Nyårslöftet.

En sak som sägs alltför sällan här inom landets skyddade ramar är Sanningen.

På något onaturligt vänster formar sanningen oss till kriminella lagbrytare som borde spärras in bakom lås och bom.

Att vara ärlig kan naturligvis såra och jag uppmanar mina läsare att vara eftertänksamma innan uttal av en sanning. Allting måste inte noteras, men i välmening, omtanke och med en vänlig ton kan sanningen komma till rätta på ett positivt sätt.

Dessutom kan en sanning vara något bra. Något jättebra faktsikt. Ja, för hur många gånger har du inte sett en jättevacker tjej på stan, men inte vågat säga någonting? Eller noterat någon som burit en outfit du skulle älskat att bära själv? Hur ofta tävlar vi inte med våran bekantskapskrets för att ständigt vara omtyckt och älskad? Att till ex berömma en trevlig kassörska eller dricksa lite extra för en bra service kan göra så mycket. Att tala om för en han/hon att han/hon ser strålande ut, utan att i efterhand fråga efter ett nummer, kan vara både charmigare och mer smickrande än någon som faktiskt har en baktanke i sin komplimang.

Varför hålla inne med komplimanger när vi alla vet hur det kan förgylla ens dag att få höra något oväntat från någon oväntad!?

Jag har lovat mig själv att alltid vara ärlig i sådanna sammanhang. Sanning varar längst, inte sant?