What a day!

Efter en solig dag svalnade vinden, molnen kröp fram på himlen och luften blev nyansen gråare. Kl 16.00 hoppade jag på min tillbaka-stulna cykel och trampade mig igenom stan, mellan bilar backe upp och backe ner - tills jag parkerade mitt fordon vid ett träd på Söders höjder.

(Ja, det är helt vansinnigt men för någon dag sedan promenerade jag, nöjd med livet, runt i Vasastan och får till min förvåning syn på min stulna cykel! Misstänksamt stryker jag runt lite för att konstatera att den faktsikt är olåst och att ingen la vidare märke till att jag planerade en stöld. Om det ens kvalificeras som det, eftersom den faktsikt är Min cykel! Snabbare än blixten sparkade ajg upp stödet och gled snabbt och smidigt iväg med min saknade färdmedel!)

På Söder väntade två av jordens, förmodligen underbaraste tjejer. Två unga självsäkra och vackra kvinnor som jag är lyckligt lottad att ha i mitt liv. Vi har aldrig tråkigt, vi fnittrar och gapskrattar om vart annat och djupa discussioner blir på något sätt intressantare i ett intelligent sällskap. Make sense?

Över en bit mat pratades gamla minnen så väl som planer för framtiden. Åh vad underbart med ärliga, underbara och fantastiska människor som man får kalla vänner. Riktiga vänner.

Efter ett dubbelsiffrigt antal koppar chai te, hoppade jag upp på sadeln igen för att susa ner för Götgatsbacken tillbaka till city, och hem igen.
En återblick på helgen som just passerat kan resumeras som vansinnigt trevlig. Jag (Aka pensionären) staplade mig ut bland Stockholms partymyror, inte bara fredag utan även lördag. I kort, svart och tight lät jag mig bli ett med Stockholms uteliv och hade faktsikt väldigt trevlig. Med härligt sällskap, bra musik och vackra män kan det knappast slå fel! Rätt? Rätt.

Men en ny vecka är i full gång. Partymyran har lagt kalashatten på hyllan och satt på sig hårdhandskarna! Här ska jobbas... Sömnen kryper i benen och även fast jag fortfarande är trött från igår natts brist på sovtimmar vägrar jag att gå och lägga mig. Vad har jag för knasiga gener? Knappast normalt...
Musik ska skrivas, papper ska fyllas i och tänder ska borstas!