islatte, popcorn och midnattsbio

The Twighlight saga ofcours.

Jag kan inte hjälpa det, men jag måste erkänna att jag är ett fan. Även om jag inte skriker högt med alla småflickor och äldre uppspelta damer i biopubliken så skriker jag högs av dom alla innombords. Dock inte för Jakobs vältränade biceps, please, sånna kan finnas till förmånliga priser på SATS. Nej, vad som är så underbart med hela filmen är Edwards kärlek till Bella.

Innan bion, fann ni mig på ett av Stureplans mysiga och svindyra caféer. Herre gud, ska man verkligen behöva punga ut månadens besparingar för en kaffe?

Men eftersom dagen bjudit på en stekande hetta och nattens bioduk skulle komma att värma upp både salong och besökare, unnade jag mig en islatte trots allt.

Klockan är på tok för mycket, ögonen vill blunda och kroppen känns tyngre än den gör i vanliga fall. Morgondagen bjuder på musik i form av inspelning i studion samt en eftermiddag med min underbara brorsdotter. Ett stressigs torsdagspass väntar och jag undrar i denna sekund varför jag inte redan ligger nerbäddad?

Jag ger upp, sömnen knackar ihärdigt på rutan och det är dags. Jag vet redan nu vad jag kommer drömma om inatt och jag är ganska övertygad om att de flesta som varit på premiären idag kommer sova gott inatt dom med.

Over and out.

Elaka ankor och beväpnade måsar

Solen har strålat idag och de allra flesta stockholmare har masat sig ut i det vackra vädret bara för att bli brända i den starka solen.

Jag har haft nöjet att spendera hela förmiddagen men en underbar vän, som jag varit vän med sedan urminnes tider. Vi har gjort allt tillsammans, och har så många underbara och sjukt skojiga minnen tillsammans att man inte vet vart man ska börja. Fusk på fotbollsträningarna, ryska posten, lågstadiet, burken, kickboxning, killar, sockerkakssmet och discon. Det var härliga tider.

Vi myste nere vid vattnet i Karlberg och mumsade i oss syndigt goda smörgåsar som vi köpt på vägen. Från ingenstans börjar två änder brottas(?) i vattnet men efter noga beskådan inser vi att en and (hanen) ligger på den andra (hona), biter henne i nackfjädrarna och flaxar med vingarna som tokig.

Jag funderade på att ringa 112 och anmäla grov våldtäkt men Anglica fick hejda mig. Stackars and...Hon simmade snabbt iväg efter att jag skvätt vatten på det snuskiga flygfät.

Efter att ha funderat över livet tillsammans sa vi adjö, trevligt att träffas och vi måste ses igen.

Det måste vi. Somliga människor träffar man allt för sällan tyvärr.

Kl 16.40 -gasnka exakt 40 min sen- kom änligen underbaraste Blen. Vi har inte setts sen NY så ni kan ana att det var jättemysigt att ses. Eftermiddagen spenderades inne i stan, med glass och gapskratt och minnen/planer inför NewYork.

Biljetten är bokad och avresedatumet är den 27 augusti. Det är ganska så exakt 2 månader kvar. Sedan börjar nästa stora äventyr och nya utmaningar väntar. Jag kommer än en gång ta på mig min amerikanska identitet, stryka runt på gator bland betong och leva efter djurens lag i storstadsdjunglen.

Stay tuned.

Skinny bitch - is it really worth it?

En solig söndag i juni borde spenderas utomhus, i en solstol med en isande kall drink i handen. Idag blåser det för mycket för att jag ska lägga mig halvnaken och se ut som en plockad kyckling så inomhus jag förblir.

Med en skvallerblaska nära tillhands och med svesnka sommarhits spelandes i bakgrunden bläddrar jag förbi oviktigt skvaller, sida för sida.

Beyoncé lovar maken dyrt och heligt:
"Aldrig mer en diet"
-Kurvorna får fritt spelrum. Beyoncé slutar banta för gott till maken Jay-Zs stora glädje.

Jay-Z har helst en fru i storlek 40 vid sin sida.

Jag kan inte hjälpa att bli irriterad. Jag menar, jo det är jättebra att det uppmärksammas att han tycker om henne i storlek 40, men varför skulle han inte? Hennes kropp är jättevacker och alla killar gillar inte size 0. Snälla det är 2010. Jay-Z är inte något undantag!

Att modeller än idag ska vara pinnsmala - fine. Men att alla kvinnor skulle mäta sig med dom vore orimmligt. Hälsosam och smal är två helt skillda saker. Jag har alltid, hela mitt liv, varit på jakt efter att ta kol på de extrakilon som bekvämt lagt sig till rätta på både mage rumpa och lår. Men att banta är verkligen inte svaret. Hälsosam är en helt annan femma!
Att äta vad man vill men se till att röra på sig tillräckligt är det enkla svaret. Journalisten lägger till:
"Hon vill fortfarande vara vältränad."
Och det är väl klart, bara för att man inte bantar behöver man inte vara tjock.
Eftersom jag aldrig blivit beskylld att vara smal ser jag viktfrågor ur en +size kvinnas perspektiv. Med det inte sagt att det inte är jättevackert att vara smal/slank.-Just wanna point that out.

Men eftersom att vara smal också är normen så kan jag inte hjälpa att bli irriterad när "större kvinnor" får framstå som något ovanligt.
"Oj vad starkt av henne att ha så kort kjol" eller "Hoppsan hon skäms inte för att ha tighta kläder trots att hon inte är smal". Varför bryr vi oss ens? Om en kvinna är bekväm i sin kropp låt henne vara.
Jag vet hur många tjejer och kvinnor som helst som är helt normalviktiga, har normala midjemått och bär runt på jättevackra kroppar. Men dom skulle aldrig stoltsera med sina kurvor eftersom någon fått dom att tro att shorts bara görs för st 34 och att celluliter är en synd.

Sorgligt tycker jag. Jag tror att man som kvinna, och som människa generellt alltid kommer att vara självkritisk och kanske till och med lite osäker på om man duger eller inte, men jag tycker i alla fall att man ska intala sig själv, oavsett hur man ser ut eller vad för kolmplex man må ha att man är bra som man är och kan möjligtvis bli bättre.

Och sen jobba på det.

Att hetsbanta inför sommaren och sedan slå sig själv gul och blå mentalt kommer knappats ge önskade resultat och heller inte få dig att må bättre och tycka mer om dig själv.

@ Rehab

I morse när jag vaknade undrade jag om jag förlorat hörseln. Jag hörde mina tankar tydligare än någonsin innan och jag tycktes urskilja arbetande hjärnceller promenera runt i tomrummet där uppe.
Jag befinner mig på familjens landställe ute i skärgården och vaknade kissnödigare än någonsin innan båtar hunnit ut på skäret, och innan måsar brett sina vingar över fjärden och börjat skräna.
Allt var stilla och alldeles knäpptyst. Balsam för själen, minst sagt. I lugn och ro har jag tänk spendera helgen utan störningar från omvärlden. Jag har dock inte lyckats stänga av mobiltelefonen och uppenbarligen inte kunnat hålla mig borta från den glänsande laptopen som nästan ropar på mig att logga på.

Så här sitter jag, fortfarande i mjukiskläder, med håret i en slarvig knut och undrar vad kommande timmar har att bjuda på. Förmodligen inte mycket mer än luft att andas och ord att skriva. Min gamla dagbok fick följa med hit ut. Förutom en blogg noterar jag även mer personliga händelser, tankar och funderingar på papper.
Jag har alltid gillat att skriva, men aldrig riktigt lagt ner energi på det. Nu i efterhand kan jag tala om att det är sjukt roligt att läsa om en 16årings tankar kring, sex killar och att bli(/vara) vuxen.
Ja för i mina ögon var jag ju vuxen då. Mogen för min ålder, kunde själv och ville absolut inte bli klassad som en tonåring.

Jag skrattar nästan högt åt mig själv när jag läser sida upp och sida ner om våra upptåg som fjortisar, om allt som var viktigt då och om hur man trodde att allting skulle vara när man var ung. Perspektiv fanns inte i mitt vokabulär och att inse att känslor och åsikter kan komma att ändras med mer livserfarenhet kunde jag inte drömma om.

Även om jag av omgivningen anses som vuxen (vuxenbiljett på SL, myndig, kaffeberoende med intresse för annat än kompisars privatliv) vet jag att jag när jag är 30 kommer tänka tillbaka på den 22 åringen som satt här då, och skaka på huvudet. Och med den vetskapen behöver jag inte trotsa på att jag aldrig kommer ändra mig, eller inte vara öppen föra nyttänkande.
-Men att lära sig vem man är tar nog hela livet. Förhoppningsvis gör det det. För annars är man ju samma person, utan att ha utvecklats alls, när man är gammal och grå. Och en fjortis på 63 bast känns ganska oaktuellt.

Jag tänker på livet och dess mening relativt ofta, men ska nu förflytta mig från elektroniken till bekvämare och betydligt enklare rum. Ute på berget står en solstol med utsikt över hela nämndöfjärden, där kan man i lugn och ro filosofera utan att ens behöva reflektera över rätt och fel eller ens ha en poäng till sina åsikter. Vinden för med intelligenta, orimmliga och luddiga svar till frågor som inte har några frågetecken, bort och lämnar hjärnkontoret med brus av vågor och fågelkvitter.

Kurshelg på Kärsön

Handuken är virad i en stor turban och huden fortfarande glittrig av vattendroppar som ännu inte absorberats. Duschen var efterlängtad då jag under det senaste dygnet befunnit mig i ytterkanten av Stockholm, på en kursgård men alldeles glömt bort att packa hårfön och shampo. Plattång och högklackat slank ner men shampo? Vad är fel på mig?

Helgen har varit underbar. Otroligt sköna, kreativa och roliga människor har gjort att långa föreläsningar verkat korta. Det är underbart att lyssna till andra människors tankar och värderingar och låta sig inspireras.

Årets första dopp är avklarat. Första med kläder, andra utan! Uppfriskande kyligt men vansinnigt kul. Efter kanotpaddling, mysig korvgrillning, teamwork övningar och hopprep åkte bussen hem med oss alla igen. Det är alltid lika tråkigt att åka hem från "läger" då känslan aldrig blir densamma om man ses igen fast i annat sammanhang.

Jag kan fortfarande sakna dans, konfirmation och fotbollsläger, fast det är hur många år sedan som helst. Det blir en särskilld sammanhållning och man vet att det kanske aldrig kommer upplevas igen.
Så det gäller att njuta medan det varar. Jag är tacksam att jag fått träffa nya fantasktiska männsikor men även fått dela den med vänner sedan innan.

Världen ur ett barns ögon

Nostalgi.

Jag kom precis hem igen. Bilen parkerade utanför vår lägenhet här i Vasastan och allting blev som vanligt igen. Men för bara minuter sedan var jag 8år igen. Jag befann mig nämligen i kvarteret, ja väldigt precis, i huset bredvid min familjs gamla villa, där jag växt upp. Att kliva på bussen i Vällingby Centrum och se gamla parker, barndoms vänners hus och min lågstadieskola gjorde att det sög i magen. Hjärtat slog långsamma slag och om jag slöt ögonen kunde jag riktigt känna hur jag flög tillbaka i tiden. Jag hade inte besökt området på flera år så det känndes jättekonstigt att promernera på gatorna som bär på så mycket minnen att varje steg känns som att öppna ett abstrakt fotoalbum.

Ibland saknar jag att vara liten. Få gråta när man vill, inte oroa sig för imorgon och kunna skutta fram när man är glad. Sjunga högt för sig själv och sura när man inte får som man vill. Alla sjukt spännande utflykter och alla skojiga lekar, varför gör man inte sånt som vuxen?

I morse var jag på salongen och färgade mitt hår. Jag var uttråkad och kände att en förändring kunde göra susen. Nyanser ljusare hoppade jag på bussen till Solna. Väl där blev det musik i timtal tills studiotiden rann ut.

Dagen har varit underbar. Den här spenderats men härliga och inspirerande människor samt förgyllts av personer som väcker fina minnen. Solen har strålat och jag känner mig lycklig att vara jag! =)

What a day!

Efter en solig dag svalnade vinden, molnen kröp fram på himlen och luften blev nyansen gråare. Kl 16.00 hoppade jag på min tillbaka-stulna cykel och trampade mig igenom stan, mellan bilar backe upp och backe ner - tills jag parkerade mitt fordon vid ett träd på Söders höjder.

(Ja, det är helt vansinnigt men för någon dag sedan promenerade jag, nöjd med livet, runt i Vasastan och får till min förvåning syn på min stulna cykel! Misstänksamt stryker jag runt lite för att konstatera att den faktsikt är olåst och att ingen la vidare märke till att jag planerade en stöld. Om det ens kvalificeras som det, eftersom den faktsikt är Min cykel! Snabbare än blixten sparkade ajg upp stödet och gled snabbt och smidigt iväg med min saknade färdmedel!)

På Söder väntade två av jordens, förmodligen underbaraste tjejer. Två unga självsäkra och vackra kvinnor som jag är lyckligt lottad att ha i mitt liv. Vi har aldrig tråkigt, vi fnittrar och gapskrattar om vart annat och djupa discussioner blir på något sätt intressantare i ett intelligent sällskap. Make sense?

Över en bit mat pratades gamla minnen så väl som planer för framtiden. Åh vad underbart med ärliga, underbara och fantastiska människor som man får kalla vänner. Riktiga vänner.

Efter ett dubbelsiffrigt antal koppar chai te, hoppade jag upp på sadeln igen för att susa ner för Götgatsbacken tillbaka till city, och hem igen.
En återblick på helgen som just passerat kan resumeras som vansinnigt trevlig. Jag (Aka pensionären) staplade mig ut bland Stockholms partymyror, inte bara fredag utan även lördag. I kort, svart och tight lät jag mig bli ett med Stockholms uteliv och hade faktsikt väldigt trevlig. Med härligt sällskap, bra musik och vackra män kan det knappast slå fel! Rätt? Rätt.

Men en ny vecka är i full gång. Partymyran har lagt kalashatten på hyllan och satt på sig hårdhandskarna! Här ska jobbas... Sömnen kryper i benen och även fast jag fortfarande är trött från igår natts brist på sovtimmar vägrar jag att gå och lägga mig. Vad har jag för knasiga gener? Knappast normalt...
Musik ska skrivas, papper ska fyllas i och tänder ska borstas!