Otack natt pa St Marks, Crown Heights

Det sag ut att sluta som en vanlig kvall, vid midnatt gar jag ut med Bailey en sista gang innan vi alla kurar ihop oss i sovrummet och somnar.

Det ar kyligare ute nu so jag bestamde mig for en kort promenad, bara ner for gatan dar det vaxer gras langs gatan.  Nar Bailey hukat sig ner i graset och gjort det hon ska lat jag henne sniffa runt innan jag tankt vanda pa klacken for att go hem.  Detta skulle jag bittert fa angra.

Ca 100 meter bort star ett par manniskor och vasnas, men har i Brooklyn saknar de flesta grepp for vad klockan ar so jag la inte riktigt marke till det.  Vad jag sag dock, var en annan hund.  Med lysande silver pals och spetsiga oren los hans ogon i morkret.  Jag visste att ja ginte kande igen hunden och struntade darfor i att ga narmare, istallet stod vi kvar och radde oss sjalva, jag och Bailey...

Fran ingenstans, helt oprovoserat, kanske pa komando, kanske av instinkt, ser jag i ogonvran hur den forut stilla hunden nu gallopperade mot oss med resande ragg och sylvassa gaddar redo att gora bacon av min lilla gosa.  Innan jag visste ordet av lag jag pa marken, ikull knuffad av muskelknippet som rusat rakt in i mig.  Bakom ryggen horde jag min lilla valp kvida av smarta och hjalplost forsoka komma undan besten.  Hopplosa forsok av att dra bort den vansinniga djuret fran mig sjalv och min hund ser jag agaren komma med tafatta steg och pa nagot vanster dra bort hunden.

Vansinnig skrek och svor jag till mannen som inte verkade speciellt bekymrad.  Utan att tanka plockade jag upp den vettskremda voven i min famn och sprang darifran i hopp om att det inte gatt hal i lill skrutten.

Som tur var, ar hon ok.  Liten och skramd men nagot blod blev det inte, som tur var.  jag klarade mig med skrapsar och skakiga bed.

Pit-bulls har daligt rykte, men jag tror inte att dom ar daliga hunder, utan abra att dom kraver mer traning for att kunna beharska sina instinkter.  Agaren till denna har tydligen inte laggt ner mycket, om nagon alls, tid pa att tygla sin, och tyvarr fick jag och Bailey betala priset for det ikvall...

Tack och lov ar vi boda oskadda.  Arg som jag var, ringde jag i alla fall polisen, so det so!