Jag sitter denna fredagskvall pa ett mysigt cafe i Brooklyn. Med handdatorn under armen traskade jag ner langs avenyn, da internet inte fungerar for 5 ore hemma. Inte telefonen heller for den delen.
-Hej jag heter Frida och jag lever for tillfallet som en grottmanniska.
Som tur ar spelar dom gamla soulklassiker pa radion och jag har fatt dagens kaffe serverat, sa stammningen ar fullkommlig.
Imorgon kommer min alskade och efterlangtade mor. Med maken i handbaggage landar dom i morgon eftermiddag och dar ska jag sta och valkommna dom till mitt nya hem, hade jag tankt.
En hel vecka stannar dom!
Allt i New York ar det samma. Hosten ar harlig, jobbet desamma - aven om jag slutit fred med varldmor min - och vannerna dar dom ska. Igar var jag ute med Blen. Vi skulle ha gatt till studion for att snacka med en DJ/producent jag kanner men motet blev ombokat och vi knatade istallet till narmsta restaurang for en bit mat. Aftonen kan resumeras trevlig, som vanligt och jag kan bara tillagga att Blen ar en av dom absolut basta. En underbar van och en insperation for andra. Alskar att umgas med henne och ar mycket tacksam att ha denna som van.
En annan van ar Desire, min vapendragare fran vast, som i dagens stressade tider ar mig hack i hal och med filofaxen i hogsta hugg, flosar hon mig i nacken. Planer infor sista veckorna i USA ska ordnas med och var tid ar knapp. Jag ar aningen handikappad utan tillgang till internet och alltsammans har darfor fordrojts. Ack, endast 2 manader aterstar av mitt aventyr i amerikat!
Anna aker hem snart med, usch! Vad gor jag da!? Min goda van, nara granne och glade speleman... Nej, jag ignorerar tanken pa att saker kommer forandras. Jag vill inte. Jag kommer sakna allt har so oerhort...
Gardagens prins ar exchanged med en ny. Ut med det gamla in med det nya! Absolut. Idagens lage datar jag en charmig pojk som hittils godkants pa okant antal prov. Han ar en bit over 2 meter, sa jag ser absolut ut som en dvarg bredvid honom, men vi ar sota tillsammans. Han har grona ogon och har afro-amerikanskt pabra... Stilig karl den dar, men jag kan inte nog uttala mig om den osakra vardagen man lever som singel. Risker ar dagligen tagna och mitt hjarta studsar som en fotboll fram och tillbaka over spelplanen dygnet runt. Det gor lite ont att bli sparkad, men so kittlar det sa dar himla kul nar man ar uppe i luften och inte vet vart man ska hamna. Kanske blir det mal Denna gang?
Nej det borjar bli dags att avsluta. Cafe personalen blanger lite surt fran bakom disken. Jag tror dom har stangt...
2009-10-09
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Näemen titta. En frida...
SvaraRadera/Kicki
hahaha ohhh Kickii!
SvaraRaderaI love you Fridaaaaay!!
SvaraRaderaDu ska se att det inte kommer att bli så farligt att åka hem till Sverige, men njut av USA så mycket du kan, medan du kan!
/ Blen
hahahah Bleen.. en trogen blogg foljare, love it! :P
SvaraRadera