Like ten-thousand spoons when all i need is a knife

Går ingenting någonsin som man planerar och vill? Tydligen inte... Varför kan man inte styra andra människor!? Jag som tycker jag kan vara relativt mannipulativ...

Jag är van att få som jag vill och ogillar starkt att inte ha kontroll. Efter att ha bekännt min perfektionism adderar den än värre på min besvikelse när allt inte är som Jag vill ha det.

Och från att kontrolera andra till självbehärskning! Hur stavas det lixom. Min hjärna kopplar inte alltid och självdisceplinen är inte på topp alla dagar. Imorse t ex skulle jag ha gått upp i ottan för att dra ut med morgonfolket och motionera. Mitt lata Jag drog täcket över huvudet och snosade gott vidare.

- Gah! Hate my second me!

Jag #1 vill äta äpplen och dricka loka, jogga när solen går upp på morgonen, dansa, träna yoga, styrketräna och simma på söndagsmornar!

Jag #2 tycker att det är värt att vara tjock. Imumsandes en kanelsnäcka sittandes någonstans på en parkbänk jäsandes i solen trivs Jag #2 förträffligt bra. Jag 1 blir ofta arg på Jag 2 som förstör rutiner, motivation och mål... Dom bråkar ofta med sin spegelbild och kan inte enas om någonting. Jag blir så trött...

- Är detta symptom på scitzofreni?

Det är måndag och livet är i sin ordning. Så gott som det går i alla fall. Förutom mitt agg mot mig själv och människor som inte förstår mig så är allt som det ska. Not to worry...