Jag har varlden i min hand!

Framtiden - imorgon och om 10 ar. Borde man veta vad som komma skall? Nogon sa en gong till mig "Jag vill gifta mig runt 25, och do ska jag ju ha kant och varit tillsammans med killen i minst 5 ar, vilket innebar att *hmmm* jag moste traffa Honom NU!"


-Varfor vill vi stressa och riva av allt nu, som vi egentligen har hela livet pa oss att gora?


Skaffa barn?
-Nej vet ni vad. Sedan manga ar tillbaka, ja kanske faktiskt so langt bakat som i grundskolan, fick jag hora att jag formodligen skulle bli mamma tidigt. (Varfor da, egentligen?)
Men efter denna resa till USA har jag fatt klart for mig att den dar bebisen som luktar so gott och jollrar so harligt egentligen ar ett forklatt monster. Bits och skriker gor dom. Kraks och bajsar - och det varsta av allt, dom vaxer upp! Nu ler ni sakert och tror att jag skojjar. Det gor jag absolut inte. Forstaelsen och attityden till barn har for mig forandrats nagot avsevart. I Californien konkade jag omkring po min lilla skrutt, sot som socker var hon, men svettig och osminkad knatade jag dar och onskade att jag haft tid att duscha den morgonen. Smink? HA, inte en chans. Jag tog hand om 4 av dessa, men vad jag nu relaterar till ar nar jag bara hade 1 av tjejerna.
Det ar jatteharligt med barn, och ni som redan har en busunge dar hemma, onskar jag all lycka, men Jag tanker inte vika mitt liv at nogon ungsudd som vill ha 200% av min tid och engergi, inte an po ett tag.

(Joy-Emma -09)

Ah och so var det det dar med att bli vuxen och hitta sin vag i livet. Min vag slingrar sig fran continent till continent. Nasta resa bar med stortsa sannolikhet av mot antingen the Carribean, Afrika eller London, UK.

Jag har fnulat fram och tillbaka och ar fortfarande i mitten av mitt plansmidande, men dessa 3 verkar mest lockande. Norge kunde vara ett alternativ, vi far se.

Forst och framst ska jag komma hem, vilket forresten kommer att ske i December -09. So det blir en svensk jul trots allt... Tank att jag snart lamnar allt har, for att lata allt sammans forvandlas till ett minne. Usch, jag blir so sentimental. Men alla resor har sitt slut, och so aven denna episod av mitt liv. 2010 borjar ett nytt, och forhoppningsvis annu roligare aventyr som vantar!

So long!