Det ar mandagkvall har i New York, och jag ar hemkommen fran en fantastisk middag med min kara mamma och Kenneth. Vi at hummer och firade an en gang att dom ar har i USA.
I nuet sitter jag nere i vardagsrummet, bloggar och Tyra Banks ar pa TVn. Hennes talkshow handlar idag om otrohet, vilket ar ett himla intressant amne. Det finns manga aspekter, om man ska vara arlig.
Jag personligen skulle prompt vilja saga "Nej, det finns absolut ingen forlatelse for otrohet, det ar brist pa respekt och ar ett tecken pa att det inte ar ett lyckligt forhallande".
Men! Om man far saga det, om det ar barn inblandade? Om man ar i ett aktenskap? Om den andra halvan av forhalandet ar oarlig, inte ger tillrackligt? Kan man forlata da?
Varfor ar det da so enkelt att valja otrohet istallet for att bara prata med sin partner?
Dagens amne diskuterar man som skyller pa en sa kallad "otrohet gen". Later misstankt, och mer som en bortforklaring, men proffessorer havdar att det stammer. Dock ska det endast anga 15%, resterande killar har bara hal i byxan eller ar olyckliga i den relation han lever i.
Men aven so, vi har val for i hela fridens namn nagon sorts sjalvbeharskning?!
Jag blir so trott. En van till mig, har i New york, Ali heter han skrattade at mig och mitt hopp om att det finns normala men med sjalvbeharskning och sa att vem som helst kan vara otrogen. Det handlar inte om att man ar "badboy", eller vart man kommer ifran, eller vilken hudfarg man har (vilket jag aldrig havdat i och for sig) men, att aven en "bra" kille kan komma att vara med an annan kvinna for att i stundens hetta excisterar inte flickvannen utan bara den frammande och valdigt spannande tjejen framfor en, och som en ursakt menade han att nogon tanke pa konsekvenser inte fanns.
Jag tvivlar pa det, jag tror det beror pa erfarenhet, alder, och hur man vaxt upp. Ar man uppfostrad att respektera andra manniskors kanslor, mogen nog att skilja ratt fran fel och dessutom gjort ett val att vara med nagon liksinnad som behandlar en bra, som man ar lycklig med, finns det inte nagon anledning att vara otrogen.
Punkt.
I nuet sitter jag nere i vardagsrummet, bloggar och Tyra Banks ar pa TVn. Hennes talkshow handlar idag om otrohet, vilket ar ett himla intressant amne. Det finns manga aspekter, om man ska vara arlig.
Jag personligen skulle prompt vilja saga "Nej, det finns absolut ingen forlatelse for otrohet, det ar brist pa respekt och ar ett tecken pa att det inte ar ett lyckligt forhallande".
Men! Om man far saga det, om det ar barn inblandade? Om man ar i ett aktenskap? Om den andra halvan av forhalandet ar oarlig, inte ger tillrackligt? Kan man forlata da?
Varfor ar det da so enkelt att valja otrohet istallet for att bara prata med sin partner?
Dagens amne diskuterar man som skyller pa en sa kallad "otrohet gen". Later misstankt, och mer som en bortforklaring, men proffessorer havdar att det stammer. Dock ska det endast anga 15%, resterande killar har bara hal i byxan eller ar olyckliga i den relation han lever i.
Men aven so, vi har val for i hela fridens namn nagon sorts sjalvbeharskning?!
Jag blir so trott. En van till mig, har i New york, Ali heter han skrattade at mig och mitt hopp om att det finns normala men med sjalvbeharskning och sa att vem som helst kan vara otrogen. Det handlar inte om att man ar "badboy", eller vart man kommer ifran, eller vilken hudfarg man har (vilket jag aldrig havdat i och for sig) men, att aven en "bra" kille kan komma att vara med an annan kvinna for att i stundens hetta excisterar inte flickvannen utan bara den frammande och valdigt spannande tjejen framfor en, och som en ursakt menade han att nogon tanke pa konsekvenser inte fanns.
Jag tvivlar pa det, jag tror det beror pa erfarenhet, alder, och hur man vaxt upp. Ar man uppfostrad att respektera andra manniskors kanslor, mogen nog att skilja ratt fran fel och dessutom gjort ett val att vara med nagon liksinnad som behandlar en bra, som man ar lycklig med, finns det inte nagon anledning att vara otrogen.
Punkt.
SÅ tänkte jag också. Sen blev jag bedragen, och insåg att jag faktiskt kunde förlåta. Men då var också min kille ärlig med mig, och ångrade sig djupt. Sedan har jag själv råkat falla i fällan och kyssa en annan än min dåvarande kille en gång. Det är lätt att begå misstag. Även om man verkligen älskar någon. Vi är djur i botten, ibland tar det djuriska i oss över. Jag hatar otrohet, det gör jag. Men för mig är det viktigaste nog inte trohet egentligen - det är ärlighet.
SvaraRaderaArlighet rostar vi pa - absolut!
SvaraRadera:) kram pa dig raring!
Hello Frida! Det är Blen hära =)
SvaraRaderaJag gillar ditt inlägg meeeen skulle vilja säga att jag håller med Ali till en viss gräns..Jag tror att alla kan vara otrogna (det handlar nog inte så mkt om uppväxten), men dom som skyller på att dom inte "tänkte på sin partner i stundens hetta" kanske borde ifrågasätta varför dom är tillsammans med sin tjej/kille. Om man försätter sig i en situation där man nästan inte bryr sig om att man är otrogen så kanske man inte ska vara tillsammans med sin partner.
Du har rätt när du säger att det gäller att ha själv behärskning och respekt för sin partner.
Jag kan ärligt talat säga att det är svårare för en person att skilja sig från sin partner ifall ett barn är inblandat, men i slutändan så handlar det nog om ifall man kan bygga upp tiliten som fanns där innan otroheten.
Jag tackar for din asikt Blenson! :D <3
SvaraRadera