Planerar min vår

Imorse blinkade jag yrvaket och kisade ut i ett snöoväder. Var det december igen? Förvirrad och nyvaken forsade besvikelsen likt en dusch ner över mig. Var är min sol, tänkte jag högt för mig själv och steg upp, genomsur och ovillig att ta mig an dagen.

Jag vill ha jeansjacka och pumps! Promenera barbent och äta glass i fräna pilotglasögon! Med en härlig vind i håret och med sommaren runt hörnet. Cykla till jobbet och grilla på balkongen sena vårkvällar. Det räcker med snö!
Och som på beställning, runt lunch sådär, seglade molnen vidare, vart vet jag inte, och bryr mig inte heller, ego som jag är. Underbart.

Min födelsedag ligger inte långt borta och jag hade eventuellt tänkt fira den i staterna. NY saknar mig och jag NY. En återförening är på sin plats och jag kan knappt vänta att få andas in pulsen av min älskade stad igen.
Jag behöver komma tillbaka och ta på mig mitt jag som fortfarande hänger i min adjektiva garderob i Brooklyn.

Jag har dessutom önskat mig körlektioner. Det börjar bli dags att en gång för alla ta det där förgrömmade körkortet. För er som inte redan känner till historien bakom mig och min turer bakom ratten så kan jag kortfattat tala om att jag kämpade med mitt amerikaska (och enda) körkort i Californien när jag bodde där. När jag insåg att man kunde virra omkring i bil med ett tillstånd jag håvat in efter att ha klarat teoriprovet fick det räcka och jag gjorde aldrig uppkörningen. Korkat, ja visst. Men det prioriterades/hanns inte med.

Så sammanfattnignsvis kan jag köra bil (gallant enlig tmig själv, lite si och så enligt andra) men har inget tillstånd så den biten tycker jag att jag borde beta av.


Önska mig lycka till, så ska jag göra detsamma till Er. Det sägs att jag är en fara i trafiken, så se upp!!

Min bror undrade när jag tog av stödhjulen på cykeln egentligen? Inte var jag väl gammal nog att köra bil heller?
- Jo visst är jag det!