Lange leve televisionen!

Det ar onsdag och dagen rullar pa som vanligt. Langsamt. Far man hata nagon lite, eller raknas det som ogilla da? Jag ar himla ledsen, men min chef ar en skata och jag kommer inom en ganska snar framtid dra av mig oronen och tejpa over lapparna med silvertejp om ja ginte kommer harifran. Hon driver mig till vansinne. Visst kan hon vara shysst, och klassas val som normal, men hon har ideer och regler for minsta smasak! Onodiga smasaker! Dessutom kritiserar hon och fastnar pa smasaker som hon sjalv ar likadan med.

Ja, efter flytten har jag t.ex inte nagon tv pa mitt rum, vilket jag hade tidigare. Da hade jag aven fungerande Internet so att jag kunde sitta i mitt egna rum och vara online, nu blir det koket, annars bryts uppkopplingen. Kul va, sta dar bland disk och ungar, fast man inte jobbar.
Tillbaka till tvn. Det finns 1 i foraldrarnas sovrum och en adnra pa nedervaningen i vardagsrummet. Dar satt jag for 4 minuter sedan och i lugn och ro, pa min rast, och kikade lite pa tv. Instormandes flyger min vardmor som en orkan och pekar menande med fingret. Nej, nya husregler, ingen tv dagtid. Det skall namligen vara tyst. Om det fanns ett syfte, so fine. Men hon sitter och hojtar pa telefon pa overvaningen, barnen sover, och stors inte so det ar inte precis som att nagon marker att den ar pa. Hon bara rakade komma ner och se att den var pa... !!!

Jag undrar om jag far ha musik... ? Ska man vaga testa eller raknas det som att provosera?


Jag langtar till att komma hem. Bo med familj som tar undan efter sig sjalva (som normala vuxna) och som inte kommer pa faniga regler fran tomma intet. Jag saknar att kunna sova ut pa lediga dagar utan att bli vackt av smabarns skrik och jag avundas er som kan ga hem nar ni jobbat klart.
Mitt jobb ar mitt hem och det ar oerhort frustrerande ibland.


Tack och lov ar jag inte pa humor for brak och sansar mig sjalv med lite melodisk musik och rensar huvudet lite genom att skriva texter.

Musik ar jag och jag ar musik.