En updatering i Februari

Det ar Februari manad och jag sitter hemma i vardagsrummet och undrar vart Januari tog vagen. Klockan ar alldeles for mycket och jag har unnat mig en ler-mask och lite fotbad so har in mot midnatt. Det har trots allt varit en lang dag.

Det ar natten till torsdag och helgen ligger bara runt hornet. Halva terminen har gatt och jag kan inte forsta att jag redan varit i USA i ett drygt halvar.

Jag har aldrig sett tvserien "How I met your mother" men jag har hort att jag liknar en av de manliga huvudkaraktarerna. Personlighetsmassigt antog jag, men jag borde kanske fragat i sakerhets skull ... I alla fall so var den komentaren baserad pa mina foljande asikter:

Manga mellan 20 - 25 onskar for allt vad livet ar vart att fo stanna i dessa underbara ar. Man ar tillrackligt vuxen for att fa gora allt man inte fick under 18 men ar ung nog att fortfarande aggera oansvarigt. Jag o andra sidan langtar tills dessa fasansfulla ar ar overstokade.

Jag kan itne vanta tills jag narmar mig 30, nar utbildning ar klar och jag jobbar med nagot jag brinner for. Nar det borjar bli dags att skaffa familj och nar man har utvecklats till den person man verkligen vill vara.

Med det inte sagt att jag inte alskar nuet, men (!) killarna ar omogna och aldre man har helt andra mal och ett forhallande med en 30plussare innebar helt andra forutsattningar. Skola ar kampigt och allting ar lixom i rullning, ingenting ar fardigt. Jag ar en otalig sjal och maste lara mig att njuta av processen inte bara resultatet.

Ta traning t ex, hur kul EGENTLIGEN ar det att hasa sig upp pa morgon for att ta ett kliv ut i snostormen utanfor dorren, bara for att promenera en timme och komma hem som en istapp? Hur kul ar det att knapra i sig ett sketet apple nar andra mumsar pa karamellkungen. Men so far man komma ihag att resultat kommer nar man praktiserat sitt valmaende tillrackligt lange.

Att bli smal ar inte malet, utan att kunna njuta av att vara halsosam och inte kanna press. Och det kan jag tala om, att det finns ingen som ser fram emot varen so mycket som jag just nu!

Promenera i Central Park, ga hem over Brooklyn Bridge fran skolan, cykla och njuta av frisk varluft.

Men for nuet, ska jag krypa ner i en iskall sang som star under ett fonster dar iskall luft blaser in. Myspys. Tack och lov har jag en har-fon med lang sladd som jag umgas med en fem, sex minuter innan det ar dags att dra tacket over nasan och sussa.