Trots regn i luften, beslot jag mig for att hitta pa nagot. Sjuk och elandig traskade jag mot taget och tog mig in till Manhattan. Dar kopte jag mig sjalv en valfortjant biljett till nyutkommna "Precious". Den ar helt klart sevard, och var valdigt gripande.
Strosandes kring Times square, efter filmen, insag jag att jag snart ar nagon annanstans. So liten under alla skyskrapor undrade jag hur hemma skulle kannas. New york har kommit att bli mitt hem nu. Det later sakert konstigt, men jag har ett minne i varje kvarter har. Sa manga olika, underbara personer har foljt med pa min resa och sa manga minnen finns i luften har.
Samtidigt ar jag sa redo att lamna detta. Idag pratade jag med bastis Sebastian, och jag kan inte vanta tills jag ar hemma och kan fa omfamna alla jag har saknat.
Pa nagot vanster lyckades jag klamma in ett brak med vardmor, sa har pa sluttampen. Lyckat.
Bade det ena och det andra sas, och som det vrak jag ar emotionellt, med forkylning och avsked till NY, forsade tararna. Vardmor bad om ursakt och ett explosivt gral slutade i forlatande kramar. Jag behover egentligen vara ifred och fa vara arg och ledsen lite innan jag ar redo att kramas, men i detta fall blev min vilja inte lag.
En promenad i regnet fick skingra tankarna och dampa kanslorna och i nuet ar allt ok...
-Ja, jag ar en vandrande berg-och-dal-bana, rent kanslomassigt. I need a break.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar