Nostalgi.
Jag kom precis hem igen. Bilen parkerade utanför vår lägenhet här i Vasastan och allting blev som vanligt igen. Men för bara minuter sedan var jag 8år igen. Jag befann mig nämligen i kvarteret, ja väldigt precis, i huset bredvid min familjs gamla villa, där jag växt upp. Att kliva på bussen i Vällingby Centrum och se gamla parker, barndoms vänners hus och min lågstadieskola gjorde att det sög i magen. Hjärtat slog långsamma slag och om jag slöt ögonen kunde jag riktigt känna hur jag flög tillbaka i tiden. Jag hade inte besökt området på flera år så det känndes jättekonstigt att promernera på gatorna som bär på så mycket minnen att varje steg känns som att öppna ett abstrakt fotoalbum.
Ibland saknar jag att vara liten. Få gråta när man vill, inte oroa sig för imorgon och kunna skutta fram när man är glad. Sjunga högt för sig själv och sura när man inte får som man vill. Alla sjukt spännande utflykter och alla skojiga lekar, varför gör man inte sånt som vuxen?
I morse var jag på salongen och färgade mitt hår. Jag var uttråkad och kände att en förändring kunde göra susen. Nyanser ljusare hoppade jag på bussen till Solna. Väl där blev det musik i timtal tills studiotiden rann ut.
Dagen har varit underbar. Den här spenderats men härliga och inspirerande människor samt förgyllts av personer som väcker fina minnen. Solen har strålat och jag känner mig lycklig att vara jag! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar