I huvudet på Frida en sval torsdagskväll

Utan intresse att skriva.

Mitt liv var äventyrlig, flått och underbart. Jag bodde i världens mitt och hade världen framför mina fötter. Jag gjorde något och hade massor av upplevelser att dela med mig av. Jag var en förklädd journalist i NYC som antecknade mitt liv och mina gärningar för allmänheten. Jag sprudlade av fantasi och älskade att nerteckna mina bravader.

Utan min charmiga engleska, mina välbekanta kvarter i Brooklyn och utan dundrande tunnelbanor dygnet runt, vem är jag då? Och framför allt, vad finns att skriva?

-Att jag sitter hemma i sverige och att det är kallt? Att det är en deprimerande tid i norden och att det inte händer ett skvatt?
Det vet nog redan de allra flesta så varför skriva om oangelägliga ting? (var det ett riktigt ord, eller ljög jag bara ihop det nu?)
Ja, förutom en fjärdedel av Sveriges befolkning, som i nuet befinner sig på Thailand.

*Suck*... Vart bär livet av? Jag tänker; London, Paris, Domenikanska, Kap Staden...? Men portponän bankar mig i bakhuvudet och vill ha påfyllning innan nästa tömmning.
Ska man kanske följa strömmen till Norge å skrapa ihop lite stålar?
Nej klockan är för mycket för så pass seriöst filosoferande.


Over and out