Dumpade i forvirring, orienterade jag och Desiree oss fram till varat hotell i San Francsico for ganska exakt en vecka sedan. Flygresan gick bra men kandes otroligt lang och likt ett barn satt jag limmad intill fonstret och ropade i huvudet pa mig sjalv "are we there yet, are we there yet, are we there yet!?"
Ett mysigt rum med ohyggligt skona sangar vantade nar vi val kommit oss till ratta. Efter tva dagar av mys och skratt, turistande i alla SF's alla horn och kanter och en himla massa roligt, kopte vi en sista minuten biljett til nasta destination, LA.
Efter timmar i buss, annu fler timmar tag och buss igen kom vi antligen fram till mycket bakanta Union Station, kl 3 pa natten.
Mys. Det var jag, Des, och uteliggarna som huttrade i det Novemberkyliga Californien. Efter lojliga forsok att halla oss vakna och sysselsatta, hoppade vi pa buss 6188 tillsammans med oraknade kineser. Uppskattningsvis ett 60tal... Da aven guiden var asiatisk blev 70% av orden som kom ut ur den sprakande microfonen pa okant asiatiskt sprak, alternativt knagglig engelska. Med borttappad mp3 och for snal for att investera i en bok satt jag dar med anvanda oronproppar och forsokte desperat att koppla bort verkligheten.
Efter dagar av resande i denna valpackade kinabuss, hade vi i tisdags kvall, da vi (antligen) anlande till LA igen, sett bade Las Vegas och Grand Canyon. Minnen, upplevelser och aniskten fran den resan kommer for alltid finns med mig. Sa sjukt kul. I alla fall nu efterat!
Just nu sitter jag hemma hos familjen Dever (familjen jag jobbade for -08) och for forsta gangen pa dessa tva dagar som jag varit har ar det knapp tyst. Barnen sover middag och alla maskiner och dylikt ar av. -Ahh, om jag blundar och forestaller mig mitt rum hemma pa Radmansgatan kan jag nastan komma ihag hur det kandes. Tystnad ar ett privilegium, helt klart...
Igar firade hela USA ThanksGiving. Da sammalar man ihop familj, vanner och avlagsen slakt och ater massor. Man ger dessutom tack till allt man ar tacksamfor. Simpellt.
Jag ar tacksam for att ha en underbar familj som alltid finns nar jag behover dom och som alskar mig for den jag ar och inte for vad jag gor. Jag ar tacksam for mina fina vanner som ger mig lycka och gladje i livet och som star ut med mig aven om jag ar elendig. Jag ar tacksam att jag har en sang att sova i om natten och att vara valsignad med mat for dagen. Jag ar tacksam att jag har halsan i behall och att jag lever ett rikt och med manga fantastiska minnen.
2009-11-27
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar