Han matar mig med sin charm och sin humor.
Mättnad finner inga rum och jag får inte nog. Som om fallades ner utan någonstans att landa. Utan vingar och med fjärillar i hela magen svävar jag.
Hans leende smittar och hans karisma lyser i mitt tomma innre. När jag är rädd håller han min hand och när jag är kall omfamnar han mig. Utan att blinka borrar hans blick sig in i mina ögon, djupt ner i själen och sanning glänser på hans läppar.
Han talar med bestämd röst men sjunger med ord mjukare än bomull. Han gråter när ingen ser och när han ber så ber han om vishet och förståelse.
Hans tro är inspirerande och den kärlek som bor i hans hjärta värmer den kyligaste decemberdagen. Han är respektingivande i samma steg som han är odmjuk och hans karaktär är manlig och unik. Alldesles som en dröm har våra liv flätats samman och jag undrar när jag ska behöva vakna. Hårt kniper jag ihop mina ögon och du ligger kvar även fast morgonen gryr.
Låt denna dröm vara för evigt, låt mig för alltid få ha dig vid min sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar