Vårkänslor i snöyran!

Dagens avslut var underbart. Vänner kan vara så himla underbara ibland. Även om jag från tid till tid försöker predika för mig själv att man ska stå självständigt - för människor omkring än försvinner när man minst anar det.

Med äppel&kanel te i en stor varm kopp, brinnande ljus på bordet och en härlig själ mittemot kändes snöstormen utanför mindre viktig. Visst är jag, liksom alla andra inom Svea rikes ramar trött på denna ständiga nedebörd, men man får bittert bita ihop. Och med knisslande tänder biter jag så hårt jag orkar.
Igår satt jag på golvet i mitt rum och tittade upp mot en klarblå himmel. Solen sken starkt över alla husen och inte ett måln till synes. Visserligen syntes snön på taket mittemot, men för bara en kort sekund blev jag fylld av vårkänslor och kunde riktigt känna känslan av svensk sommar.

Snart... Snart...