Sura miner och bittra minuter

Minuterna tickar langsammare an vanligt. Jag smagralar med min vardmor och maste ganska snart springa och hamta barnen. Vilken dag.

Innom nagra timmar kommer jag leva collegeliv i 3 dagar. Jag aker upp till norra New York for att ta nagra klasser. Inte for nojets skull men for att uppfylla dom krav som star i mina visumpapper, laglydig som man ar.

Emily ar arg for att jag lite i sista sekund talar om att jag maste bege mig kl 2pm for att hinna i tid till skolan. Osmart - ja. Medvetat - nej.
Detta krockar totalt med hennes harklippning/fargning inne i City och hennes liv ar nu upp o ner. Det verkar ju himla jobbigt att ta hand om sina egna barn...
Eftersom damen inte kommer att hinna hem till kl 2, ska staderskan fa ansvaret under tvillingarnas tupplur och jag kommer darmed inte hinna bli betald for mitt slit och slap denna vecka. Som om detta inte vore nog skall hon betala min skola, men dom pengarna far jag punga ut med sjalv tills vidare.
Dessutom har jag redan jobbat mina 45 timmar sa jag vet inte om situationen ar sa varst rattvis, men det ar som det ar, vill hon va arg far hon val vara det.


Min helg ska da inte fa forstoras! Jag ar tillbakas i City pa sondag kvall!