Syfte eller chansning?

Jag vet inte riktigt vad jag pysslar med - om jag seriost ska borja blogga eller om jag bara ar totalt uttrakad for stunden.
Klockan ar massor och somnen kryper djupare ner i lakanen jag sedan lange suttit pa, utan minsta tanke pa att faktsikt krypa ner. -Vilket jag maste erkanna, jag varje gang angrar att jag inte gjorde tidigare nar jag val ligger dar.

Sova gor jag hellre pa morgonen. Morgondagen rakar dessutom vara en sondag so det passar fortraffligt bra in med min planerade sovmorgon.

Vad gor jag egentligen hemma en lordagskvall kan man ju undra? Om vi vander pa det hela, vad ska jag gora ute? Jag kanner mig inte alls sugen att traffa folk, idag har det dessutom regnat hela dan. Om sanningen ska fram kanner jag inte for att ga ut speciellt ofta alls. Solen kan skina so mycket den vill, kalashatten ligger dammig kvar pa hyllan och partypjucken star prydligt placerade i skohyllan. Har jag gatt och blivit gamal? 21 ar fyllda, jag trodde det var nu jag skulle sla klackarna i taket pa New Yorks alla barer och heta utestallen.

Ja for det ar i New York jag bor for stunden. Jordens pulserande mittpunkt enligt manga. Dar clubbar stanger langt efter att tuppen galt och dar tunnelbanorna snurrar fulla av manniskor dygnet runt. Har ar manniskor berusade av gladje och stadens alla ljus lyser natten igenom.

Alla utom jag.
Den 21 ariga, svenska aupairen har gatt och blivit bitter. Sur pa de flesta och lite smailsken for ingenting. En ensamrav ar vad jag ar. Kanner mig som Ferdinand, tjuren ni vet, fast utan nagra blommor...
Eh, bitter var kanske att ta i, men trott po onyktra manniskor som inte har nogot vettigt for sig, om det kan lata battre?
Alltid kan man hitta nogot att klaga pa, men hur kul vore livet da? Man far bita ihop. Det blir inte battre an vad man gor det till, och so kanske det ar.

Nar allt kommer omkring har jag ju det ganska bra. Jag ar glad mesta delen av dagen. Det blir bara so enkelt att svava ivag i bekymmer nar allt ar sodar hopplost trakigt och rynkan i pannan pa nogot vis kanns bekvam.

Nu ska jag go och tvatta borta smink och dalig attityd for att innom en snar framtid kunna dromma harliga glada drommar.




Jag kan knappt vanta tills min sovmorgon i morgon!