Hela dagen har jag slitit och nar det antligen var dags att packa ihop benhogen for ett par inspelade avsnitt av Vanner, overtalade vardmor mig att ga ut.
"Do something!! You're 21, its friday, you're suppose to be out!"
Hej och ha, den har jag hort forut, i mitt eget huvud. I undran over vad som ar fel pa mig. Varfor jag inte ar ute och leker som alla andra. Nej, jag sitter hellre har och "luktar pa blommorna"... = dricker vansinnigt mycket Diet Coke och pillar naveln, indirekt, men typ...
Men ikvall (!) tog Ferdinand pa sig partypjucken, kammade till haret och sprutade av sin finaste parfym,och sedan bar det av, pa valkladda spiror, mot Union Square (14th st) inne pa Manhattan.
Ensam gled jag in pa bion och kopte 1 styck biljett. Runt omkring mig vimlade par, skrattande hallandes i hand tycktes karleken rodna runt omkring mig. Min ensamhet bultade i biomorkret. Utan popcorn och utan date: jag kande mig aningen ensam... Jag har varit pa bio sjalv flera ganger forut, och tycker det ar ganska skont,men idag var det lite extra sentimentalt. *Muu*...
3 timmar senare med aningen omma fotter och kyliga kinder sitter jag nu pa min gamla vanliga plats, ihopkurad i soffan pa nedervaningen. Diskmaskinen ar i full gang och for ett himla liv ute i koket. Jag sitter har i pyjamas och funderar lite. Over allt mojligt maste jag saga men mycket over hur det kommer bli att komma hem. Jag pratade med min alskade Ida idag, och jag kanner att saknaden ar stor. Tomrummet efter vanner och familj har lappats ihop lite slarvligt under min tid har borta for att inte bryta ihop och ge upp, och nu nar jag ar so nara hemkomst, kanns det lite som att tradarna lossnat en aning, och att jag tillater mig sjalv att kanna efter. Halet av saknad ar ganska stort. "Ganska jattestort". Jag saknar mina vanner, och jag saknar att vara hemma. Med det sagt, menar jag forstas inte att NY inte ar fantastiskt, men med kroppen i USA och sinnet i Sverige kanner jag mig lite splittrad. Jag tror jag kommer ta tillbaka mina ord nar jag varit hemma nagon vecka eller tva, men i nuet onskar jag att jag satt hemma i koket med mor min och samtalade livets mening, karlek och besvar, minnen och framtid...
Jag saknar tjejkvallarna med bagisbrudarna, med matlagning och sex and the city, jag saknar att fika pa bonor och bakat med Channa, och att kaka pa kebabhouse med Perlita... Jag saknar att ata och go pa stan med min lilla Anna... Jag saknar mina och Jennies bibelstudim, eller kolla pa film hemma hos sebbe. Jag saknar att skvallra i telefon med ovriga goa tjejer jag har i mitt liv...
*Mu*...
Haha nej, jag ska njuta av min sista tid har, New York har och kommer alltid att ha, en speciell plats i mitt hjarta.
I heart NY
"Do something!! You're 21, its friday, you're suppose to be out!"
Hej och ha, den har jag hort forut, i mitt eget huvud. I undran over vad som ar fel pa mig. Varfor jag inte ar ute och leker som alla andra. Nej, jag sitter hellre har och "luktar pa blommorna"... = dricker vansinnigt mycket Diet Coke och pillar naveln, indirekt, men typ...
Men ikvall (!) tog Ferdinand pa sig partypjucken, kammade till haret och sprutade av sin finaste parfym,och sedan bar det av, pa valkladda spiror, mot Union Square (14th st) inne pa Manhattan.
Ensam gled jag in pa bion och kopte 1 styck biljett. Runt omkring mig vimlade par, skrattande hallandes i hand tycktes karleken rodna runt omkring mig. Min ensamhet bultade i biomorkret. Utan popcorn och utan date: jag kande mig aningen ensam... Jag har varit pa bio sjalv flera ganger forut, och tycker det ar ganska skont,men idag var det lite extra sentimentalt. *Muu*...
3 timmar senare med aningen omma fotter och kyliga kinder sitter jag nu pa min gamla vanliga plats, ihopkurad i soffan pa nedervaningen. Diskmaskinen ar i full gang och for ett himla liv ute i koket. Jag sitter har i pyjamas och funderar lite. Over allt mojligt maste jag saga men mycket over hur det kommer bli att komma hem. Jag pratade med min alskade Ida idag, och jag kanner att saknaden ar stor. Tomrummet efter vanner och familj har lappats ihop lite slarvligt under min tid har borta for att inte bryta ihop och ge upp, och nu nar jag ar so nara hemkomst, kanns det lite som att tradarna lossnat en aning, och att jag tillater mig sjalv att kanna efter. Halet av saknad ar ganska stort. "Ganska jattestort". Jag saknar mina vanner, och jag saknar att vara hemma. Med det sagt, menar jag forstas inte att NY inte ar fantastiskt, men med kroppen i USA och sinnet i Sverige kanner jag mig lite splittrad. Jag tror jag kommer ta tillbaka mina ord nar jag varit hemma nagon vecka eller tva, men i nuet onskar jag att jag satt hemma i koket med mor min och samtalade livets mening, karlek och besvar, minnen och framtid...
Jag saknar tjejkvallarna med bagisbrudarna, med matlagning och sex and the city, jag saknar att fika pa bonor och bakat med Channa, och att kaka pa kebabhouse med Perlita... Jag saknar att ata och go pa stan med min lilla Anna... Jag saknar mina och Jennies bibelstudim, eller kolla pa film hemma hos sebbe. Jag saknar att skvallra i telefon med ovriga goa tjejer jag har i mitt liv...
*Mu*...
Haha nej, jag ska njuta av min sista tid har, New York har och kommer alltid att ha, en speciell plats i mitt hjarta.
I heart NY
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar