...Jag satt nämligen barnvakt från igår eftermiddag tills lunch idag åt min bedårande brorsdotter. Ett busfrö med energi utan dess like. Gladare unge får man leta efter!
Men att sova med en 7-månaders är inte lika mysigt som det låter. Som ett stolpskott låg jag orörlig i utkanten av min säng för att inte mosa bebisen. Gissa hur många minuter jag sovit inatt?
Som om jag inte fått nog av dreggel, babymat och blöjbyten var jag i eftermiddags bjuden på 1års kalas hemma hos en gammal klasskompis åt mig, då hennes otroligt söta dotter fyllde år. Efter 2 år som aupair i USA kan man tycka att jag borde tröttnat, vilket jag -måste jag erkänna- trodde att jag hade. Men tydligen står jag fortfarande ut med söta bebisfötter, joller och lukten av len bebishy.
Dock ska jag vänta med egna knoddar hade jag tänkt. Det är så himla bra och behändigt när man får lämna tillbaka en lånad bebis och någon reklamering finns ju tyvärr inte på egna barn, så det får komma i en senare framtid när jag har viljan att spendra 24 timmar av mitt dygn med någon annan än mig själv.
Söndagskväll och jag är mosigare än vanligt efter en lång vecka. Även om kroppen har sagt tack och hej och redan befinner sig i ett sovande zombi stadie, så går hjärnan på högvarv.
Jag är en tänkare, sannerligen, men somliga frågor återkommer.
Jag har hört att jag uppfattas syniskt och bitter när det gäller kärlek. Är jag det? Verkligen?
För själv tycker jag mig vara en hopplös romantiker så att säga att jag gett upp vore rent av lögn. Hur kan det bli så knasigt? -Självinsikt?
Jag prioriterar mig själv i nuet. Det kommer ju (uppenbarligen efter många timmar med barn) komma en tid i ens liv då inget kretsar runt en själv så varför inte ta hand om sitt "jag" när man kan.
Jag har många, och starka åsikter om mycket och jag förstår folk som undrar om jag inte bara kan vara tyst ibland. Jag har dock aldrig varit en tyst person och än mindre någon utan något att tycka eller tänka. Jag lägger gärna till och debatterar när något engagerar mig.
Relationer är ju ett ämne som kommit tillbaka i mina memoarer och i all min bitterhet angående sviniga killar, osäkra tjejer, osunda förhållanden eller misslyckade dejter tycker jag ändå att det finns någon sorts charm. Man lär sig av sina misstag och ibland även från andras.
Trots deppiga månader i sökande efter kärlek eller härliga tider utan killar i huvudet har jag skrivit för att dela med mig av alla tankar som simmar runt i mitt oändliga hav av minnen, drömmar och tankar.
En nutida filosof eller kanske bara en vanlig tjej med lite tid över.
Kalla det vad du vill, men jag är Jag och jag älskar livet jag lever. Jag tänker aldrig bli bitter eller ge upp. Jag drar inte alla över en kam utan tycker att alla förtjänar en chans. (Även om 9 av 10 killar inte uppfyller enlka önskemål som att "Hålla upp dörren" etc)
Människor kommer med baggage, brister och laster - vad jag i många fall pratar om är hur vi borde uppmärksamma och hantera sådant som stör eller tynger oss. Inte fortsätta klaga på att alla kap är upptagna!
Jag vet inte om Ni blev så mycket klokare, just nu känns axlarna tyngre än vad dom gör i vanliga fall och om jag inte slutar snart kommer jag falla ihop över tangentbordet.
Lev som om du skulle dö imorgon - dröm som om du skulle leva för alltid.
Men att sova med en 7-månaders är inte lika mysigt som det låter. Som ett stolpskott låg jag orörlig i utkanten av min säng för att inte mosa bebisen. Gissa hur många minuter jag sovit inatt?
Som om jag inte fått nog av dreggel, babymat och blöjbyten var jag i eftermiddags bjuden på 1års kalas hemma hos en gammal klasskompis åt mig, då hennes otroligt söta dotter fyllde år. Efter 2 år som aupair i USA kan man tycka att jag borde tröttnat, vilket jag -måste jag erkänna- trodde att jag hade. Men tydligen står jag fortfarande ut med söta bebisfötter, joller och lukten av len bebishy.
Dock ska jag vänta med egna knoddar hade jag tänkt. Det är så himla bra och behändigt när man får lämna tillbaka en lånad bebis och någon reklamering finns ju tyvärr inte på egna barn, så det får komma i en senare framtid när jag har viljan att spendra 24 timmar av mitt dygn med någon annan än mig själv.
Söndagskväll och jag är mosigare än vanligt efter en lång vecka. Även om kroppen har sagt tack och hej och redan befinner sig i ett sovande zombi stadie, så går hjärnan på högvarv.
Jag är en tänkare, sannerligen, men somliga frågor återkommer.
Jag har hört att jag uppfattas syniskt och bitter när det gäller kärlek. Är jag det? Verkligen?
För själv tycker jag mig vara en hopplös romantiker så att säga att jag gett upp vore rent av lögn. Hur kan det bli så knasigt? -Självinsikt?
Jag prioriterar mig själv i nuet. Det kommer ju (uppenbarligen efter många timmar med barn) komma en tid i ens liv då inget kretsar runt en själv så varför inte ta hand om sitt "jag" när man kan.
Jag har många, och starka åsikter om mycket och jag förstår folk som undrar om jag inte bara kan vara tyst ibland. Jag har dock aldrig varit en tyst person och än mindre någon utan något att tycka eller tänka. Jag lägger gärna till och debatterar när något engagerar mig.
Relationer är ju ett ämne som kommit tillbaka i mina memoarer och i all min bitterhet angående sviniga killar, osäkra tjejer, osunda förhållanden eller misslyckade dejter tycker jag ändå att det finns någon sorts charm. Man lär sig av sina misstag och ibland även från andras.
Trots deppiga månader i sökande efter kärlek eller härliga tider utan killar i huvudet har jag skrivit för att dela med mig av alla tankar som simmar runt i mitt oändliga hav av minnen, drömmar och tankar.
En nutida filosof eller kanske bara en vanlig tjej med lite tid över.
Kalla det vad du vill, men jag är Jag och jag älskar livet jag lever. Jag tänker aldrig bli bitter eller ge upp. Jag drar inte alla över en kam utan tycker att alla förtjänar en chans. (Även om 9 av 10 killar inte uppfyller enlka önskemål som att "Hålla upp dörren" etc)
Människor kommer med baggage, brister och laster - vad jag i många fall pratar om är hur vi borde uppmärksamma och hantera sådant som stör eller tynger oss. Inte fortsätta klaga på att alla kap är upptagna!
Jag vet inte om Ni blev så mycket klokare, just nu känns axlarna tyngre än vad dom gör i vanliga fall och om jag inte slutar snart kommer jag falla ihop över tangentbordet.
Lev som om du skulle dö imorgon - dröm som om du skulle leva för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar