Men, om man nu anar vad man har och inte hunnit forlora helt och hollet - hur gor man do?
Vimmelkantig av somnbrist och med bankande hjarta sitter jag hemma i lagenheten med fotterna invirade i byxbenet for att slippa snudda vid det kalla tragolvet. Klockan pa vaggen tickar med harda slag och luften utanfor fonstret att ar svart och ogenomtranglig.
Om man inte vill ha, men inte heller vill vara utan. Vad kallas det? Girig? "Frida, man kan inte bade ata kakan och spara den" -Tank att det kan man visst, om man ater halva!
-Jag antar att jag val ar girig do. For, om tycker om nagon, mycket, och denna nagon, som finns varje minut i ens liv en kvall bestammer sig for att ga ut och vara med nagon annan, och do bestammer sig for att inte langre finnas till hands, kanns det ganska surt nar det fran ingenstans, utan bestallning bubblar upp lite svartsjuka under vanskaps-locket.
Oh... !!! Sova och riskera att dromma obehagliga drommar eller sitta vaken och onska att telefonen ska vibrera for att sedan visa hans namn i displayen?
Vad ar jag? 14?
Jag ska sova, men tanken stor mig en smula. Jag ar absolut inte kar, men varfor kanns det so jobbigt att inte ha min andra halva dar han alltid brukar vara?
Jag ar nog ratt girig ando...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar