Himelen är härligt blå, stockholms alla invånare håller nosarna högt mot skyn i hopp om lite färg och solen värmer skönt när inte vinden busar.
Våren i Sverige är sig lik. Har inte riktigt tänkt på det innan men jag har ju faktsikt inte upplevt varken svensk sommar eller vår på 2 år. Jag trodde att jag saknade det när jag var hemmifrån men undrar nu vad det var jag egentligen saknade...
Jag längtar så att komma tillbaka till New York... Staden där vad som helst kan hända, där alla är sig själva och där allting alltid går en smula till överdrift.
Platsen där alla älskar sig själva och delar med sig av kärleken till främmande förbipasserande på gatan. Där trubbadurer jammar för allt vad livet är värt vid något avlägset gatuhörn och där stiliga affärsmän rusar till viktiga möten i morgontrafiken runt Wall st tidiga vardagsmornar. Där Starbucks är ett måste flertal gånger om dagen och där jazzmusik aldrig låtit bättre.
Våren i Sverige är sig lik. Har inte riktigt tänkt på det innan men jag har ju faktsikt inte upplevt varken svensk sommar eller vår på 2 år. Jag trodde att jag saknade det när jag var hemmifrån men undrar nu vad det var jag egentligen saknade...
Jag längtar så att komma tillbaka till New York... Staden där vad som helst kan hända, där alla är sig själva och där allting alltid går en smula till överdrift.
Platsen där alla älskar sig själva och delar med sig av kärleken till främmande förbipasserande på gatan. Där trubbadurer jammar för allt vad livet är värt vid något avlägset gatuhörn och där stiliga affärsmän rusar till viktiga möten i morgontrafiken runt Wall st tidiga vardagsmornar. Där Starbucks är ett måste flertal gånger om dagen och där jazzmusik aldrig låtit bättre.
Jag kan känna doften av Central Parks atmosfär om jag tänker tillbaka på dom sömnlösa nätter vi strosat runt i det höga gräset, spelat vollyboll och basket eller lyssnat på afroamerikanska reagga musiker som trummar nätterna igenom.
New York...New York...
New York...New York...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar