Drommar om verklighet

Barn kan vara sa ljuvligt irriterande ibland.
Dom pratar i ett, om absolut ingenting och sa helt plotsligt blir det tyst. Da tanker dom efter och sen ar slutsatsen det samma som dom dillade om i borjan.



Det ar da man bara stanger av oronen, ler och instammer.

Hela dagen har varit en sadan dag. Mina oron ar slutna och jag hor knapp vad jag tanker.

Forutom intensiva samtal med mina 4-aringar har dagen varit blasig och gra. Valdigt blasig faktiskt. Energin ar slut och jag gar pa tomgang. Vi ar alla trotta pa sommaren och sandiga dagar, jag vill in till City.


Jag vill strosa pa tomma gator i stan, sitta pa cafe i SoHo och titta pa folk, och ga pa jazziga konserter i Central Park. Jag langtar efter att dra pa mig ett par boots och damma av nagon av min sjuttioelva hostkappor jag har och dansa bland hostloven.


Men det ar inte langt kvar. Imorgon, fredag, jobbar jag min sista dag for veckan och sedan tar jag eftermiddagsbaten in till fastlandet.

Helgen planerar jag ska bli lugn, nagon date eller so fredagkvall, mysa med anna-panna, gymma pa lordag kanske... Pa sondag har jag au-pairmote, som jag absolut inte far glomma. Vi ska till New York public library, (dar Carrie Bradshaw planerade sitt brollop i Sex and the City, the Movie). Jag har redan varit dar flera ganger so jag ar inte superpeppad, men det ar som det ar.


Jaja dagen borjar ga mot sitt slut. Jag sitter med den aldre generationen av vardmor och tittar pa film. Oinspirerad och less pa att tanka, med ommande leder och frusna fotter knolar jag nu ihop alla ben och lemmar jag har i so litet format som det bara gar i soffan och avslutar denna dagen.





Imorgon kommer bli en harlig dag, jag kan kanna det pa mig!