Sjalvinsikt.

Olikheter har jag fatt lara mig ar positivt. Fran utseende till personlighet och talang. Man ska uppskatta andras gavor for att lara och utvecklas. (OSV!)

Men, nar olikheter blir avancerade och oforstarliga, ar uppskattningen inte pa sin fulla hojd. Forvirringen angar sjalvklart mennen i mitt liv, och i allmanheten, och nar man ar beroende av Tyra Banks och lyssnar till hennes predikan pa kanal CW, ar det svart att inte fundera.

Jag uppskattar till exempel inte att killar fran och med att dom kommit i unerfund med vad testosteron ar, bara vill ha sex och inget annat i hela varlen ar viktigare eller existerar.
Jag blir arg nar jag tanker tillbaka pa hur det paverkade mig som tonaring. Hur man som liten tyckte det var jatteviktigt att bli sedd och att "sexig" ens fanns i mitt vokabular ar sjukt upprorande.

I dessa dagar var jag "vuxen", mogen for min alder och kunde ta vara pa mig sjalv. Jag holl inte pa med massa dumheter och skotte mig i skolan. So, tekniskt sett var jag ju - i mina egna ogon - vuxen. Man skulle dricka och roka, och av nagon anledning ansags detta "vuxet". Tjejer runt omkring mig hade, so tidigt som i 4an, redan hanglat, vilket for er information inte bara betydde pussats, och man hade hort talas om somliga som provat sex! Detta var inget nederlag, inte da, utan att veta nogot om sex var till och med coolare an att dricka riktigt kaffe pa caf'e Ahlens.
Att bli kallad hora spelade ingen roll, man var ju poppis hos killarna! (ana ironi)
- Vad gick fel??

Vad ser man egentligen i spegeln nar det gar so langt att man tappar respekten for sig sjalv? Och i so unga ar!
"Ung och dum" far en verklig innebord nar man inser vad som egentligen forsegick.
Om jag nagonsin far en dotter ska hon bo inlast nogonstans utom synhall. Hon ska inte fa sminka sig, utan veta att hon ar vacker precis som hon ar. Urringade trojor kommer inte pa fraga och tjejkompisar ska granskas av FBI innan vanskap skipas.
Det ar inget fel att vilja exprimentera sin sexualitet och kvinnlighet nar man ar i den aldern, men till en viss grans! Om jag istallet far en son, ska han hjarntvattas till en gentleman, inte uppfostras till annu en gris som tar tjejer for givet och behandlar dom som leksaker utan varde. Vi har gott om sadanna redan, fler behovs inte.
-Jag tar i, absolut, forstar att det inte ar det enklaste att handskas med tonaringar, men people hello! Jag ar 21 och har 7 tjejkompisar som har barn redan, och da ar jag fran lilla Sverige! I USA ar det en trend att bli "babymama" redan i 16ars aldern!

Jag vill dessutom poangtera, medan jag redogor, att jag inte placerar alla killar i ett fack, utan pratar om egna, negativa, erfarenheter. Jag vet att det finns gossar dar ute som inte har gylfen oppen 24/7, men dessa har aldrig kommit min vag, so tillbaka till foregaende:

Varfor lars inte moral och etik, sjalvkansla och teamwork ut i skolorna? Varfor slass tjejer likt vilddjur mot varandra i hopp om att bli populara? Borde man inte istallet halla ihop? Later mojligen klyschigt men kanske ligger nagot i det?
Mina foraldrar ar helt fantastiska. Bade mor och far. Jag tycker att dom har gjort ett utmarkt jobb att lara mig ratt och fel och uppfostrat mig till att bli det basta jag kan bli. All respekt till dom.

Men tyvarr var det inte nog. Samhalle och umgange paverkar otroligt mycket, och aven nagon med vilja och asikter som jag sjalv, kan falla offer for grupptryck om det ar starkt.

Jag har aldrig rokt i hela mitt liv, aldrig heller testat droger. Jag tycker det ar fel att stjala so snattat har jag heller aldrig gjort. Jag har alltid statt pa de svagas sida, vilket ar gett konsekvenser for mig sjalv, men jag har gjort val i mitt liv, redan som ung som jag nu i efterhand kan komma att kanna mig ganska stolt over. Men, detta ar inte ett inlagg dar jag tankt skryta over mig sjalv. Tvartom vill jag medje min svaghet, vilken ar att falla for karleken till det motsatta konet. Precis som vilken annan tjej, varsom helst i varlden, vaxte jag upp och dromde om att bli prinsessan i nogon mans liv. Men med aren har drommen sagats an aning. Det kanns nastan oforskamt att efterfraga det basta. (Men jag star pa mig!)
Nar man vuxit upp och inte varit blond och snygg, blir det lite extra harligt och viktigt att kanna sig fin och fa uppmarksamhet.

Och nu i efterhand, aven om jag ar vuxen nu, pa riktigt, kan jag tycka synd om den lilla tjej som bodde i min kropp for nagra ar sedan. Jag onskar att jag bara sagt nej. Inte latit unga dumma killar som anda inte hade en aning om hur man varken pratar eller tar i en tjej/ung kvinna, komma nara.

Det viktiga ar inte att ha nogon dar, som talar om att man ar ok utan att ha dig sjalv dar och lyssna till vad den viktigste personen i ditt liv verkligen behover och mar bra av.

They call me Bobby...

- ja, fran ingenstans har barnen borjat kalla mig Bobby! Hahah, inte den blekaste aning varfor, men jag tyckte det lat poppigt, so jag lat dom hallas.

Idag ar det onsdag tror jag, vilket betyder att imorgon ar det torsdag, vilket i sin tur betyder att fredag ligger nast och att helgen ar nara!

Jag jobbar ohyggligt mycket och mitt talamod testas sekundvis. I morse plaskade jag utan regnkappa, stovlar eller paraply i raketfart for att hinna fa mina somniga busungar i tid till skolan.
Hemkommen en timme senare lag jag paralyserad pa sangens lila overkast med en harfon vralandes varmluft rak mot mitt genomsura ansikte. Harfonen ar en bra van i regniga tider. Och i New York regnar det mycket.
Jag forbereder mig bade fysiskt och mentalt for sverige...

Dagen lider mot sitt slut och med det tackar vi for vad vi har och ber om lycka och valsignelse for imorgon.

"Everyday counts"

Ett gott skratt forlanger livet!

Visste du att...
Om du skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat tillräcklig energi för att värma en kopp kaffe?(Är knappast värt det...)

Om du fjärtar oavbrutet I 6 år och 9 månader kommer du att producera tillräckligt med gas till en atombomb?(Nu börjar det likna något!)

Hjärtat producerar så pass stort tryck när det pumpar blod runt Ikroppen att det kan spruta 914,40 cm?(Oh My God!)

En gris orgasm varar I 30 minuter? (I mitt nästa liv vill jag vara en gris!!)

En kackerlacka kan leva I 9 dagar utan huvud innan den dör?(Ohyggligt!) (Jag har fortfarande inte kommit över det där med grisen...)

Om du bankar ditt huvud in I väggen gör du av med 150 kalorier Itimman?(Prova inte detta där hemma. Men kanske på arbetet...)

Hannen hos vandrande pinnar kan inte para sig när dennes huvud ärfast vid kroppen. Honan tar initiativet till sex genom att slitaloss hannens huvud?('Älskling, jag är hemma! Vad f...?!')

En loppa kan hoppa 350 gånger så långt som sin kroppslängd? Detmotsvarar att en människa hoppar längden av en fotbollsplan.
(30 minuter...Lyckliga gris.. Kan du föreställa dig detta??)

Havskatten har över 27000 smaklökar! (Vad kan vara så välsmakande på botten av havet?)

Några lejon parar sig över 50 gånger om dagen?(Jag vill fortfarande va en gris I mitt nästa liv - kvalitet framförkvantitet!)

Fjärilar smakar med fötterna? (Någonting jag alltid har önskat att veta!)

Den starkaste muskel I kroppen är tungan?(Hmmmmmm....)

Högerhänta människor lever I genomsnitt 9 år längre än vänsterhänta?(!)

Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa? (OK, det är nog bra.....)

En katts urin lyser under svart ljus?(Svart ljus.... ?)

En struts öga är större än dennes hjärna?(Jag känner människor med samma problem...)

Sjöstjärnor har ingen hjärna!(Sådana människor känner jag också!)

Isbjörnar är vänsterhänta?(Om dom byter, kommer de att leva längre!)

Människor och delfiner är de enda arter som har sex för lustens skull?(Men grisen då?!)

Man lar sig nagot nytt varje dag !

Kusliga tider

Jag bor i en lada. Vaggar av kartong ihoptejpade av klibbig tejp. Regn lacker in och ingen kommer for att hjalpa mig tappa till lackorna.

Ladan representerar mitt liv som runtflyttande student, och mitt liv innuti ar bade blott och ensamt.

Karleken svajar lite fram och tillbaka, kanske lite mer tillbaka, men jag aker ju snart sa det kanske ar lika bra. Tack pappa for ett hjalpsamt samtal idag. Det ar bra med en klok far ibland.

Medan karleken svajar pa svinlande hojder poppar ( i nuet) gossar fran manader tillbaka, upp som krokusar ur snon pa varen!

Det spokar i New York, nara Halloween och allt. Lik i garderoben dammas av och kusliga minnen spokar om natten. Fran ingenstans ringer killar fran mitt forflutna, och tycker att kontakt skall aterskapas. Kusligt. Och ointressant.

Jag vill klargora att Frida ar en sjalvstandig tjej som star pa egna ben. Jag behover inte nagon kille for att ma bra och mitt liv kretsar runt mig och ingen annan. Paminnelsen ar lite mer till mig sjalv, men aven till manniskor som kanner mig. Jag vet att jag ofta pratar om killar hit och dit, karleksbekymmer, harliga dater eller katastrofala relationer. Men! Allt det dar ar inte viktigt, bara for nojets. Och att traffa killar, tja kanske aven for uppmarksamhetens skull. For visst ar det skont att kanna sig fin och uppskattad? Men, uppskattning och respekt kan och borde komma fran en sjalv. I mitt fall, i en hogre grad, och bor bankas in i huvudet pa mig for att inte glommas bort.

Det viktiga ar att fokuser pa dom och det som verkligen betyder nagot. Tyvarr gloms det bort allt for ofta. Man snurras in i svara beslut och tankestallande fragor. Det ar da man valjer en livlina. Jag valde att ringa en van.

Tack Blen, for paminnelsen om att vara jag, och att inte sanka ribban. Det ar enkelt att paminna och stotta andra, vilket jag finner mig sjalv gora ganska ofta, men att lyda sina egna rad ar svarare. Och det ar da det ar skont med vanner.

Tack raring!

Oforglommligt.

Gardagen var underbar. Ett glimmande ljus sken in genom fonstret kl 11am och till min forvaning vaknade jag med stralande solsken pa fonsterblacket. En underbar hostdag lag infor mina fotter och efter att ha sovit ut riktigt ordentligt, sovmorgon och allt, klev jag upp redo att ta mig an dagen.

I hopp om att vakna lika glad och utsovd dagen darpa la jag mig igarkvall i ro, men vaknade av "godmorgon-sms" fran vardmor och skrik utanfor dorren fran hungriga sma magar.

Sneglande blickade jag ut genom fonstret men till min besvikelse, ut i en gra dimma. Ingen sol sa langt ogat nadde. Utan att gnugga somnen ur ogonen gled jag likt en zombie ner for trappan, utforde morgonrutinen for att sedan motoriskt marchera ner med barn till forskolan.

Jag ar trott pa att jobba nu. 45 timmar varje vecka, och dessutom jobbar jag ibland extra for att tjana en extra slant - det blir ratt slitsamt. Och intensivt. Barnen har borjat inse att jag snart tar forval av NY och slapper mig inte ur sikte...

Min alskade Anna lamnade igar New York for att, efter ett handleserikt ar, atervanda hem till Svea rike. Brooklyn kanns tomt. Bortskamd med att ha henne har i krokarna inser jag nu tomrummet hon lamnat efter sig. Kom tillbaka!! Jag har ingen att fika med langre och heller ingen att telefon terra nar karleken svajjar, vardmor ar elak eller nar jag bara ar pratsjuk.

Forstaelsen for att livet jag lever nu, kommer att ta slut river sar i magen. Hjartat gor lite ont och ogonen svider.
Pa starbucks igar drack vi varan sista kaffe tillsammans, till sorglig musik i bakgrunden tog vi farval och kunde resumera aret med ett ord: Oforglommligt.

Onodigt.

En ny vecka har tagit fart. Mandagar ar alltid aningen troga enligt mig sjalv och idag ar inget undantag. Jobb jobb jobb... Men inte langt ar kvar, vi har halloween framfor oss, och efter det aterstar endast 3 veckor!


Resan till Californien ar bokad och betald. Vi reser till San Francisco, Las vegas, Grand Canyon och LA, for att sedan flyga tillbaka till NY och ta farval, innan the final destination - Sweden.


Och pa tal om Sverige.

Kanns det inte lite olegligt att massa kul ska handa nu, nar jag aker hem snart? -Jo det tycker jag med.

Har traffat varldens finaste man och det kommer inom kort bli blaha och pankaka med det eftersom jag drar, och som gradde pa moset har jag borjat jobba med en producent nyligen, vilket kanns lite surt att behova lagga pa hyllan.

Killen i fraga ar ganska ny, och jag tror bestamt jag skrev nagon rad eller tva i ett inlagg bara nagon vecka sedan. Allt ar nytt och spannande, och vi har skitkul ihop. Som tidigare namnt ar han stor som ett hus och eftersom min langd aldrig varit nagot jag stoltserat med, ser vi ganska sota ut tillsammans. Vi sags senaste i helgen da vi spenderade hela lordagen och sondagen ihop. Efter god mat, mycket skratt, bio och en himla massa regn, sa vi tack och adjo pa tagstationen ute pa Long Island. Med en puss pa nasan, och efter en lang varm kram hoppade jag pa taget for att bege mig tillbaka hem igen.

Med mp3n pa hogsta volym, djupt inborrad i oronen storde nogonting mitt dagdrommande. Ett sms fran nogon jag inte pratat med pa ganska lange. Anledning - manga. Diagnos - heartbroken.


Vad gor man nar gamla romanser blossar upp och fran ingenstans verkar eldigt heta i arstidens patagliga kyla? Nar gamla sar som precis har lakt brister upp och gor ont igen? Forrvirring. Varfor kommer det tillbaka nar man trodde man lagt allsammans bakom sig? Nar jag bara vill leva i nuet...


Vi traffades faktiskt, sondag kvall. Bad girl, jag vet, men! Det var ett bra avslut i varat kapittel. Ingenting hande, kanslorna ar borta och jag kan koncentrera mig pa att leva i nuet, och fokusera pa imorgon och framtiden.






"Lamna det bakomfluta fore dig"

Pumba - Lejonkungen.

Mind - body - spirit

Under min ganska sa langa tid har i America, har jag forandrats en del, bade i kropp och sinne. Precis som alla andra som besoker Mc Donalds hemland gick jag upp ett par fina kilo. Ett par nya bh:ar och nykopta, storre, byxor senare insag jag att jag inte var mig sjalv.

Jag har val aldrig varit valdigt slank, skylla pa gener eller daliga matvanor kan man gora som man vill, men faktum kvarstar, vikt har alltid varit ett dilemma for mig. Och, so manga andra kvinnor/tjejer runt om i varlden.

Vad ar egentligen normalvikt? Vilken storlek anses normal, och i vems ogon? Vem har egentligen ratt att tala om att du ar bra eller dalig.

Ja, discussionen kan skrivas lang, men for en kortfattad sammanfattning kan jag beratta att jag fatt lite av ett "wake up call'. Inte for att jag gick upp i vikt, det gick jag ner ganska snart bla eftersom jag insag att en hel garderob av fina klader skulle ga till spillo!

Har i USA, speciallt NY, firar kvinnor sina kroppar i alla storlekar. Senaste mode finns for alla och aven om jag med min svenska (spinkiga?) mentalitet kanske inte tycker att det ser so himla graciost ut, sa ser dessa tjejer ut att trivas och tycka om sig sjalva.

Och ar inte det egentligen det viktiga? Visst kan det tyckas mycket angaende halsa, och det ar en helt annan fraga, men bortsett fran det, endast utseendemassigt. Folk kommer alltid att tycka , och ar det inte angaende vikt so finns det annant. So om man hur man an ser ut ar domd att bli talad om, tittad pa och standigt bli scannad av andra manniskor, borde vi verkligen spendera sa mycket tid framfor spegeln och domma oss sjalva, om det anda inte spelar nogon roll?

I hela mitt liv har jag blivit tillsagd att jag ar for stor, jag borde ga ner i vikt och somliga av mina "vanner" har t.om pratat om min kropp bakom ryggen pa mig. Varfor? Varfor har vi sa svart att bli accepterade och accpetera andra? Det handlar ju inte om vad, utan om vem jag ar.

Efter att ha bott i NYC ett bra tag har jag kommit att uppskatta vad jag har. Kvinnor kommer i alla storlekar, former och farger. Like it or love it.

I love it!

Cheater - cheater - pumpkineater!

Det ar mandagkvall har i New York, och jag ar hemkommen fran en fantastisk middag med min kara mamma och Kenneth. Vi at hummer och firade an en gang att dom ar har i USA.

I nuet sitter jag nere i vardagsrummet, bloggar och Tyra Banks ar pa TVn. Hennes talkshow handlar idag om otrohet, vilket ar ett himla intressant amne. Det finns manga aspekter, om man ska vara arlig.
Jag personligen skulle prompt vilja saga "Nej, det finns absolut ingen forlatelse for otrohet, det ar brist pa respekt och ar ett tecken pa att det inte ar ett lyckligt forhallande".
Men! Om man far saga det, om det ar barn inblandade? Om man ar i ett aktenskap? Om den andra halvan av forhalandet ar oarlig, inte ger tillrackligt? Kan man forlata da?
Varfor ar det da so enkelt att valja otrohet istallet for att bara prata med sin partner?

Dagens amne diskuterar man som skyller pa en sa kallad "otrohet gen". Later misstankt, och mer som en bortforklaring, men proffessorer havdar att det stammer. Dock ska det endast anga 15%, resterande killar har bara hal i byxan eller ar olyckliga i den relation han lever i.
Men aven so, vi har val for i hela fridens namn nagon sorts sjalvbeharskning?!


Jag blir so trott. En van till mig, har i New york, Ali heter han skrattade at mig och mitt hopp om att det finns normala men med sjalvbeharskning och sa att vem som helst kan vara otrogen. Det handlar inte om att man ar "badboy", eller vart man kommer ifran, eller vilken hudfarg man har (vilket jag aldrig havdat i och for sig) men, att aven en "bra" kille kan komma att vara med an annan kvinna for att i stundens hetta excisterar inte flickvannen utan bara den frammande och valdigt spannande tjejen framfor en, och som en ursakt menade han att nogon tanke pa konsekvenser inte fanns.

Jag tvivlar pa det, jag tror det beror pa erfarenhet, alder, och hur man vaxt upp. Ar man uppfostrad att respektera andra manniskors kanslor, mogen nog att skilja ratt fran fel och dessutom gjort ett val att vara med nagon liksinnad som behandlar en bra, som man ar lycklig med, finns det inte nagon anledning att vara otrogen.

Punkt.

Alskade mamma.

Antligen har min kara mor anlant! Hela dagen har varit underbar och jag har visat mamma och kenneth runt i mina kvarter.

Jag ar sa himla glad att dom ar har. Och nar jag paminns om hur harligt det ar att umgas med familj, kanns det inte sa himla jobbigt att aka hem. Trots allt. Jag ska forsoka paminna mig sjalv om det nar det ar dags att packa ihop livet och minnena har...

Oh alskade, fina mamma. Vad jag har saknat dig!

Min mamma ar inte en vanlig mamma. Min mamma helt fantastisk. Hon ger varldens basta kramar och lyssnar alltid nar man onskar forstaelse. Hon forlater och forstar, aven om hon inte maste, utan bara for att hon ar en sa karleksfull manniska. Hon ar generos och ger av bade sig sjalv och det hon har. Hon kan och vet allt, ar otroligt inteligent och ar dessutom en framgangsrik karriarskvinna som har kampat hela sitt liv for det hon vill ha. Hon ar en insperation for alla som kanner henne och jag ser upp till mamma som ingen annan. Hon ar varldens absolut vackraste och om jag, i mitt liv, far halften av hennes skonhet, lite av hennes underbart sjuka humor och en gnutta av hennes framgang, kommer jag bli lyckligare an de flesta jag kanner.

Min bastis, som alltid funnits dar.

Jag alskar dig mamma!

Tell me something good!

Jag sitter denna fredagskvall pa ett mysigt cafe i Brooklyn. Med handdatorn under armen traskade jag ner langs avenyn, da internet inte fungerar for 5 ore hemma. Inte telefonen heller for den delen.
-Hej jag heter Frida och jag lever for tillfallet som en grottmanniska.
Som tur ar spelar dom gamla soulklassiker pa radion och jag har fatt dagens kaffe serverat, sa stammningen ar fullkommlig.

Imorgon kommer min alskade och efterlangtade mor. Med maken i handbaggage landar dom i morgon eftermiddag och dar ska jag sta och valkommna dom till mitt nya hem, hade jag tankt.
En hel vecka stannar dom!


Allt i New York ar det samma. Hosten ar harlig, jobbet desamma - aven om jag slutit fred med varldmor min - och vannerna dar dom ska. Igar var jag ute med Blen. Vi skulle ha gatt till studion for att snacka med en DJ/producent jag kanner men motet blev ombokat och vi knatade istallet till narmsta restaurang for en bit mat. Aftonen kan resumeras trevlig, som vanligt och jag kan bara tillagga att Blen ar en av dom absolut basta. En underbar van och en insperation for andra. Alskar att umgas med henne och ar mycket tacksam att ha denna som van.


En annan van ar Desire, min vapendragare fran vast, som i dagens stressade tider ar mig hack i hal och med filofaxen i hogsta hugg, flosar hon mig i nacken. Planer infor sista veckorna i USA ska ordnas med och var tid ar knapp. Jag ar aningen handikappad utan tillgang till internet och alltsammans har darfor fordrojts. Ack, endast 2 manader aterstar av mitt aventyr i amerikat!


Anna aker hem snart med, usch! Vad gor jag da!? Min goda van, nara granne och glade speleman... Nej, jag ignorerar tanken pa att saker kommer forandras. Jag vill inte. Jag kommer sakna allt har so oerhort...


Gardagens prins ar exchanged med en ny. Ut med det gamla in med det nya! Absolut. Idagens lage datar jag en charmig pojk som hittils godkants pa okant antal prov. Han ar en bit over 2 meter, sa jag ser absolut ut som en dvarg bredvid honom, men vi ar sota tillsammans. Han har grona ogon och har afro-amerikanskt pabra... Stilig karl den dar, men jag kan inte nog uttala mig om den osakra vardagen man lever som singel. Risker ar dagligen tagna och mitt hjarta studsar som en fotboll fram och tillbaka over spelplanen dygnet runt. Det gor lite ont att bli sparkad, men so kittlar det sa dar himla kul nar man ar uppe i luften och inte vet vart man ska hamna. Kanske blir det mal Denna gang?


Nej det borjar bli dags att avsluta. Cafe personalen blanger lite surt fran bakom disken. Jag tror dom har stangt...