Liar Liar pants on fire

Det ar onsdag kvall och annu en dag har passerat.  Vadret har varit underbart och jag njuter av att vara ledig.  I morse vacktes jag av ett sms dar en van till mig vanligt men bestamt beordrade mig att bege mig till fotbolls planen illa kvickt.
Ingosad i tacke och flertal kuddar kisade jag mot telefonen och jamrade mig.  For er som inte kanner mig, so ar jag inte en morgon manniska.

Men so satt Bailey pa golvet och tittade pa mig med sina stora bruna ogon och langs med golvet viftade hennes lilla svans stump fram och tillbaka.  Jag skulle vara tvungen att ga upp och go ut med henne snart i alla fall, so jag tog mig i kragen, klev upp och hoppade i fotbolls skorna. 2 timmar senare sprutade svetten och lungorna var fyllda av harlig mild host luft.

Imorgon spelar vi igen. Och so Lordag, och sondag, och mandag... och onsdag.. Ja jag spelar fotboll var och varannan dag verkar det som.


Nar jag agnar mer tid till att skriva, so funderar jag lite mer, automatiskt tror jag, men kanske bara for att jag reflekterar lite mer an vanligt, jag vet inte.  Men nagonting jag tankt pa ar foljande:

Vad gor man om man kanner pa sig att nagon ljuger men har inte mojlighet att bevisa sin teori?  Ar man tyst da?  Kanske, men vad sager man till sig sjalv?

For egentligen, om en person ljuger so ar oddsen att denne ska helt plotsligt andra installning och tala sanning nastan lika med noll.

Men vad sager man till sig sjalv?  Jag forsoker vara arlig mot mig sjalv, da jag inte garna vill inte vara naiv och bli utnyttjad for min dumhet.  Men det ar samtidgt himla svart att domma nagon for ett felsteg man inte ens gett dom en chans att forklara.

Ja nu sitter jag verkligen i klistret.


Att bli sjalvstandig ar en underbar kansla, men nar man inser att man inte bohover manniskor i sin omgivning som man trodde att man ville ha dar, so blir allting helt plotsligt valdigt jobbigt.  Att gora ratt ar en sak men att gora ratt mot sig sjalv, ibland en annan.  I all forvirring star somliga sakar valdigt klara.  Det jag gor gor jag for mig, och ingen annan.  Det maste i slutendan vara ett resultat jag tycker varit vart att gora uppoffringar for och dom val jag gor maste vara av valvilja till nagon.

Det ar viktigast.


Med en varm tekopp pa bordet framfor mig och ett morkt Brooklyn utanfor fonstret tickar klockan mot midnatts timmar.  Barnen som leker sent inpa natten har antligen gatt hem for att sova och bilarna pa Kingston Avenue verkar ha parkerat och stangt av motorn.  Det ar knapptyst och somnen grusar i ogonen pa en trott madam som varit vaken sedan 9AM.

Det har blivit dags att sova.

Godnatt.