Det bor en mus i vart hus!

Stammer. For nagra natter sedan hordes ett skri fran badrummet och min rumskamrat ropade i panik ut i natten. Med huvudet djupt nedborrat i kudden hoppades jag att jag skulle kunna ignorera dramat som pagick nagonstans langt bortom bomullsdrommar och harligt mjuka lakan. Nix.

"FRIIIIIIIIIIIIIIIDAAAA!"

Grymtandes hasade jag mig ur min varma sang och ner pa det iskalla golvet.

En panikslagen hoppade omkring i hallen kippandes efter andan. "En RATTA!"

Hon hade suttit i all sin ro pa toaletten nar gnagaren hade knatat in, oradd och obekymmrad. Utan att rora en tass snabbare efter att ha sett henne promenerade han coolt over badrumsgolvet medan min van drog upp knan och fotter so hogs flexibiliteten tillat.

Resten ar historia.

Efter att ha investerat i rattfallor och annat for att tappa till hol i vaggen vantar jag nu pa frivillig man att anmala sig for jobbet.

Fortsattning foljer.

Igar, nar jag skulle hem fran Park Slope, stod jag i vinterkylan utan mossa och untan vantar och vantade pa bussen som aldrig tycktes vilja komma. Efter att ha tappat kanseln och vantat 35 min pa en buss som skule gatt var 7e min sag jag min raddning. Intill parken stod en ambulans parkerad so jag gick fram till mannan i bilen och la huvudet pa sne.

Utan att namna att jag hemskt garna hade velat ha skjuts, log ambulansmannen och nickade at sin kompanjon. " In med dig sa han vanligt, vi skjutsar dig"

So med furfrusna lemmar satt jag i en ambulans i gar och blev skjutsad till dorren.

Charm is everything.