Kaffe och en violinist

Det ar morgon. Formiddag for somliga och i Sverige t om eftermiddag, men for mig ar allt innan 11.30 morgon. (So har jag en halvtimmes formiddag innan det slar om och blir eftermiddag)

Tanken var att jag skulle mote min professor imorse for att gora ett prov, men val dar talade hon om att det intevar nodvandigt. Lite surt svalde jag min trotthet och ryckte pa axlarna. "Vad bra" fick jag fram och vande pa klacken. Mot Starbucks.

Och har har jag suttit hela morgonen sedan 9.30. Mina somniga ogon fann snabbt planboken och pa nagot vanster lyckades jag fa fram min bestallning. Nar val koffeinet skolde ner i strupen vacktes jag till liv igen.

Igar nar jag var pa vag hem fron min kvallsklass, i argumentation, stod jag pa tunnelbaneperrongen och vantade pa lokaltaget att rulla in. I det stora tomrummet ekade en melodi jag sent kommer att glomma. En violinist satt ensam pa en bank och spelade. Inte for pengar utan for njutningen av dom vackra toner som ljod genom luften.

Det var fortrollande och jag har aldrig innan uppskattat musik pa samma satt.

Overdeligt och oforglomligt.