Facit till livets ologiska rebusar tack?

Det brinner innombords. Jag ar varken ledsen eller arg, men jag ar sarad. Jag ar besviken och trott pa envisa kanslor som standigt tranger sig tillbaka. Ok, kanske lite arg da.
Ni kanske redan har listat ut att utloppet for dessa kanslor har med en kille att gora. Si, och jag ar skamsen over mitt erkannande.
Jag skulle onska att jag i arlighetens namn kunde saga att detta inte har med karlek att gora. Det skulle tyvarr vara en logn. Dar finns kanslor, langt dar inne gor det det, men dom kan stanna dar, for leken ar slut och det far bli allvar nu.
Jag har lagt mina gamla halvdanna kanslor pa hyllan, kavlat upp armarna rejalt och ar redo for en rannsakning av mig sjalv. Ja, jag har valt att ignorera kallabaliken som forsegar i mitt hjarta. Han ar verkligen inte varld det.

Sa om vi atergar till fakta.

Jag har fatt valdigt klart for mig hur olika killar ar oss tjejer. Och fine, det ar val bra det, tjejer kan va svinigt jobbiga ibland, so hurra(!) for det.
Men! Hur etik och moral kan skilja sig so enormt... Jag vet att det sjalvklart varierar fran person till person samt relation till relation, men vad jag blir so sjukt irriterad pa ar nar det inte langre handlar om ratt och fel, utan bara vanligt manskligt vett!
Personligen har jag inte hjarta att vara medvetat elak, och absolut inte mot nagon jag vet tycker om mig. Jag kanske uppfattas mesig da, men man far val tyda signaler? Respons - go, nedkopplat/upptaget - stop/move on.. Korkort i forhallande?

Ah, jag moste kugga vart enda test for detta funkar inte. Man kanske skulle spendera livet att knata ensam langt fran all allman trafik. Cykla kanske? Hanger ni med i metaforen?
Jag hatar "bilar"!!! ; )

Tjejer verkar kanda for att overdramatisera, jag i egen hog person har flertal tillfallen blivit tilldelad titel Dramaqueen. Men med handen pa hjartat: -Jag overdriver inte.
Jag tycker jag ar en resonabel tjej, ber inte om mycket mer an respekt, ger och tar - ar inte for pa, inte for "av", och ar inte sodar jobbigt tjejig med kanslor, pms och telefonterror...
Anda tycker mina medmanniskor (mennen i mitt liv) att det ar ok att visa fingret. Dra en vals nar det behovs, forsvinna till yttre rymden for en vecka och inte ha med sig telefonen for att sedan vara harliga nar det passar dom sjalva.


Mina relationer stimulerar ingen, och orden har ikvall ar bara en brokdel av alla tankar i huvudet.

Jag har en fin cykel dar hemma, de blir till att trampa po ensam. Forsoka att inte bli pakord av alla fartdarar ute pa vagarna. Ha hjalm ar viktigt med.

Vagarna ma vara krokiga och dar kommer kanske vara manga branta uppforsbackar, men man far kampa pa!

Manga fina ord och stabil support till mig sjalv, och med det "laser jag min cykel" och invantar en efterlangtad somn.