Smulpaj

Igar skulle jag gora mig till och impa lite pa min manliga roommate... Well, det gick lite halvdant. Nar jag satt in pajen i ugnen for att graddas, hor jag misstanksamma oljud inne fran varmen. Jag inser snabbt att hallon sas har runnit ut fran formen och nu ligger och bubblar pa ungsgolvet. Skit ockso, tankte jag. Med snabba ryck ska jag ta ut desserten men lyckas pa nagot vanster valta formen so att halva harligheten faller ut i smuliga bitar over hela ugnen. Misslyckad satte jag mig flamtandes pa golvet med glansiga ogon och blossande kinder.

Raddning kom och vi lyckades radda kakan efter att ha damsugit ugnen, men speciellt gracios har jag aldrig varit....

Da var det dags igen!

Med sommar och sol borstas tomma blad av, och blyertspennan vessas vass.

Att skriva ar ibland en befrielse - och allt for lange har jag varit fange under Den Stora Stadens heta puls. Allt har gatt for runt och tid for mig sjalv, mina tankar och mitt funderande tycks ha varit svart att hitta ibland all sterss...

Efter att ha flyttat hela varen, bor jag nu i en liten 2a i Brooklyn, i ett trivsamt omrade med lummiga trad och stadade gator. Kyrkmusik skranar hogt tidiga sondags mornar och hurtiga gamla farbroder dansar pa gatorna i den efterlangtade sommarsolen. Jag kan inte annat an att alska det.

Forutom hogljudda ungdommar (nar blev jag so gammal?) och kurrande duvor utanfor sovrums-fonstret ar laget ganska underbart. Vi har en takterass med utsikt over hela Manhattan. Dar sitter jag ofta for att paminna mig sjalv om vart i varlden jag ar. Det ar lite enklare att sluta klaga pa varme och liknande nar man inser att man ar i New York City.

Anda saknar jag hemma en del. Men inom en manad sitter jag fastspand pa Delta Airlines med mal Arlanda, STO Sweden. Tva veckor med salt svensk sommar och efterlangtade skratt med vanner och familj. jag langtar.