"Nar man bekanner sadant som man egentligen, kanske, borde halla for sig sjalv..."
Ja, i hostmorkret har jag funnit en hobby som fungerar som varmande hjarngympa i kyliga tider. Langa strackor att promenera blir helt plotsligt overvinneliga och jag hyschar barnen om dom stor i mitt dagdrommande. Ibland kommer jag pa mig sjalv med att ga och sma-le pa gatorna i min ensamhet.
Mitt nyfunna intresse ar noveller. Jag finner mig sjalv i en fantasivarld jag aldrig besokt forut och varje ny historia ar spannande, harlig och perfekt.
I mina ihopkokade fantasier rider mannen i skinande valpolerad rustning och hastarna ar nyskodda. Prinsessan pa arten, sover bekvamt, da artor och andra tradiga minus som existerar i verkligheten, forsvinner.
Min oromantiska verklighet star i skuggan nar jag far chans att dromma mig bort och latsas att jag ar prinsessan i nagons liv.
Haller jag pa att bli knapp, ar sagovarlden bara en ursakt, eller ar det helt oskyldigt lite bomull for sjalen att fa latsas? I vilket fall, A eller B, ar jag sjukt nojd med min diagnos. Jag kanner mig frisk som en notkarna och kureras behover jag inte.
Kanske skulle man skriva en bok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar