Med sulor av tuggummi och med lemmar utan muskler har jag promenerat genom dagen med en tvilling i varje hand.
Med planen att vara hemma och mysa hela dagen blev min agenda nedsjuten pa tva roda.
"Chuck E. Cheese!" gastade halvlingarna och slutade inte forran jag gatt med pa att ta dom till lekpalatset. For det ar precis vad det ar. En pizza osande atmosfar, dar golvet ar av gummi och dar det ar omojligt att lyssna till sin inre rost som ar overtagen av skrikande mini manniskor. Tjocka foraldrar sitter och ater samtidigt som deras barn springer i cirklar som honor skriker hogre an nodvandigt.
Runtsnurrandes bland mini attraktioner och flipperslep studsade vett och eticket ner i nagot av alla hal och forvandlades till en "Game over" skylt.
Mitt huvud bankade och nar ungarna inte var nojda med dagen trots min uppoffring fick jag nog. Med barn och priser, vantar och kaffe skuffade jag pa packet pa bussen och vande hem.
Vad som till dagen hor ar aven att kaffe nr 1 blev utspilld pa Flatbush Ave och ut pa gatan rann ockso allt mitt talamod ut. Jag lyckades ockso bli traffad av en fagelstjart och fick bajs i hela haret. Nar barn-nasor rinner maste nagon vuxen hjalpa, tja, det underlattar om man har nasdukar kan jag tala om. Ut med rinn-snor foll aven en klibbig klump av .. Ja du vet vad, som snallt fick vanta pa att slangas bort tills efter vi gatt av bussen.
-Jag kan inte lata bli att skratta at mig sjalv. Allt ar bara so ironiskt.
Som om detta inte vore nog, blev jag osams med min lilla 5 aring pa Starbucks over pengar. Vem hade kunnat ana?
"I want this one and a juice"
"Ok, well not the juice, I don't have money for that right now. You can have water"
"Ehhhhh.. why not?" Ett mycket missnojt ansikte prydde nu min lilla man som storogd tittade upp pa mig.
"Because miss Frida's middle name is not ATM (bankomat)! I can't buy that right now"
"...Yes you Can!" sa han med attityd.
Gah! Vad gjorde ens foraldrar nar man betedde sig pa detta viset? Far man vrida om oron, dra i har eller nypas? Ilska over den redan katastrofala dagen gjorde att bagaren rann over. Jag nop ingen men jag var illa nara! Med djupa andetag kunde ja ginte annat an fokusera pa att inte slappa allt och traska ivag. tanken slog mig, och jag sag mig sjalv komma hem med 1 styck tvilling. "Vaddo, var inte so girig! 1 ar battre en ingen!"
Jag hade varit lagom poppis.
Dagen gar mot sitt slut. Antligen kan jag hora rosterna i mitt huvud igen och tystnaden har aldrig latit so ljuv innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar