, gracios som jag ar for att sedan hoppsades och snavandes ta mig vidare till det hysteriska barnet. Som blev aningen mer hysterisk nar jag lyfte upp henne... Det hela blev ingen succe, och min hjalte insats slutade i fiasko. det var tanken som rankades antar jag.
Da fallet inte var so illa som det verkat, kandes mitt sprong over staket och genom det hoga graset aningen pinsamt nar jag generat lunkade tillbaka till mina chockade barn, som inte riktigt forstatt vad som just hant.
Resten av dagen var ratt so harlig. Solsken och barn som lytt order i 9 fall av 10. Imorgon jobbar jag min sista dag och det kanns om mojligt annu harligare. Och som om inte det var nog med det, nej redan pa torsdag, (-hall i hatten!) aker jag och Desire till California!
Ett par halriga veckor ligger framfor, med Thanksgiving, familjen Dever, las vegas, grand canyon och LA, for att sedan atervanda till ett julpyntat New York!
I cant wait!
2009-11-14
Precious
Dagen startade tidigt med en genomtappt nasa. Oraknade nasdukar senare, somnade jag om, och min lordag borjade for andra gangen, kl 11.30.
Trots regn i luften, beslot jag mig for att hitta pa nagot. Sjuk och elandig traskade jag mot taget och tog mig in till Manhattan. Dar kopte jag mig sjalv en valfortjant biljett till nyutkommna "Precious". Den ar helt klart sevard, och var valdigt gripande.
Strosandes kring Times square, efter filmen, insag jag att jag snart ar nagon annanstans. So liten under alla skyskrapor undrade jag hur hemma skulle kannas. New york har kommit att bli mitt hem nu. Det later sakert konstigt, men jag har ett minne i varje kvarter har. Sa manga olika, underbara personer har foljt med pa min resa och sa manga minnen finns i luften har.
Samtidigt ar jag sa redo att lamna detta. Idag pratade jag med bastis Sebastian, och jag kan inte vanta tills jag ar hemma och kan fa omfamna alla jag har saknat.
Pa nagot vanster lyckades jag klamma in ett brak med vardmor, sa har pa sluttampen. Lyckat.
Bade det ena och det andra sas, och som det vrak jag ar emotionellt, med forkylning och avsked till NY, forsade tararna. Vardmor bad om ursakt och ett explosivt gral slutade i forlatande kramar. Jag behover egentligen vara ifred och fa vara arg och ledsen lite innan jag ar redo att kramas, men i detta fall blev min vilja inte lag.
En promenad i regnet fick skingra tankarna och dampa kanslorna och i nuet ar allt ok...
-Ja, jag ar en vandrande berg-och-dal-bana, rent kanslomassigt. I need a break.
Trots regn i luften, beslot jag mig for att hitta pa nagot. Sjuk och elandig traskade jag mot taget och tog mig in till Manhattan. Dar kopte jag mig sjalv en valfortjant biljett till nyutkommna "Precious". Den ar helt klart sevard, och var valdigt gripande.
Strosandes kring Times square, efter filmen, insag jag att jag snart ar nagon annanstans. So liten under alla skyskrapor undrade jag hur hemma skulle kannas. New york har kommit att bli mitt hem nu. Det later sakert konstigt, men jag har ett minne i varje kvarter har. Sa manga olika, underbara personer har foljt med pa min resa och sa manga minnen finns i luften har.
Samtidigt ar jag sa redo att lamna detta. Idag pratade jag med bastis Sebastian, och jag kan inte vanta tills jag ar hemma och kan fa omfamna alla jag har saknat.
Pa nagot vanster lyckades jag klamma in ett brak med vardmor, sa har pa sluttampen. Lyckat.
Bade det ena och det andra sas, och som det vrak jag ar emotionellt, med forkylning och avsked till NY, forsade tararna. Vardmor bad om ursakt och ett explosivt gral slutade i forlatande kramar. Jag behover egentligen vara ifred och fa vara arg och ledsen lite innan jag ar redo att kramas, men i detta fall blev min vilja inte lag.
En promenad i regnet fick skingra tankarna och dampa kanslorna och i nuet ar allt ok...
-Ja, jag ar en vandrande berg-och-dal-bana, rent kanslomassigt. I need a break.
2009-11-13
Pga. Fredag den 13?
Nedrakningen har borjat. Till vad da? Julkalendern? Ne, den var battre forr, men min hemresa!
2 stora resvaskor star till halften fyllda med skor, klader, dvd's, bocker,smycket och dylikt. Forutom packningen hem, maste jag sortera ut vad som ska tas med till California, som jag aker till pa torsdag! Jag ar positiv. Aven om jag inser att jag maste se mitt shoppingberoende i vitogat. Sonderdansade skor och omoderna impulsivkop far prioteras bort.
Idag ar det antligen fredag, men vad vet jag om det, jag sitter hemma och snorvlar. En plotslig forkylning dok upp och utan inbjudan trampade den pa och kanner sig nu hemma. Usch, jag gillar inte att vara sjuk.
Sarskillt eftersom jag inte langre kan sitta uppkrupen i soffan med tacken, kuddar och filtar och ha en alldeles utmarkt ursakt for att ata flertal skalar glass.
Nej glassen ar utbytt mot snoriga kramar och ett konstant gnall ljuder i oronen pa mig. Vi har lekt doktor hela dagen sa jag ska val vara tacksam for sympatin.
Barn ar roliga. Dragandes i mina ogonlock lyste dom med ficklampan i hogsta hugg! Med verktyg latsades dom ge mig sprutor for spontont pakommna sjukdommar och sedan tryckte dom ner en leksak i helsen pa mig och utropade i falsett "GAPA!"
Jag kande mig ungefar lika val omhandertagen en klamd finne. Sonderklamd och morbultad med basta valmening...
Nej nu vill jag bli frisk sa att jag kan njuta av mina sista dagar i New York!
2009-11-12
Kapittel 1
"Nar man bekanner sadant som man egentligen, kanske, borde halla for sig sjalv..."
Ja, i hostmorkret har jag funnit en hobby som fungerar som varmande hjarngympa i kyliga tider. Langa strackor att promenera blir helt plotsligt overvinneliga och jag hyschar barnen om dom stor i mitt dagdrommande. Ibland kommer jag pa mig sjalv med att ga och sma-le pa gatorna i min ensamhet.
Mitt nyfunna intresse ar noveller. Jag finner mig sjalv i en fantasivarld jag aldrig besokt forut och varje ny historia ar spannande, harlig och perfekt.
I mina ihopkokade fantasier rider mannen i skinande valpolerad rustning och hastarna ar nyskodda. Prinsessan pa arten, sover bekvamt, da artor och andra tradiga minus som existerar i verkligheten, forsvinner.
Min oromantiska verklighet star i skuggan nar jag far chans att dromma mig bort och latsas att jag ar prinsessan i nagons liv.
Haller jag pa att bli knapp, ar sagovarlden bara en ursakt, eller ar det helt oskyldigt lite bomull for sjalen att fa latsas? I vilket fall, A eller B, ar jag sjukt nojd med min diagnos. Jag kanner mig frisk som en notkarna och kureras behover jag inte.
Kanske skulle man skriva en bok?
2009-11-10
A womans worth!
Efter allt hallo om Rihanna och Chris Brown, misshandeln etc, tankte jag uppmarksamma handelsen lite har. Inte sa mycket dom som par, utan mer om kvinnomisshandle generellt.
Rihanna talar for forsta gangen ut om vad som hande, om hur hon har tagit det hela och om hur det har paverkat henne. Hon anvander ord som forolampad, fornedrad och skamsen. Inte for vad hon rakat ut for, utan forklarar att detta kan handa vem som helst, hon anser sig sjalv vara en stark kvinna, och anda hande detta hanne. Men over att se dom hemska bilder pa henne sjalv efter braket, som lackt ut over hela internet och for att hon var foralskad i nagon som forvandlats till ett monster och att hon dessutom inte kunde vara stark nog, utan tog honom tillbaka. Att vara i hennes situation ar oerhort kansligt, men att dessutom bli blottad i media som hon har blivit har tagit hart. Det var inte forren hon forstod vilken paverkan hon hade pa tjejer runt om i varlden som hon insag att det var ett egoistiskt och blint beslut att ta tillbaka pojkvannen Chris Brown, och lat darfor lata sitt fornuft styra och gjorde slut.
Rihanna talar for forsta gangen ut om vad som hande, om hur hon har tagit det hela och om hur det har paverkat henne. Hon anvander ord som forolampad, fornedrad och skamsen. Inte for vad hon rakat ut for, utan forklarar att detta kan handa vem som helst, hon anser sig sjalv vara en stark kvinna, och anda hande detta hanne. Men over att se dom hemska bilder pa henne sjalv efter braket, som lackt ut over hela internet och for att hon var foralskad i nagon som forvandlats till ett monster och att hon dessutom inte kunde vara stark nog, utan tog honom tillbaka. Att vara i hennes situation ar oerhort kansligt, men att dessutom bli blottad i media som hon har blivit har tagit hart. Det var inte forren hon forstod vilken paverkan hon hade pa tjejer runt om i varlden som hon insag att det var ett egoistiskt och blint beslut att ta tillbaka pojkvannen Chris Brown, och lat darfor lata sitt fornuft styra och gjorde slut.
Detta hander dagligen. Kvinnor blir illa bahndlade av sina pojkvanner/men, och forsvarar dom med att det var deras egnet fel eller att det inte kommer handa igen. Rihanna o andra sidan forsvarar inte sin ex pojkvan (langre) utan forklarar att hon varken slagit forsta slaget eller varit provoserande innan incidenten. Ingen alcohol var heller inblandad.
Youtube ar fyllt av Chris Brown fans som forsvarar honom genom att posto att Rihanna maste ha gjort nagot for att locka fram det odjur som misshandlat henne, och som hon sjalv sager i intervjun "I did not, but what if I did? Does it make it ok for him to beat me like that?
-Verkligen inte. Feminist eller inte, men en man ar i regel fysiskt starkare an en kvinna och att sla en tjej, som man dessutom pastar sig alska, ar bland det lagsta man kan gora. Ingenting forsvarar vad han gjorde. PUNKT.
Chris sjalv har gatt ut i pressen och bett om ursakt, men faktum kvarstar, och det som hant har hant. Jag lyssnar sjalv till hans musik och tycker personligen att han ar bade fin att se pa och underbar att lyssna till, men med vetskapen om vad han gjort och vilken sorts person han ar, kan jag inte sudda ut rynkan mellan mina ogonbryn. Ingenting gor mig sa upprord som nar nogon slar pa en som ligger.
En kvinna ska aldrig finna sig i att bli behandlad pa liknande sett, inte ens i narheten. Verbal misshandel ar lika illa och det finns tjejer, vanner till och med, i min omgivning som blir bahandlade pa detta satt och sager inte ifran, lamnar inte och tycker inte att dom ar varlda mer! Vad har gatt fel? Vem uppfostrar sin sma pojkar till att bli sahar? Det kan handa vem som helst, men endast styrka och respekt/karlek for sig sjalv kan radda en.
Jag kan inte ensam fa alla man att andras, och jag kan inte ens intala en god van att ta ett beslut som maste fattas av henne sjalv. Jag kan bara be att varden ska oppna sina ogon for hur vi bahandlar varandra.
"The woman came from a man's rib.
Not from his foot to be walked on,
nor from his head to be superior.
But from his side to be equal,
under his arm to be protected
and next to his heart to be loved"
Jag far gashud av att lasa dessa rader och ingen man ska nagonsin fa gora mig illa. Aldrig.
"The woman came from a man's rib.
Not from his foot to be walked on,
nor from his head to be superior.
But from his side to be equal,
under his arm to be protected
and next to his heart to be loved"
Jag far gashud av att lasa dessa rader och ingen man ska nagonsin fa gora mig illa. Aldrig.
2009-11-08
Plus med host:
Manga hurar ihop sig likt graa garnnystan nar vinter lurar runt hornet. Man klagar over deprition,jobbet blev helt plotsligt om mojligt annu mer betyngande och pengar finns inga kvar efter sommarens semester pa kreta.
Till skillad fran den klagande Svensson, tycker jag att hosten ar alldeles fantastisk.(Jag inser i samma minut som jag skriver detta att det kan ha att gora med att jag ar i New York, och inte Norden)Men(!) hosten relaterar jag med guldgula lov, brinnande brasor, tanda ljus, varm choklad, vantan pa sno, varma koftor och morka kvallar upplysta av mansken och gatlyktor.
Vem har sagt att gratt maste vara dystert?
Vem alskar inte att sitta inomhus, med 4 filtar, raggsockor och varmt te nar det forsande sporegnet smattrar pa fonstret utanfor?
Att baka en prins.
Ingredienser:
Humor
Charm
Karisma
Amition
Drommar
Inteligens
Arlighet
Respekt
Empati
Passion
Romantik
Fysik
Ar dettafor mycket begart? Tydligen... Denna Tornrosa kommer aldrig vakna. Min prins har val fastnat i tunnelbanesparren i ett pinsamt forsok att planka. Eller kanske ligger han bakis och sover kl 4 pa dagen for att gardagens fest blev allfor livad.
Hur stort procenttal faller bort om man efterlyser en karl som inte roker/snusar/eller ens dricker? Om man dessutom onskar vara attraherad av sin blivande andra halva,hur krasen kan man va? Far man onska klippta naglar, harlosa ryggar och valborstade tander?
Mr Tall Dark and Handsome forvandlas latt till herr olmage med illaluktande strumpor...
Whats a girl to do?
Jag brukar saga att en kille imponerar pa mig genom "att inte gora nagonting, utan bara vara sig sjalv"
2009-11-07
14 sanningar om mig...
Bobby...:
1) ..sjunger for sig sjalv, offentligt.
2) ..kissar aldrig pa offentliga toaletter.
3) ..kan inte motsta en man med skrattgropar.
4) ..hittar ofta ofunna vagar att skamma ut sig pa.
5) ..ar livradd for faglar, duvor speciallt.
6) ..ar ratt grym pa att ge massage.
7) ..skrattar hogt, mycket och lange - irriterar latt sin omgivning.
8) ..tycker att Simba i Lejonkungen har varldens fianste rost.
9) ..gillar hallonmarmelad+ost pa frukostmackan.
10)..pratar i somnen - har jag hort.
11)..gillar att bestamma. perfektionist - javisst.
12)..undviker sex (- anledning: eh, har du last min blogg, nansin??)
13)..tycker att solglasogon inomhus kan vara det pinsamaste som finns.
14)..alskar disneyfilmer
(english as requested)
14 truths about me...
Bobby...:
1) ..sings to myself, in public.
2) ..never goes to a public bathroom.
3) ..can't resist a man with dimples.
4) ..always seems to find odd ways to embarrass myself.
5) ..is/am superscared of birds, pigeons in particular.
6) ..gives pretty fabulous massages. - After all, I am swedish!
7) ..laughs loud, long and often. Manage to annoy people around me quite often.
8) ..thinks that Simba, from the swedish Lion King has The best voice on earth!
9) ..likes rasberryjam and cheese on her toast for breakfast.
10)..talks in my sleep - I've heard.
11)..is a bossybear, i like to have it my way.
12)..avoids sex.(-reason, have you read my blog,ever?!though i realize, it IS in swedish.. bummer)
13)..thinks that wearing sunglasses inside/indoor is absolutly rediculous
14)..loves disney movies.
1) ..sjunger for sig sjalv, offentligt.
2) ..kissar aldrig pa offentliga toaletter.
3) ..kan inte motsta en man med skrattgropar.
4) ..hittar ofta ofunna vagar att skamma ut sig pa.
5) ..ar livradd for faglar, duvor speciallt.
6) ..ar ratt grym pa att ge massage.
7) ..skrattar hogt, mycket och lange - irriterar latt sin omgivning.
8) ..tycker att Simba i Lejonkungen har varldens fianste rost.
9) ..gillar hallonmarmelad+ost pa frukostmackan.
10)..pratar i somnen - har jag hort.
11)..gillar att bestamma. perfektionist - javisst.
12)..undviker sex (- anledning: eh, har du last min blogg, nansin??)
13)..tycker att solglasogon inomhus kan vara det pinsamaste som finns.
14)..alskar disneyfilmer
(english as requested)
14 truths about me...
Bobby...:
1) ..sings to myself, in public.
2) ..never goes to a public bathroom.
3) ..can't resist a man with dimples.
4) ..always seems to find odd ways to embarrass myself.
5) ..is/am superscared of birds, pigeons in particular.
6) ..gives pretty fabulous massages. - After all, I am swedish!
7) ..laughs loud, long and often. Manage to annoy people around me quite often.
8) ..thinks that Simba, from the swedish Lion King has The best voice on earth!
9) ..likes rasberryjam and cheese on her toast for breakfast.
10)..talks in my sleep - I've heard.
11)..is a bossybear, i like to have it my way.
12)..avoids sex.(-reason, have you read my blog,ever?!though i realize, it IS in swedish.. bummer)
13)..thinks that wearing sunglasses inside/indoor is absolutly rediculous
14)..loves disney movies.
Street chick in NYC
Hela dagen har jag slitit och nar det antligen var dags att packa ihop benhogen for ett par inspelade avsnitt av Vanner, overtalade vardmor mig att ga ut.
"Do something!! You're 21, its friday, you're suppose to be out!"
Hej och ha, den har jag hort forut, i mitt eget huvud. I undran over vad som ar fel pa mig. Varfor jag inte ar ute och leker som alla andra. Nej, jag sitter hellre har och "luktar pa blommorna"... = dricker vansinnigt mycket Diet Coke och pillar naveln, indirekt, men typ...
Men ikvall (!) tog Ferdinand pa sig partypjucken, kammade till haret och sprutade av sin finaste parfym,och sedan bar det av, pa valkladda spiror, mot Union Square (14th st) inne pa Manhattan.
Ensam gled jag in pa bion och kopte 1 styck biljett. Runt omkring mig vimlade par, skrattande hallandes i hand tycktes karleken rodna runt omkring mig. Min ensamhet bultade i biomorkret. Utan popcorn och utan date: jag kande mig aningen ensam... Jag har varit pa bio sjalv flera ganger forut, och tycker det ar ganska skont,men idag var det lite extra sentimentalt. *Muu*...
3 timmar senare med aningen omma fotter och kyliga kinder sitter jag nu pa min gamla vanliga plats, ihopkurad i soffan pa nedervaningen. Diskmaskinen ar i full gang och for ett himla liv ute i koket. Jag sitter har i pyjamas och funderar lite. Over allt mojligt maste jag saga men mycket over hur det kommer bli att komma hem. Jag pratade med min alskade Ida idag, och jag kanner att saknaden ar stor. Tomrummet efter vanner och familj har lappats ihop lite slarvligt under min tid har borta for att inte bryta ihop och ge upp, och nu nar jag ar so nara hemkomst, kanns det lite som att tradarna lossnat en aning, och att jag tillater mig sjalv att kanna efter. Halet av saknad ar ganska stort. "Ganska jattestort". Jag saknar mina vanner, och jag saknar att vara hemma. Med det sagt, menar jag forstas inte att NY inte ar fantastiskt, men med kroppen i USA och sinnet i Sverige kanner jag mig lite splittrad. Jag tror jag kommer ta tillbaka mina ord nar jag varit hemma nagon vecka eller tva, men i nuet onskar jag att jag satt hemma i koket med mor min och samtalade livets mening, karlek och besvar, minnen och framtid...
Jag saknar tjejkvallarna med bagisbrudarna, med matlagning och sex and the city, jag saknar att fika pa bonor och bakat med Channa, och att kaka pa kebabhouse med Perlita... Jag saknar att ata och go pa stan med min lilla Anna... Jag saknar mina och Jennies bibelstudim, eller kolla pa film hemma hos sebbe. Jag saknar att skvallra i telefon med ovriga goa tjejer jag har i mitt liv...
*Mu*...
Haha nej, jag ska njuta av min sista tid har, New York har och kommer alltid att ha, en speciell plats i mitt hjarta.
I heart NY
"Do something!! You're 21, its friday, you're suppose to be out!"
Hej och ha, den har jag hort forut, i mitt eget huvud. I undran over vad som ar fel pa mig. Varfor jag inte ar ute och leker som alla andra. Nej, jag sitter hellre har och "luktar pa blommorna"... = dricker vansinnigt mycket Diet Coke och pillar naveln, indirekt, men typ...
Men ikvall (!) tog Ferdinand pa sig partypjucken, kammade till haret och sprutade av sin finaste parfym,och sedan bar det av, pa valkladda spiror, mot Union Square (14th st) inne pa Manhattan.
Ensam gled jag in pa bion och kopte 1 styck biljett. Runt omkring mig vimlade par, skrattande hallandes i hand tycktes karleken rodna runt omkring mig. Min ensamhet bultade i biomorkret. Utan popcorn och utan date: jag kande mig aningen ensam... Jag har varit pa bio sjalv flera ganger forut, och tycker det ar ganska skont,men idag var det lite extra sentimentalt. *Muu*...
3 timmar senare med aningen omma fotter och kyliga kinder sitter jag nu pa min gamla vanliga plats, ihopkurad i soffan pa nedervaningen. Diskmaskinen ar i full gang och for ett himla liv ute i koket. Jag sitter har i pyjamas och funderar lite. Over allt mojligt maste jag saga men mycket over hur det kommer bli att komma hem. Jag pratade med min alskade Ida idag, och jag kanner att saknaden ar stor. Tomrummet efter vanner och familj har lappats ihop lite slarvligt under min tid har borta for att inte bryta ihop och ge upp, och nu nar jag ar so nara hemkomst, kanns det lite som att tradarna lossnat en aning, och att jag tillater mig sjalv att kanna efter. Halet av saknad ar ganska stort. "Ganska jattestort". Jag saknar mina vanner, och jag saknar att vara hemma. Med det sagt, menar jag forstas inte att NY inte ar fantastiskt, men med kroppen i USA och sinnet i Sverige kanner jag mig lite splittrad. Jag tror jag kommer ta tillbaka mina ord nar jag varit hemma nagon vecka eller tva, men i nuet onskar jag att jag satt hemma i koket med mor min och samtalade livets mening, karlek och besvar, minnen och framtid...
Jag saknar tjejkvallarna med bagisbrudarna, med matlagning och sex and the city, jag saknar att fika pa bonor och bakat med Channa, och att kaka pa kebabhouse med Perlita... Jag saknar att ata och go pa stan med min lilla Anna... Jag saknar mina och Jennies bibelstudim, eller kolla pa film hemma hos sebbe. Jag saknar att skvallra i telefon med ovriga goa tjejer jag har i mitt liv...
*Mu*...
Haha nej, jag ska njuta av min sista tid har, New York har och kommer alltid att ha, en speciell plats i mitt hjarta.
I heart NY
2009-11-03
So November
Resan lider mot sitt slut.
Nov. -08 ~ Nov. -09
Idag ar det exakt 2 veckor kvar tills min sista arbetsdag. Det kanns bade jattejobbigt och samtidigt otroligt lattande. Det ska aven bli skont att fa aka ner till LA och halsa pa / saga hejda, till mina tjejer, vila upp mig en smula innan den langa resan till Norden och avsluta aventyret pa ett oforglommilgt satt.
Jag har redan borjat packa lite smatt och borjat ova infor paniken som kommer sla mig nar jag kliver av planet. Mamma och pappa bollar idear emd mig var och varannan dag over telefon avgaende min framtid och min hjarna dunkar varje minut av overkokande ideer. Hela jag ar en sasig overkokt makaron!
-Forslag ar ohyggligt valkomna...!
Innan jag for ivag pa min resa var sjalva syftet att komma i underfund med vad jag vill pyssla med i framtiden. Efter 22 kvicka manader ar hemresan bokad och klar och jag har fortfarande inte den blekaste vad jag ska gora. Visst har jag en vilja som Lotta pa brakmakargatan och kapasitet om jag sa vill, men allting snurrar och jag vet inte vilken riktning jag ska tumla at.
Jag litar inte pa sjalviska vanner och familj som forsoker halla mig kvar hemma!
Tankandet fortsatter, folj den spannande fortsattningen!
2009-11-01
En November-fika i SoHo
Vilken harlig dag!
Idag har aven New York gatt over till vintertid, its official. Kanns ratt skont, jag valkomnar vintern med oppna armar. Mycket spannande ligger framfor mina fotter och jag tar varje dag precis for vad den ar.
En harlig sondag lider mot sitt slut. Jag vaknade tidigt imorse, so jag foljde med en van till kyrkan inne pa Times Square. Det var intressant och kul och efter det lunchade vi tillsammans. Alltsammans var lite impulsivt, da jag traffade vannen i fraga pa en fest i fredags. Han skjutsade mig hem och vi kom bra overens so vi bestamde en traff sondag morgon for en massa ihop.
I NY ar ingenting omojligt.
Nar lunchen var over, hoppade jag pa tunnelbanan (Q-train) och klev av vid Canal st. / Broadway. Dar motte jag upp Elisabeth, en urgullig tjej som jag traffade i Prospect Park har om dan. Vi och hennes jattemysiga kompis Elina fikade pa starbucks i oraknade timmar och pratade om allt mellan himmel och jord. Helt plotsligt ser vi hur Mischa Barton (fran serien OC) spatserar ut pa gatan, innifran. Vi alla stirrade pinsamt av hapnad. I cant help but love NYC - SoHo speciellt.
For er som inte besokt NY eller SoHo, kan man lika omradet lite med Sodermalm i Stockholm. Lite bohemlikt med en unik stil och skon stammning. Gatorna ar snea och husen pitoreska.
Absolut basta stallet for shopping och promenering en dag i NY.
Kyliga november fick en kanonstart.
Idag har aven New York gatt over till vintertid, its official. Kanns ratt skont, jag valkomnar vintern med oppna armar. Mycket spannande ligger framfor mina fotter och jag tar varje dag precis for vad den ar.
En harlig sondag lider mot sitt slut. Jag vaknade tidigt imorse, so jag foljde med en van till kyrkan inne pa Times Square. Det var intressant och kul och efter det lunchade vi tillsammans. Alltsammans var lite impulsivt, da jag traffade vannen i fraga pa en fest i fredags. Han skjutsade mig hem och vi kom bra overens so vi bestamde en traff sondag morgon for en massa ihop.
I NY ar ingenting omojligt.
Nar lunchen var over, hoppade jag pa tunnelbanan (Q-train) och klev av vid Canal st. / Broadway. Dar motte jag upp Elisabeth, en urgullig tjej som jag traffade i Prospect Park har om dan. Vi och hennes jattemysiga kompis Elina fikade pa starbucks i oraknade timmar och pratade om allt mellan himmel och jord. Helt plotsligt ser vi hur Mischa Barton (fran serien OC) spatserar ut pa gatan, innifran. Vi alla stirrade pinsamt av hapnad. I cant help but love NYC - SoHo speciellt.
For er som inte besokt NY eller SoHo, kan man lika omradet lite med Sodermalm i Stockholm. Lite bohemlikt med en unik stil och skon stammning. Gatorna ar snea och husen pitoreska.
Absolut basta stallet for shopping och promenering en dag i NY.
Kyliga november fick en kanonstart.
2009-10-31
Sjalvinsikt.
Olikheter har jag fatt lara mig ar positivt. Fran utseende till personlighet och talang. Man ska uppskatta andras gavor for att lara och utvecklas. (OSV!)
Men, nar olikheter blir avancerade och oforstarliga, ar uppskattningen inte pa sin fulla hojd. Forvirringen angar sjalvklart mennen i mitt liv, och i allmanheten, och nar man ar beroende av Tyra Banks och lyssnar till hennes predikan pa kanal CW, ar det svart att inte fundera.
Jag uppskattar till exempel inte att killar fran och med att dom kommit i unerfund med vad testosteron ar, bara vill ha sex och inget annat i hela varlen ar viktigare eller existerar.
Jag blir arg nar jag tanker tillbaka pa hur det paverkade mig som tonaring. Hur man som liten tyckte det var jatteviktigt att bli sedd och att "sexig" ens fanns i mitt vokabular ar sjukt upprorande.
Jag blir arg nar jag tanker tillbaka pa hur det paverkade mig som tonaring. Hur man som liten tyckte det var jatteviktigt att bli sedd och att "sexig" ens fanns i mitt vokabular ar sjukt upprorande.
I dessa dagar var jag "vuxen", mogen for min alder och kunde ta vara pa mig sjalv. Jag holl inte pa med massa dumheter och skotte mig i skolan. So, tekniskt sett var jag ju - i mina egna ogon - vuxen. Man skulle dricka och roka, och av nagon anledning ansags detta "vuxet". Tjejer runt omkring mig hade, so tidigt som i 4an, redan hanglat, vilket for er information inte bara betydde pussats, och man hade hort talas om somliga som provat sex! Detta var inget nederlag, inte da, utan att veta nogot om sex var till och med coolare an att dricka riktigt kaffe pa caf'e Ahlens.
Att bli kallad hora spelade ingen roll, man var ju poppis hos killarna! (ana ironi)
- Vad gick fel??
Vad ser man egentligen i spegeln nar det gar so langt att man tappar respekten for sig sjalv? Och i so unga ar!
"Ung och dum" far en verklig innebord nar man inser vad som egentligen forsegick.
Om jag nagonsin far en dotter ska hon bo inlast nogonstans utom synhall. Hon ska inte fa sminka sig, utan veta att hon ar vacker precis som hon ar. Urringade trojor kommer inte pa fraga och tjejkompisar ska granskas av FBI innan vanskap skipas.
Det ar inget fel att vilja exprimentera sin sexualitet och kvinnlighet nar man ar i den aldern, men till en viss grans! Om jag istallet far en son, ska han hjarntvattas till en gentleman, inte uppfostras till annu en gris som tar tjejer for givet och behandlar dom som leksaker utan varde. Vi har gott om sadanna redan, fler behovs inte.
-Jag tar i, absolut, forstar att det inte ar det enklaste att handskas med tonaringar, men people hello! Jag ar 21 och har 7 tjejkompisar som har barn redan, och da ar jag fran lilla Sverige! I USA ar det en trend att bli "babymama" redan i 16ars aldern!
Jag vill dessutom poangtera, medan jag redogor, att jag inte placerar alla killar i ett fack, utan pratar om egna, negativa, erfarenheter. Jag vet att det finns gossar dar ute som inte har gylfen oppen 24/7, men dessa har aldrig kommit min vag, so tillbaka till foregaende:
Varfor lars inte moral och etik, sjalvkansla och teamwork ut i skolorna? Varfor slass tjejer likt vilddjur mot varandra i hopp om att bli populara? Borde man inte istallet halla ihop? Later mojligen klyschigt men kanske ligger nagot i det?
Mina foraldrar ar helt fantastiska. Bade mor och far. Jag tycker att dom har gjort ett utmarkt jobb att lara mig ratt och fel och uppfostrat mig till att bli det basta jag kan bli. All respekt till dom.
Men tyvarr var det inte nog. Samhalle och umgange paverkar otroligt mycket, och aven nagon med vilja och asikter som jag sjalv, kan falla offer for grupptryck om det ar starkt.
Jag har aldrig rokt i hela mitt liv, aldrig heller testat droger. Jag tycker det ar fel att stjala so snattat har jag heller aldrig gjort. Jag har alltid statt pa de svagas sida, vilket ar gett konsekvenser for mig sjalv, men jag har gjort val i mitt liv, redan som ung som jag nu i efterhand kan komma att kanna mig ganska stolt over. Men, detta ar inte ett inlagg dar jag tankt skryta over mig sjalv. Tvartom vill jag medje min svaghet, vilken ar att falla for karleken till det motsatta konet. Precis som vilken annan tjej, varsom helst i varlden, vaxte jag upp och dromde om att bli prinsessan i nogon mans liv. Men med aren har drommen sagats an aning. Det kanns nastan oforskamt att efterfraga det basta. (Men jag star pa mig!)
Nar man vuxit upp och inte varit blond och snygg, blir det lite extra harligt och viktigt att kanna sig fin och fa uppmarksamhet.
Och nu i efterhand, aven om jag ar vuxen nu, pa riktigt, kan jag tycka synd om den lilla tjej som bodde i min kropp for nagra ar sedan. Jag onskar att jag bara sagt nej. Inte latit unga dumma killar som anda inte hade en aning om hur man varken pratar eller tar i en tjej/ung kvinna, komma nara.
Det viktiga ar inte att ha nogon dar, som talar om att man ar ok utan att ha dig sjalv dar och lyssna till vad den viktigste personen i ditt liv verkligen behover och mar bra av.
Att bli kallad hora spelade ingen roll, man var ju poppis hos killarna! (ana ironi)
- Vad gick fel??
Vad ser man egentligen i spegeln nar det gar so langt att man tappar respekten for sig sjalv? Och i so unga ar!
"Ung och dum" far en verklig innebord nar man inser vad som egentligen forsegick.
Om jag nagonsin far en dotter ska hon bo inlast nogonstans utom synhall. Hon ska inte fa sminka sig, utan veta att hon ar vacker precis som hon ar. Urringade trojor kommer inte pa fraga och tjejkompisar ska granskas av FBI innan vanskap skipas.
Det ar inget fel att vilja exprimentera sin sexualitet och kvinnlighet nar man ar i den aldern, men till en viss grans! Om jag istallet far en son, ska han hjarntvattas till en gentleman, inte uppfostras till annu en gris som tar tjejer for givet och behandlar dom som leksaker utan varde. Vi har gott om sadanna redan, fler behovs inte.
-Jag tar i, absolut, forstar att det inte ar det enklaste att handskas med tonaringar, men people hello! Jag ar 21 och har 7 tjejkompisar som har barn redan, och da ar jag fran lilla Sverige! I USA ar det en trend att bli "babymama" redan i 16ars aldern!
Jag vill dessutom poangtera, medan jag redogor, att jag inte placerar alla killar i ett fack, utan pratar om egna, negativa, erfarenheter. Jag vet att det finns gossar dar ute som inte har gylfen oppen 24/7, men dessa har aldrig kommit min vag, so tillbaka till foregaende:
Varfor lars inte moral och etik, sjalvkansla och teamwork ut i skolorna? Varfor slass tjejer likt vilddjur mot varandra i hopp om att bli populara? Borde man inte istallet halla ihop? Later mojligen klyschigt men kanske ligger nagot i det?
Mina foraldrar ar helt fantastiska. Bade mor och far. Jag tycker att dom har gjort ett utmarkt jobb att lara mig ratt och fel och uppfostrat mig till att bli det basta jag kan bli. All respekt till dom.
Men tyvarr var det inte nog. Samhalle och umgange paverkar otroligt mycket, och aven nagon med vilja och asikter som jag sjalv, kan falla offer for grupptryck om det ar starkt.
Jag har aldrig rokt i hela mitt liv, aldrig heller testat droger. Jag tycker det ar fel att stjala so snattat har jag heller aldrig gjort. Jag har alltid statt pa de svagas sida, vilket ar gett konsekvenser for mig sjalv, men jag har gjort val i mitt liv, redan som ung som jag nu i efterhand kan komma att kanna mig ganska stolt over. Men, detta ar inte ett inlagg dar jag tankt skryta over mig sjalv. Tvartom vill jag medje min svaghet, vilken ar att falla for karleken till det motsatta konet. Precis som vilken annan tjej, varsom helst i varlden, vaxte jag upp och dromde om att bli prinsessan i nogon mans liv. Men med aren har drommen sagats an aning. Det kanns nastan oforskamt att efterfraga det basta. (Men jag star pa mig!)
Nar man vuxit upp och inte varit blond och snygg, blir det lite extra harligt och viktigt att kanna sig fin och fa uppmarksamhet.
Och nu i efterhand, aven om jag ar vuxen nu, pa riktigt, kan jag tycka synd om den lilla tjej som bodde i min kropp for nagra ar sedan. Jag onskar att jag bara sagt nej. Inte latit unga dumma killar som anda inte hade en aning om hur man varken pratar eller tar i en tjej/ung kvinna, komma nara.
Det viktiga ar inte att ha nogon dar, som talar om att man ar ok utan att ha dig sjalv dar och lyssna till vad den viktigste personen i ditt liv verkligen behover och mar bra av.
2009-10-28
They call me Bobby...
- ja, fran ingenstans har barnen borjat kalla mig Bobby! Hahah, inte den blekaste aning varfor, men jag tyckte det lat poppigt, so jag lat dom hallas.
Idag ar det onsdag tror jag, vilket betyder att imorgon ar det torsdag, vilket i sin tur betyder att fredag ligger nast och att helgen ar nara!
Jag jobbar ohyggligt mycket och mitt talamod testas sekundvis. I morse plaskade jag utan regnkappa, stovlar eller paraply i raketfart for att hinna fa mina somniga busungar i tid till skolan.
Hemkommen en timme senare lag jag paralyserad pa sangens lila overkast med en harfon vralandes varmluft rak mot mitt genomsura ansikte. Harfonen ar en bra van i regniga tider. Och i New York regnar det mycket.
Jag forbereder mig bade fysiskt och mentalt for sverige...
Dagen lider mot sitt slut och med det tackar vi for vad vi har och ber om lycka och valsignelse for imorgon.
"Everyday counts"
Idag ar det onsdag tror jag, vilket betyder att imorgon ar det torsdag, vilket i sin tur betyder att fredag ligger nast och att helgen ar nara!
Jag jobbar ohyggligt mycket och mitt talamod testas sekundvis. I morse plaskade jag utan regnkappa, stovlar eller paraply i raketfart for att hinna fa mina somniga busungar i tid till skolan.
Hemkommen en timme senare lag jag paralyserad pa sangens lila overkast med en harfon vralandes varmluft rak mot mitt genomsura ansikte. Harfonen ar en bra van i regniga tider. Och i New York regnar det mycket.
Jag forbereder mig bade fysiskt och mentalt for sverige...
Dagen lider mot sitt slut och med det tackar vi for vad vi har och ber om lycka och valsignelse for imorgon.
"Everyday counts"
Ett gott skratt forlanger livet!
Visste du att...
Om du skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat tillräcklig energi för att värma en kopp kaffe?(Är knappast värt det...)
Om du fjärtar oavbrutet I 6 år och 9 månader kommer du att producera tillräckligt med gas till en atombomb?(Nu börjar det likna något!)
Hjärtat producerar så pass stort tryck när det pumpar blod runt Ikroppen att det kan spruta 914,40 cm?(Oh My God!)
En gris orgasm varar I 30 minuter? (I mitt nästa liv vill jag vara en gris!!)
En kackerlacka kan leva I 9 dagar utan huvud innan den dör?(Ohyggligt!) (Jag har fortfarande inte kommit över det där med grisen...)
Om du bankar ditt huvud in I väggen gör du av med 150 kalorier Itimman?(Prova inte detta där hemma. Men kanske på arbetet...)
Hannen hos vandrande pinnar kan inte para sig när dennes huvud ärfast vid kroppen. Honan tar initiativet till sex genom att slitaloss hannens huvud?('Älskling, jag är hemma! Vad f...?!')
En loppa kan hoppa 350 gånger så långt som sin kroppslängd? Detmotsvarar att en människa hoppar längden av en fotbollsplan.
(30 minuter...Lyckliga gris.. Kan du föreställa dig detta??)
Havskatten har över 27000 smaklökar! (Vad kan vara så välsmakande på botten av havet?)
Några lejon parar sig över 50 gånger om dagen?(Jag vill fortfarande va en gris I mitt nästa liv - kvalitet framförkvantitet!)
Fjärilar smakar med fötterna? (Någonting jag alltid har önskat att veta!)
Den starkaste muskel I kroppen är tungan?(Hmmmmmm....)
Högerhänta människor lever I genomsnitt 9 år längre än vänsterhänta?(!)
Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa? (OK, det är nog bra.....)
En katts urin lyser under svart ljus?(Svart ljus.... ?)
En struts öga är större än dennes hjärna?(Jag känner människor med samma problem...)
Sjöstjärnor har ingen hjärna!(Sådana människor känner jag också!)
Isbjörnar är vänsterhänta?(Om dom byter, kommer de att leva längre!)
Människor och delfiner är de enda arter som har sex för lustens skull?(Men grisen då?!)
Om du skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat tillräcklig energi för att värma en kopp kaffe?(Är knappast värt det...)
Om du fjärtar oavbrutet I 6 år och 9 månader kommer du att producera tillräckligt med gas till en atombomb?(Nu börjar det likna något!)
Hjärtat producerar så pass stort tryck när det pumpar blod runt Ikroppen att det kan spruta 914,40 cm?(Oh My God!)
En gris orgasm varar I 30 minuter? (I mitt nästa liv vill jag vara en gris!!)
En kackerlacka kan leva I 9 dagar utan huvud innan den dör?(Ohyggligt!) (Jag har fortfarande inte kommit över det där med grisen...)
Om du bankar ditt huvud in I väggen gör du av med 150 kalorier Itimman?(Prova inte detta där hemma. Men kanske på arbetet...)
Hannen hos vandrande pinnar kan inte para sig när dennes huvud ärfast vid kroppen. Honan tar initiativet till sex genom att slitaloss hannens huvud?('Älskling, jag är hemma! Vad f...?!')
En loppa kan hoppa 350 gånger så långt som sin kroppslängd? Detmotsvarar att en människa hoppar längden av en fotbollsplan.
(30 minuter...Lyckliga gris.. Kan du föreställa dig detta??)
Havskatten har över 27000 smaklökar! (Vad kan vara så välsmakande på botten av havet?)
Några lejon parar sig över 50 gånger om dagen?(Jag vill fortfarande va en gris I mitt nästa liv - kvalitet framförkvantitet!)
Fjärilar smakar med fötterna? (Någonting jag alltid har önskat att veta!)
Den starkaste muskel I kroppen är tungan?(Hmmmmmm....)
Högerhänta människor lever I genomsnitt 9 år längre än vänsterhänta?(!)
Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa? (OK, det är nog bra.....)
En katts urin lyser under svart ljus?(Svart ljus.... ?)
En struts öga är större än dennes hjärna?(Jag känner människor med samma problem...)
Sjöstjärnor har ingen hjärna!(Sådana människor känner jag också!)
Isbjörnar är vänsterhänta?(Om dom byter, kommer de att leva längre!)
Människor och delfiner är de enda arter som har sex för lustens skull?(Men grisen då?!)
Man lar sig nagot nytt varje dag !
2009-10-27
Kusliga tider
Jag bor i en lada. Vaggar av kartong ihoptejpade av klibbig tejp. Regn lacker in och ingen kommer for att hjalpa mig tappa till lackorna.
Ladan representerar mitt liv som runtflyttande student, och mitt liv innuti ar bade blott och ensamt.
Karleken svajar lite fram och tillbaka, kanske lite mer tillbaka, men jag aker ju snart sa det kanske ar lika bra. Tack pappa for ett hjalpsamt samtal idag. Det ar bra med en klok far ibland.
Ladan representerar mitt liv som runtflyttande student, och mitt liv innuti ar bade blott och ensamt.
Karleken svajar lite fram och tillbaka, kanske lite mer tillbaka, men jag aker ju snart sa det kanske ar lika bra. Tack pappa for ett hjalpsamt samtal idag. Det ar bra med en klok far ibland.
Medan karleken svajar pa svinlande hojder poppar ( i nuet) gossar fran manader tillbaka, upp som krokusar ur snon pa varen!
Det spokar i New York, nara Halloween och allt. Lik i garderoben dammas av och kusliga minnen spokar om natten. Fran ingenstans ringer killar fran mitt forflutna, och tycker att kontakt skall aterskapas. Kusligt. Och ointressant.
Jag vill klargora att Frida ar en sjalvstandig tjej som star pa egna ben. Jag behover inte nagon kille for att ma bra och mitt liv kretsar runt mig och ingen annan. Paminnelsen ar lite mer till mig sjalv, men aven till manniskor som kanner mig. Jag vet att jag ofta pratar om killar hit och dit, karleksbekymmer, harliga dater eller katastrofala relationer. Men! Allt det dar ar inte viktigt, bara for nojets. Och att traffa killar, tja kanske aven for uppmarksamhetens skull. For visst ar det skont att kanna sig fin och uppskattad? Men, uppskattning och respekt kan och borde komma fran en sjalv. I mitt fall, i en hogre grad, och bor bankas in i huvudet pa mig for att inte glommas bort.
Det viktiga ar att fokuser pa dom och det som verkligen betyder nagot. Tyvarr gloms det bort allt for ofta. Man snurras in i svara beslut och tankestallande fragor. Det ar da man valjer en livlina. Jag valde att ringa en van.
Tack Blen, for paminnelsen om att vara jag, och att inte sanka ribban. Det ar enkelt att paminna och stotta andra, vilket jag finner mig sjalv gora ganska ofta, men att lyda sina egna rad ar svarare. Och det ar da det ar skont med vanner.
Tack raring!
2009-10-23
Oforglommligt.
Gardagen var underbar. Ett glimmande ljus sken in genom fonstret kl 11am och till min forvaning vaknade jag med stralande solsken pa fonsterblacket. En underbar hostdag lag infor mina fotter och efter att ha sovit ut riktigt ordentligt, sovmorgon och allt, klev jag upp redo att ta mig an dagen.
I hopp om att vakna lika glad och utsovd dagen darpa la jag mig igarkvall i ro, men vaknade av "godmorgon-sms" fran vardmor och skrik utanfor dorren fran hungriga sma magar.
Sneglande blickade jag ut genom fonstret men till min besvikelse, ut i en gra dimma. Ingen sol sa langt ogat nadde. Utan att gnugga somnen ur ogonen gled jag likt en zombie ner for trappan, utforde morgonrutinen for att sedan motoriskt marchera ner med barn till forskolan.
Jag ar trott pa att jobba nu. 45 timmar varje vecka, och dessutom jobbar jag ibland extra for att tjana en extra slant - det blir ratt slitsamt. Och intensivt. Barnen har borjat inse att jag snart tar forval av NY och slapper mig inte ur sikte...
Min alskade Anna lamnade igar New York for att, efter ett handleserikt ar, atervanda hem till Svea rike. Brooklyn kanns tomt. Bortskamd med att ha henne har i krokarna inser jag nu tomrummet hon lamnat efter sig. Kom tillbaka!! Jag har ingen att fika med langre och heller ingen att telefon terra nar karleken svajjar, vardmor ar elak eller nar jag bara ar pratsjuk.
Forstaelsen for att livet jag lever nu, kommer att ta slut river sar i magen. Hjartat gor lite ont och ogonen svider.
Pa starbucks igar drack vi varan sista kaffe tillsammans, till sorglig musik i bakgrunden tog vi farval och kunde resumera aret med ett ord: Oforglommligt.
I hopp om att vakna lika glad och utsovd dagen darpa la jag mig igarkvall i ro, men vaknade av "godmorgon-sms" fran vardmor och skrik utanfor dorren fran hungriga sma magar.
Sneglande blickade jag ut genom fonstret men till min besvikelse, ut i en gra dimma. Ingen sol sa langt ogat nadde. Utan att gnugga somnen ur ogonen gled jag likt en zombie ner for trappan, utforde morgonrutinen for att sedan motoriskt marchera ner med barn till forskolan.
Jag ar trott pa att jobba nu. 45 timmar varje vecka, och dessutom jobbar jag ibland extra for att tjana en extra slant - det blir ratt slitsamt. Och intensivt. Barnen har borjat inse att jag snart tar forval av NY och slapper mig inte ur sikte...
Min alskade Anna lamnade igar New York for att, efter ett handleserikt ar, atervanda hem till Svea rike. Brooklyn kanns tomt. Bortskamd med att ha henne har i krokarna inser jag nu tomrummet hon lamnat efter sig. Kom tillbaka!! Jag har ingen att fika med langre och heller ingen att telefon terra nar karleken svajjar, vardmor ar elak eller nar jag bara ar pratsjuk.
Forstaelsen for att livet jag lever nu, kommer att ta slut river sar i magen. Hjartat gor lite ont och ogonen svider.
Pa starbucks igar drack vi varan sista kaffe tillsammans, till sorglig musik i bakgrunden tog vi farval och kunde resumera aret med ett ord: Oforglommligt.
2009-10-19
Onodigt.
En ny vecka har tagit fart. Mandagar ar alltid aningen troga enligt mig sjalv och idag ar inget undantag. Jobb jobb jobb... Men inte langt ar kvar, vi har halloween framfor oss, och efter det aterstar endast 3 veckor!
Resan till Californien ar bokad och betald. Vi reser till San Francisco, Las vegas, Grand Canyon och LA, for att sedan flyga tillbaka till NY och ta farval, innan the final destination - Sweden.
Och pa tal om Sverige.
Kanns det inte lite olegligt att massa kul ska handa nu, nar jag aker hem snart? -Jo det tycker jag med.
Har traffat varldens finaste man och det kommer inom kort bli blaha och pankaka med det eftersom jag drar, och som gradde pa moset har jag borjat jobba med en producent nyligen, vilket kanns lite surt att behova lagga pa hyllan.
Killen i fraga ar ganska ny, och jag tror bestamt jag skrev nagon rad eller tva i ett inlagg bara nagon vecka sedan. Allt ar nytt och spannande, och vi har skitkul ihop. Som tidigare namnt ar han stor som ett hus och eftersom min langd aldrig varit nagot jag stoltserat med, ser vi ganska sota ut tillsammans. Vi sags senaste i helgen da vi spenderade hela lordagen och sondagen ihop. Efter god mat, mycket skratt, bio och en himla massa regn, sa vi tack och adjo pa tagstationen ute pa Long Island. Med en puss pa nasan, och efter en lang varm kram hoppade jag pa taget for att bege mig tillbaka hem igen.
Med mp3n pa hogsta volym, djupt inborrad i oronen storde nogonting mitt dagdrommande. Ett sms fran nogon jag inte pratat med pa ganska lange. Anledning - manga. Diagnos - heartbroken.
Vad gor man nar gamla romanser blossar upp och fran ingenstans verkar eldigt heta i arstidens patagliga kyla? Nar gamla sar som precis har lakt brister upp och gor ont igen? Forrvirring. Varfor kommer det tillbaka nar man trodde man lagt allsammans bakom sig? Nar jag bara vill leva i nuet...
Vi traffades faktiskt, sondag kvall. Bad girl, jag vet, men! Det var ett bra avslut i varat kapittel. Ingenting hande, kanslorna ar borta och jag kan koncentrera mig pa att leva i nuet, och fokusera pa imorgon och framtiden.
"Lamna det bakomfluta fore dig"
Pumba - Lejonkungen.
Resan till Californien ar bokad och betald. Vi reser till San Francisco, Las vegas, Grand Canyon och LA, for att sedan flyga tillbaka till NY och ta farval, innan the final destination - Sweden.
Och pa tal om Sverige.
Kanns det inte lite olegligt att massa kul ska handa nu, nar jag aker hem snart? -Jo det tycker jag med.
Har traffat varldens finaste man och det kommer inom kort bli blaha och pankaka med det eftersom jag drar, och som gradde pa moset har jag borjat jobba med en producent nyligen, vilket kanns lite surt att behova lagga pa hyllan.
Killen i fraga ar ganska ny, och jag tror bestamt jag skrev nagon rad eller tva i ett inlagg bara nagon vecka sedan. Allt ar nytt och spannande, och vi har skitkul ihop. Som tidigare namnt ar han stor som ett hus och eftersom min langd aldrig varit nagot jag stoltserat med, ser vi ganska sota ut tillsammans. Vi sags senaste i helgen da vi spenderade hela lordagen och sondagen ihop. Efter god mat, mycket skratt, bio och en himla massa regn, sa vi tack och adjo pa tagstationen ute pa Long Island. Med en puss pa nasan, och efter en lang varm kram hoppade jag pa taget for att bege mig tillbaka hem igen.
Med mp3n pa hogsta volym, djupt inborrad i oronen storde nogonting mitt dagdrommande. Ett sms fran nogon jag inte pratat med pa ganska lange. Anledning - manga. Diagnos - heartbroken.
Vad gor man nar gamla romanser blossar upp och fran ingenstans verkar eldigt heta i arstidens patagliga kyla? Nar gamla sar som precis har lakt brister upp och gor ont igen? Forrvirring. Varfor kommer det tillbaka nar man trodde man lagt allsammans bakom sig? Nar jag bara vill leva i nuet...
Vi traffades faktiskt, sondag kvall. Bad girl, jag vet, men! Det var ett bra avslut i varat kapittel. Ingenting hande, kanslorna ar borta och jag kan koncentrera mig pa att leva i nuet, och fokusera pa imorgon och framtiden.
"Lamna det bakomfluta fore dig"
Pumba - Lejonkungen.
2009-10-14
Mind - body - spirit
Under min ganska sa langa tid har i America, har jag forandrats en del, bade i kropp och sinne. Precis som alla andra som besoker Mc Donalds hemland gick jag upp ett par fina kilo. Ett par nya bh:ar och nykopta, storre, byxor senare insag jag att jag inte var mig sjalv.
Jag har val aldrig varit valdigt slank, skylla pa gener eller daliga matvanor kan man gora som man vill, men faktum kvarstar, vikt har alltid varit ett dilemma for mig. Och, so manga andra kvinnor/tjejer runt om i varlden.
Vad ar egentligen normalvikt? Vilken storlek anses normal, och i vems ogon? Vem har egentligen ratt att tala om att du ar bra eller dalig.
Ja, discussionen kan skrivas lang, men for en kortfattad sammanfattning kan jag beratta att jag fatt lite av ett "wake up call'. Inte for att jag gick upp i vikt, det gick jag ner ganska snart bla eftersom jag insag att en hel garderob av fina klader skulle ga till spillo!
Har i USA, speciallt NY, firar kvinnor sina kroppar i alla storlekar. Senaste mode finns for alla och aven om jag med min svenska (spinkiga?) mentalitet kanske inte tycker att det ser so himla graciost ut, sa ser dessa tjejer ut att trivas och tycka om sig sjalva.
Och ar inte det egentligen det viktiga? Visst kan det tyckas mycket angaende halsa, och det ar en helt annan fraga, men bortsett fran det, endast utseendemassigt. Folk kommer alltid att tycka , och ar det inte angaende vikt so finns det annant. So om man hur man an ser ut ar domd att bli talad om, tittad pa och standigt bli scannad av andra manniskor, borde vi verkligen spendera sa mycket tid framfor spegeln och domma oss sjalva, om det anda inte spelar nogon roll?
I hela mitt liv har jag blivit tillsagd att jag ar for stor, jag borde ga ner i vikt och somliga av mina "vanner" har t.om pratat om min kropp bakom ryggen pa mig. Varfor? Varfor har vi sa svart att bli accepterade och accpetera andra? Det handlar ju inte om vad, utan om vem jag ar.
Efter att ha bott i NYC ett bra tag har jag kommit att uppskatta vad jag har. Kvinnor kommer i alla storlekar, former och farger. Like it or love it.
I love it!
2009-10-12
Cheater - cheater - pumpkineater!
Det ar mandagkvall har i New York, och jag ar hemkommen fran en fantastisk middag med min kara mamma och Kenneth. Vi at hummer och firade an en gang att dom ar har i USA.
I nuet sitter jag nere i vardagsrummet, bloggar och Tyra Banks ar pa TVn. Hennes talkshow handlar idag om otrohet, vilket ar ett himla intressant amne. Det finns manga aspekter, om man ska vara arlig.
Jag personligen skulle prompt vilja saga "Nej, det finns absolut ingen forlatelse for otrohet, det ar brist pa respekt och ar ett tecken pa att det inte ar ett lyckligt forhallande".
Men! Om man far saga det, om det ar barn inblandade? Om man ar i ett aktenskap? Om den andra halvan av forhalandet ar oarlig, inte ger tillrackligt? Kan man forlata da?
Varfor ar det da so enkelt att valja otrohet istallet for att bara prata med sin partner?
Dagens amne diskuterar man som skyller pa en sa kallad "otrohet gen". Later misstankt, och mer som en bortforklaring, men proffessorer havdar att det stammer. Dock ska det endast anga 15%, resterande killar har bara hal i byxan eller ar olyckliga i den relation han lever i.
Men aven so, vi har val for i hela fridens namn nagon sorts sjalvbeharskning?!
Jag blir so trott. En van till mig, har i New york, Ali heter han skrattade at mig och mitt hopp om att det finns normala men med sjalvbeharskning och sa att vem som helst kan vara otrogen. Det handlar inte om att man ar "badboy", eller vart man kommer ifran, eller vilken hudfarg man har (vilket jag aldrig havdat i och for sig) men, att aven en "bra" kille kan komma att vara med an annan kvinna for att i stundens hetta excisterar inte flickvannen utan bara den frammande och valdigt spannande tjejen framfor en, och som en ursakt menade han att nogon tanke pa konsekvenser inte fanns.
Jag tvivlar pa det, jag tror det beror pa erfarenhet, alder, och hur man vaxt upp. Ar man uppfostrad att respektera andra manniskors kanslor, mogen nog att skilja ratt fran fel och dessutom gjort ett val att vara med nagon liksinnad som behandlar en bra, som man ar lycklig med, finns det inte nagon anledning att vara otrogen.
Punkt.
I nuet sitter jag nere i vardagsrummet, bloggar och Tyra Banks ar pa TVn. Hennes talkshow handlar idag om otrohet, vilket ar ett himla intressant amne. Det finns manga aspekter, om man ska vara arlig.
Jag personligen skulle prompt vilja saga "Nej, det finns absolut ingen forlatelse for otrohet, det ar brist pa respekt och ar ett tecken pa att det inte ar ett lyckligt forhallande".
Men! Om man far saga det, om det ar barn inblandade? Om man ar i ett aktenskap? Om den andra halvan av forhalandet ar oarlig, inte ger tillrackligt? Kan man forlata da?
Varfor ar det da so enkelt att valja otrohet istallet for att bara prata med sin partner?
Dagens amne diskuterar man som skyller pa en sa kallad "otrohet gen". Later misstankt, och mer som en bortforklaring, men proffessorer havdar att det stammer. Dock ska det endast anga 15%, resterande killar har bara hal i byxan eller ar olyckliga i den relation han lever i.
Men aven so, vi har val for i hela fridens namn nagon sorts sjalvbeharskning?!
Jag blir so trott. En van till mig, har i New york, Ali heter han skrattade at mig och mitt hopp om att det finns normala men med sjalvbeharskning och sa att vem som helst kan vara otrogen. Det handlar inte om att man ar "badboy", eller vart man kommer ifran, eller vilken hudfarg man har (vilket jag aldrig havdat i och for sig) men, att aven en "bra" kille kan komma att vara med an annan kvinna for att i stundens hetta excisterar inte flickvannen utan bara den frammande och valdigt spannande tjejen framfor en, och som en ursakt menade han att nogon tanke pa konsekvenser inte fanns.
Jag tvivlar pa det, jag tror det beror pa erfarenhet, alder, och hur man vaxt upp. Ar man uppfostrad att respektera andra manniskors kanslor, mogen nog att skilja ratt fran fel och dessutom gjort ett val att vara med nagon liksinnad som behandlar en bra, som man ar lycklig med, finns det inte nagon anledning att vara otrogen.
Punkt.
2009-10-10
Alskade mamma.
Antligen har min kara mor anlant! Hela dagen har varit underbar och jag har visat mamma och kenneth runt i mina kvarter.
Jag ar sa himla glad att dom ar har. Och nar jag paminns om hur harligt det ar att umgas med familj, kanns det inte sa himla jobbigt att aka hem. Trots allt. Jag ska forsoka paminna mig sjalv om det nar det ar dags att packa ihop livet och minnena har...
Oh alskade, fina mamma. Vad jag har saknat dig!
Min mamma ar inte en vanlig mamma. Min mamma helt fantastisk. Hon ger varldens basta kramar och lyssnar alltid nar man onskar forstaelse. Hon forlater och forstar, aven om hon inte maste, utan bara for att hon ar en sa karleksfull manniska. Hon ar generos och ger av bade sig sjalv och det hon har. Hon kan och vet allt, ar otroligt inteligent och ar dessutom en framgangsrik karriarskvinna som har kampat hela sitt liv for det hon vill ha. Hon ar en insperation for alla som kanner henne och jag ser upp till mamma som ingen annan. Hon ar varldens absolut vackraste och om jag, i mitt liv, far halften av hennes skonhet, lite av hennes underbart sjuka humor och en gnutta av hennes framgang, kommer jag bli lyckligare an de flesta jag kanner.
Min bastis, som alltid funnits dar.
Jag alskar dig mamma!
2009-10-09
Tell me something good!
Jag sitter denna fredagskvall pa ett mysigt cafe i Brooklyn. Med handdatorn under armen traskade jag ner langs avenyn, da internet inte fungerar for 5 ore hemma. Inte telefonen heller for den delen.
-Hej jag heter Frida och jag lever for tillfallet som en grottmanniska.
Som tur ar spelar dom gamla soulklassiker pa radion och jag har fatt dagens kaffe serverat, sa stammningen ar fullkommlig.
Imorgon kommer min alskade och efterlangtade mor. Med maken i handbaggage landar dom i morgon eftermiddag och dar ska jag sta och valkommna dom till mitt nya hem, hade jag tankt.
En hel vecka stannar dom!
Allt i New York ar det samma. Hosten ar harlig, jobbet desamma - aven om jag slutit fred med varldmor min - och vannerna dar dom ska. Igar var jag ute med Blen. Vi skulle ha gatt till studion for att snacka med en DJ/producent jag kanner men motet blev ombokat och vi knatade istallet till narmsta restaurang for en bit mat. Aftonen kan resumeras trevlig, som vanligt och jag kan bara tillagga att Blen ar en av dom absolut basta. En underbar van och en insperation for andra. Alskar att umgas med henne och ar mycket tacksam att ha denna som van.
En annan van ar Desire, min vapendragare fran vast, som i dagens stressade tider ar mig hack i hal och med filofaxen i hogsta hugg, flosar hon mig i nacken. Planer infor sista veckorna i USA ska ordnas med och var tid ar knapp. Jag ar aningen handikappad utan tillgang till internet och alltsammans har darfor fordrojts. Ack, endast 2 manader aterstar av mitt aventyr i amerikat!
Anna aker hem snart med, usch! Vad gor jag da!? Min goda van, nara granne och glade speleman... Nej, jag ignorerar tanken pa att saker kommer forandras. Jag vill inte. Jag kommer sakna allt har so oerhort...
Gardagens prins ar exchanged med en ny. Ut med det gamla in med det nya! Absolut. Idagens lage datar jag en charmig pojk som hittils godkants pa okant antal prov. Han ar en bit over 2 meter, sa jag ser absolut ut som en dvarg bredvid honom, men vi ar sota tillsammans. Han har grona ogon och har afro-amerikanskt pabra... Stilig karl den dar, men jag kan inte nog uttala mig om den osakra vardagen man lever som singel. Risker ar dagligen tagna och mitt hjarta studsar som en fotboll fram och tillbaka over spelplanen dygnet runt. Det gor lite ont att bli sparkad, men so kittlar det sa dar himla kul nar man ar uppe i luften och inte vet vart man ska hamna. Kanske blir det mal Denna gang?
Nej det borjar bli dags att avsluta. Cafe personalen blanger lite surt fran bakom disken. Jag tror dom har stangt...
-Hej jag heter Frida och jag lever for tillfallet som en grottmanniska.
Som tur ar spelar dom gamla soulklassiker pa radion och jag har fatt dagens kaffe serverat, sa stammningen ar fullkommlig.
Imorgon kommer min alskade och efterlangtade mor. Med maken i handbaggage landar dom i morgon eftermiddag och dar ska jag sta och valkommna dom till mitt nya hem, hade jag tankt.
En hel vecka stannar dom!
Allt i New York ar det samma. Hosten ar harlig, jobbet desamma - aven om jag slutit fred med varldmor min - och vannerna dar dom ska. Igar var jag ute med Blen. Vi skulle ha gatt till studion for att snacka med en DJ/producent jag kanner men motet blev ombokat och vi knatade istallet till narmsta restaurang for en bit mat. Aftonen kan resumeras trevlig, som vanligt och jag kan bara tillagga att Blen ar en av dom absolut basta. En underbar van och en insperation for andra. Alskar att umgas med henne och ar mycket tacksam att ha denna som van.
En annan van ar Desire, min vapendragare fran vast, som i dagens stressade tider ar mig hack i hal och med filofaxen i hogsta hugg, flosar hon mig i nacken. Planer infor sista veckorna i USA ska ordnas med och var tid ar knapp. Jag ar aningen handikappad utan tillgang till internet och alltsammans har darfor fordrojts. Ack, endast 2 manader aterstar av mitt aventyr i amerikat!
Anna aker hem snart med, usch! Vad gor jag da!? Min goda van, nara granne och glade speleman... Nej, jag ignorerar tanken pa att saker kommer forandras. Jag vill inte. Jag kommer sakna allt har so oerhort...
Gardagens prins ar exchanged med en ny. Ut med det gamla in med det nya! Absolut. Idagens lage datar jag en charmig pojk som hittils godkants pa okant antal prov. Han ar en bit over 2 meter, sa jag ser absolut ut som en dvarg bredvid honom, men vi ar sota tillsammans. Han har grona ogon och har afro-amerikanskt pabra... Stilig karl den dar, men jag kan inte nog uttala mig om den osakra vardagen man lever som singel. Risker ar dagligen tagna och mitt hjarta studsar som en fotboll fram och tillbaka over spelplanen dygnet runt. Det gor lite ont att bli sparkad, men so kittlar det sa dar himla kul nar man ar uppe i luften och inte vet vart man ska hamna. Kanske blir det mal Denna gang?
Nej det borjar bli dags att avsluta. Cafe personalen blanger lite surt fran bakom disken. Jag tror dom har stangt...
2009-09-30
Lange leve televisionen!
Det ar onsdag och dagen rullar pa som vanligt. Langsamt. Far man hata nagon lite, eller raknas det som ogilla da? Jag ar himla ledsen, men min chef ar en skata och jag kommer inom en ganska snar framtid dra av mig oronen och tejpa over lapparna med silvertejp om ja ginte kommer harifran. Hon driver mig till vansinne. Visst kan hon vara shysst, och klassas val som normal, men hon har ideer och regler for minsta smasak! Onodiga smasaker! Dessutom kritiserar hon och fastnar pa smasaker som hon sjalv ar likadan med.
Ja, efter flytten har jag t.ex inte nagon tv pa mitt rum, vilket jag hade tidigare. Da hade jag aven fungerande Internet so att jag kunde sitta i mitt egna rum och vara online, nu blir det koket, annars bryts uppkopplingen. Kul va, sta dar bland disk och ungar, fast man inte jobbar.
Tillbaka till tvn. Det finns 1 i foraldrarnas sovrum och en adnra pa nedervaningen i vardagsrummet. Dar satt jag for 4 minuter sedan och i lugn och ro, pa min rast, och kikade lite pa tv. Instormandes flyger min vardmor som en orkan och pekar menande med fingret. Nej, nya husregler, ingen tv dagtid. Det skall namligen vara tyst. Om det fanns ett syfte, so fine. Men hon sitter och hojtar pa telefon pa overvaningen, barnen sover, och stors inte so det ar inte precis som att nagon marker att den ar pa. Hon bara rakade komma ner och se att den var pa... !!!
Jag undrar om jag far ha musik... ? Ska man vaga testa eller raknas det som att provosera?
Jag langtar till att komma hem. Bo med familj som tar undan efter sig sjalva (som normala vuxna) och som inte kommer pa faniga regler fran tomma intet. Jag saknar att kunna sova ut pa lediga dagar utan att bli vackt av smabarns skrik och jag avundas er som kan ga hem nar ni jobbat klart.
Mitt jobb ar mitt hem och det ar oerhort frustrerande ibland.
Tack och lov ar jag inte pa humor for brak och sansar mig sjalv med lite melodisk musik och rensar huvudet lite genom att skriva texter.
Musik ar jag och jag ar musik.
Ja, efter flytten har jag t.ex inte nagon tv pa mitt rum, vilket jag hade tidigare. Da hade jag aven fungerande Internet so att jag kunde sitta i mitt egna rum och vara online, nu blir det koket, annars bryts uppkopplingen. Kul va, sta dar bland disk och ungar, fast man inte jobbar.
Tillbaka till tvn. Det finns 1 i foraldrarnas sovrum och en adnra pa nedervaningen i vardagsrummet. Dar satt jag for 4 minuter sedan och i lugn och ro, pa min rast, och kikade lite pa tv. Instormandes flyger min vardmor som en orkan och pekar menande med fingret. Nej, nya husregler, ingen tv dagtid. Det skall namligen vara tyst. Om det fanns ett syfte, so fine. Men hon sitter och hojtar pa telefon pa overvaningen, barnen sover, och stors inte so det ar inte precis som att nagon marker att den ar pa. Hon bara rakade komma ner och se att den var pa... !!!
Jag undrar om jag far ha musik... ? Ska man vaga testa eller raknas det som att provosera?
Jag langtar till att komma hem. Bo med familj som tar undan efter sig sjalva (som normala vuxna) och som inte kommer pa faniga regler fran tomma intet. Jag saknar att kunna sova ut pa lediga dagar utan att bli vackt av smabarns skrik och jag avundas er som kan ga hem nar ni jobbat klart.
Mitt jobb ar mitt hem och det ar oerhort frustrerande ibland.
Tack och lov ar jag inte pa humor for brak och sansar mig sjalv med lite melodisk musik och rensar huvudet lite genom att skriva texter.
Musik ar jag och jag ar musik.
2009-09-26
En lordagkvall hemma pa soffan...
Som vantat kom en faslig forkylning i min riktning och har sitter jag, som manga andra i september manad, och snorvlar, hostar och tycker lite smasynd om mig sjalv. Med varm choklad, tanda ljus, med en flisfilt omsvemt runt hela jag och "Friends" pa tv;n kanns min lordagkvall anda ganska okey.
Dagen har spenderats i obekvama men(!) lat mig tillagga: fladiga skor- runt om i Brooklyn och minuterna som magiskt forvandlades till timmar blev undanrojda med lite latt shopping.
Igar hade jag nojet att umgas med Blen, min alskade Blen. Vi och tjejerna drog efter midnatt och gjorde stan osaker. I kon till klubb nr 1, fann vi Fat Joe och inne pa klubb nr 2 spatserade en statlig Jay Z forbi. Ah, there is just something about New York, gotta love it!
Nagot annat jag alskar med NY ar att man mot alla odds springer in i folk man kanner, nar man mins anar det. I torsdags nar jag stod och vantade pa Anna vid Union Square, sneglade jag lite diskret pa mannen till vanster om mig, som sag himla fager ut. Plotsligt stod vi och stirrade lite fanigt pa varandra och efter nagra langa sekunder av pinsamt stirrande log han och gick fram och kramade mig. Jag kande inte igen honom, men visst var det han!
I november traffades vi for allra forsta gangen, men av nagon anledning blev det inget da. Jag var inte so sarskilt intresserad eftersom timingen var dalig och jag traffade nagon annan under den perioden och efter bara ett fa antal dater rann det hela ut i sanden.
Efter lite smasnack i vantan pa min van, fragade han om han fick traffa mig igen, det kunde han tyckte jag och han tog da tillfallet i akt och forslog nuet. Sa vi knatade till narmsta cafe och vi fyllde i dom forlorade manaderna.
Kvallen tog sitt slut, och inte mycket mer an en vanlig kram fick avsluta aftonen, men vi bestamde att fortsatta traffas.
Hmm, vi far val se, han liksom de allra flesta har val en annorlunda syn pa dating an jag sjalv, so jag forsoker att inte ha allt for hoga forvantningar.
Hollywoodfantasin far overga till realism men ribban ligger pa sin plats.
For nagra veckor sedan, ja, 2 tror jag bestamt, var jag ute med John, en av mina battre vanner har i New York. John ar en stilig man pa 24 jordsnurr som vandrat med mig genom grat och skratt, han ar en utmarkt klippa att luta sig mot och ger exelenta rad nar man ar forvirrad. Sondagen den 13 september tog han mig till "Red Lobster" och bjod mig pa middag for nastan $100. Jag har aldrig letat efter en kille med fet planbok, jag tycker en riktig kvinna ska kunna sta pa egna ben, kanske bros jag pa min kara mor, men nog ar det harligt med en man som vet hur man skammer bort en dam.
Vi skrattade och hade trevligt tills midnatt...
Jag tycker inte att en picknick pa en parkbank varderas mindre om det finns en tankte bakom det. En helkvall pa broadway eller en filmkvall hemma i soffan spelar heller ingen roll men det handlar om syfte, och hur mycket energi gossen valjer att lagga. Romantik ska inte pushas, utan komma naturligt. Personligen ar jag inte ute efter Mr-Perfect, bara efter Mr-Perfect-for-me...
Det ar nar man umgas med killar som John man inser att grabbarna som ringer kl 2 pa natten och undrar om man inte ska ses en stund pa McDonalds inte ar so himla mycket att ha.
Den kategorin har manga ganger talat om for mig att min dromprins kommer aldrig komma , mina krav kommer aldrig uppfyllas och min hoga standard exicterar inte.
-Tank det gor den visst, och seglar ingen charmprins forbi i detta liv so far det val vara da. Varfor ska jag, eller nogon annan heller for den delen, noja sig med mindre an vad man fortjanar?
Med snuva och dunkande huvud sluter jag ogonen och uppskattar att jag ar jag. Jag ar inte perfekt men varje dag forsoker jag bli det basta jag kan bli, och mycket mer kan jag ju inte gora.
2009-09-20
Roadtrip + college
Efter en nio timmar lang bilfard ar jag antligen hemkommen. Ahh Brooklyn, dear Brooklyn. Aven om luften har ar smutsig och gatorna fulla av skrap ar det anda nott visst. Citys glimmande ljus och avenuernas charmiga smagator. Jag ar glad att vara tillbaka. Sarskillt efter en roadtrip med danska i framsatet, en sovande Anna bredvid mig och varkande ben som inte vill sitta. Pa en brusande radio spelades Hannah Montana och The Jonas Brothers...( jag valjer att inte komentera denna musikstil, men min vapendragare och jag var mindre nojda dar vi satt i bak, och ropade bedjande efter hiphop och RnB...)
Helgen blev lyckad med tanke pa omstandigheterna. Jag menar, allt ar ju relativt. Med harliga vanner, god mat och lite gott humor i ryggsacken grejjar man det mesta!
Oj, valdans hurtig trots osovna timmar. Jag ar allt en klippa.
Hemma och ungarna snorar och ger klibbiga kramar. Jag kanner hur en farlig forkylning dundrar mot mig i en jedra fart. Bast att ta skydd. Glass framfor TVn brukar vara kuren, men eftersom vi inte har TV for tillfallet och jag inte behover fler kalorier an vad jag redan andas in bara av att bo i Amerika, blir det till att ta i med andra taktiker.
Vardmor foreslog lite snorkigt att hon tyckte jag skulle ga och lagga mig. Kl var da 9... Men det kanske inte ar en so himla dum ide.
Efter hajk, -ja ni laste ratt, Frida har hajkat och bestigit berg denna helg - kursen ingick i collegeprogramet, oh fyyy va det var jobbigt kan jag bekanna, ar jag trott och degig som en overkokt makaron. Ryggen har aldrts med 76 ar och tarna ar roda och ledsna.
Med onoppade ogonbryn och ett sasigt harsvall kryper jag i min pyjamas och hoppas ma battre imorgon. Godnatt.
Helgen blev lyckad med tanke pa omstandigheterna. Jag menar, allt ar ju relativt. Med harliga vanner, god mat och lite gott humor i ryggsacken grejjar man det mesta!
Oj, valdans hurtig trots osovna timmar. Jag ar allt en klippa.
Hemma och ungarna snorar och ger klibbiga kramar. Jag kanner hur en farlig forkylning dundrar mot mig i en jedra fart. Bast att ta skydd. Glass framfor TVn brukar vara kuren, men eftersom vi inte har TV for tillfallet och jag inte behover fler kalorier an vad jag redan andas in bara av att bo i Amerika, blir det till att ta i med andra taktiker.
Vardmor foreslog lite snorkigt att hon tyckte jag skulle ga och lagga mig. Kl var da 9... Men det kanske inte ar en so himla dum ide.
Efter hajk, -ja ni laste ratt, Frida har hajkat och bestigit berg denna helg - kursen ingick i collegeprogramet, oh fyyy va det var jobbigt kan jag bekanna, ar jag trott och degig som en overkokt makaron. Ryggen har aldrts med 76 ar och tarna ar roda och ledsna.
Med onoppade ogonbryn och ett sasigt harsvall kryper jag i min pyjamas och hoppas ma battre imorgon. Godnatt.
2009-09-18
Sura miner och bittra minuter
Minuterna tickar langsammare an vanligt. Jag smagralar med min vardmor och maste ganska snart springa och hamta barnen. Vilken dag.
Innom nagra timmar kommer jag leva collegeliv i 3 dagar. Jag aker upp till norra New York for att ta nagra klasser. Inte for nojets skull men for att uppfylla dom krav som star i mina visumpapper, laglydig som man ar.
Emily ar arg for att jag lite i sista sekund talar om att jag maste bege mig kl 2pm for att hinna i tid till skolan. Osmart - ja. Medvetat - nej.
Detta krockar totalt med hennes harklippning/fargning inne i City och hennes liv ar nu upp o ner. Det verkar ju himla jobbigt att ta hand om sina egna barn...
Eftersom damen inte kommer att hinna hem till kl 2, ska staderskan fa ansvaret under tvillingarnas tupplur och jag kommer darmed inte hinna bli betald for mitt slit och slap denna vecka. Som om detta inte vore nog skall hon betala min skola, men dom pengarna far jag punga ut med sjalv tills vidare.
Dessutom har jag redan jobbat mina 45 timmar sa jag vet inte om situationen ar sa varst rattvis, men det ar som det ar, vill hon va arg far hon val vara det.
Min helg ska da inte fa forstoras! Jag ar tillbakas i City pa sondag kvall!
Innom nagra timmar kommer jag leva collegeliv i 3 dagar. Jag aker upp till norra New York for att ta nagra klasser. Inte for nojets skull men for att uppfylla dom krav som star i mina visumpapper, laglydig som man ar.
Emily ar arg for att jag lite i sista sekund talar om att jag maste bege mig kl 2pm for att hinna i tid till skolan. Osmart - ja. Medvetat - nej.
Detta krockar totalt med hennes harklippning/fargning inne i City och hennes liv ar nu upp o ner. Det verkar ju himla jobbigt att ta hand om sina egna barn...
Eftersom damen inte kommer att hinna hem till kl 2, ska staderskan fa ansvaret under tvillingarnas tupplur och jag kommer darmed inte hinna bli betald for mitt slit och slap denna vecka. Som om detta inte vore nog skall hon betala min skola, men dom pengarna far jag punga ut med sjalv tills vidare.
Dessutom har jag redan jobbat mina 45 timmar sa jag vet inte om situationen ar sa varst rattvis, men det ar som det ar, vill hon va arg far hon val vara det.
Min helg ska da inte fa forstoras! Jag ar tillbakas i City pa sondag kvall!
2009-09-17
Saknade pusselbitar
Dagen stralar. Solen skiner starkt over ett kyligt New York. Idag ar det torsdag och klockan ar nagra minuter over 3pm. Huset ar tyst, eftersom barnen sover.
Jag har spenderat mestadels av dagen med att packa upp alla mina klader for att prydligt hanga upp/vika ihop och organisera. Slutsats efter dagens ovning: Jag har ofantligt mycket klader. Och da ligger mina skor fortfrarande nerpackade.. Phu!
I forrgar hade jag formanen och nojet att fa traffa Cyndee Peters, som ar i New York pa semester. Far min korde henne i taxin i varas och ordnade saklart vidare kontakt. So gospelsangerskan och jag stamde traff pa hennes hotell dar vi fikade och pratade musik. Sa inspirerande!!!
Hon ar en so himla harlig kvinna och gav manga bra tips. Ja, jag far ta mig sjalv i kragen nu. Manniskor omkring mig undrar standigt varfor jag inte tar tag i saker. Och jag har inget bra svar till det. Jag ar en bortskamd latmask som onskar fa beromelse serverat pa ett silverfat.
Nej, riktigt sa illa ar det inte, men jag vet inte riktigt i vilken ende jag ska borja.
Men nu har jag lovat Cyndee. Hon understrok flera ganger att allting kommer fran hjartat, att allting har med kansla att gora, och aven om jag redan visste det sa blev det himla tyligt. Jag har kommit pa mig sjalv med att sjunga for andra valdigt ofta. Foroka prestera battre an vad som forvantas och onskas, och pressat mig sjalv till det yttersta for ingen mening. Istallet for ett bra resultat har jag istallet ifragasatt mig sjalv som sangerska, tryckt ner mig sjalv och intalat mig att jag duger.
En klok man sa en gang till mig "Nervos ar bara sadanna som ska gora batttre an vad som behovs" - Gerhard Petterson, min alskade morfar.
Och det ligger himla mycket i det. Visst ska man lagga ribban hogt for att lyckas, och sjalvklart tanker jag pusha mig sjalv att gora sa bra jag bara kan, men! Jag far uppmuntra mig sjalv och klappa mig sjalv pa axeln, aven nar det inte blir so bra som man onskat.
Nog om mig och mitt ego. Jag ska avrunda har och istallet skriva lite musik.
Kreativitet och insperation. Sluta aldrig dromma.
"The best way to reach your dreams is to wake up"
Jag har spenderat mestadels av dagen med att packa upp alla mina klader for att prydligt hanga upp/vika ihop och organisera. Slutsats efter dagens ovning: Jag har ofantligt mycket klader. Och da ligger mina skor fortfrarande nerpackade.. Phu!
I forrgar hade jag formanen och nojet att fa traffa Cyndee Peters, som ar i New York pa semester. Far min korde henne i taxin i varas och ordnade saklart vidare kontakt. So gospelsangerskan och jag stamde traff pa hennes hotell dar vi fikade och pratade musik. Sa inspirerande!!!
Hon ar en so himla harlig kvinna och gav manga bra tips. Ja, jag far ta mig sjalv i kragen nu. Manniskor omkring mig undrar standigt varfor jag inte tar tag i saker. Och jag har inget bra svar till det. Jag ar en bortskamd latmask som onskar fa beromelse serverat pa ett silverfat.
Nej, riktigt sa illa ar det inte, men jag vet inte riktigt i vilken ende jag ska borja.
Men nu har jag lovat Cyndee. Hon understrok flera ganger att allting kommer fran hjartat, att allting har med kansla att gora, och aven om jag redan visste det sa blev det himla tyligt. Jag har kommit pa mig sjalv med att sjunga for andra valdigt ofta. Foroka prestera battre an vad som forvantas och onskas, och pressat mig sjalv till det yttersta for ingen mening. Istallet for ett bra resultat har jag istallet ifragasatt mig sjalv som sangerska, tryckt ner mig sjalv och intalat mig att jag duger.
En klok man sa en gang till mig "Nervos ar bara sadanna som ska gora batttre an vad som behovs" - Gerhard Petterson, min alskade morfar.
Och det ligger himla mycket i det. Visst ska man lagga ribban hogt for att lyckas, och sjalvklart tanker jag pusha mig sjalv att gora sa bra jag bara kan, men! Jag far uppmuntra mig sjalv och klappa mig sjalv pa axeln, aven nar det inte blir so bra som man onskat.
Nog om mig och mitt ego. Jag ska avrunda har och istallet skriva lite musik.
Kreativitet och insperation. Sluta aldrig dromma.
"The best way to reach your dreams is to wake up"
2009-09-16
September -09 i Brooklyn
Idag ar en dag som garna far passera sa fortsom bara mojligt. Regn hanger i luften, jag har inte sovit dom timmar jag behover for att aggera normal och dessutom har jag pms.
-Far man skriva sa?
Antligen (antligen antligen!!!) har jag och familjen tagit packning, ungar och semesterminnen med oss in till var sprillans nya lagenhet i Brooklyn. Skolan har borjat, ballet och sportklasser startar denna vecka och allting ar lite kaotiskt just nu. Runt i huset springer staderska, flyttgubbar och vardmor for att organisera det som fortfarade ar rorigt.
Vid koksbordet sitter jag nu, i vantan pa att behova springa och hamta knoddarna i fran forskolan. Tvattmaskin dundrande ifran tvattstugan, och latinsk musik ljuder fran ovanvaningen. Pa bordet star en kopp svalnat te och det kalla golvet isar under tarna.
Det borjar bli dags att virvla ut i hortyran. Burr... Med halsduk virad 28 varv runt huvud och axlar och med tjocka boots pa fotterna tar jag mig an promenaden ner till nasta avenue.
Plan:
Det blir lunch, och sen bums i sang med ungarna for ett eftermiddagsnap,
(sa att aven jag kan fa krypa ner i bingen nagon timme eller tva och lata dagen passera...)
-Far man skriva sa?
Antligen (antligen antligen!!!) har jag och familjen tagit packning, ungar och semesterminnen med oss in till var sprillans nya lagenhet i Brooklyn. Skolan har borjat, ballet och sportklasser startar denna vecka och allting ar lite kaotiskt just nu. Runt i huset springer staderska, flyttgubbar och vardmor for att organisera det som fortfarade ar rorigt.
Vid koksbordet sitter jag nu, i vantan pa att behova springa och hamta knoddarna i fran forskolan. Tvattmaskin dundrande ifran tvattstugan, och latinsk musik ljuder fran ovanvaningen. Pa bordet star en kopp svalnat te och det kalla golvet isar under tarna.
Det borjar bli dags att virvla ut i hortyran. Burr... Med halsduk virad 28 varv runt huvud och axlar och med tjocka boots pa fotterna tar jag mig an promenaden ner till nasta avenue.
Plan:
Det blir lunch, och sen bums i sang med ungarna for ett eftermiddagsnap,
(sa att aven jag kan fa krypa ner i bingen nagon timme eller tva och lata dagen passera...)
2009-09-10
Drommar om verklighet
Barn kan vara sa ljuvligt irriterande ibland.Dom pratar i ett, om absolut ingenting och sa helt plotsligt blir det tyst. Da tanker dom efter och sen ar slutsatsen det samma som dom dillade om i borjan.
Det ar da man bara stanger av oronen, ler och instammer.
Hela dagen har varit en sadan dag. Mina oron ar slutna och jag hor knapp vad jag tanker.
Forutom intensiva samtal med mina 4-aringar har dagen varit blasig och gra. Valdigt blasig faktiskt. Energin ar slut och jag gar pa tomgang. Vi ar alla trotta pa sommaren och sandiga dagar, jag vill in till City.
Jag vill strosa pa tomma gator i stan, sitta pa cafe i SoHo och titta pa folk, och ga pa jazziga konserter i Central Park. Jag langtar efter att dra pa mig ett par boots och damma av nagon av min sjuttioelva hostkappor jag har och dansa bland hostloven.
Men det ar inte langt kvar. Imorgon, fredag, jobbar jag min sista dag for veckan och sedan tar jag eftermiddagsbaten in till fastlandet.
Helgen planerar jag ska bli lugn, nagon date eller so fredagkvall, mysa med anna-panna, gymma pa lordag kanske... Pa sondag har jag au-pairmote, som jag absolut inte far glomma. Vi ska till New York public library, (dar Carrie Bradshaw planerade sitt brollop i Sex and the City, the Movie). Jag har redan varit dar flera ganger so jag ar inte superpeppad, men det ar som det ar.
Jaja dagen borjar ga mot sitt slut. Jag sitter med den aldre generationen av vardmor och tittar pa film. Oinspirerad och less pa att tanka, med ommande leder och frusna fotter knolar jag nu ihop alla ben och lemmar jag har i so litet format som det bara gar i soffan och avslutar denna dagen.
Imorgon kommer bli en harlig dag, jag kan kanna det pa mig!
2009-09-07
Harliga Host!
Oh antligen har arets forsta hosttecken vagat sig fram! Manga blir deprimerade nar hosten faller pa plats men jag alskar manaderna innan snon faller. Nar allt ar gratt och oranget, nar morkret faller innan kvallen slagit in och nar kaffe aldrig smakat battre.Med stora sockar och varm kofta kurar jag under en varm filt och sneglar ut i dimman. Luften ar harligt sval och en halsduk kanns bekvan och gosig.
Det ar sadanna dagar man vill spendera med goa vanner. Ga langa promenader och samtala om meningen med livet, baka kanelbullar med mormor, eller ga pa bio med nagon man inte traffat pa lange.
Mamma och jag akte alltid ut till Drottningholm nar jag var liten. Dar plockade vi kastanjer, drack varm choklad och bara umgicks. Tider jag ibland kan komma att sakna.
Hosten innebar ocksa skolstart. Men inte langre. Nu ar jag vuxen. Klingar inte alls so klart i mina oron. Vuxen? Vad innebar det, att man maste betala sjalv, laga mat och diska och vara oberoende. Man ska vara klok, ta forstandiga beslut, dricka kaffe och lasa korsord.
Man kanske skulle borja anvanda halvtids-glasogonen lite oftare?
Jag langtar tillbaka till skolan. Kanske inte alla stunder men sjalva kanslan, andan och nostalgin. I lagstadiet nar man kastade kula, hur ofta gor man det idag lixom? Eller skolavslutningarna, for att inte tala om sommarlov!
Gymnastiklektionerna vi alltid forsokte smita ifran och matten vi flirtade oss igenom. Discon och skolbal, klassfest och fodelsedagskalas. Klassresor och konfirmation.
Upptradanden i musik och dans, och turneringar i idrott skolorna emellan.
Ahh det var manga ar sedan nu...
-Nu sitter jag har, i New York X-antal ar senare och har blivit 21. Jag ser tillbaka pa det som var da, tider som gatt forbi och tyvarr aldrig kommer komma igen. Allting som var, som idag bara ar ett minne.
Vanner da, vanner nu, somliga gamla somliga nya. Jag kan inte hjalpa att onska att allt skulle vara som det var da. Samma tjejgang, samma sota killar, samma larare och samma platser.
Men livet gar vidare, och vem vore jag idag om inte for alla underbara manniskor som funnits och fortfarande finns i mitt liv. Det ar tack vare erfarenheter, jag har kommit dit jag ar idag.
Mentalt och fysiskt. Lycklig i NY. Glad for vad jag har, och tacksam for vad jag fatt.
Detta inlagg ar en hyllning, ett tack till alla manniskor som funnits eller tagit del av nagot slag i mitt liv.
Jag saknar, men jag minns! Och jag kommer aldrig att glomma...
Jag saknar, men jag minns! Och jag kommer aldrig att glomma...
2009-09-06
Convert to the smart side...
Act like a Lady - Think like a Man
Read the book "Act like a Lady - Think like a man"
Or, simply see "The Ugly truth"
Stay Fierce!
2009-09-05
Yttrande fran en single i New York
Ar man klassad patetisk om man gar pa bio ensam? Att vakna pa morgonen och sangen ar tom, innebar det ensamhet? Ligger det karaktar eller "pitty" i att ata ute ensam? Ar det ok att tycka om sig sjalv? Om man hellre dansar ensam, kan man inte stegen da? Att handla klader utan sina vanner, vore det osmart?
Kunde jag lita pa mig sjalv att gora smarta kladval? Kunde jag njuta av mitt egna sallskap ute pa stan? Och skulle det kanske vara skont att kunna se en film utan att behova ta hansyn till nagon annan, och dessutom fa ha sina popcorn for sig sjalv?
-Tja, visst ar det himla mysigt med en gosse att traska hand i hand med, men att vara single, speciellt i New York, ar inte so tradigt. Det ar faktiskt himla bra.
Kunde jag lita pa mig sjalv att gora smarta kladval? Kunde jag njuta av mitt egna sallskap ute pa stan? Och skulle det kanske vara skont att kunna se en film utan att behova ta hansyn till nagon annan, och dessutom fa ha sina popcorn for sig sjalv?
-Tja, visst ar det himla mysigt med en gosse att traska hand i hand med, men att vara single, speciellt i New York, ar inte so tradigt. Det ar faktiskt himla bra.
Dirty Dancing Soundtrack i bakgrunden.
Chokladglass och 80-talsklassiker. Lordagen har varit lika varm som gardagen och vagorna annu hogre an var dom var igar.
Nu sitter jag po varan veranda och vinden ar sodar utmarkt svalkande men fortarande saltigt varm. Jag kikar lite pa youtube i brist pa aktiviteter denna eftermiddag pa FireIsland. Hela dagen har spenderats pa stranden och nu sitter jag har utmattad av varmen och brun av solen som brant hela dagen.
Jag pratade med mor min tidigare idag. Det ar alltid harligt att hora att allt star bra till dar hemma. Bror min var dar med, och skojfrisk som han ar, utan att han sjalv vet om det, skrattade vi i nagra minuter. Han ar kul min bror.
Sant ar sa skont nar man vaxer upp, att man inte slass om allting. Inte langre laser jag in mig i garderoben for att min elaka storbror har varit taskig. Inte sa ofta i alla fall... :)
Eftermiddagen skiftar mot kvall och huset fylls sakta upp med familjemedlemmar, vanner och husdjur. Middag nalkas. Vi ska grilla.
Bredvid mig star varldfar och klinkar pa sin gitarr, barnen springer omkring och busar och i koket star vardmor och pysslar.
En vanlig, harlig dag har just passerat, och jag kan bara konstatera att jag ar himla lyckligt lottad. Ibland ar livet so himla bra!
Nu sitter jag po varan veranda och vinden ar sodar utmarkt svalkande men fortarande saltigt varm. Jag kikar lite pa youtube i brist pa aktiviteter denna eftermiddag pa FireIsland. Hela dagen har spenderats pa stranden och nu sitter jag har utmattad av varmen och brun av solen som brant hela dagen.
Jag pratade med mor min tidigare idag. Det ar alltid harligt att hora att allt star bra till dar hemma. Bror min var dar med, och skojfrisk som han ar, utan att han sjalv vet om det, skrattade vi i nagra minuter. Han ar kul min bror.
Sant ar sa skont nar man vaxer upp, att man inte slass om allting. Inte langre laser jag in mig i garderoben for att min elaka storbror har varit taskig. Inte sa ofta i alla fall... :)
Eftermiddagen skiftar mot kvall och huset fylls sakta upp med familjemedlemmar, vanner och husdjur. Middag nalkas. Vi ska grilla.
Bredvid mig star varldfar och klinkar pa sin gitarr, barnen springer omkring och busar och i koket star vardmor och pysslar.
En vanlig, harlig dag har just passerat, och jag kan bara konstatera att jag ar himla lyckligt lottad. Ibland ar livet so himla bra!
2009-09-04
En solig fredag.
Dagen har bjudit pa stralande solsken och kristallklart vatten. Vagorna ar hoga och surfbrador flyger over vattnet i en valdig fart. Sanden ar svar att fa bort so har sitter jag i sangen, med sand mellan tarna och langtar tillbaka till stranden.
Det ar fredag och min vecka borjar antligen lida mot sitt slut. Aven om det inte gar nagon vidare nod pa mig nar jag sliter pa stranden med att bygga sandslott och springa i vattnet me ungarna, ar det ratt skont att slippa vara schemalagd.
Jag hade egentligen planerat att aka in till NYC ikvall men planen kommer formodligen inte att ga i las, do lagenheten i BK annu inte ar fardig. Detta innebar arr jag tvingas ata ute varje dag och ater igen maste sova pa en obekvam luftmadrass. Som gradde pa moset ar hela lagenheten full av flyttladar. kul.
Det kostar dessutom en formogenhet att resa fram och tillbaka... Tyvarr innebar det att jag missar en ganska viktig fest pa sondag kvall. Bbq hemma hos en DJ jag kanner fran gymmet. Dar skulle vara massa undergroundartister och han tyckte jag skulle komma sa att han kunde fa presentera mig. Ack, livet ar hart och ibland kanns valen lite svarare an vanligt.
Det ar da det ar skont att prata med nagon man alskar. Pappa med familj samtalade jag med i manga minuter och efter det fick jag Jennie pa luren, och vi skrattade gott.
Nar paniken over att aka hem kommer over mig, trostar jag mig sjalv med att det finns ett par valdigt speciella dar hemma som jag saknat nagot oerhort.
Men an ar det manga dagar kvar att njuta av i USA. 84 dagar tror jag det ar... Nedrakningen har borjat.
Nu ska jag kila ner, naken och "nett" haha, till vagorna och svalka mig, for att sedan ga en langpromenad pa stranden. Pa aterseende !
Det ar fredag och min vecka borjar antligen lida mot sitt slut. Aven om det inte gar nagon vidare nod pa mig nar jag sliter pa stranden med att bygga sandslott och springa i vattnet me ungarna, ar det ratt skont att slippa vara schemalagd.
Jag hade egentligen planerat att aka in till NYC ikvall men planen kommer formodligen inte att ga i las, do lagenheten i BK annu inte ar fardig. Detta innebar arr jag tvingas ata ute varje dag och ater igen maste sova pa en obekvam luftmadrass. Som gradde pa moset ar hela lagenheten full av flyttladar. kul.
Det kostar dessutom en formogenhet att resa fram och tillbaka... Tyvarr innebar det att jag missar en ganska viktig fest pa sondag kvall. Bbq hemma hos en DJ jag kanner fran gymmet. Dar skulle vara massa undergroundartister och han tyckte jag skulle komma sa att han kunde fa presentera mig. Ack, livet ar hart och ibland kanns valen lite svarare an vanligt.
Det ar da det ar skont att prata med nagon man alskar. Pappa med familj samtalade jag med i manga minuter och efter det fick jag Jennie pa luren, och vi skrattade gott.
Nar paniken over att aka hem kommer over mig, trostar jag mig sjalv med att det finns ett par valdigt speciella dar hemma som jag saknat nagot oerhort.
Men an ar det manga dagar kvar att njuta av i USA. 84 dagar tror jag det ar... Nedrakningen har borjat.
Nu ska jag kila ner, naken och "nett" haha, till vagorna och svalka mig, for att sedan ga en langpromenad pa stranden. Pa aterseende !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
