Terrorister i snöstorm

Hela sondagen snoade det, och hela natten till mandag. Man kan tycka att vi borde vetat battre an att over huvud taget oppna ogonon mondag morgon. An mindre ta pa oss for att ga ut.

Utanfor dorren var allt ode. Sno tackte allt man sag och vinden piskade hart i ansiktet. Jag vande pa klacken. "Aldrig." Varken tag eller bussar gick och bilar stod overgivna, parkerade mitt i gatan. Nagra fa kampade fortfarande med att skotta loss sina fordon, bara for att fastna nagra meter langre fram igen.

Men envisa som vi (mitt sallskap) var beslot vi oss for att vallfarda fran Brooklyn till Manhattan. Eller i alla fall till en annan station, dar tagen gick.

Vi gick och gick och slutligen kom vi fram till en oppen "DD". Vi gick med lattade steg in for att varma oss med en kaffe.

Sittandes ner, fortfarande i fullt ska med att bestalla kommer en svart man in kladd i filtar ser det ut som, tandlos med kepp. Staendes i kassan horde jag hur han borjade prata med resten av ganget som med stora ogon tittar pa den gamle mannen. Nar han borjade prata med sig sjalv och jag fatt min bestallning gick jag fram till bordet och fragade vad som hade hant.

Mannen hade utan anledning gatt fram till varat bord och borjat anklaga "varat folk" for att vara ignoranta. Han stod nu med sin kepp och mutrade pa vad jag tror var arabiska.

Jag vet fortfarande inte om han menade "oss" som kristna/ej musilmska eller om det var for att vi var vita.

Lattprovocerad som jag ar kan jag inte lata bli att konfrontera honom so jag fragar, respektfullt, "Is there a problem sir?"

Mannen upprepade vad han sagt tidigare och utan att vara speciellt irriterad forsokte jag forkara att han faktiskt var tungen att ga nagon annanstans for vi satt och fikade har. Detta var inte popuart.

Han tog upp sin koran som han hade i en plastpase o hotte med naven, "here is my book, where is yours!?"

"In my heart." svarade jag och undrade varfor vi blev religiosa.

Med fruktan for att han skulle ta upp sin kapp for att sla oss allihop vinkade jag till personalen for att fa ut farbrorn. Han stirrade mig rakt in i ogonon och sa nagot som lat som en svordom.

Nu var jag arg.

"Dont talk to me" morrade han. "Please, If you would leave there woud be no problem" svarade jag och an en gang morrade han "Dont talk to me.....!!!!"

"Why? 'Couse I'm a woman?!" Jag stallde mig upp i samma mening och kande att nu har detta gatt for langt.

Med ett falskt leende spande jag ogonen i personalen, och dom kom till undsattning.

Mannen var eskorterad ut och var vallfard skulle snart fortsatta.

Vi klarade oss in till City och nastan hela vagen hem. I Brooklyn finns minibussar som ar nagon sorts mellanting mellan buss och taxi. Dom gar samma stracka som bussen men kostar 2 dollar att hoppa pa. En sadan tog vi sista biten hem do tunnelbanan fortfarande inte gick hela vagen hem. Strackan som i vaniga fall inte tar mer an 10 min tog oss over 45 min. Vi var fast i snokaoset med resten av Brooklyns idioter som gjort valet att go ut den dagen. Nar vi anligen kom loss korde vi bara nagot kvarter eller tva, bara for att tvarnita da ambulansen som tidigare kommit for att hjalpa, nu blockerade trafiken. Nar ambulansmennen kom for att flytta bilen hoppade dom in, bmen hoppade lika snabbt ut igen. - Vad var det som pagick?

"We lost the carkeys in the snow..."

Vi alla borjade gapskratta. Vilken dag och nar allt anligen verkade ha lost sig so hade dom som faktsikt hade betalt for att vara ute i allt detta, klantat till det so att vi var tvungna att borja om igen.

Vi kom hem, det gjorde vi, men vilken dag!

Det bor en mus i vart hus!

Stammer. For nagra natter sedan hordes ett skri fran badrummet och min rumskamrat ropade i panik ut i natten. Med huvudet djupt nedborrat i kudden hoppades jag att jag skulle kunna ignorera dramat som pagick nagonstans langt bortom bomullsdrommar och harligt mjuka lakan. Nix.

"FRIIIIIIIIIIIIIIIDAAAA!"

Grymtandes hasade jag mig ur min varma sang och ner pa det iskalla golvet.

En panikslagen hoppade omkring i hallen kippandes efter andan. "En RATTA!"

Hon hade suttit i all sin ro pa toaletten nar gnagaren hade knatat in, oradd och obekymmrad. Utan att rora en tass snabbare efter att ha sett henne promenerade han coolt over badrumsgolvet medan min van drog upp knan och fotter so hogs flexibiliteten tillat.

Resten ar historia.

Efter att ha investerat i rattfallor och annat for att tappa till hol i vaggen vantar jag nu pa frivillig man att anmala sig for jobbet.

Fortsattning foljer.

Igar, nar jag skulle hem fran Park Slope, stod jag i vinterkylan utan mossa och untan vantar och vantade pa bussen som aldrig tycktes vilja komma. Efter att ha tappat kanseln och vantat 35 min pa en buss som skule gatt var 7e min sag jag min raddning. Intill parken stod en ambulans parkerad so jag gick fram till mannan i bilen och la huvudet pa sne.

Utan att namna att jag hemskt garna hade velat ha skjuts, log ambulansmannen och nickade at sin kompanjon. " In med dig sa han vanligt, vi skjutsar dig"

So med furfrusna lemmar satt jag i en ambulans i gar och blev skjutsad till dorren.

Charm is everything.

Konsten att vara diskret

Pa bussen idag satt jag och med en vaninna och tjattrade nar vi till var forvaning insag att damen bredvid knolat in oronsnibben i orat for att, vad jag formodar, undvika vara svenska melodiska konversation.

Under varat samtals gang sneglade jag flertal ganger pa den irriterade damen som suckade stonade och skakade oforstaend epa huvudet.

Nog fragade vi oss sjalva om vi kanske pratade hogt, men ingen annan i bussen tycktes storas, eller ens reagera. Vi tyckte att damen med "snibb-oronproppar" var lite lojlig och fortsatte prata, trots allt finns det an so lange inget talforbjud pa New Yorks city bussar!

Broken down - down and broke - broke and down

Forsta terminen avslutad. Genomliden och antligen over.
Kanske en smula dramatiskt, det har gatt forvanansvart snabbt. Jag vet inte varfor omvarlden handlar julkappar och sjunger julsanger? Det ar val fortfarande host?

I alla fall i New York. Visst blaser det kyliga vindar men sno har vi inte mycket av. Ingen alls faktiskt.

Med ny investerad rockring ror jag hofterna i takt med rytmisk musik for att halla varmen och samtidigt halla formen. Utan att ata calorier svaller man upp som en vattenballong och innan man vet ordet av passar varken byxor strumpor eller toppar.
Tack vare att ja bott i USA tidigare forsoker jag halla fingrarna i styr och inte mumsa i mig vad ogat unnar mig.
Medlemsskap pa Planet Fitness ar ockso inforskafat och med piskan smallandes bakom mig tvingar jag mig sjalv att springa minst 1 timme varje gang jag ar dar.

Och for er nyfikna so gymmar jag faktiskt 3-4 ggr i veckan. Och mer ska det bli.
Nar budgeten ar nere pa 0 far det bli ekonomiska tillrop. Planboken tillater hemma-mys, kostnadsfria promenader, "windowshopping" och gym.

Jag funderar pa att lara mig virka / sticka igen. Som froknarna pa fritids larde oss i hopp om att fa oss att sitta still en minut.
En insperationskalla har i New York och aven en god van delade ett par visdomsord har om dagen och lang historia kort: vill man ha nagot gjort far man gora det sjalv.

Jag vill (pa nytt ) lara mig franska, virka och spela piano. Nu kanske ar den ratta tiden att paborja lite projekt?

Suck..

nerd + neat-freak

December kom susandes som med vinden och jul ligger narmare an jag minns att den nagonsin gjort innan. Brukade inte december vara den langsta mananden nagonsin nar man var liten? For att inte tala om julafton!

Det blir inte mycket julfirande i ar. Av personliga sjalv men aven for att julklappar kanns som en omojlig investering. Pengarna racker knappt till mat, vilket hall ska man vanda slantarna for att kunna ha rad med julgran?

Bara en vecka kvar pa forsta terminen pa college. Det har gatt otroligt fort. Mest pga av harliga klasskamrater och shyssta larare, i ovrigt tycker jag kanske inte skolan ar so mycket att hurra for. Na val, det fungerar och det ar ju trots allt bara forsta terminen.

Forra helgen var min mr Memphis har. Vi hade en harlig weekend i New York city och upplevde det basta av staden. Funderingar hur vida vi ar ett par eller inte ar inte relevanta. Vi ar kanonbra kompisar. Han ar verkligen en underbar manniska och vi har superkul ihop.

Ut med det gamla och in med det nya - eller vise versa.

Min gamla goa sambo har flugit tillbaka fron minst sagt kyliga Sverige, till NY, och bara timmar senare lamnade alla Y-kromosomer var lilla 3a i Brooklyn och so var vi bara 2 igen.

Med andra ord lamnade min roomies manliga sallskap tidigare an planerat.

Efter att ha bankat honom i huvudet med diskborsten, tjatat om toalettsitsen och klagat over en tom planbok fick han val nog?

Jag har, efter att ha flyttat hemmifran, langt hemmifran, kommit pa att jag har varenda stad-gen fran mamma. Im a neat-freak ....

Det ar fredag och inte mycket att gora. Naturligtvis sitter jag pa Starbucks, vart annars? Jag ska hamta barnen pa skolan for att sedan umgas med familjen hela kvallen. Myspys.

Resten av helgen kommer orakneliga timmar go at att stirra ner i mina skolbocker. Tentor hela nasta vecka. Hall tummarna!

Tanja pa granserna - Musiq

Jante lagen existerar inte i America. Jag kan inte det amerikanska ordet for hamningar och ingen ber om ursakt for sin egen existens.

Jag passar inte in. Svensk miljo har tutat i mig att inte ta plats och node dig om du tycker att du ar battre an nagon annan.

Med nya horlurar i oronen pa Starbucks, soklart, lyssnar jag pa musik fran tv serien Glee. Rosterna och deras upptradanden ger gashud pa varenda centimenter av mig och jag saknar min klass, tiden ja omgavs av talangfulla musiker och fick privilegiet att sta po scenen utan vidare.

Vad haller jag pa med? Jag ar i varldens mittpunkt och centrala NewYork ar for manga musiker en drom. Har sitter jag med vardagen pa Times Square och frihetsgudinnan utanfor fonstret. Gatumusikanter sitter trallandes vid varje husknut och den yngre generationen lever i studios for att andas musik och vad dom drommer om.

Varfor har inte jag fotts med driv och ambition?

-Eller viss har jag det, men varfor tror jag inte tillrackligt pa mig sjalv for att vaga anta utmaningen att folja en drom?

Ack, om jag det visste ... Stay tuned for uppfoljning.

Lesson learned

Efter ett hart traningspass med svett sprutande fran varenda por och droppande klader finner jag nu mig sjalv, avsvalnad, i torra klader pa Starbucks. Klockan ar mycket och jag ar redan redo att lagg amig i sangen for att avsluta en utmattande dag.

Hosten i New York ar verkligen obeskrivlig och nar ja trodde att det inte kunde bli battre nadde mig glada nyheter. Min prins fran Memphis ska flyga de tusentals mil som skiljer oss fran varandra for att bo hos mig i New York forsta helgen i December.

Jag langtar varje dag.

Skolan gar bra och forsta terminen pa College lider mot sitt slut. I alla fall kanns det so.

En otrevlig men, so har i efterhand valdigt komisk incident hande forra veckan nar jag var pa date med en kille jag inte kande so bra.

Forst och framst klickade vi inte alls men en dam som jag ar bet jag ihop och socialiserade so gott jag kunde. For det andra gjorde han pinsamma saker under kvallen som fick mig att minst sagt hoja pa ogonbrynen. Han tog t ex inte av sig mossan nar vi kom in pa restaurangen for att ata mat (???) vem gor so?

Sedan gjorde han ett mjakigt forsok att fa betala och insisterade inte ens vid forsta manovern att ta tag i planboken. Im sorry, men om jag betalar sjalv so ar det inte en date, punkt.

Nej, detta missode slutade inte har. Ett missat samtal dagen efter lede till respons fron min sida dag 2 efter traffen, dar jag vanligt skrev att jag rakat missa hans samtal foljt av artighetsfras som, allt bra?

Till svar fick jag (Please pardon my bad language, men jag citerar min date) "Are you fucking retarded?! Did you really contact my ex, fucking really?"

For er som ens for en sekund staller fragan till er sjalva "Gjorde hon det?"

- Naturligtvis inte!

Jag avskyr drama, inte ens om jag tyckte om killen och hans ex var med i bilden skulle jag dromma om att kontakta henne. Det ar ju bara knappt.

Puckot vagrade forsta att jag var oskyldig till hans anklagelser so jag bad hon vanligt fara och flyga. Eller, jag skrev:

"You need to stop writing me now, the way you speak to me is unacceptable. Don't bother appologizing when you realize you were wrong, we re done here."

I stundens hetta var jag minst sagt malos, men nu efterat kan jag inte annat an skratta. Nagot maste ju vara fel?

Ingen har nagonsin pratat so till mig.

Gee.. Laxa lard:

Lita aldrig pa nagon och var alltid beradd pa det varsta. Later bittert men i den har varlden kan man inte vara naiv.

Fars dag till ara

Alskade lilla pappa, du sager alltid vid liknande "hogtider" att det ar bara bond-fangeri och att man inte ska slosa pengar bara for att dagen har en titel. Att saga att man alskar nagon, kopa en present eller blomma kan man ju gora vilken dag om aret som helst. So sant, so sant.

Men idag ar det din dag och aven om jag inte slosat nagra pengar so vill jag skanka dig en extra tanke och halsning, och tala om att jag alskar dig.

Du ar en otrolig forebild och du har alltid varit en basta van till mig. Jag ar vad manga skulle kalla Pappas flicka, men med en san far som jag har kan det knappast vara nagot negativt. Enda sedan jag var liten har vi kunnat prata om allt och du har alltid funnits dar.

En pappa ska vara stabil och trygg, han ska leda sina dottrar genom livet och vara en god forebild for hur en man ska vara och behandla en kvinna.

Och just detta, pappa, har du lyckats med. So tack for att du finns och for allt du gor. Du ar varldens basta pappa och jag alskar dig!

-Din dotter

Forever Young

For nagon vecka sedan, nar jag vantade pa tunnelbanan vid Parkside Ave dar vi bor, smygkikade en kille lite pa mig. Val pa taget sa han "I like your mittens" och sedan inget mer. Han var inte speciellt snygg so jag odslade ingen tid pa att smoprata med honom utan log vanligt och tackade. Sedan gick han av och jag var aningen forvanad att han inte sa nagot mer, men tankte inte mycket mer pa det. Ja menar, vantarna ar fran Urban Outfitters, whats not to love?

Idag nar jag gick ned for trappan till perrongen mottes jag av ett bekant ansikte - yes, mycket riktigt, det var han igen. Lat mig paminna er om att detta ar NY, oddsen att stota pa nagon man kanner eller har sett innan ar relativt liten.

Taget kom och jag steg in. Fran langst fram i samma vagn ser jag frammlingen spatsera rakt genom vagnen for att stanna mitt framfor mig. Inte pa andra sidan gangen, utan precis framfor. Situationen blev lite pinsam och jag latsades som ingenting medan jag pillade lite pa min iPod.

"You remember me, right?" fragade han och jag nickade och fragade hur han mojligtvis kande igen mig utan mina vantar. Vi skrattade och sa att vi borde aka tag lite oftare. Han gav sitt nummer och so var det dags for mig att hoppa av.

Nu sitter jag har pa Starbucks och ojar mig over att min dator har gatt sonder lite.

-Ja min spillans nya. Jag lyckades tappa den i gatan i all hast. Tack och lov ar den forsakrad och jag brukar vanligtvis komma langt pa min svesnka charm so jag oroar mig itne allt for mycket.

Idag ar det mammas fodelsedag. Jag minns inte om vi kom overens om 49 eller 37 - men inte en dag over 50 i alla fall.

Jag ska ockso sluta fylla ar nar jag blivit ... 29 tror ja. Det later som en ganska bra alder att stanna vid.

Grattis alskade lilla mamma pa din dag! Du ar onekligen den basta mamma man kan onska sig. Du ar en insperation och forebild och har alltid varit. Du har aldrig gjort mig besviken och du har alltid funnits dar for mig.

Jag alskar dig och ar so valsignad att fo vara Din dotter!

Filosofi

Det ar torsdag kvall, och som so manga andra kvallar sitter jag pa starbucks, Atlantic Ave. Drickandes juice dock. Man masta ju vispa om lite i vardagen ibland.

Jag kom nyss fran en filosofi kurs jag tar, torsdagkvallar fran 6-9.30pm. Rejalt utmattad after over 3 timmars blaha fick jag i alla fall tillbaka en tenta jag lyckades fa A pa. Det kandes ratt harligt so jag klappade mig sjalv pa axeln och skuttande glatt fran lektionen med destination Starbucks i sikte.

Nu sitter jag har och inser att jag inte har mycket varken att gora eller skriva om. Jag borde kanske skaffa en hobby, eller kanske utova en jag redan har?

Musiken ligger lite pa hyllan i nuet. Efter manader av hostande kan jag inte pasta att stambanden later speciellt bra. Ringrostig och kraxig sjunger jag ibland med i vad an min iPod spelar, men nar jag inser att det inte later nagot vidare tystnar jag i skam.

Det ar lojligt vad jag saknar skolan ibalnd. Dar hade vi lektioner och upptradanden gratis. Nu kostar allt.

Det ar inte alltid kul att bli vuxen...

Vegeterian pa Kottmarknaden

Det ar tisdag eftermiddag och solen stralar hogt upp pa himlen. Park Slope ar vackrare an nagonsin och en kaffe pa starbucks hade definitivt varit pricken over i. I mottsats till Starbucks lugna atmosfar sitter jag bland kuddar, bollar och leksaker med "Dora the explorer" skranandes pa datorn i bakgrunden. Jag ska ata middag hos Familjen E-D ikvall so i nuet sitter jag och leker med barnen i vantan pa en vallagad maltid.

Det sker inte mycket matlagning i hushallet pa andra sidan Prospect Park. Budgeten tillater nudlar och pa sin hojd ett glas mjolk. Livet ar hart ibland.

I helgen var jag ute med underbara vanner. Vi spenderade mesta dels av kvallen pa McDonalds -ofrivilligt, men slutade pa en lounge i Brooklyn. Vi hade supertrevligt och kvallen var minst sagt lyckad. Trots allt. Jag blev uppraggad oraknade ganger men favorit kandidaterna vad en aldre, extremt overviktig man och en tjej som av nagon anledning antog att jag spelade pa andra sidan planhalvan. Har inget emot varken overviktiga eller lesbiska, men det blev aningen obehagligt nar tjejen i fraga folje mig runt lokalen och blev svartsjuk nar jag dansade med mina vaninnor.

Senare den kvallen kom mr S till festen. Lang och statlig som han ar gled han in i rummet och och drog mig undan alla andra spekulanter. I was off the market.

En bilfard senare over brooklyns skumbiga gator somnade jag tryggt i min sang med omma fotter och utmattad kropp.

Haunted ...

I New York firas Halloween for fulla muggar. Invanare ar utkladda fran topp till ta i alla aldrar och jag haller mig langt borta fran giriga smobarn som hotar med bus om dom inte far godis. Vem kom pa ett so dumt pahitt!?

Jag ar fortfarande inte helt frisk. Lakare borde kanske uppsokas men jag ar upptagen med annat mesta dels av tiden.

Antligen har jag borjat trana igen, goodbye bilringar! Och pa tal om gymmet, jag har traffat en ny man. Stilig ar han dessutom. Aven om jag i arlighetens namn inte kommer ihag hans ansikte till punkt och pricka. Vad jag kommer ihag ar hans pumpade bisceps.

Han tranade pa samma vaning som jag, men eftersom jag tydligt sag att herrn med de svallande musklerna var ett erfaret charmtroll, brydde jag mig inte om att titta so noga. Det var nar jag stod pa lopbandet och skrattade for mig sjalv med "Vanner" i horlurarna som jag kande en klapp pa axeln.

Med svett sprutande fran varenda por och med hy rodare an en nykokad hummer vande jag mig om for att stirra in i ett par charmiga, bruna ogon. Och dar var dom igen, de gyllenbruna armarna, glansiga av svett och jag maste stirrat som hypnotiserad.

Sekunder senare gjorde jag tappra forsok att sanka nivan pa maskinen samt ta ut horlurarna och torka mitt blota ansikte i ett och samma svep. Med mindre success maste jag erkanna. Men nar jag sammlat mig stod han fortfarande kvar, konstigt nog.

Med andan i halsen flasade jag stressat och undrade vad han ville.

Viftandes med telefonen och med huvudet pa sne fragade han om han fick lov att ringa mig nogon gong. Skojade han? Mina knan blev gele' men snarast hoppade jag i min cool kostym och svarade:

"Har du fragat alla andra pa gymmet ocksa?"

Jag hoppades att svettparlorna hade forsvunnit vid det har laget och gjorde mitt basta for att inte skvetta svett pa framlingen.

"I knew you'd say that..."

Han log och protesterade charmigt. Hans argument var lojliga men jag skrattade och efter en minut av smoprat lamnade jag ut mitt nummer.

24-timmars regeln foljde han lydigt och dagen efter smsade han.

Vi far se vart detta leder...

Just nu sitter jag pa Starbucks, Union Square. Motvilligt gick jag hit med mina sambos. Motvilligt for att igar hande nagot jag inte raknat med och som jag med angest delar med mig nu.

En rultig liten man jobbar har och blir lika glad varje gang jag kommer med min laptop under armen. Ofta bjuder han pa kaffe och igar var en san dag. Val i kassan, med fardig bestallning och informationen att min planbok kunde fa vila kvar i vaskan kom nagot jag inte vantat mig.

Den korta latinska starbucks expediten fragade om han fick bjuda ut mig.

Oeeeeee... Jag hade inte hjarta att avfarda honom och sa artiga att det kanske han kunde fa nagon gang i framtiden. Detta var naturligtvis en inbjudan och nummer skulle nu absolut utbytas.

Leendes med angest i hela kroppen tog jag hans nummer och lovade att hora av mig.

Tack och lov jobbar han inte ikvall men vad ska jag ta mig till?

Jag ar en ond person, men jag ar helt enkelt inte intresserad.

-Kunde jag inte klamt fram att jag hade pojkvan? Det skulle ju vara halvsant. Jag har ju flera stycken...

Stackars mig...

Kvallen borjar luta mot senare timmar. Saxofon tonerna som ljuder ur hogtalarna hjalper inte mina somniga ogon. Jag kanske ska go och -betala- for en kaffe?

Sjuk i NewYorks romantiska oktobervader

Fortfarande sjuk efter nastan 3 monader. Vad ar fel pa mig? Jag har hostat sonder nogot innombords for att andas gor i nulaget oerhort ont. Mamma sager att det bara ar traningvark - jag vagrar tro att det skulle vara nogot so vardsligt. So ynklig ar jag val inte heller.

Personligen skulle jag dra till med ett brutet revben eller en punkterad lunga - men mina vanner (utan lakarlicens) sager att det inte ar so farligt.

Igar var mina rumskompisar pa bio och sag en film jag inte ville spendera pengar pa, so istllet knatade jag till starbucks pa Union Square (14th street) som har oppet till 1am och tittade pa dom program jag inte kan se live - eftersom vi inte har nagon tv!

Pa vagen dit, pa tunnelbanan nagonstans mellan prospect park och atlantic ave, tar en frammande man mitt emot mig upp lila garn och borjar virka.

Frammlingen bar hatt och sitter med ett stort guitarr fodral framfor sig. Under hatten skymtar jag ett charmigt leende och fran ingenstans ler den underliga mannen mot mig. Oh nej, jag hade suttit och stirrat igen!

Typiskt. Men (!) alltsammans slutade med att vi gick av pa samma station, och hade fragade om han kunde fa ringa mig nagongong.

Det kunde han fa och sa bytte vi information.

Lordagkvallen slutade med plugg. Jag har prov imorgon, mandag och ska lamna in en uppsats pa tisdag. Gah! School is killing me...

-Men Ny haller mig vid liv. Traden har blivit gula och hosten har ar som vanligt underbar.

I heart NY

Kss Kss

Really? vad forvantar sig dessa man att man ska svara? Mjau? Jag kan inte hjalpa att skratta.

Jag pratar naturligtvis om mannen som istallet for att djarvt tala om for en forbipasserande kvinna att hon ar vacker, valjer att lata som att han lockar pa sitt husdjur.

Jag ar malos.

Please just dont.

Sjukling utan el och varme

Med nasa rinnandes som pa en trearing och med hosta som en hel karl sitter jag, ater igen, pa starbucks, och trostar mig sjalv med en varm choklad. Dessutom har elen gatt i alla rum utom koket hemma och vi har heller ingen varme. Fattigjon - skyldig.

Dagen har trots allt, varit underbar. En idyllisk hostdag i New York har passerat och jag minns varfor jag alskade hosten so mycket forra aret.

Solen har stralat pa de gula tradkronorna i skyn och svala vindar har susat genom gator och avenyer.

Med Converse skor, oversize mystroja och macbook sitter jag nu efter min kvallsklass och njuter. Lektionen ar 3.5 timmar lang men som tur ar handlar det om filosofi, phykologi, religion, sociologi etc etc. Kursen heter The Mind and The Body och min larare ar helvirrig, men jag gillar det. Det gav ett bra avslut pa min akademiska vecka, och nu ska jag njuta av ledighet i 3 dagar.

Uppdatering pa karleksfronten: ut med det gamla och in med det nya! RnB-boy flyttar soderut pga musiken och cute-classmate fragade om mitt nummer igar pa vagen hem.

Gotta love it...

(min songare kommer tillbaka i Februari -not to worry)

Pa en av mina andra lite flummiga lektioner i veckan pratade vi om uttryck, kladsel och uppfattning; dress to impress, stammer det verkligen?

Jag vill lite motigt saga ja. For om sanningen ska fram so far jag so mycker mer blickar och komentarer om jag klar upp mig - i synnerhet eftersom min alldagliga stil ar minst sagt avslappnad. Genomtankt men bakvam. Jag ar ytterst obekvam i superurringat och kjol blir det bara till fest. Partypjucken lika so.

Visst flirtar killar med mig -uppenbarligen senaste inlagget att domma- men pratar man uppmarksamhet, so nja, tveksamt. Kanske om nagon skymtar en stor rumpa under alla lager av tjojor men det ska vara extremfall.

Om man do lite mattematiskt gor statistik vilka killar som raggat upp mig i casual stil och vilka som hovat in mig i limelight ar stapeln med killarna som ar kvar, markant hogre for karlarna som hittat mig pa gymmet (svettig som en gris) eller ute pa tu-men-hand.

Jag drar slutsatsen att dom inte blir forforda av glitter, tuttar och stort har.

Kan det dessutom vara so att killar som raggar upp en uppsnoffsad brud pa krogen tror sig veta vad hon ar ute efter? Mojligen tro att en kvinna kladd i den lilla svarta har i atanke att ta hem nogon den kvallen.

Ej att missuppfatta: Jag menar inte att det for den skull ar so, tvart om.

Men om man leker med tanken:

En kille pa gymmet ser mig i mitt varsta jag, rod, glansig och astmaforklarad. Han vet att vi kommer traffas igen och skulle formodligen lattare haffa ett engongsligg nogon annanstans.

En sen kvall ute nagonstans ute i vimlet, framhavandes mina basta sidor, a andra sidan, blir jag ett enkelt byte for discokungens radar. Inget fel i det, jag tror bara inte att oddsen att hitta sin drom man ar pa en nattklubb, kletig av smink, svettig fran dans och full pa nattens intryck och alkohol.

Ni vet att nar klockan borjar ticka ivag blir jag djup och svavar ivag i mina egna filosofier. Jag borde formodligen sluta har.

Musiken spelar gungig soul men min choklad sjunger pa sista refrangen. Dessutom har jag fatt sallskap. Killen vid bordet bredvid mitt vande sif precis om och flyttade sin stol hit.

New York, New York

mannen (plural) i mitt liv

Tisdagseftermiddag har i New York.

Kylan har bekvamt laggt sig till ratta och kappa och vantar har rotats fram fran langst bak i garderoben.

En ovalkommen forkylning har bosatt sig i min redan omma och trotta kropp och halsen varker nu mer an nansin.

I hostkylan som ligger over NY brinner mitt trassliga karleksliv vildare an nansin. En smula overdrift, men med handen pa hjartat so ar det ganska intensivt. Utan att vara allfor dramatisk.

For er som kanner mig val, later 4 man inte som nogot markvardigt, men pa denna sidan Atlanten talar vi om 4 gossar som vill mer an bara lalla runt. ...Mer an bara dra ner gylfen, sprida sin sad och instinktivt dra vidare. Nej, grottmanniskor och vikingar har jag lamnat i svedala.

Ar vindarna har varmare eller luften sotare? Hur kan det komma sig, att efter AR av dejtande med tvasiffrigt antal killar i luften, nu plotsligt fler an ingen ar intresserad pa riktigt?

Karma? Jag gillar inte ordet "player" och tycker inte alls sjalv att jag nagonsin gjort mig fortjant av att bli kallad player. Jag tar hansyn till kanslor men nar jag sager att jag haft flera killar pa samma gang som jag dejtat menar jag bara, bevisligen att fler an 1 kan "play the game" - med andra ord, jag vet direkt nar en kille ar ute efter lite lek eller nar han seriost letar efter en stabil andra halva. Later inte so svart, men manga blir forvirrande i sitt dejtande.

Med djupa andetag och en dag i taget forsoker jag talmodigt att reda ut allt. Kanslor, fornuft och allt mitt emellan.

I skolan gar det till min fortjusning flertal fagra pogar! Ar efter hogstadiet, har jag lart mig att fokusera pa skolan fastan frestelser lockar till hoger och vanster. Ja, franskalektionerna for 8 ar sedan ar forbi. Men visst gor det alltsammans lite roligare om en het framling sitter i banken bredvid. Lektionerna blir -bara- en smula mer intressanta...

Nagot som jag alskar med NY ar allas oppenhet. Sittandes i Starbucks stora panorama fonster med drommande ogon, pillandes pa min nya dator blev jag precis avbruten av ett brett leende. En trendig man i sina basta ar spatserade visst forbi utanfor och log glatt mot mig.

Ironiskt bara att jag i detta nu vantar pa en av mina andra killar - kanske inte ultimata tajminging for att ragga nya?

Ahh.. jag blir sa trott pa mig sjalv och mina dilemman. Tur att man kan valja att sluta lasa nar man vill.

Avslutningsvis vill jag bara paminna om att oavsett hur manga killar som gillar en, so ar det alltid karleken och respekten for sig sjalv som ar prio nummer 1!

Oktobermys pa Starbucks

New York har bytt om till hostkostymen och vindarna kanns kallare an for bara en vecka sedan. Himmelen ar gra och gatorna mystiskt morka.

Starbucks caffe spelar dock samma glada jazzmelodier och kaffet smakar detsamma. Med boots och langarmad troja sitter jag denna sondag och grubblar lite over laxan min "accounting" larare gett mig.

Ett prov kommer aga rum i sal 223 imorgon och jag planerar att vara forberadd. Kvallen kommer med andra ord spenderas over mattematikboken.

Anna och jag pratar ofta om hur mysigt det ar har i Brooklyn - och det ar verkligen det. Vara grannar ar sa harliga och gastvanliga. Stammningen ar svar att beskriva och jag skulle vilja saga att den bor upplevas hellre an beskrivas.

Men det ar ingenting som Sverige. Har fragar dom om man ska ha nagot nar dom gar till affaren, alla halsar i trapphuset (ingen pinsam tystnad i hissen - om dar funnits nagon!) och fast att jag bor i en mindre bra del av Brooklyn ar jag aldrig radd.

Jag har borjat dejta en RnB sangare. En stilig gentleman med battre rost an de flesta. Karlek eller business - only time will tell...

Lagenheten borjar komma i form, jag har borrat och hammrat, spikat och svurit over omojliga byggprojekt, men nu har antligen de flesta hyllorna kommit pa plats. Allt tar sin lilla tid men an overlever jag.

Molnen pa himlen har blivit morkare och skymningen fallar. Middag vaknar och det borjar bli dags att dra sig hemmat. Buss B41 som gar hela vagen hem, ar alltid packad med tjocka tanter sa vill man ha sittplats bor man va dar i tid!

Later

Mac me - let the battle begin

Efter x antal veckor i usa utan en fungerande dator har jag antligen inforskaffat mig i ett modernt fynd. En Macbook blev det och jag ar stormfortjust.

Dock med amerikanskt tangentbord sa lasningen blir lite mer av en utmaning. Jag hoppas givietvis att ni antar den!

Det ar torsdag eftermiddag och jag sitter inne pa 5th Ave och 35e gatan inne i City och leker med min nya vuxen leksak. Skolan borjade kl 10.45 i morse (for somliga formiddags) och dagen borjade med "expository writing". Efter det hade jag "computer applications". Allt ar fortfarande nytt och spannande men jag tycker det har fungerat bra hittills. Tja, forutom att jag forsov mig till lasarets forsta lektion...

Testet jag skrev i tisdags forra veckan gick utover forvantan. Jag slipper ta nagra forberedelseklasser alls! Way to go... Ringrostig som jag ar befarade jag det varsta.

Klockan 6pm borjar en kvallskurs so i nuet fordrivs bara tid. Men trots regn och gratt vader gar det ingen nod pa mig i NY, det vill jag lova.

Starbucks spelar som vanligt harligt skon musik och fasten himlen ar ruskigt gra kanns dagen positivt farggrann.

Mitt liv ar en aning tilltrasslat for stunden. Mitt karleksliv orkar inte jag ga in pa och ekonomin svajar - om mojligt an mer efter min investering i skolutrustning och dator. Gah!

Jag ska skriva mer ofta nu, nu nar jag antligen har kontakt med omvarlden igen.

-Saknar er alla!

Pa resande fot!

For en vecka sedan lamnade jag New York for en forlangd weekend i Memphis. Pa flygplatsen dar snurrade en forvirrad resenar omkring i vantan pa den korsbarsfargade sportbilen skulle rulla in. Det gjorde den och ut klev Michael - en av mina absolut basta vanner. Aningen nervos och lite vimmelkantig efter en skumpig flygresa trillar jag - det forsta jag gor - med en duns ner for en hog och ytterst osynligt trappsteg. Aouch... Michael var naturligtvis en gentleman men gapskrattade formodligen innombords. Med blossande kinder och med ett omtummlat hjarnkontor skonk jag ner i bilden och lat mig skjutsas hem till ungkarlslyan.
Fy farao for att bo med ohygieniska manniskor. Det bodde en hund under samma tak som var i ett extremt behov av ett bad. Det luktade pytonorm i hela vardagsrummet. Klader och skor lag utspritt over hela golvet och jag misstanker att hushallet inte vet hur en dammsugare anvands. Tack och lov var Michaels rum stadat och hemtrevligt.
Hos honom bodde jag i 4 dagar. Memphis var superkul, vi var pa bio, ute och at, shoppade, var pa zoo och ute och dansade. Allt var perfekt. Mer fantastisk kille far man leta efter -

I sondags flog jag fran Memphis, via ATL till Los Angles. Hemma igen kan man saga. Familjen Dever valkomnade mig med kramar och pussar och jag alskar att vara tillbaka i OC igen. Allting och alla ser precis likadana ut - fast barnen har naturligtvis vaxt.

Idag ska mamma Rebecca fotografera mig och barnen nere pa stranden - spanx pa! Efter det ska vi till gymmet for en yogaklass.
Jag har saknat mitt liv i LA, det enda som saknas nu ar min alskade lilla Des. En tur till Hollywood hade varit spannande, ata pa Mels Drive inn, ga pa klubb, hitta lackra karlar for att sedan fara vasterut mot santa monica beach - somna pa fuktiga handdukar och vakna lagom branda och yrvakna.
Those were the days...

Jag reser tillbaka till New York pa fredag. Det ska bli skont maste jag erkanna. Forbereda allt med skolan, umgas med min roomie Anna och gora stan osaker.

Stay tuned!

Starbucks - ett andra hem

Söndagkväll och svängig blues ljuder ur högtalarna här på Starbucks cafe' i Brooklyn. Klockan är halv tio och bredvid mig står en halvdrucken is chailatte, precis som vanligt.

När jag skrev senast satt jag och sneglade över disken på den söta kaffeblandaren i grönt förkläde och det slutade med at vi tåg tåget in till City för en spontan date. En ung musiker med förtrollande ögon och vackert leende som extraknäcker bland kaffe och bullar. Han var sjukt trevlig och jag kan inte säga det nog många gånger - i New York kan allt hända.

Tyvärr jobbar han inte ikväll men vi har redan bokat in både en och två dejter kommande vackor.

Igår var jag och sambon Anna på Coney Island, södra Brooklyn, på stranden/boardwalken där det samlats dansande människor i tusental. Housemusik dunkade över hela havet och över tivolit intill skjöts fyrverkerier i glittrande mångfald. Vi dansade i timmar och skådade flertal osannolikt duktiga dansare kvällen lång. På tunnelbanan tillbaka in till city fann vi en avdankad rock'n roll farbror och när han drog på volymen på sin elgitarr gungade snart hela tågvagnen då alla dansare jammade loss i takt till musiken. En underbar kväll avslutades alltför sent som vanligt och två sömniga svenskor vinglade hem på trötta fötter klockan 3 på morgonen.

I <3 NY

New York state of mind

På plats i New York och jag kunde inte kännt mig mer hemma. Allting är precis som när jag lämnade det och jag njuter av varenda minut.
Kanske inte dom minuter då svetten obehindrat forsar över kroppen för att värmen är så intensiv, men mesta dels av tiden är helt underbar.

Lägenheten är fin och känns efter 2 (8timmar långa) IKEA besök, mycket hemtrevlig.
Men än återstår mycket att ordna med. Internet t ex fungerar bara stundtal och då är badrummet platsen som har starkast uppkoppling. Därför valde jag ikväll att ta laptoppen under armen och lyxa till det lite med att promenera till Starbucks - Det är ju trots allt fredag.

Med en supersöt expedit bakom kassan, en konstig farbror mittemot mig, en tom kaffekopp och ensam pga att Anna är på date, kan jag inte riktigt avgöra om denna fredag är lyckad eller inte. Natten är ung. Allt kan hända i New York.
På onsdag nästa vecka bär det av mot Memphis för att hälsa på Michael och söndagen därpå lyfter planet därifrån mot LA. Mycket spännande står inför mina fötter och med hälsan i behåll (bortsett från kraxande stämband och roslig hosta) och "on top of the world" känner jag mig lyckligare än någonsin!

Sisterhood!

Jag undrar ofta varför vi tjejer inte håller ihop mer?
Jag har sedan länge varit aktiv i tjejgruppen United Sisters, från Fryshuset, bara för att det står för en så god sak. Tillsammans jobbar vi på att stärka självkänslan, respektera och acceptera andra och framför allt att stötta en "syster" och låta alla tjejer få vara precis som dom vill. En syster har inte alltid samma färg som du, klär sig inte likadant och pratar inte som du. Hon kanske inte är den du i vanliga fall pratar med, umgås med - men hon är en medmänniska. Det är viktigt att komma ihåg.

Förutom år av aktivt vonuntärjobb så slog det mig nu i helgen, hur mycket det kan betyda att någon bryr sig.
Inne på Berns tjejtoalett är ljuset osmickrande och även om hår och makeup var omöjliga att rädda gjorde ljuset på damrummet att ja såg minst sagt oatraktiv ut. Paniken kom lite lätt över mig när jag insåg att jag valt lilla kuvertväskan framför min stora handväska vilket i sin tur innebar att smink och annan rekvisita för eventuell upp-piffning var lika med noll.
Timmarna framför spegeln var förjäves och jag kände för att gå hem i samma stund. (fåfäng? -mjo...)
Det var när jag fick se en kvinnas spegelbild bredvid min som hoppets lampa lös. I handen hade hon minsann en puderborste och på handfatet stog inget mindre än en sminkväska. "Haleluljah-moment".

-Jag inser hur oseriöst och patetiskt detta låter.

Desperat som jag var frågade jag henne om hon kunde tänka sig att låna ut lite av sitt smink till mig för att rädda min kväll och vänligt rotade hon upp vad jag behövde i ett nafs.
-"Vi måste ju ställa upp för våra systrar" sa hon och log.

Jag tackade, bockade och bugade och kunde med en smula dämpad prostituerad-look vandra ut på dansgolvet igen...

Nu är smink och hår ett lyxproblem, absolut men poängen är att hon hjälpte till bara för att vara snäll, bara för att vara hjälpsam. Det var lixom inte självklart - och det är just sånna ting som lyser lite starkare än alldagliga saker som räknas till vett och etikett.

Jag har gjort till vana att t.ex alltid stanna om någon står med en karta och ser förvirrad ut och fråga "Do you need help finding anything?" Jag erbjuder ALLTID min hjälp när en kvinna med barnvagn har problem att komma fram, upp eller ner, och försöker alltid att le, tacka och önska trevlig dag när jag handlar - för åter igen, jag vet hur mycket det kan betyda, bara att någon -som inte egentligen behöver- bryr sig, ler eller frågar om dom kan underlätta vad än må vara mitt problem.

Så, för att summera: Älska din nästa, respektera dina systrar och försök komma ihåg något någon gjort för dig någongång som gjorde dig glad och gör samma sak mot någon annan som du trro behöver/förtjänar det.

Spread the love - pay it forward.

Från pensionär till partypingla

Även om jag förtfarande inte dricker röker eller gör annat "skoj" som alla andra som är ute om nätterna gör, så har jag ändå återupptagit min relation med utelivet.

I flera år (jag medger att jag låter lastgammal) har jag suttit hemma och muttrat något i stil med "Vad är väl en bal på slottet...." Men för bara några veckor sedan drogs jag ut i nattens neonljus och dunkande musik - och överlevde.

Nej, jag tycker fortfarande inte att det är underhållande att ha en omogen fjortis pojk juckandes bakom mig till dagens oväsen som ska kallas musik, men att göra sig fin och gå ut på stan med goa vänner är inte överskattat.

Att beställa cola i baren ger inga vuxen poäng men eftersom alkohol inte konsumeras så får det duga. Och har man tur hittar man någon ödelagd pall som man kan klättra upp på för att vila fossingarna. Med än mer flyt finns det fläkt eller i bästa fall aircondition på plats och det går att andas i lokalen fylld med fulla, svettiga tonåringar...

Ah, jag är kanske inte jättetänd på utelivstilen men från att sitta hemma och dega har jag i alla fall fått arslet ur vagnen och skapat lite variation på vardagen -och helgen.

Mamma upp i dan!

Efter en förvånansvärt solig dag (för att vara Sverige) är jag nu hemma i min lägenhet här i innerstans mörka vrå. Ensam dessutom då mamma är i London och far på landet. Med hjälp av shopping och vänner överlever jag med nöje mitt föräldra fria liv. Och jag ska innom kort klättra upp ytterligare några steg på FF stegen. Den 27e lyfter planet från svensk mark och landar i NY samma dag. Idag hittade vi vårat framtida hem och allting känns otroligt bra inför äventyret som väntar.

På vägen hem idag, ramlade jag. Tjusig i långklänning och allt, på väg uppför trappan vid tunnelbanan med musik i öronen snavar jag på ingenting. Efter att jag kunnat konstatera att en större skara folk lyckats bevittna mitt fall borstade jag av mig och låtsades som att det var ingenting. Innombords grät jag. Av alla kroppsdelar att göra illa, slog jag i tån! Aouch!

Haltandes hem kom jag att tänka på alla gånger jag mobbat min stacjars mor som även hon ofta lyckas snubbla på tomma intet. Genetiskt?

-It's karma.

Världens bästa storebror

Med grön lermask smetad i hela ansiktet sitter jag här och nu nöjd med kvällen som passerat och redan hunnit bli både natt och morgondag.

Efter jobbet mötte jag upp min storebror vid Stureplan för att ta något att dricka tillsammans. Detta följt av en matbit -> hamburgare på Max, för att sedan helt spontant glida in på Berns och ta en öl till livemusiken som spelades denna onsdagskväll i Juli. Underbart.

Min bror är en sann komiker, det är aldrig tyst och varannat ord får en att dra på mungipan. När kvällen var till enda skjutasde jag min nästan 2 meter långa bror på pakethållaren bak på min cykel från svampen till odenplan... Det såg nog ganska roligt ut. Flertal andra cyklister inte bara passerade utan susade förbi den 2hjulade tandemcykeln. Jag trampade på trots att magen gjorde ont av bubblande skratt och trots vader som inte vill cykla längre. Vi båda kiknade i skratt över vår händelserika kväll och bror min tyckte att skjutsen hem på cykel var väldigt smidig och kunde tänkas göras igen.
Jag vet inte jag...

Hemma strax efter midnatt, nöjd med kvällen satte ja gmig för att titt apå biljetter till Los Angles.

Jag har länge velat åka tillbaka för att hälsa på mina tjejer där och kände att nu får jag ta och boka, annars blir det inte av. Jag passade även på att mellanlanda några dagar i Memphis, där Michael bor, så det blir Stockholm - NYC - Memphis - LA -NYC.
-Det ni!

Ansiktsmasken har torkat och ska sköljas av, och dessutom har klockan gått och blivit alldeles för mycket. Johnblund väntar vid sänggaveln och gubben i månen ser ut att tycka att jag är uppe på tok för sent.

Back to basic

Efter arbetsdagar i Italien är jag nu hemkommen -hel, hållen och grillad. Dagarna utanför Florence var fantastiska men hemresan var fruktansvärd. Efter lång väntan bara att få stiga på och på planet blev det först i kvarn för sittplatserna och efter att ha hamnat framför en läspande 3åring gick allting bara utför. (Tack och lov inte planet!)

Pojken i stolen bakom min ägnade hela resan åt att sparka på min stolsrygg och efter flertag lönlösa försök att be pappan att rå bot på sin parvel gav jag upp och satt frammåtlutad istället. Som om inte detta var nog klibbade sätet på mina bara lår eftersom jag hade shorts på mig, planet var fullt av barn så blöjbyten skedde en gång i kvarten och maten ombord kostade en förmögenhet.
Jag åker aldrig mer med Ryan Air, då betlar jag hellre!


På planet insåg jag att nästa gång jag flyger så flyger jag till New York och det är mindre än 5 veckor kvar. Tiden går undan och dagarna är räknade. Det mesta praktiska är löst och bara en del pappersarbete återstår.

New York New York...

Väl där får ni följa mig som Bobby Grey igen, då en student i storstaden, med ryggsäcken full med böcker, hjärtat bankandes i takt med NY pulsen och huvudet fullt med åsikter och virriga tankar! På uppdrag i NY, stay tuned!

Att --- eller inte --- Det är frågan!

Vad är fel på Sverige? Måste vi gå över gränsen? VI som alltid ska vara precis mitt emellan svart eller vitt. Vårat svenska samhälle som på många andra språk kallas Landet Lagom, har klivit utanför ramen för normalt, lagom och sunt. Jag tycker att Sverige gör rätt i att kämpa för jämlikhet men när det går över gränsen blir jag irriterad.

Nu undrar du säkert vad som står på, och det ska jag tala om för dig:

På landet i helgen läste jag skvallertidning efter skvallertidning och fann en helsida om den nya Twighlight-filmen. Lite småintresserad skumläser jag tills jag blir tvungena tt läsa ett stycke flera gånger.

Man resumerar filmen som bra i helhet men tycker att sämre delar med filmen var att 1)"Bellas pappa blir glad när hon berättar att hon är oskuld"- Varför det? Vilken pappa skulle inte bli det? 2) "Att Edward vill vänta med sex tills efter giftemål" - Vad är problemet, försöker vi utrota de få fina män vi har kvar?

No 1) jag ska sluta läsa värdelösa tjejtidningar som bara snackar massa skit!

No 2) Jag vet att det bara är en film. =)

Nu tänker jag inte ens gå in på vad som är rätt eller fel i mina ögon angående ämnet (det kan ni säkert gissa ändå) men vad som retar gallfeber på mig är att detta skulle vara dåligt.

Bara för att Sverige ska vara fritt och man som kvinna ska få ha sex med vem man vill utan att bli kallad hora, (vilket är jättebra) så ska man ju lika gärna kunna vara oskuld och inte bli annorluna bara för det. Eller?

Att följa med hem till en kille idag och "se på film" är ju bara pinsamt om man inte fattar koden innan. Bio är slöseri med pengar och date finns förmodligen inte med i den svenska ordboken.

Och hello?! Vad gör det med en sexig man på bioduken som behandlar en kvinna som hon ska bli behandlad, som respekterar henne och högaktar henne så pass att han tyglar begär för att förståndet vet bättre? Jag önskar att vi tjejer krävde lite mer gentleman av våra karlar, dom är ju kapabla, det gäller bara att vara lite mer krävande.

Jag blir ständigt bemött med spydiga komentarer och argument varför jag är gammalmodig och har fel, men jag står fastspikad vid mina värderingar och vägrar tro att romantiken blev kvar i 1900talet. Att som kvinna ta vad man vill ha: självklart. Att säga vad man tycker, veta och tala om sitt egenvärde: absolut.

Men att för den skull gå med inga trådar på kroppen och hävda att "Jag ska minsann kunna gå klädd hur jag vill utan att bli våldtagen!" eller att ha sex med allt som rör sig, säga att "Jag utnyttjar dom" och inte bli kallad slampa fungerar inte. Det ska inte ske så, bara för att.

Alla tjejer uppskattar inte/charmas inte av en gentleman, men en kille eller, en Man, förlorar inget på att alltid bahandla en kvinna med respekt och värdighet. Att betala notan eller hålla upp en dörr kanske inte ger plus hos alla för dom vill markera att dom är självständiga men ja ggaranterar att du inte får något minus. Att välja att utgå från att en tjej inte vill ha en gentleman, att hon inte är oskuld eller att hon hellre betalar själv är att gräva sin egen grav. You'll loose.

En snabb lektion i vad en kvinna (från 1900talet i guess) vill ha.

islatte, popcorn och midnattsbio

The Twighlight saga ofcours.

Jag kan inte hjälpa det, men jag måste erkänna att jag är ett fan. Även om jag inte skriker högt med alla småflickor och äldre uppspelta damer i biopubliken så skriker jag högs av dom alla innombords. Dock inte för Jakobs vältränade biceps, please, sånna kan finnas till förmånliga priser på SATS. Nej, vad som är så underbart med hela filmen är Edwards kärlek till Bella.

Innan bion, fann ni mig på ett av Stureplans mysiga och svindyra caféer. Herre gud, ska man verkligen behöva punga ut månadens besparingar för en kaffe?

Men eftersom dagen bjudit på en stekande hetta och nattens bioduk skulle komma att värma upp både salong och besökare, unnade jag mig en islatte trots allt.

Klockan är på tok för mycket, ögonen vill blunda och kroppen känns tyngre än den gör i vanliga fall. Morgondagen bjuder på musik i form av inspelning i studion samt en eftermiddag med min underbara brorsdotter. Ett stressigs torsdagspass väntar och jag undrar i denna sekund varför jag inte redan ligger nerbäddad?

Jag ger upp, sömnen knackar ihärdigt på rutan och det är dags. Jag vet redan nu vad jag kommer drömma om inatt och jag är ganska övertygad om att de flesta som varit på premiären idag kommer sova gott inatt dom med.

Over and out.

Elaka ankor och beväpnade måsar

Solen har strålat idag och de allra flesta stockholmare har masat sig ut i det vackra vädret bara för att bli brända i den starka solen.

Jag har haft nöjet att spendera hela förmiddagen men en underbar vän, som jag varit vän med sedan urminnes tider. Vi har gjort allt tillsammans, och har så många underbara och sjukt skojiga minnen tillsammans att man inte vet vart man ska börja. Fusk på fotbollsträningarna, ryska posten, lågstadiet, burken, kickboxning, killar, sockerkakssmet och discon. Det var härliga tider.

Vi myste nere vid vattnet i Karlberg och mumsade i oss syndigt goda smörgåsar som vi köpt på vägen. Från ingenstans börjar två änder brottas(?) i vattnet men efter noga beskådan inser vi att en and (hanen) ligger på den andra (hona), biter henne i nackfjädrarna och flaxar med vingarna som tokig.

Jag funderade på att ringa 112 och anmäla grov våldtäkt men Anglica fick hejda mig. Stackars and...Hon simmade snabbt iväg efter att jag skvätt vatten på det snuskiga flygfät.

Efter att ha funderat över livet tillsammans sa vi adjö, trevligt att träffas och vi måste ses igen.

Det måste vi. Somliga människor träffar man allt för sällan tyvärr.

Kl 16.40 -gasnka exakt 40 min sen- kom änligen underbaraste Blen. Vi har inte setts sen NY så ni kan ana att det var jättemysigt att ses. Eftermiddagen spenderades inne i stan, med glass och gapskratt och minnen/planer inför NewYork.

Biljetten är bokad och avresedatumet är den 27 augusti. Det är ganska så exakt 2 månader kvar. Sedan börjar nästa stora äventyr och nya utmaningar väntar. Jag kommer än en gång ta på mig min amerikanska identitet, stryka runt på gator bland betong och leva efter djurens lag i storstadsdjunglen.

Stay tuned.

Skinny bitch - is it really worth it?

En solig söndag i juni borde spenderas utomhus, i en solstol med en isande kall drink i handen. Idag blåser det för mycket för att jag ska lägga mig halvnaken och se ut som en plockad kyckling så inomhus jag förblir.

Med en skvallerblaska nära tillhands och med svesnka sommarhits spelandes i bakgrunden bläddrar jag förbi oviktigt skvaller, sida för sida.

Beyoncé lovar maken dyrt och heligt:
"Aldrig mer en diet"
-Kurvorna får fritt spelrum. Beyoncé slutar banta för gott till maken Jay-Zs stora glädje.

Jay-Z har helst en fru i storlek 40 vid sin sida.

Jag kan inte hjälpa att bli irriterad. Jag menar, jo det är jättebra att det uppmärksammas att han tycker om henne i storlek 40, men varför skulle han inte? Hennes kropp är jättevacker och alla killar gillar inte size 0. Snälla det är 2010. Jay-Z är inte något undantag!

Att modeller än idag ska vara pinnsmala - fine. Men att alla kvinnor skulle mäta sig med dom vore orimmligt. Hälsosam och smal är två helt skillda saker. Jag har alltid, hela mitt liv, varit på jakt efter att ta kol på de extrakilon som bekvämt lagt sig till rätta på både mage rumpa och lår. Men att banta är verkligen inte svaret. Hälsosam är en helt annan femma!
Att äta vad man vill men se till att röra på sig tillräckligt är det enkla svaret. Journalisten lägger till:
"Hon vill fortfarande vara vältränad."
Och det är väl klart, bara för att man inte bantar behöver man inte vara tjock.
Eftersom jag aldrig blivit beskylld att vara smal ser jag viktfrågor ur en +size kvinnas perspektiv. Med det inte sagt att det inte är jättevackert att vara smal/slank.-Just wanna point that out.

Men eftersom att vara smal också är normen så kan jag inte hjälpa att bli irriterad när "större kvinnor" får framstå som något ovanligt.
"Oj vad starkt av henne att ha så kort kjol" eller "Hoppsan hon skäms inte för att ha tighta kläder trots att hon inte är smal". Varför bryr vi oss ens? Om en kvinna är bekväm i sin kropp låt henne vara.
Jag vet hur många tjejer och kvinnor som helst som är helt normalviktiga, har normala midjemått och bär runt på jättevackra kroppar. Men dom skulle aldrig stoltsera med sina kurvor eftersom någon fått dom att tro att shorts bara görs för st 34 och att celluliter är en synd.

Sorgligt tycker jag. Jag tror att man som kvinna, och som människa generellt alltid kommer att vara självkritisk och kanske till och med lite osäker på om man duger eller inte, men jag tycker i alla fall att man ska intala sig själv, oavsett hur man ser ut eller vad för kolmplex man må ha att man är bra som man är och kan möjligtvis bli bättre.

Och sen jobba på det.

Att hetsbanta inför sommaren och sedan slå sig själv gul och blå mentalt kommer knappats ge önskade resultat och heller inte få dig att må bättre och tycka mer om dig själv.

@ Rehab

I morse när jag vaknade undrade jag om jag förlorat hörseln. Jag hörde mina tankar tydligare än någonsin innan och jag tycktes urskilja arbetande hjärnceller promenera runt i tomrummet där uppe.
Jag befinner mig på familjens landställe ute i skärgården och vaknade kissnödigare än någonsin innan båtar hunnit ut på skäret, och innan måsar brett sina vingar över fjärden och börjat skräna.
Allt var stilla och alldeles knäpptyst. Balsam för själen, minst sagt. I lugn och ro har jag tänk spendera helgen utan störningar från omvärlden. Jag har dock inte lyckats stänga av mobiltelefonen och uppenbarligen inte kunnat hålla mig borta från den glänsande laptopen som nästan ropar på mig att logga på.

Så här sitter jag, fortfarande i mjukiskläder, med håret i en slarvig knut och undrar vad kommande timmar har att bjuda på. Förmodligen inte mycket mer än luft att andas och ord att skriva. Min gamla dagbok fick följa med hit ut. Förutom en blogg noterar jag även mer personliga händelser, tankar och funderingar på papper.
Jag har alltid gillat att skriva, men aldrig riktigt lagt ner energi på det. Nu i efterhand kan jag tala om att det är sjukt roligt att läsa om en 16årings tankar kring, sex killar och att bli(/vara) vuxen.
Ja för i mina ögon var jag ju vuxen då. Mogen för min ålder, kunde själv och ville absolut inte bli klassad som en tonåring.

Jag skrattar nästan högt åt mig själv när jag läser sida upp och sida ner om våra upptåg som fjortisar, om allt som var viktigt då och om hur man trodde att allting skulle vara när man var ung. Perspektiv fanns inte i mitt vokabulär och att inse att känslor och åsikter kan komma att ändras med mer livserfarenhet kunde jag inte drömma om.

Även om jag av omgivningen anses som vuxen (vuxenbiljett på SL, myndig, kaffeberoende med intresse för annat än kompisars privatliv) vet jag att jag när jag är 30 kommer tänka tillbaka på den 22 åringen som satt här då, och skaka på huvudet. Och med den vetskapen behöver jag inte trotsa på att jag aldrig kommer ändra mig, eller inte vara öppen föra nyttänkande.
-Men att lära sig vem man är tar nog hela livet. Förhoppningsvis gör det det. För annars är man ju samma person, utan att ha utvecklats alls, när man är gammal och grå. Och en fjortis på 63 bast känns ganska oaktuellt.

Jag tänker på livet och dess mening relativt ofta, men ska nu förflytta mig från elektroniken till bekvämare och betydligt enklare rum. Ute på berget står en solstol med utsikt över hela nämndöfjärden, där kan man i lugn och ro filosofera utan att ens behöva reflektera över rätt och fel eller ens ha en poäng till sina åsikter. Vinden för med intelligenta, orimmliga och luddiga svar till frågor som inte har några frågetecken, bort och lämnar hjärnkontoret med brus av vågor och fågelkvitter.

Kurshelg på Kärsön

Handuken är virad i en stor turban och huden fortfarande glittrig av vattendroppar som ännu inte absorberats. Duschen var efterlängtad då jag under det senaste dygnet befunnit mig i ytterkanten av Stockholm, på en kursgård men alldeles glömt bort att packa hårfön och shampo. Plattång och högklackat slank ner men shampo? Vad är fel på mig?

Helgen har varit underbar. Otroligt sköna, kreativa och roliga människor har gjort att långa föreläsningar verkat korta. Det är underbart att lyssna till andra människors tankar och värderingar och låta sig inspireras.

Årets första dopp är avklarat. Första med kläder, andra utan! Uppfriskande kyligt men vansinnigt kul. Efter kanotpaddling, mysig korvgrillning, teamwork övningar och hopprep åkte bussen hem med oss alla igen. Det är alltid lika tråkigt att åka hem från "läger" då känslan aldrig blir densamma om man ses igen fast i annat sammanhang.

Jag kan fortfarande sakna dans, konfirmation och fotbollsläger, fast det är hur många år sedan som helst. Det blir en särskilld sammanhållning och man vet att det kanske aldrig kommer upplevas igen.
Så det gäller att njuta medan det varar. Jag är tacksam att jag fått träffa nya fantasktiska männsikor men även fått dela den med vänner sedan innan.

Världen ur ett barns ögon

Nostalgi.

Jag kom precis hem igen. Bilen parkerade utanför vår lägenhet här i Vasastan och allting blev som vanligt igen. Men för bara minuter sedan var jag 8år igen. Jag befann mig nämligen i kvarteret, ja väldigt precis, i huset bredvid min familjs gamla villa, där jag växt upp. Att kliva på bussen i Vällingby Centrum och se gamla parker, barndoms vänners hus och min lågstadieskola gjorde att det sög i magen. Hjärtat slog långsamma slag och om jag slöt ögonen kunde jag riktigt känna hur jag flög tillbaka i tiden. Jag hade inte besökt området på flera år så det känndes jättekonstigt att promernera på gatorna som bär på så mycket minnen att varje steg känns som att öppna ett abstrakt fotoalbum.

Ibland saknar jag att vara liten. Få gråta när man vill, inte oroa sig för imorgon och kunna skutta fram när man är glad. Sjunga högt för sig själv och sura när man inte får som man vill. Alla sjukt spännande utflykter och alla skojiga lekar, varför gör man inte sånt som vuxen?

I morse var jag på salongen och färgade mitt hår. Jag var uttråkad och kände att en förändring kunde göra susen. Nyanser ljusare hoppade jag på bussen till Solna. Väl där blev det musik i timtal tills studiotiden rann ut.

Dagen har varit underbar. Den här spenderats men härliga och inspirerande människor samt förgyllts av personer som väcker fina minnen. Solen har strålat och jag känner mig lycklig att vara jag! =)

What a day!

Efter en solig dag svalnade vinden, molnen kröp fram på himlen och luften blev nyansen gråare. Kl 16.00 hoppade jag på min tillbaka-stulna cykel och trampade mig igenom stan, mellan bilar backe upp och backe ner - tills jag parkerade mitt fordon vid ett träd på Söders höjder.

(Ja, det är helt vansinnigt men för någon dag sedan promenerade jag, nöjd med livet, runt i Vasastan och får till min förvåning syn på min stulna cykel! Misstänksamt stryker jag runt lite för att konstatera att den faktsikt är olåst och att ingen la vidare märke till att jag planerade en stöld. Om det ens kvalificeras som det, eftersom den faktsikt är Min cykel! Snabbare än blixten sparkade ajg upp stödet och gled snabbt och smidigt iväg med min saknade färdmedel!)

På Söder väntade två av jordens, förmodligen underbaraste tjejer. Två unga självsäkra och vackra kvinnor som jag är lyckligt lottad att ha i mitt liv. Vi har aldrig tråkigt, vi fnittrar och gapskrattar om vart annat och djupa discussioner blir på något sätt intressantare i ett intelligent sällskap. Make sense?

Över en bit mat pratades gamla minnen så väl som planer för framtiden. Åh vad underbart med ärliga, underbara och fantastiska människor som man får kalla vänner. Riktiga vänner.

Efter ett dubbelsiffrigt antal koppar chai te, hoppade jag upp på sadeln igen för att susa ner för Götgatsbacken tillbaka till city, och hem igen.
En återblick på helgen som just passerat kan resumeras som vansinnigt trevlig. Jag (Aka pensionären) staplade mig ut bland Stockholms partymyror, inte bara fredag utan även lördag. I kort, svart och tight lät jag mig bli ett med Stockholms uteliv och hade faktsikt väldigt trevlig. Med härligt sällskap, bra musik och vackra män kan det knappast slå fel! Rätt? Rätt.

Men en ny vecka är i full gång. Partymyran har lagt kalashatten på hyllan och satt på sig hårdhandskarna! Här ska jobbas... Sömnen kryper i benen och även fast jag fortfarande är trött från igår natts brist på sovtimmar vägrar jag att gå och lägga mig. Vad har jag för knasiga gener? Knappast normalt...
Musik ska skrivas, papper ska fyllas i och tänder ska borstas!

118 118 - Bootycall?

Efter en ultimat lördagskväll är jag hemkommen. Jag sitter nu i pappas lägenhet, eftersom jag denna vecka är hundvakt. Pappa och co är i Spanien och någon måste ju underhålla hårbollen.
Klockan kvart i nio mötte jag upp min fina Ida för att sedan spatsera in på biografen mot popcorn och läsk. Efter det njöt vi av tjejhumor i världsklass - Sex and the City 2. Slurpandes på våra hinkar med bubbel, och trånandes efter läckra skådespelare på duken, skilldes vi senare åt vid centralen för att ensamna trava hemmåt. Utan läsk men fortfarande med härligt vackra karlar på horhinnan.

Efter att ha fröjdats i ögongodis i 2 timmar kom jag att fundera. Varför är männens baksida inte hyllad? För att den främre delen tar för mycket plats? Inte i så många fall... *lol*
Kvinnans rumpa är minst sagt uppmärksammad. Det skrivs låtar om den och kvinnor i branchen är kända just för att dom har en förförisk bakdel.
Men hallå! En mans rumpa kan vara sjukt snygg ju! Vänligen se ovanstående bild för att föjla mina tankebanor! Kvinnor förväntas spana in ögon, läppar och hår... Please, jag ska tala om vad som är sexigt på en man:
(visst, förutom ögon, läppar och hår)

• Självsäkerhet
• Charm
• Leende
• Vältränad rumpa*
• Humor
• Skrattgropar
• Manliga händer/Varma kramar
• Inteligens/Drömmar/Amition
• Talang/Passion

Jag kan hålla på i evigheter men som turvar, ringde telefonen och hejdade mig. Vem ringer egentligen efter midnatt en lördagskväll? En instickare för er tjejer som blir glada när prinsen ringer mitt i natten och menar att han saknar dig:

Well, thats called a bootycall. En kille som verkligen saknar dig/tänker på dig ringer på måndagen och bokar en kväll då ni ska ses - han ringer inte pruttfull och svamlar att han vill kramas med dig istället för att sitta och vänta på bussen ensam i -7graders kyla. That aint love...

However, det var inget sådant samtal. Och med det sagt - Im out!

Dilemma: Snåljåp?

Hur vet man i förväg om man kommer säga lagom eller för mycket? Är det då bästa att vara tyst?
Dilemma: amerikansk pojkvän á turist i Sverige.

Jag har samtalat med 2 goa killkompisar till mig, varav den ena menade på att mitt kap från NY borde veta bättre än att låta sig förföras av stockholms lättklädda, slanka kvinnor. Dock varnade killkompips nr 2 att om vi inte fastställt att vi dejtar så kan min Mr NY mycket väl tänkas vandra vidare till någon annans famn...

Med facit i hand och med rätt djupa sår från ett ex, vet jag att en ny fin oxfilé på The meatmarket i Stockholm inte kommer gå okonsumerad. Även om jag står och viftar med ett kvitto och hävdar att han är Min vet jag att ett tjugotal desperata unga kvinnor kommer tråna efter mitt stycke och göra allt för att sätta klorna i en godbit som denna.
För vegeterianer som fått kvälvningar vid mina metaforer och för den som inte förstått vad i hela fridens namn jag pratar om: En kille från NewYork vill komma hit och hälsa på och jag planerar inte att dela med mig av det stycke man som ska flyga hit.
Jag har alltid varit lite självisk när det kommer till det motsata könet.

Nu är frågan, ska jag spela över mitt problem till Mr NY, förbereda honom på den blonda skock tackor som kommer svärma kring honom eller ska jag utgå från att han kan palla trycket och hålla sig cool? Trots allt kommer han ju för att vara med mig... Och inte vill man framstå som någon svartsjuk idiot som tänker vaka över honom som en hök...

Åh, jobbig situation! Man får liksom aldrig ha något i fred. Har man nyinvesterat i flådiga kläder ska någon alltid låna. Har man fått påfyllning på kontot är det med all rätt att man bjuder, och har man unnat sig en påse godis, ja tro sjutton att någon är där och ska smaka!

Livet är givande och tagande!

Steamy...

Med svett glänsande över hela kroppen bemästrade jag den ena cardio-maskinen efter den andra på gymmet idag. 1 poäng till HälsoFrida!

Dessutom har jag promerat med mina män (tvlillingbebisarna jag tar hand om) idag i 3 timmar i gassande solsken. Jag trodde jag skulle ta eld så varm var jag.

Huah, solbränd och ömma fossingar - men bara för att utföra samma ritual imorgon med.

Det har blivit mycket träning nu på senaste - det är jag och "pump-it-killarna" på gymmet som krigar för badsäsongen som närmar sig med stormsteg.

Jag hade tänk vidga min reportuar med lite varierande träningsformer. Följade ska klämmas in i mitt redan fullspäckade schema:

• simning


• yoga


• dans

Jag har slutat trakassera mig själv, slutat glo in i en spegelbild som aldrig tycks ge en rättvis bild av den som står mittemot. Att banta fungerar inte. Hur klychigt det än låter så är det enda som fungerar, att lägga om sin livsstil. Amitiös som jag är, tar jag naturligvis steget längre och blir träningshuligan, men jag ska nog hitta balans.

Varför har vi tjejer så konstig självbild? Varför lyssnar vi aldrig på komplimanger vi får, men skriver ner tankar vi tror att andra har om oss och läser innan vi stiger ur sängen på morgonen? Ett recept dömt att smaka bittert.

Varför vaknar vi inte med ett leende och säger till vår spegelbild:

"Åh vad härligt att vara Jag, vilken underbar dag som väntar, jag kan inte vänta att leva första dagen på resten av mitt liv!"

Jag blir så flummig när jag blir angagerad men det är så tröttsamt att vi alla som bara gnäller och är olyckliga till ingen nytta! Du bestämmer själv hur din morgondag ska se ut.

Salt hy och brännande solsken.

Stockholmarna flåsar och flämtar i den värmebölja som svept över staden. När svetten rinner och dush inte hjälper då man så fort man stigit ur det svala vattenfallet finner sig själv lika klibbig som innan - då börjar man fundera om kanske februari månad inte var så dum trots allt...

Dagen har varit just så, men efter jag tagit mig hem från jobbet (till fots, då ja gblivit bestulen på min gamla cykel!) och kunnat slänga av mig allt åtsittande och varmt för att bara sjunka ner i stolen ute på balkongen där fläktarna smekte härligt, kunde jag snabbt konstatera att sommaren definitivt är välkommen.

Varje morgon när jag vaknar påminner min spegelbild om att bikinin längst inne i garderoben väntar på att bli buren. Beach 2010... Blah! Jag anar att ni vet vad jag menar. Varför är inte heltäckande våtdräkt modernt?

Jag får stå i vassen i år igen då, eller?

Nej, jag är himla duktig faktiskt:

Efter att ha varit på gymmet 3 timmar varje dag senast passerande dagar var jag tvungena tt säga åt mig själv att slappna av.

Resultatet blev att jag fick tid att känna efter hur ont alla kroppsdelar gjorde och att det var otroligt synd om mig som kämpar på så hårt.

Slutsats: Jag borde gymmat idag med.

Jag avskyr att förvandlas till den gnällspik Anna många gånger anklagat mig att vara. En typisk eftermiddag i NY kunde se ut som följande:

Jag och Anna ska ut. Vi duchar, sminkar oss rotar i garderoben. Jag blir varm och svettig och river av alla kläder för att ligga halvneck och flämta av panikångest. Anna försöker lugna mig flertal gånger. Misslyckas om och om igen. Till slut drar vi ut trots motstånd från mig och jag är hela kvällen missnöjd och klagar över att jag inte är bekväm eller att jag vill hem för att ajg känner mig ofräsch...

Så här i efterhand kan man ju småle, men stackars Anna har fått utstå mycket...

Låt mig addera att Anna är en väldigt go, förstående och tålmodig vän till mig. Vem annars skulle orka med en människa som hade dessa ritualer innan utgång?

Är det varmt ska jag ligga ostörd på en strand, punk. Vem orkar pressa ner sina kurvor i tighta åtsittande trikåer när solen bränner fast tyget och man känner sig som en stoppad korv som oinbjuden hämnat på ett grillspett?

Träningen kommer upperätthållas men kläder i denna värme känns överflödigt, onödigt och ambitiöst.

LIST IT

Älska:

• Te! (Äppelkaka, Chai, Vanilj, Earl Grey etc)
• Efterlängtade soliga dagar!
• 80 & 90-tals klassiker.
• Grillat.
• Cola Zero.
• Killar som spelar gitarr...
• Sovmorgon!
• Slitna jeans och vit t-shirt

Hate it:

• Vakna kissnödig mitt i natten/tidig morgon.
• Cigarett fimpar i picknick gräset.
• Mobil / iPod utan batterier...
• Stress
• Byggarbeten innan kl 10 på morgonen...
• Måsar, duvor och andra flygfän!

Feminist - Javisst!

Många som pratar med mig och mina "omoderna" tankar om dejting, sex, relationer och vänskap män och kvinnor emellan menar att jag inte hänger med i nuet. Att jag inte uppskattar den vändning samhället tagit och att jag verkar vilja leva 100 år tillbaka i tiden.


Hmm.. Missförstånd skapas så lätt så jag tänkte reda ut den trassliga bilden av mig själv som framkommit.


Ingen jag känner debatterar och protersterar mot orättvisor i världen mer än mig. Överdrift, lite.. haha
Men i ärlighetens namn: Enda sedan små barnsben har jag försökt stå med båda fötterna på rättvisemärkt mark. Inte minst har jag alltid stått upp för tjejer/kvinnors rätt i samhället.


Frågar du dock om jag är ute första maj med plakat, om jag odlar skägg i armhålorna eller om jag har bilder på Gudryn Shyman i plånboken, måste jag svara nej.


Min bild av vad jag tror på är naturligtvis för mig glasklar, men för att unvika tolkningar så kan jag säga redan nu att jag absolut trycker att kvinnor och män ska ha lika lön, samma möjlilgheter etc etc. Men att ta ifrån kvinnan sin roll som just Kvinna eller göra "grabbiga" saker bara för att visa att jag minsann kan - kan kvitta.
Min uppmuntran till herrar i dejtingsvängen, i tidigare inlägg står jag fast vid.

Trots att jag erkännt mig själv vara feminist, så tycker jag fortfarande om att bli uppvaktad av en man. Att känna sig upplyft och omtyckt, vad är fel med det? Dessutom vill jag tillägga att om du är gentleman i alla väder går du åtminstone med din stolthet i behåll.
Exempel:
En tjej som inte vill bli bjuden, utan hellre betalar själv, som tycker det är ok att du inte öpnnar dörrar eller håller hennes hand när du ser att hon är rädd kommer inte bli irriterad över vad du erbjudit. Möjligvis bara klargöra att hon är självständig och ogillar att bli bjuden. Medan någon som jag själv som utgår ifrån att jag är ute med en gentleman - skulle jag inte få vad jag önskar skulle jag minst sagt bli irriterad. SÅ:
Du som kille har inget att förlora genom att aggera bror duktig när du är ute på tu-man-hand med din kvinna. Point taken?

Kvinnor kan! -Klart vi kan, men vem har inte blinkat med ögonen någon gång för att få hjälp av en händig karl så vi slipper pajja nymålade naglar?

Att baka en prins

Vad gör man när någon man vill tycka om beter sig dumt, knasigt, stolligt eller rent av oacceptabelt?

Nu pratar jag inte medveten elakhet eller badboys behavior - utan betéende som inte synkar med kvinnors önskemål - i mitt fal: krav.

En klassiker som kan ältas fram och tillbaka i flertal minuter är "första daten, vem betalar?"
- Han. PUNKT. Har gossebarnet hål i plånboken eller ogärna spenderar sina surt förvärvade stålar så bre en smörgår hemma och ta med! Plocka blåbär på vägen till daten eller ansträng dig på annat sätt!

Ja, en kvinna (obs kvinna - inte ung tjej) söker en sk Provider - någon som kan skydda och ta hand om henne, så ekonomin kommer att spela roll och ingen vill umgås med någon snåljåp. Så detta är din chans att visa att du är man och vill och kommer att göra ditt bästa för att ta hand om henne.

Å andra sidan förstår jag att om man som man är aktivt datende kan man inte lägga ner en förmögenhet på varje kvinna man träffar om ut i fall att hon skulle vara den rätta.

Men det viktiga är inte att du flashar med en oäkta rolex klocka å bjuder ut till restaurang med vita dukar. Det är själva anssträngningen som är vad som räknas. Vad du åstkommer utifrån din egna förmåga!



Så nu sitter vi här, har ätit en god middag och druckit gott. Kyparen kommer in och sneglar på min date som flackar runt med blicken i väntan på att jag ska öppna min portponä.

För att undvika pinsamheter gräver jag ju givetvis fram plusken och rotar fram mitt kreditkort, som egentligen är näst intill tomt. Allting går i slowmotion då jag i sista sekund fortfrande hoppas att min virriga date ska lösa situationen. Icke.


( I efterhand känner jag att jag borde suttit där och väntat tåligt och ogenerat tills han blir tvungen att hosta upp underlag för notan - men men. )


I bästa fall lägger han självsäkert fram sitt egna kort och säger, jag betalar för Mig...
-VAH?!

Skulle det vara något att skylta med? en manöver som skulle vara ens godtagbar? Pinsamt... Hade jag en son som jag visste gjort detta på en dejt skulle han få utegångsförbud.

Det finns kryphål men följade gäller:


>Han bjuder ut till date/träff - Han betalar
>Hon bjuder ut - det är ok att dela (Men en gentleman betalar...är han inte intresserad går han inte ut med henne alls. Sorry så är det)


Kryphål: Vill du bjuda ut en tjej mer som kompis, men inte känner för att betala eller vill göra klart att det inte är en date så säg något i stil med: "Vad känner du för att äta, vilken prisklass har du råd med.." Då gör man klart att det inte är en date.

Något annat som retar gallfeber på mig är bio på första daten.

1) Hur ska man lära känna varandra om man sitter tyst i mörkret?

Men visst, det kan funka. Om man efteråt eller innan äter något eller tar en drink någonstans. Vad som dock inte är ok är att kyssas för första gången på bio! It's a No-No..


Vad hände mer romantiken? Är dagens karlar så osäkra att dom inte vågar chansa på att bli kyssta i dagsljus?

Dissad blir du om du:

Inte har planerat något alls inför vår date.

Inte betalar första daten.

Inte beter dig som en gentleman, öppnar dörrar etc etc.

Inte följer mig till dörren alternativt ser till att jag kommer hem i säkerhet.



Visst finns det tjejer som tycker att jag överdriver och inte alls dömmer sina killar efter dessa kreterier, jag talar för mig själv men nog många andra runt om i världen.



Och bara för att ingen kille ska känna sig blåst eller orättvist behandlad, så ska ingen låta sig utnyttjas. Man får vara på sin vakt givetvis. Finns många brudar som utnyttjar en snäll och generös kille. Se upp! ; )



Good luck out on the meat market!

Lost

Så frustrerad att jag kan spricka. Har verkligen haft en kanondag med en av världens förmodligen underbaraste människor. Shoppat, fikat och sedan avslutat med dundermiddag. Skratt, djupa samtal och kramar senare inser jag att något fattas. Efter att ha lämnat restaurangen är en av mina shoppingpåsar spårlöst försvunnen.

-Gahh!

Jag köper nytt imorgon, inget mer med det, men det är bara så fruktansvärt irriterande. Djupa andetag vägrar fungera och jag vill bara rusa ner till det asiatiska köket och ruska om den otrevliga kinesen som jag pratat med över telefon. Skriva "Dålig service" i pannan och sedan stoppa upp ris i öronen på han! Någons fel måste det ju vara!


Onsdagen lider på sitt slut. Det droppar från himlen och mycket mer av dagen finns inte att göra något av. Jag känner mig själv och vet att jag kommer stanna innomhus, det är då det är mysigt att ha någon söt att prata med. Någon som får en att le och som bara är underbart härlig.

Tyvärr är denna någon i NY...

Soul food...

Han matar mig med sin charm och sin humor.

Mättnad finner inga rum och jag får inte nog. Som om fallades ner utan någonstans att landa. Utan vingar och med fjärillar i hela magen svävar jag.

Hans leende smittar och hans karisma lyser i mitt tomma innre. När jag är rädd håller han min hand och när jag är kall omfamnar han mig. Utan att blinka borrar hans blick sig in i mina ögon, djupt ner i själen och sanning glänser på hans läppar.

Han talar med bestämd röst men sjunger med ord mjukare än bomull. Han gråter när ingen ser och när han ber så ber han om vishet och förståelse.

Hans tro är inspirerande och den kärlek som bor i hans hjärta värmer den kyligaste decemberdagen. Han är respektingivande i samma steg som han är odmjuk och hans karaktär är manlig och unik. Alldesles som en dröm har våra liv flätats samman och jag undrar när jag ska behöva vakna. Hårt kniper jag ihop mina ögon och du ligger kvar även fast morgonen gryr.

Låt denna dröm vara för evigt, låt mig för alltid få ha dig vid min sida.

Like ten-thousand spoons when all i need is a knife

Går ingenting någonsin som man planerar och vill? Tydligen inte... Varför kan man inte styra andra människor!? Jag som tycker jag kan vara relativt mannipulativ...

Jag är van att få som jag vill och ogillar starkt att inte ha kontroll. Efter att ha bekännt min perfektionism adderar den än värre på min besvikelse när allt inte är som Jag vill ha det.

Och från att kontrolera andra till självbehärskning! Hur stavas det lixom. Min hjärna kopplar inte alltid och självdisceplinen är inte på topp alla dagar. Imorse t ex skulle jag ha gått upp i ottan för att dra ut med morgonfolket och motionera. Mitt lata Jag drog täcket över huvudet och snosade gott vidare.

- Gah! Hate my second me!

Jag #1 vill äta äpplen och dricka loka, jogga när solen går upp på morgonen, dansa, träna yoga, styrketräna och simma på söndagsmornar!

Jag #2 tycker att det är värt att vara tjock. Imumsandes en kanelsnäcka sittandes någonstans på en parkbänk jäsandes i solen trivs Jag #2 förträffligt bra. Jag 1 blir ofta arg på Jag 2 som förstör rutiner, motivation och mål... Dom bråkar ofta med sin spegelbild och kan inte enas om någonting. Jag blir så trött...

- Är detta symptom på scitzofreni?

Det är måndag och livet är i sin ordning. Så gott som det går i alla fall. Förutom mitt agg mot mig själv och människor som inte förstår mig så är allt som det ska. Not to worry...

New York

Himelen är härligt blå, stockholms alla invånare håller nosarna högt mot skyn i hopp om lite färg och solen värmer skönt när inte vinden busar.

Våren i Sverige är sig lik. Har inte riktigt tänkt på det innan men jag har ju faktsikt inte upplevt varken svensk sommar eller vår på 2 år. Jag trodde att jag saknade det när jag var hemmifrån men undrar nu vad det var jag egentligen saknade...

Jag längtar så att komma tillbaka till New York... Staden där vad som helst kan hända, där alla är sig själva och där allting alltid går en smula till överdrift.
Platsen där alla älskar sig själva och delar med sig av kärleken till främmande förbipasserande på gatan. Där trubbadurer jammar för allt vad livet är värt vid något avlägset gatuhörn och där stiliga affärsmän rusar till viktiga möten i morgontrafiken runt Wall st tidiga vardagsmornar. Där Starbucks är ett måste flertal gånger om dagen och där jazzmusik aldrig låtit bättre.

Jag kan känna doften av Central Parks atmosfär om jag tänker tillbaka på dom sömnlösa nätter vi strosat runt i det höga gräset, spelat vollyboll och basket eller lyssnat på afroamerikanska reagga musiker som trummar nätterna igenom.

New York...New York...

På mitten av en gråskala.

Vad har hänt när man har tusen tankar men inget att skriva? Allt är difust och vill inte avslöjas på papper. Jag sitter på mitten av en gråskala.

Dinglandes med benen lutar jag varken åt det ena eller det andra hållet. Men ibland undrar jag vad som händer om man släpper taget och kastar sig ut? Finns där någon som fångar upp mig eller kommer jag falla handlöst tills jag krashlandar?

Jag velar fortfarande fram och tillbaka med balansen någorlunda i behåll, men funderar starkt på att kasta mig utför och visualisera en trygg landning. Hoppas på det bästa.

Jag tror i och försig stenhårt på att om man vill någonting tillräckligt mycket så kan det slå in. The sky is the limit.

Och just nu är mitt mål New York. Flytten hem till staden som får mitt hjärta att slå dubbla slag sker i slutet av sommaren. Det första jag ska göra är att svänga in på Starbucks, köpa mig en Light iced, grande, Chai-Latte och sedan promenera dom kullriga gatukvarteren till Prospect Park. Där ska jag sitta och bara andas in New York...

Vem behöver något annat när man bor i NY?

Back to the streets of Brooklyn

Stämmer fint. I höst tar jag ännu en gång farväl av Sverige och beger mig till jordens mötesplats och städernas stad. Jag drar västerut och bosätter mig i mitt älskade NYC.

Snart, snart, snart...

Remember to pray

... be för dom som är sjuka, har det svårt, lider och är ensamna. Be för dom ni älskar, saknar och ärar och be för dom som bett för Er.

"In Jesus name we pray, Amen"